HISTORIA. Dick Harrison tar sig an diktaturens historia i sin nya bok och följer auktoritära tendenser från antikens tyranner till dagens ledare som Putin och Trump.

Genom historiska paralleller och samtida exempel belyser han hur auktoritära krafter utmanar demokratin och varför vi måste värna våra institutioner, menar Bert Mårald.

Diktatorn. Från Caesar till Putin av Dick Harrison
Ordfront förlag

De auktoritära krafternas frammarsch med därav följande avdemokratisering har flitigt analyserats av forskningen. En föregångare var, sedan Donald Trump första gången valts till president, den tjeckiskfödda tidigare amerikanske utrikesministern Madeleine Albright med Fascism, en varning. Historikern Timothy Snyder följde upp med skriften Om tyranni, en jämförande beskrivning av vad som präglat 1900-talets totalitära rörelser.

I en senare bok Om frihet argumenterar Snyder för betydelsen av att värna bestående institutioner och rådande konstitution, mänskliga fri- och rättigheter och koncipiera en bild av en mer humanitär värld, långt ifrån den narcissism och antiintellektualism Trump förkroppsligar. När denne, trots sitt uppenbara statskuppsförsök, valts en andra gång lämnade Snyder sin lärostol vid anrika Yale för en motsvarande befattning vid Toronto University. Kanske ansåg han det lättare att bekämpa den akademiska frihetens dödgrävare från en position på andra sidan nationsgränsen.

Även den välkände statsvetaren och journalisten Anne Applebaum har skärskådat utvecklingen i böcker som Demokratins skymning och Autokratia AB. Här hemma har den förre professorn i nordamerikastudier Erik Åsard publicerat Hitlers väg till makten med parallell till utvecklingen i USA, där han befarar en lika snabb övergång från demokrati till diktatur. Förhoppningen står till att motkrafter hinner mobiliseras i tid.

Från antiken till modern tid

Knappast överraskande har även den hyperproduktive lundaprofessorn Dick Harrison gett sig i kast med vår tids auktoritära tendenser med boken Diktatorn. Från Caesar till Putin (Ordfront 2026).

Från sin författarlya i skånska Åkarp levererar han en aldrig sinande ström av publikationer med vid spridning i tid och rum.

I sin studie av diktaturen har han valt ett långt tidsperspektiv även om han begränsar sig till Västerlandet, en princip han inte konsekvent följer boken igenom. Denna är disponerad i tre huvudavsnitt. Antiken utgör inledning och 1900-talets totalitära ideologier bildar avslutning, följd av en epilog med konklusioner och personliga reflexioner. Däremellan har infogats en översikt kring kunga- och kejsarmakt, som till inte ringa del består av kompilat från Harrisons tidigare böcker.

För övrigt är ju de flesta regimer före den moderna demokratins genombrott mer eller mindre auktoritära, även om det förekommer oligarkier, handelsrepubliker och samhällen med svag centralmakt såsom Polen, där varje adelsman tillerkändes vetorätt, resulterande i så kallad polsk riksdag.

I de grekiska stadsstaterna uppstod tyrannstyret, infört för att stävja osämja, som kunde övergå i inbördeskrig. Här gällde tidsbegränsning som, om den inte respekterades, legitimerade tyrannmord. Av liknande skäl lanserade Romarriket under republikens tid ett sexmånadersstyre benämnt diktatur. I senare tid har ju begreppet semester återuppstått, med annan innebörd och för avsevärt kortare tid. I Harrisons antikframställning har Julius Caesar förunnats en dominerande plats, säkert för att han kan bygga på en egen biografi över honom. Det låter sig även motiveras av att ord som kejsare och tsar emanerar härifrån liksom att historiens kanske mest berömda tyrannmord ägde rum Idus Martiae 44 f Kr, förevigat i ett Shakespearedrama.

Mellanavsnittet följer utvecklingen från bräckliga kungadömen till absolut monarki, som på sina håll övergick i upplyst despoti. Även Napoleons militärdiktatur, med inslag av upplysningsidéer, ges plats.

Central i debatten var Thomas Hobbes Leviathan, med dess plädering för auktoritärt styre som botemedel mot kaos och anarki. Konkurrens rådde mellan världslig makt, baserad på kejsare och kungar av Guds nåde, och religiös, utgående från påven. För envälde fanns återhållande faktorer såsom föreställningar om goda och dåliga härskare och det berättigade i tyrannmord, vilket Gustaf III och möjligen även Karl XII fick erfara. Vid sidan härom existerade föreställningen att Guds makt var överordnad de jordiska härskarna, vad vi benämner teokrati.

Den moderna diktaturens konsekvenser

Det är först med framställningen av vår tids fascism, nazism och kommunism som Harrisons framställning övergår från ett narrativ, som består av allmänhistoria inte alltid så väl anknuten till diktatorsstyre, till en djupare analys. Av de totalitära lärorna är fascism den benämning som ständigt missbrukas men ändå råder ingen tvekan om att både Putin och Trump ryms inom kategorin, alla olikheter i övrigt till trots. Systemets mönster är igenkännligt, med bannlysning av oppositionella, censur och bokbål samt kontroll av media.

I epilogen tangerar Harrison imperietankens förförelse och förbannelse. I diktaturer går den egna nationens och härskarens ära och storhet ut över folkets välmåga och livsvillkor.

För förändring krävs ett ledarskap, som sätter sanning före förbittring och hämnd, respekterar konstitution och lag, gynnar tolerans och samarbete i motsats till personlig vinning. Därtill kommer en uppgörelse med det förflutnas demoner plus formering av en nationell identitet, som avfärdar militarism och aggression. Tyskland och Japan utgör exempel, då de efter militära nederlag visat att de ändrat attityd från krigslystnad till fredssträvan. För Rysslands del, som årligen hyllar segern i det stora fosterländska kriget, kan gälla detsamma. Ett nederlag i Ukraina kan bli upptakten till att landet gör upp med sitt förflutna. Imperiets yta må minska men folkets välmåga öka.

För Sveriges del har somliga menat att militära nederlag bäddat för gynnsam systemförändring. Nederlaget vid Poltava 1709 och freden i Fredrikshamn hundra år senare anses ha lett landet in på de fredliga inre erövringarnas bana.

I stället för att kasta lystna blickar på grannens territorium blev det möjligt att ”återerövra Finland inom Sveriges gränser åter”. Inom en mindre geografisk ram utvecklades såväl den alliansfria utrikespolitiken som folkhemsbygget. Avslutningsvis deklarerar Harrison att diktaturer är och förblir ett av de största politiska oskick mänskligheten frambringat, värt att bekämpa i alla dess former. Det är bara att instämma.

The post Diktaturens historia och återkomst first appeared on Opulens.

BIOGRAFI. Vill man få en lättillgänglig och allsidig beskrivning av Leonardo da Vinci, ja, då är det här en bok att börja med, skriver Mathias Jansson, som läst Dick Harrisons biografi över den världsberömde allkonstnären.

Leonardo da Vinci är en av historiens mest berömda personer. Även om man inte är intresserad av konst så känner man till den ikoniska målningen av Mona Lisa och även om man inte är intresserad av teknik så vet man att Leonardo var långt före sin tid när han gjorde skisser på fantastiska uppfinningar som en helikopter och en pansarvagn. När Dick Harrison ger sig i kast med en biografi över Leonardo da Vinci finns det redan flera hyllmeter med böcker som har berättar om da Vincis liv och gärning ur alla möjliga perspektiv. Frågan är väl om det verkligen behövs ännu en bok om detta världsberömda universalgeni? 

Tanken med Historiska Medias serie med korta biografier om kända personer är nu inte att göra någon djupdykning eller detaljstudie av personens liv eller att avslöja sensationella nya rön. Tanken är att serien ska fungera som en allmänbildande introduktion till kända personer i världshistorien. Och Dick Harrison är förstås rätt person för uppdraget, eftersom han är en utmärkt skribent och folkbildare som vet hur man kan plocka russinen ur kakan när det handlar om ett omfattande historiskt material. Vill man få en lättillgänglig och allsidig beskrivning av Leonardo da Vinci, ja, då är det här en bok att börja med. 

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

I biografin får vi följa da Vincis från barndom till ålderdom och Harrison berättar om konstnären Leonardo, men också vetenskapsmannen, musikern, författaren och festfixaren. Trots avsaknad av högre utbildning rörde sig Leonardo obehindrat mellan humaniora och vetenskap och förnyade både konsten och vetenskapen på olika sätt. Nyfikenhet och rastlöshet verkar ha varit hans främsta drivkrafter. I biografin använder Harrison sina gedigna historiekunskaper för att sätta in Leonardo i ett historiskt sammanhang vilket underlättar förståelsen om hans kringflackande liv och hans intresse för bland annat krigsmaskiner.   Italien var under renässansen en region som bestod av flera olika furstendömen som låg i konflikt och tävlade med varandra. Som begåvad konstnär och vetenskapsman fanns det därför en hel del rika uppdragsgivare att välja mellan och någon som hade nya idéer angående krigföring och försvar var alltid välkommen.

Leonardos liv, är som många andra berömda personers, kringgärdat av många myter och anekdoter. Det finns många olika tolkningar och teorier om hans levnad, men Dick Harrison håller ett kritiskt öga på sitt material och är inte rädd att ifrågasätta tidigare forskning och myter kring Leonardo da Vincis liv. Sammanfattningsvis är det här en mycket välskriven och välbalanserad biografi för den som vill börja lära känna Leonardos mångfacetterade livsgärning.

The post Välskriven och välbalanserad Leonardo-biografi first appeared on Opulens.

HISTORIA. Dick Harrison är en utmärkt berättare, som kan levandegöra samtida historieforskning på ett trollbindande sätt, skriver Mathias Jansson som läst “Ondskans tid”.

Ondskans tid: En historia om trolldom och häxeri av Dick Harrison
Historiska Media, 2022.

Det var en gång en häxa… den tyska folksagan om Hans och Greta känner vi alla till. Hur den elaka häxan i pepparkakshuset försöker äta upp barnen, men själv blir inknuffad och bränd till döds i sin ugn. När Dick Harrison i ”Ondskans tid” ger sig i kast med häxprocesserna i Europa vänder han på perspektivet. Tänk om häxan var en oskyldig gammal kvinna som blir bränd levande bara för att några barn inte gillade henne? Hemska tanke, men tyvärr inte helt osannolik. För genom historien har kloka kvinnor (häxor), kättare, judar och andra oliktänkande blivit förföljda, utsedda till syndabockar och fått sätta livet till för alla möjliga problem i samhället som de inte haft någon inverkan på som svält, sjukdomar, naturkatastrofer och lågkonjunkturer.

Den stora häxjakten i Europa uppstår nu inte ur intet utan Dick Harrison, som den goda pedagog han är, börjar med att ge läsaren en utförlig historisk bakgrund till häxans roll i samhället och i kulturen, från grottmålningar föreställande magiker, via Mosebokens uppmaning om att ”en trollkvinna ska du inte låta leva” till dagens populärkulturella häxa.

Han pekar sedan ut vilka mekanismer och förändringar som tar sin början under medeltiden för att så småningom stråla samman och antända de europeiska häxbålen. Det gäller hur kyrkan ser på magi och trolldom, hur folktro kolliderar med kyrkans värderingar, hur lagstiftningen förändras och hur lokala makthavarnas inflytande ökar.

Dick Harrison tillhör de stora folkbildarna, han vet hur man berättar en bra historia. Han kan konsten att måla med de stora breda penseldragen för att fånga de politiska och idémässiga förändringarna i samhället, för att sedan gå ner på individnivå och lyfta fram människorna bakom statistiken.

Vi får i ”Ondskans tid” därför möta många typiska fallstudier. Som den 11-åriga Gertrud Svensdotter i Älvdalen vars berättelser om djävulen blir upptakten till de första större häxprocesserna i Sverige runt 1668. Eller Anne Pedersdatter Kasteføll som redan 1624 ställdes inför rätta i Lund för trolldom, men som först klarade sig med landsförvisning som straff. Oklokt lämnade hon inte landet utan flyttade i stället till Ystad, där hon snart upptäcktes och en ny trolldomsprocess inleddes, vilket denna gång ledde till att hon avrättades.

”Ondskans tid” ger också läsaren en detaljerad inblick i tidens föreställningsvärld om häxornas illdåd från sexorgier på Blåkulla till barnamord. Berättelser som ofta mejslats fram och fått sin form under fruktansvärda tortyrformer.

Boken är inte bara resultatet av sammanställning av tidigare forskning inom området utan Harrison lyfter även in nya rön och han är inte sen att punktera gamla myter och ifrågasätta tidigare forskning. Det finns därför tre bra anledningar att läsa ”Ondskans tid”. Det första är att det är en bred och initierad skildring av trolldom och häxeri genom historien, för det andra att den visar hur olika mekanismer i samhället kan leda fram till fasanfulla häxjakter, och då menar jag inte bara de historiska utan även de vi kan se i vår nutid. Och slutligen, Dick Harrison är en utmärkt berättare, som kan levandegöra samtida historieforskning på ett trollbindande sätt.

The post Läsvärt om häxans roll i historiskt perspektiv first appeared on Opulens.

GÖTEBORG. Opulens utsände Robert Myhreld är på plats på Bokmässan i Göteborg. Här summerar han helgens upplevelser. 

Söndag. Sista dödsrycket. Urlakad. Funderat på att avbryta. Falnad livsgnista och meningslöshetskänslor både här och där. Mest där, faktiskt. Vad är ens vitsen med spektaklet! Och det trots att det är ett ljumt spektakel. Finns det liv efter mässan? Nä, nu koketterar jag bara. Och koketterar över att jag koketterar. Och…

Ni få som har läst första rapporten minns kanske att mjöd väntade när sista tangenten hade slagits ned. Jag är så naiv. Mjödet var fint, Medovarus är stabilt. Rimlig prisnivå också. Inredningen på stället, där mjödet intogs, ett försök att få besökarna att minnas 1500-talet när allt var mycket bättre. Så. Jag och min fru slår oss ned vid ett bord av rejält virke och komplimenterar både det ena och det andra. Hon säger lite lågt att det finns ett porträtt av Gustav Vasa på väggen bakom mig. Och det är ett väl tilltaget sådant.

Vad jag naturligtvis borde ha förstått är att mjöd + 1500-talet + Gustav Vasa även drar till sig ett visst klientel. Exempelvis ungsvenskar, deras symbol syntes tydligt. Hon viskar vidare att en av dem tittat på henne och att hon känt ett visst obehag. Känner de doften av vänstern? Mina fingrar sluter sig kring skaftet på min värja och jag är redo att försvara liv, lem och demokrati. Vi går därifrån i stället. Stället är fyllt med tvivelaktiga vättar och andra. Att hugga sig fram till utgången hade ändå bara varit jobbigt. Så kan det vara.

Apropå Gustav Vasa så såg jag under söndagen ett samtal mellan Dick Harrison och Magnus Västerbro vars bok om Karl XII jag skrivit om i Opulens. Också Dick Harrison har nyligen kommit ut med en bok om den svenska stormaktstiden. Det var ett underhållande samtal och vad som konstaterades var väl ungefär att denna epok var en fruktansvärd sådan för det svenska folket. Kronan, det vill säga kungen, hade ett skruvstädshårt grepp om makten. Det pressades fram både mannakött och rent materiella resurser för att bedriva krig som i slutändan inte ledde fram till mycket mer än död. Karl XII:s död i Fredrikshald omnämns naturligtvis i alla historieskolböcker på grundskolan. Vad som inte nämns är det myckna antalet människor som frös eller, som Dick Harrison uttryckte det, bajsade (dysenteri) ihjäl sig.

Jag fick efteråt samtala en stund med Magnus Västerbro. Boken fyller en kunskapslucka och vill lyfta fram den så att säga enkla människan i ljuset. Dessa förbises som bekant inte sällan i historieskrivningen. Västerbro menar att den tiden inte särskilt ofta beskrivs för vad det faktiskt var, det vill säga ett envälde och en militärdiktatur.

Man kan fråga sig varför just Karl XII, ”som behandlade det svenska folket så jävla dåligt”, och exempelvis inte Gustav II Adolf, omhuldas i högerextrema kretsar. Magnus Västerbro har funderat en del kring denna fråga. Hans (kvalificerade!) gissning är att vi har att göra med ett perfekt narrativ. Vilket inte låter orimligt. Det var en självvalt ensam och minst sagt principfast ung man mot om inte världen, så åtminstone övriga Europa. Mannamod, ungdom, styrka.

Karl XII var en riktig svensk som dog en mystisk död som det har spekulerats kring ungefär lika länge som han har varit död. ”Det grandiosa misslyckandet” som Västerbro uttrycker det. Varför Karl XII agerade som han gjorde under sin livstid? Ja, det får vi aldrig veta. Minnesvärt citat: ”Sauron ville erövra Midgård, men ingen frågar sig varför.” Karl XII och Sauron – en komparativ undersökning. Där har vi en framtida bok.

Lördagen innehöll också en hel del trevligt, men nu tar vi istället och avrundar. Jag fick i alla fall ta en helt okej macka och kopp kaffe med två mycket skickliga och vänliga poeter: Jenny Högström och Marit Kapla.

Hade jag inte varit så full av mig själv hade jag känt mig hedrad. Däremot kan jag säga att jag blev imponerad av att de kunde inta samma pose i nästan trettio sekunder, det vill säga ungefär lika lång tid som det tog för mig att fumla med kameran. Om man tittar nog ser man att de är trötta på min skit. Med all rätt. Det är jag själv också.

The post Bokmässan 2021: Slutsummering first appeared on Opulens.

UPPSLAGSVERK. Det chockrosa uppslagsverket om de tvåhundra kvinnorna är välkommet även om man kan hålla med Dick Harrison att ett hovsamt Red. före Lisbeth Larssons namn på rygg, framsida och titelblad hade varit hederligare, skriver Ivo Holmqvist.  

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Märkvärdiga svenska kvinnor – 200 kvinnor som förändrat våra liv
Av Lisbeth Larsson
Albert Bonniers förlag

Omslaget är vackert på det nyutkomna uppslagsverket Märkvärdiga svenska kvinnor, med underrubriken 200 kvinnor som förändrat våra liv. Hjördis Töpel svävar i en elegant båge mot skyn innan hon dyker ner i bassängen. Hon tog medalj i simhopp på olympiaden i Paris 1924 fast det sägs inte om det är där bilden togs. Märkligt nog finns hon inte med bland de tvåhundra kvinnor som befunnits vara värda att lägga märke till. Det gör däremot Greta Johansson, den allvarsamma sjuttonåringen som tog guld på olympiaden i Stockholm tolv år tidigare men sedan nästan genast avvek till USA och blev kvar där. Det får man reda på i den vackra dokumentärfilmen om henne som jag hoppas fortfarande ligger kvar på SVT Play.

Historieprofessor Dick Harrison avlossade i tisdags, i en understreckare i Svenska Dagbladet, en arg bredsida där han försökte skjuta boken i sank. Han avslutade kanonaden med att påstå att han var bitter, arg och ledsen, och fordrade att boken genast skulle dras in och makuleras. Det kommer nog inte att ske, och jag är inte riktigt lika övertygad som han om att Estrid Sigfastdotter, Ingeborg Åkesdotter och Stor-Märet Jonsdotter borde ha tagits med. Jag tror inte heller att författaren Annie Åkerhielm hör till de omistliga, som han tycker. Man kan hoppas att hon inte hörde till dem som förändrat våra liv: ”Hon kämpade energiskt mot kvinnlig rösträtt och mot demokrati överhuvudtaget. Hon hyste också stor beundran för Tyskland, nazismen och Adolf Hitler.”

Så skriver nämligen Sif Bokholm i sin intressanta artikel om henne i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon vars tusen uppslagsartiklar lätt kan läsas på nätet, på skbl.se. Det är tvåhundra av dem som nu har tagits med i boken. Javisst, urvalet hade kunnat göras annorlunda, men när man läst klart kan man alltså gå vidare till de övriga åttahundra på nätet, liksom man kan göra med andra ännu mera omfattande biografiska encyklopedier. På SBL.se finns hela Svenskt biografiskt lexikon som är drygt hundra år gammalt men ännu inte nått vägs ände. Där har man hunnit fram till Swensson (att SAOB, Svenska akademins ordbok, som varit på gång ännu mycket längre skulle ha fastnat på ordet snigel är ont förtal).

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

BLF i fyra bastanta band, dvs Biografiskt lexikon för Finland, finns också utlagt på nätet, liksom det väldigaste av alla, Oxford Dictionary of National Biography med summeringar av sextiotusen levnadsöden. Det chockrosa uppslagsverket om de tvåhundra kvinnorna är hursomhelst välkommet även om man med Dick Harrison kan tycka att ett hovsamt Red. före Lisbeth Larssons namn på rygg, framsida och titelblad hade varit hederligare. Hon har skrivit förordet och inledningar till de elva underavdelningarna, alla utmärkta, men man måste bläddra fram till slutsidorna för att se att det är drygt hundra skribenter som författat merparten av boken. Och formuleringen att Kerstin Thorvalls far ”arbetade som läroverksadjunkt” visar bara att skribenten hör hemma i en nutid med obehöriga lärare. Carl XVI Gustav arbetar som kung, hans hustru arbetar som drottning, deras äldsta dotter som kronprinsessa…

The post Kvinnohistoria i ifrågasatt uppslagsverk first appeared on Opulens.