ROMAN. När Det onda utkom i Frankrike 2018 slog den ner som en bomb mitt i metoo-debatten. Den fick mycket uppmärksamhet och nominerades till Goncourt-priset. Inés Bayards språk är rakt och osentimentalt och påminner på många sätt om Elfriede Jelineks språks rytmiska strukturer, skriver Carolina Thelin.

Det onda av Inés Bayard
Bokförlaget Polaris 2020
Översättning: Cecilia Franklin

Den franska författaren Inés Bayards debutroman Det onda är obehaglig läsning. Den berör på djupet och jag bär den med mig när jag pendlar till mitt arbete, när jag handlar, när jag lagar kvällsmat, när jag går och lägger mig. Den förföljer mig i mina drömmar. Boken inleds och avslutas med att Marie förgiftar sin man, sin son och sig själv genom en häxblandning av sömnmedel, medicin, kylarvätska och råttgift i maten. “Det hade bara funnits en tragedi i hennes liv, så fruktansvärd att den lett till denna sista handling (—). Hon hade äntligen tagit kommandot”.

Marie är runt trettio och har allt hon kan önska sig. Hon är omtyckt och älskad, både privat och på sitt jobb som banktjänsteman. Hennes man Laurent är en framgångsrik advokat, de bor i en våning i centrala Paris och har trevliga vänner och omtänksamma föräldrar. Så händer det otänkbara – Marie utsätts för en grov våldtäkt av sin chef i hans bil. Efter våldtäkten vill hon glömma, vilket naturligtvis är en omöjlighet. Hon berättar inte för någon – chefen hotar med att krossa både hennes och Laurents karriärer – hon känner skuld och skam men bär allt inombords. Där inne börjar ett litet liv spira, hon är gravid. En vecka tidigare hade hon och Laurent bestämt sig för att skaffa barn och han blir överlycklig. Det blir släkt och vänner också. Alla engagerar sig i hennes graviditet medan Marie sjunker allt djupare ner i mörkret.

Svensk och fransk mödravård verkar skilja sig åt rejält, i varje fall om Bayards skildring stämmer. När det är dags för gynundersökning, som kombineras med ett ultraljud, är det Laurents kompis – gynekologen Paul – som undersöker Marie. Dessutom är Pauls fru Sophia, som också är Maries bästa vän, med. Marie förs likt ett offerlamm upp på gynstolen medan de andra öppnar champagnen för att fira. En bisarr folkfest till den fertila kvinnans ära.

Hon avskyr den lille pojken hon föder. Flera gånger är hon nära att döda honom. Marie börjar hata sin man, sitt jobb, sina föräldrar, sina vänner. Hon ser på dem med nya ögon – de är ytliga, vämjeliga och löjliga. Hon betraktar sig själv och ser en annan människa än den hon en gång var. En stark, dov kraft utan hämningar tar henne i besittning. Hon väljer att inte bli ett offer.

När Det onda utkom i Frankrike 2018 slog den ner som en bomb mitt i metoo-debatten. Den fick mycket uppmärksamhet och nominerades till Goncourt-priset. Bayards språk är rakt och osentimentalt och påminner på många sätt om Elfriede Jelineks språks rytmiska strukturer. Tematiken kring sexualitet och våld är också densamma som hos Jelinek. Hon är säkert en av Bayards förebilder – citat från Jelineks Lust finns med i romanen.

Det onda är en psykologisk thriller i samma anda som Leila Slimanis Vaggvisa. Till skillnad från alla spänningsromaner och tv-serier där den skändade kvinnan fallit offer för en manlig förövare är Bayards Marie den som styr förloppet. Äntligen, tänker jag men samtidigt är det något som skaver. En misstanke väcks om att Marie kanske inte är helt pålitlig, kanske är det som hänt bara en psykotisk kvinnas hjärnspöken? Och det är nog detta tvivel som gör romanen mest obehaglig – vad vill egentligen Bayard berätta för oss?

The post En fransk psykologisk thriller first appeared on Opulens.