TV-SERIE. “Det här är en avsevärt mer realistisk krigsskildring än vad flertalet spelfilmer om andra världskriget kan uppvisa. Den klaustrofobiska känslan påminner om stämningarna i Das Boot.” Clemens Altgård har sett den tyska miniserien Kappvändaren som nu går på SVT.

På SVT Play visas nu en miniserie från tyska ARD i två delar baserad på den tyske författaren Siegfried Lenz roman Der Überläufer. Det rör sig om en tidig Lenzroman som gavs ut postumt först 2016 men då kom att toppa de tyska bestsellerlistorna. Att manuset blivit liggande berodde dels på att det en gång refuserats, sannolikt av politiska skäl, dels på att Lenz längre fram i författarkarriären inte var särskilt intresserad av att återvända till sina tidiga texter.

Tyvärr finns inte romanen i svensk översättning, men däremot på engelska, The Turncoat (översatt av John Cullen). Den engelska titeln blir på svenska Kappvändaren och så kallas också den filmatiserade versionen som SVT nu visar. Annars hade förstås Överlöparen legat nära till hands.

Än så länge har bara första delen visats. Den andra delen sänds den 17 maj.

I en intervju publicerad på Variety.com berättar regissören Florian Gallenberger om arbetet med filmen. Del ett ligger mycket nära boken ifråga om handlingen medan del två förhåller sig något friare och dessutom har ett tillagt slut. En förklaring till den friare behandlingen av originaltexten i andra delen ligger i att Lenz lämnat åtskilliga lösa trådar som manusförfattarna kunnat spinna vidare på.

Kappvändaren inleds med att den unge Walter Proska (Jannis Niewöhner) säger farväl till sin syster och svåger för att bege sig till östfronten. Eftersom det är sommaren 1944 vet egentligen alla att kriget är förlorat. Inte heller kommer den plikttrogne Walter fram till sin destination. Redan på vägen dit lyckas partisanerna spränga tåget. Walter, som träffat en mystisk och gäckande ung kvinna, Wanda (Małgorsata Mikołajczak), i samband med tågresan, överlever och hamnar i ett litet lokalt tyskt förband som har sitt tillhåll i ett träskområde i Pommern. Emellertid är de omringade av partisaner och stämningen bland soldaterna präglas av tristess och ett visst mått av uppgivenhet. Alla vet att ryssarna är på väg.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Furiren Steuhauf (Rainer Bock) är en översittartyp som med uttråkad min trakasserar sitt manskap och bara lever upp när han får förhöra en tillfångatagen präst, som efter en katt-och-råtta-lek likvideras. Det här är en avsevärt mer realistisk krigsskildring än vad flertalet spelfilmer om andra världskriget kan uppvisa. Den klaustrofobiska känslan påminner om stämningarna i Das Boot från 80-talet, som baserades på romanen Ubåt av Lothar-Günther Buchheim.

Men i Kappvändaren finns också ett slags Romeo och Julia-liknande romans mellan Walter och partisanflickan Wanda. Det blir en kärlekshistoria med komplikationer.

Titeln skvallrar om Walters vidare öden. I del två skildras detta och hur han involveras i arbetet med att bygga upp DDR. Det hör till saken att Lenz själv deserterade strax före krigsslutet. Han hamnade emellertid i brittisk fångenskap och kunde i slutet av 40-talet inleda vad som skulle bli en framgångsrik författarkarriär i Västtyskland. Siegfried Lenz intresserade sig mycket för frågor om skuld och integritet. Det är något som genomsyrar Kappvändaren.

Nu, i en tid då världen upplever en period av pandemi, förvirring och polarisering framstår Lenz författarskap som synnerligen relevant och aktuellt. Det är också väl lämpat för filmatiseringar. Missa inte Kappvändaren!

The post En överlöpares öden first appeared on Opulens.