<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	>

<channel>
	<title>dagbok - Opulens</title>
	<atom:link href="https://www.opulens.se/tag/dagbok/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://www.opulens.se</link>
	<description>Sveriges dagliga kulturmagasin</description>
	<lastBuildDate>Wed, 10 Sep 2025 08:32:51 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=6.8.5</generator>

<image>
	<url>https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2019/03/cropped-favicon512x512-32x32.png</url>
	<title>dagbok - Opulens</title>
	<link>https://www.opulens.se</link>
	<width>32</width>
	<height>32</height>
</image> 
	<item>
		<title>Jens Unosson: ”Hallontankar”</title>
		<link>https://www.opulens.se/prosa-poesi/jens-unosson-hallontankar/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[JENS UNOSSON]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 10 Sep 2025 08:32:51 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Prosa & poesi]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[Gary Snyder]]></category>
		<category><![CDATA[Jens Unosson]]></category>
		<category><![CDATA[prosa]]></category>
		<category><![CDATA[prosa & poesi]]></category>
		<category><![CDATA[skrivande]]></category>
		<category><![CDATA[västerbotten]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=80808</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="PROSA. I dag kan vi presentera en prosatext av Jens Unosson – ”Hallontankar”. Det rör sig om noteringar från sensommarens Västerbotten. prosa, Prosa &amp; poesi, dagbok, Västerbotten, Jens Unosson, Gary Snyder, skrivande," style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" fetchpriority="high" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-60x40.jpg 60w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-720x480.jpg 720w" sizes="(max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>PROSA. I dag kan vi presentera en prosatext av Jens Unosson – ”Hallontankar”. Det rör sig om noteringar från sensommarens Västerbotten. &#160; Jens Unosson är en självhushållande odlare, naturvårdare och musiker, bosatt på en liten gård i Västerbotten. Förra året utkom hans första bok, ”Luften som kunde tala”, på Ord&#38;visor. Han har tidigare medverkat med poesi i Opulens. Nu publicerar vi en text av Unosson som närmast kan karaktäriseras som dagboksnoteringar från slutet av sommaren 2025. CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör Hallontankar Augusti 2025. Maria begravdes för ett år sedan. Nu står jag i hallonsnåren vid skogsbrynet och bärgirigheten är påtaglig, jag</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/prosa-poesi/jens-unosson-hallontankar/">Jens Unosson: ”Hallontankar”</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="PROSA. I dag kan vi presentera en prosatext av Jens Unosson – ”Hallontankar”. Det rör sig om noteringar från sensommarens Västerbotten. prosa, Prosa &amp; poesi, dagbok, Västerbotten, Jens Unosson, Gary Snyder, skrivande," style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-60x40.jpg 60w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-720x480.jpg 720w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_80809" aria-describedby="caption-attachment-80809" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img decoding="async" class="size-full wp-image-80809" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980.jpg" alt="PROSA. I dag kan vi presentera en prosatext av Jens Unosson – ”Hallontankar”. Det rör sig om noteringar från sensommarens Västerbotten. prosa, Prosa &amp; poesi, dagbok, Västerbotten, Jens Unosson, Gary Snyder, skrivande," width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-60x40.jpg 60w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/09/hallontankar-toppbild-980-720x480.jpg 720w" sizes="(max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-80809" class="wp-caption-text"><em>Illustration: Opulens.</em></figcaption></figure>
<p><strong>PROSA. I dag kan vi presentera en prosatext av Jens Unosson – ”Hallontankar”. Det rör sig om noteringar från sensommarens Västerbotten.</strong><span id="more-80808"></span></p>

<p>&nbsp;</p>
<p><strong>Jens Unosson är en självhushållande odlare, naturvårdare och musiker, bosatt på en liten gård i Västerbotten. Förra året utkom hans första bok, ”Luften som kunde tala”, på Ord&amp;visor. Han har tidigare medverkat med <a href="https://www.opulens.se/prosa-poesi/littestraden-dikt-av-jens-unosson/">poesi i Opulens</a>. Nu publicerar vi en text av Unosson som närmast kan karaktäriseras som dagboksnoteringar från slutet av sommaren 2025. </strong></p>
<p style="text-align: right;"><strong>CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör</strong></p>
<h2><strong>Hallontankar</strong></h2>
<p>Augusti 2025. Maria begravdes för ett år sedan. Nu står jag i hallonsnåren vid skogsbrynet och bärgirigheten är påtaglig, jag går in i huset och hämtar nya kärl. Fåglar och brännässlor påminner mig emellanåt om att även de närvarar i den fuktiga värmen som gör oss alla en smula loja. Tidigare idag räddade jag en fjäril, påfågelöga, från dassförmaket. Den satt därefter länge på min hand och tvättade sig; jag fick studera dess magnifika prakt och pratade med den som man gör med någon man tycker om. När den till sist flög iväg tänkte jag med viss sorgsenhet att om fler tog sig tid att prata med fjärilar skulle det inte krigas så förbannat. Så enkelt kan det vara.</p>
<p>Något senare hittade jag en ovanligt stor snäcka på en presenning jag skulle vika ihop. Försiktigt knackade jag på skalet för att få den att röra på sig. Efter en stund började den lilla kroppen kränga, den tömde tarmen och kröp sedan upp på mitt finger. Jag lät den slinka ned i gräset vid en ung gran.</p>
<p>Det åskar i väst, men jag gissar att det drar förbi utan regn. De senaste veckorna har det blixtrat mer än det gjort på många år. Huset har skakat, jag med. I en grannby brann ett sedan länge nedlagt mejeri, men blixten hade nog inget med den saken att göra. Vid släckningsarbetet upptäcktes en illegal cigarettfabrik i källaren, värden för många miljoner stod i lågor och ett antal fria entreprenörer sitter häktade, bland annat en granne. I fjol ville han köpa min skog för att få fälla den. ”Här avverkas utan pardon”, skulle man kunna travestera Gläns över sjö och strand, men jag skyddar träden med livet som insats om det skulle krävas.</p>
<p>En annan grannby blev torrlagd av vattenglada bönder. I min egen by har det inte hänt särskilt mycket och det tycker nog både jag, fåglarna, brännässlorna, fjärilen och snäckan är lika bra. Harmoni infinner sig lättast i det jämna flödet.</p>
<p>Sommarens musik i urval: första Grateful Dead, andra H.P. Lovecraft, andra Moby Grape, ”Cheap Thrills”, Savage Resurrection, The Other Half (den på Acta). Det blir så under den här årstiden, jag landar i mina gamla, eviga favoriter, de som varit med mig sedan tonåren. En av dessa har jag än så länge hållit på för att spela under någon särskilt vacker kväll: första It&#8217;s A Beautiful Day. Omslaget så fulländat i sin samklang med musiken och alla mina minnen som bor i låtarna.</p>
<p>Igår natt, vid halvtretiden, fick jag plötsligt ett oerhört behov av att lyssna på ”Evolution” med Yama and the Karma Dusters: ”We&#8217;ve cut down the forest / And we&#8217;ve poisoned the streams / And we&#8217;ve covered the hillsides / With billboards and schemes”. Man hör den och vill sedan kasta sig in i revolutionen, men inser snart att den inte längre pågår.</p>
<p>Någon gång under den sena våren 2000 hade vi en klassåterförening, tio år efter att vi gått ut nian. Maria bodde i kollektiv i Göteborg, hade lärt känna trummisen i Älgarnas trädgård. Hon sade till mig, apropå musik, att ”Du hade rätt hela tiden!” Jag vet, svarade jag och mindes hur mina kassettband med psykedeliska utflykter under högstadiet fick tampas med kamraternas favoriter: Jefferson Airplane versus White Lion</p>
<p>Jag läser en recension av en nyligen utgiven diktsamling, där poeten beskriver hur hon trimmar såväl lösögonfransar som könshår med samma nagelsax. Själv skriver jag mest dikter om hur jag älskade mina får. Nu går jag här i de före detta hagarna och pratar fortfarande med flickorna.</p>
<p>Somligt och somliga vill man hålla kvar, aldrig tappa taget om. Vad gäller nagelsaxar klipper jag ibland överkanten på mustaschen med en sådan, men den handlingen har ännu inte letat sig in i min poesi. När jag tänker på det har jag nog aldrig skrivit om en fårsax heller, men det känns nära förestående, liksom en skildring av fårens ystra språng ned från klippbänken, hur kamraterna kom emot och nosade och buffade med nyvunnet intresse. Ibland slant jag och saxen skar genom deras tunna hud, smärtan för dem tycktes vara av mycket tillfällig art, medan den för mig värkte under resten av klippningen. Värmen i ullen, de mjuka kinderna, den speciella doften i pannan. Det är poesi i sig självt, en existensens lyrik.</p>
<p>Ute vid havet står soptunnorna fyllda med matrester, som åtlar för björnarna. Några finns trots allt kvar. En av dem tar för sig, människor drabbas av okunskapens panik, ringer polisen. Polisen skjuter björnen. Om sådant har jag skrivit dikt, men det lindrar inte min vrede när det händer på nytt, gång efter annan. Värderades faror efter farlighet: Polis beslagtog bil, sköt föraren.</p>
<p>Sommarens litteratur i urval: Wendell Berry, Allen Ginsberg, Harriet Hjorth, Ulf Lundell, Thomas Tidholm. Deribs Buddy Longway, Gudmund Fahléns Kyrkbyn Lövånger. I sistnämnda skymtar Maria bakom ett foto av en annan kompis morfar. Pappa nämns på ett par sidor. Noterbart också hur vackert det var inne i samhället en gång, innan den nya rätlinjiga tiden monterade ned allt ickekvadratiskt.</p>
<p>Och över allt svävar förstås <a href="https://www.poetryfoundation.org/poets/gary-snyder">Gary Snyder</a>, som en bokstävernas motsvarighet till San Franciscobanden: med mig i det mesta. Jag får inte nog av vare sig hans Axe Handles eller Deads Aoxomoxoa. Jag läser Snyder när vintern begravt gården i snö och när sommarvärmen jagat min katt in bland lönnarnas skuggor. Är det lite svalare ligger han istället i mitt knä och när jag läser några särskilt fina rader &#8211; ”I gaze through the trees and / see different birds, / different leaves, / with each bow.” &#8211; högt för honom tittar han upp i den sorts samförstånd som bara kan råda mellan en förnöjd sensommarkatt och hans av vedhuggning utmattade husse.</p>
<p>Hallonen faller nästan av sig själva ned i handen. Imorgon fortsätter vi med lieslåttern på myrarna, men när jag kommer hem igen ska jag plocka några liter åt mamma också. Varje hallon ett tack för allt jag aldrig kan återgälda.</p>
<figure id="attachment_78255" aria-describedby="caption-attachment-78255" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img decoding="async" class="size-full wp-image-78255" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/12/jens-unosson-bylinebild-e1733503448374.jpg" alt="LYRIK. I den här veckans utgåva av Littestraden publicerar vi en dikt av Jens Unosson. Den har titeln ”Besvärjelse mot det meningslösa #3”. dikter, Littestraden, lyrik, poesi, Prosa &amp; poesi, skrivande, Jens Unosson," width="199" height="265" /><figcaption id="caption-attachment-78255" class="wp-caption-text"><b>JENS UNOSSON</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/prosa-poesi/jens-unosson-hallontankar/">Jens Unosson: ”Hallontankar”</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Ulf Lundells ”Vardagar 12” speglar en solitärs stilla liv</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/ulf-lundells-vardagar-12-speglar-en-solitars-stilla-liv/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Bo Bjelvehammar]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 04 Jun 2025 10:22:54 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[prosa]]></category>
		<category><![CDATA[självbiografiskt skrivande]]></category>
		<category><![CDATA[svenskspråkig litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ulf Lundell]]></category>
		<category><![CDATA[Vardagar]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=80054</guid>

					<description><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="PROSA. Bo Bjelvehammar har läst ”Vardagar 12” av Ulf Lundell. Han konstaterar att författaren fortfarande skriver bra, men att ett stillastående kastar en skugga över textraderna. Ulf Lundell, Vardagar, dagbok, prosa, självbiografiskt skrivande, svenskspråkig litteratur," style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-750x500.jpg 750w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><p>PROSA. Bo Bjelvehammar har läst ”Vardagar 12” av Ulf Lundell. Han konstaterar att författaren fortfarande skriver bra, men att ett stillastående kastar en skugga över textraderna. Vardagar 12 av Ulf Lundell Wahlström &#38; Widstrand Det är aningen mera vemodiga tongångar i Ulf Lundells nya del i sviten med dagboksprosa. I ”Vardagar 12” äger han fortfarande språket och därmed en god formuleringsförmåga. Det måste dock sägas att raderna alltför ofta flyter trögt. Det är uppenbart så att författaren börjar känna sig färdig med livet. Lundell tycks inte ha någonting att se fram emot. Med andra ord känns det som att allt</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ulf-lundells-vardagar-12-speglar-en-solitars-stilla-liv/">Ulf Lundells ”Vardagar 12” speglar en solitärs stilla liv</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="PROSA. Bo Bjelvehammar har läst ”Vardagar 12” av Ulf Lundell. Han konstaterar att författaren fortfarande skriver bra, men att ett stillastående kastar en skugga över textraderna. Ulf Lundell, Vardagar, dagbok, prosa, självbiografiskt skrivande, svenskspråkig litteratur," style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-750x500.jpg 750w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><figure id="attachment_80055" aria-describedby="caption-attachment-80055" style="width: 1280px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-80055" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild.jpg" alt="PROSA. Bo Bjelvehammar har läst ”Vardagar 12” av Ulf Lundell. Han konstaterar att författaren fortfarande skriver bra, men att ett stillastående kastar en skugga över textraderna. Ulf Lundell, Vardagar, dagbok, prosa, självbiografiskt skrivande, svenskspråkig litteratur," width="1280" height="853" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild.jpg 1280w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2025/06/ulf-lundell-vardagar-12-toppbild-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 1280px) 100vw, 1280px" /><figcaption id="caption-attachment-80055" class="wp-caption-text"><em>Omslaget till den 12 delen i Ulf Lundells dagbokssvit.</em></figcaption></figure>
<p><strong>PROSA. <a href="https://www.opulens.se/?s=%22Bo+Bjelvehammar%22">Bo Bjelvehammar</a> har läst ”Vardagar 12” av <a href="https://www.wwd.se/forfattare/9885/ulf-lundell/">Ulf Lundell</a>. Han konstaterar att författaren fortfarande skriver bra, men att ett stillastående kastar en skugga över textraderna. </strong><span id="more-80054"></span></p>

<p><strong><em>Vardagar 12</em></strong> av <strong>Ulf Lundell</strong><br />
Wahlström &amp; Widstrand</p>
<p>Det är aningen mera vemodiga tongångar i Ulf Lundells nya del i sviten med dagboksprosa. I ”Vardagar 12” äger han fortfarande språket och därmed en god formuleringsförmåga.</p>
<p>Det måste dock sägas att raderna alltför ofta flyter trögt. Det är uppenbart så att författaren börjar känna sig färdig med livet. Lundell tycks inte ha någonting att se fram emot.</p>
<p>Med andra ord känns det som att allt nu är gjort. Dessutom så finns det hinder överallt. Detta framstår närmast som en sorts blockering. Ett stillastående infinner sig och kastar en skugga över textraderna. Ulf Lundell känner sig utanför på något vis, som en ensling.</p>
<h2>Lundells liv efter 75-årsdagen</h2>
<p>Inte sällan är det tal om att ha inträtt i en spöklik ålder. Författaren har nyss fyllt 75 år och dagboken sträcker sig från mitten av november 2024 till slutet av mars 2025.</p>
<p>Väderleken är det mest omskrivna – det handlar ofta om regn, blåst, dis och duggregn. Det framstår som både nedslående och <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Samuel_Beckett">beckettskt</a> tröstlöst.</p>
<p>Intresset för väderlekar är påtagligt stort. Särskilt är det ett frosseri i det väder som påminner om en enda stor grå depression.</p>
<p>Men Ulf Lundell är ändå uppmärksam på förändringar och växlingar i vardagen. Han hör gransångaren och han ser kungsfågeln. Därtill så ser och hör han när grannen tar rapsen. Han noterar att nässlorna blommar och betraktar tistlarna med sina dunhuvuden.</p>
<h3>Begränsat socialt umgänge</h3>
<p>Det framgår tydligt att Ulf Lundell inte har några påtagliga behov av socialt umgänge. Dock pratar han med folk som han möter i Parken, även om kallprat inte är hans starkaste gren. Men han vill höra andra personers synpunkter på både det ena och det andra i vardagen.</p>
<p>Som de flesta andra har Lundell ett stort intresse både för väderlekar och krämpor, relaterade till ålder. Ryggbesvär är ett kärt ämne att diskutera. Det beror på hans egna besvär och den mängd av terapier, som marknaden erbjuder.</p>
<p>Men det som plågar honom mest är att det går så förbannat trögt med skrivandet av musik. Ofta talar han om en ny turné, men det verkar inte bli av. Trots att han ändå känner att allt inte är helt färdigt eller fullbordat.</p>
<p class="Standard" style="tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt;"></p>
<h3>En kvinna i Lundells liv</h3>
<p>Som under de senaste åren finns det även nu en kvinna i Ulf Lundells liv. I boken med benämningen N, som står för pr-konsulten Ninna Prage.</p>
<p>Under regelbundna tider lever de tillsammans, men i dagboken från den 25 mars 2025, står det att läsa om att de går skilda vägar.</p>
<p>Ninnas tillhörigheter finns i flyttlådor. Ulf vill ha huset för sig själv, alla veckor på året. Det som tilltalar om honom mest är ensamheten och den medföljande friheten att göra som han vill.</p>
<p>Om han nu vill göra utflykter till Lokalföreningen, Buhres Fisk eller Ica-affären, så kan han själv avgöra och väga alternativen. Det framgår också att när N är i huset, så kretsar extremt mycket kring mat – inhandla, tillreda eller äta ute.</p>
<h3>Något saknas i Lundells senaste bok</h3>
<p>Ulf Lundell är som vanligt äkta och hudnära i sitt tilltal. Men jag saknar i viss mån den intensiva energin och <a href="https://www.opulens.se/litteratur/stilla-flyter-livet-pa-landet-i-lundells-vardagar-11/">de franka ställningstagandena i stort och smått,</a> som när han talar om ”nyrika svin” eller ger rådet att <em>Hellmans majonnäs</em> är det bästa märket på marknaden.</p>
<figure id="attachment_21619" aria-describedby="caption-attachment-21619" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-21619" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2019/09/email1568134604058_372-e1599817908486.jpg" alt="Använd denna bylinebild" width="199" height="208" /><figcaption id="caption-attachment-21619" class="wp-caption-text"><b>BO BJELVEHAMMAR</b><br />bo.bjelvehammar@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ulf-lundells-vardagar-12-speglar-en-solitars-stilla-liv/">Ulf Lundells ”Vardagar 12” speglar en solitärs stilla liv</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Robert Myhreld ‒ Ur ”Ibland är det alltid samma sak”</title>
		<link>https://www.opulens.se/prosa-poesi/robert-myhreld-%e2%80%92-ur-ibland-ar-det-alltid-samma-sak/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Robert Myhreld]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 19 Sep 2024 11:38:25 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Prosa & poesi]]></category>
		<category><![CDATA[anteckningar]]></category>
		<category><![CDATA[bipolär sjukdom]]></category>
		<category><![CDATA[bipolaritet]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[psykiatri]]></category>
		<category><![CDATA[Robert Myhreld]]></category>
		<category><![CDATA[självbiografiskt skrivande]]></category>
		<category><![CDATA[skrivande]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=77467</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Robert Myhreld, ”Ibland är det alltid samma sak”, bipolär sjukddom, psykiatri, anteckningar från vistelse på psykiatrisk klinik," style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>PROSA. I dag kan vi presentera ett utdrag ur vår medarbetare Robert Myhrelds bok ”Ibland är det alltid samma sak.” Boken handlar om bipolär sjukdom och skildrar en allmänpsykiatrisk klinik från insidan. Akut inlagd på psyket börjar den bipoläre Robert Myhreld skriva dagbok på sociala medier. Följarskaran växer, texterna fördjupas och normalitetens gränser suddas så sakta ut. Efter utskrivningen har Robert sammanställt boken Ibland är det alltid samma sak som publiceras av Widegrens förlag. Opulens kan i dag publicera ett utdrag ur boken. Men först en kort presentation: När tankarna skenar och Robert börjar fundera på att köra brödkniven genom</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/prosa-poesi/robert-myhreld-%e2%80%92-ur-ibland-ar-det-alltid-samma-sak/">Robert Myhreld ‒ Ur ”Ibland är det alltid samma sak”</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Robert Myhreld, ”Ibland är det alltid samma sak”, bipolär sjukddom, psykiatri, anteckningar från vistelse på psykiatrisk klinik," style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_77470" aria-describedby="caption-attachment-77470" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-77470" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild.png" alt="Robert Myhreld, ”Ibland är det alltid samma sak”, bipolär sjukddom, psykiatri, anteckningar från vistelse på psykiatrisk klinik," width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/09/myrheld-toppbild-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-77470" class="wp-caption-text"><em>Omslaget till Robert Myhrelds bok.</em></figcaption></figure>
<p><strong>PROSA. I dag kan vi presentera ett utdrag ur vår medarbetare <a href="https://www.opulens.se/?s=%22Robert+Myhreld%22">Robert Myhrelds</a> bok </strong><strong>”Ibland är det alltid samma sak.” Boken handlar om bipolär sjukdom och skildrar en allmänpsykiatrisk klinik från insidan.</strong><span id="more-77467"></span></p>

<p><strong>Akut inlagd på psyket börjar den bipoläre Robert Myhreld skriva dagbok på sociala medier. Följarskaran växer, texterna fördjupas och normalitetens gränser suddas så sakta ut. Efter utskrivningen har Robert sammanställt boken <em>Ibland är det alltid samma sak</em></strong> <strong>som publiceras av Widegrens förlag. Opulens kan i dag publicera ett utdrag ur boken. </strong></p>
<p><strong>Men först en kort presentation:</strong></p>
<p>När tankarna skenar och Robert börjar fundera på att köra brödkniven genom underarmen, ja då vet han: det är hög tid att åka in till psykakuten.</p>
<p><em>Ibland är det alltid samma sak</em> tar oss med innanför dörrarna, till psykets vindlande korridorer och medpatienternas trassliga, trasiga tankegångar. Myhreld öppnar upp sig själv, institutionslivet och sjukdomen. Han berättar samtidigt något väsentligt om livet ”där ute”, om det ”normala” – och den flortunna gränsen däremellan. Roberts text varvar mörker och desperation med humor och stark människokärlek. Han suffleras och tröstas av litterära följeslagare som Emilia Fogelklou, Max Blecher, Gustaf Fröding och E.M. Cioran.</p>
<p>– Jag har fått höra från många med liknande problematik att de är väldigt tacksamma att få läsa, igenkännandet är som en lisa för själen, säger Robert om boken. Men även personer utan erfarenhet av psykisk ohälsa hör av sig med uppskattande ord, att de får en inblick i det här nästan förbjudna reservatet,<em> psyket</em> – i dubbel bemärkelse.</p>
<p>Robert kallar själv verket för ”ett dårhjons marginalanteckningar”, vilket verkligen sätter fingret på berättelsens karaktär: här finns djup sorg, ja rent vansinne, men också en sorts anakronistisk, surrealistisk livsglädje och cynisk humor. Det är en rakt igenom ärlig text.</p>
<p>Roberts hemsida hittar du här: <a href="https://www.marginalanteckningar.se/">Marginalanteckningar</a></p>
<p><em>Ibland är det alltid samma sak </em>är, som tidigare nämnts, utgiven på <a href="https://www.widegrens.com/utgivning/ibland-ar-det-alltid-samma-sak/">Widegrens förlag</a>.</p>
<p>&nbsp;</p>
<h2>Ett dårhjons marginalanteckningar</h2>
<p>Föreliggande text är sammanförda anteckningar som först såg dagens ljus i form av en följetong på sociala medier. Lite är putsat, somligt har tagits bort, annat lagts till. På det stora hela är det här sex veckor marginalanteckningar i kronologisk ordning från en allmänpsykiatrisk vårdenhet. Att jag hamnade där kom närmast som en chock eftersom jag faktiskt hade försökt ta mig i kragen och tänka positivt.</p>
<p>Om du som läser detta själv befinner dig i mörkret kan delar av boken vara tunga att läsa. Kom ihåg att det finns hjälp att få om du går i tankar att skada dig själv på något vis. Försök att finna styrka att be om hjälp, för den finns att få. Att det här över huvud taget skrivs bär vittne om det.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>»Ljus finns ändå.«<br />
– Emilia Fogelklou</p>
<h3>Inskrivning</h3>
<p>Efter fyra läkarutlåtanden, en klok och tråddragande psykolog samt sju timmar på psykakuten leds jag av en vänlig vårdare till avdelningen för personer med bipolär sjukdom. Inte första gången jag är här. Även nu utan tvång. Får rum nummer fem. Det är ett singelrum, men där står också en reservsäng med ett blått och lätt transparent plastöverdrag. En bår?</p>
<p>Duschen är slanglös, draperi finns det inget och överlag krävs en del fantasi för att ta livet av sig här. Något jag ändå inte ämnar göra. Det är hur som helst alltid för sent för det, som E.M. Cioran konstaterat, även om jag inte riktigt förstår vad han menar.</p>
<h3>Fem minuter in på vistelsen</h3>
<p>På en avdelning får man både se och höra somt man inte ser eller hör någon annanstans. Inte i denna koncentration. Jag överhör två patienter:</p>
<p>»Jag skulle till psykiatrin för att få tillåtelse att åka på semester. I stället fick jag tvångsvård.«</p>
<p>Så kan det gå.</p>
<p>Ett brutet ben är ett brutet ben är ett brutet ben, medan en rämnande själ är metafysik som måste kategoriseras. Den här semestern kan ändå bli något. Strax över hundralappen för logi, kost, sällsynt sällskap och fria mediciner.</p>
<p>❦</p>
<p>Han är kvar i personalstyrkan, den numer sju år äldre herren som var här när jag kom hit första gången och sa att allt skulle bli bra.</p>
<p>❦</p>
<p>Sällan erfar jag en så stark kärlek till Människan som här. Det är i svagheten vi framträder som tydligast. Alla runt mig har varit barn. Alla här har lidit orimligt mycket. Många som försökt men inte lyckats komma in här har dött för egen hand. Likaså personer som varit här innan mig. Kanske kommer någon som är här just nu bära hand på sig själv i framtiden. Det finns för få sängar.</p>
<p>❦</p>
<p>Från ett av rummen hörs resignerad skrikgråt från en patient vars liv inte leker. Någon annan förbannar i telefonen de ungdomar som rökt hasch i hennes trappuppgång. Ordagrant:</p>
<p>»Jag punkt är punkt så punkt jävla punkt arg utropstecken.«</p>
<p>Hörlurarna kommer att frälsa mig. Det luktar sur yoghurt i uppehållsrummet.</p>
<p>❦</p>
<p>Fick ett visitkort av en medpatient. Hon handlar med fina drycker, främst import.</p>
<p>❦</p>
<p>Ivan Karamazov hade ändå perspektiv på tillvaron, en viss levnadskunskap:</p>
<p><em>Vet du vad, jag satt just här och sade till mig själv: även om jag inte tror på livet, även om jag gett upp hoppet om en kär kvinna, gett upp hoppet om en tingens ordning och istället blivit övertygad om att allting bara är ett förvirrat, fördömt och kanske rent satanistiskt kaos och även om jag kommer att få uppleva alla tänkbara fasansfulla besvikelser, som kan drabba en människa – kommer jag ändå att vilja leva, och när jag nu en gång fått smak för den här bägaren, tänker jag inte låta mig ryckas från den, förrän jag tömt den i botten.</em></p>
<p>Jag får nöja mig med en kaffe med mjölk, fetthalt 3,5 procent, den röda.</p>
<p>❦</p>
<p>Inget stör läslusten lika mycket som ett ej tidsbestämt läkarsamtal.</p>
<p>»De vill berätta om medicinjusteringen.«</p>
<p>Bestämd form. Spännande. Det finns saker jag kommer motsätta mig. Hur ska man säga det utan att framstå som alltför motspänstig, omedgörlig? Maktskillnaden mellan Vetenskapens verkställare och Dårhjonet med sin egen lilla upplevelse. Vi får se vad de tänkt ut. Relationen mellan patient och läkare, en livlina som patienten måste vårda ömt. Undvika att trampa läkaren på tårna, väga orden på pillervåg, anbringa rätt ansiktsuttryck, ha lagom mycket tryck i handslaget.</p>
<p>(Det blev inte så blodigt. Knappast någon mirakelkur, men vem behöver det. En skvätt urin på elden för att få den att fräsa till räcker.)</p>
<p>❦</p>
<p>Hört: »Rostad majs! Vad är det för något?«</p>
<p>❦</p>
<p>Erfarenheten från tidigare besök fick mig att ta med en mycket kort och därmed harmlös USB-sladd och en powerbank. Nu behöver jag inte be personalen om att få telefonen laddad i ett rum särskilt avsatt för ändamålet.</p>
<p>❦</p>
<p>Avdelningen för bipolära är för tillfället rätt lugn. Inga scener, inte en endaste skandal – än så länge ska tilläggas. Tror att en ylande psykos från någon krake hade livat upp.</p>
<p>❦</p>
<p>Så in i vassen skönt att man inte förväntas småprata.</p>
<p>❦</p>
<p>Malou i bakgrunden skapar ju inte direkt grogrund för ett »tillfrisknande«. Citationstecken på grund av att man inte blir frisk i den mening man kanske tänker vid sjukdomstillstånd. Bipolär sjukdom är en trogen vapendragare, från insjuknande till graven. Ofta välkomnar graven en tidigare än genomsnittsbefolkningen. Tjugo procent för att vara mer exakt. En av tre med bipolär sjukdom försöker minst en gång under sitt liv på jorden att för egen hand hamna under den.</p>
<h3>Ny dag</h3>
<p>Nu studsade en maniker fram ur något skrymsle. Äntligen. Min bedömning är att X (vi kallar henne X framöver) borde ha fått tyngre sängkläder. Inte något att skriva hem om egentligen, personen är mycket energisk, pratar mest hela tiden, frågar alla i personalen om hon kan få en macka — innan frukost! Hur vågar hon!&nbsp; Om X kommer hit ska jag be henne ta lite valium. Nu står X och knackar på en dörr jättelänge.</p>
<p>Ni förstår min belägenhet!</p>
<p>X vill plötsligt ha ett tjockt skrivblock. Krav! Mina förslag? Bältning och psykokirurgi. Jag skojar. Nu vill X inte ha det längre. Vill ha den där mackan egentligen. X berättar för personalen vad de gör för fel, vilket visar sig vara allt. X ombeds att sätta sig i soffan i stället. Mycket bra. Nu börjar X prata i telefonen. Det här kommer bli en eldstorm.</p>
<p>»Var är min penna?« frågar X.</p>
<p>X går fram till en patient och bedyrar sin kärlek. Så vackert att jag nästan trillar ur soffan.</p>
<p>Okej, nu går X fram till mig.</p>
<p>Herre i min arma själ, så här mycket har jag aldrig någonsin hört någon få ur sig på så kort tid. Detta kan vi fastslå:</p>
<p>X älskar mig.</p>
<p>X initierade en tävling som gick ut på att vara tyst och ha tråkigt. Fem sekunder krävdes för mig att ro hem segern.</p>
<p>X kallar mig för Pruttis. Först var det Hampus.</p>
<p>X sparkade mig i ändalykten när jag hämtade kaffe för att X var sur på mig till följd av min vinst.</p>
<p>X kastade i tristess bort boken jag läste. Också en typ av recension antar jag.</p>
<p>X pratade om att »ha tid« (för något). Jag undrade vad tid är. X blev måttligt road av frågan.</p>
<p>X säger att vi inte är något. Gillar tanken. Jag berättade att jag tänker att vi är en parentes av härsket piss.</p>
<p>X säger att vi inte är sjuka, men att vi ska skriva upp alla sjukdomar i världen på ett papper.</p>
<p>Jag säger att jag ska gå och vila. X blir sur, även om det mest är ett poserande, och ropar »fuck you!« efter mig. Det tackade och bockade jag för, såklart.</p>
<p>Summa summarum: jag fick väl vad jag bad om häromdagen.</p>
<p>Uppdatering: sov lite, gick ut och satte mig. X gick förbi och slet mig i håret. Jag är ju inte en sämre pedagog än att jag sa »så får man inte göra«. Sen gick X in i en annan persons rum. Tror att X fick på nöten. Personalen har fullt sjå.</p>
<h3>Ny dag</h3>
<p>»Vet ni var alla bipolära brukar hänga?«</p>
<p>»Från taket.«</p>
<p>❦</p>
<p>En sufisk mystiker, minns inte namnet, svarade på frågan:</p>
<p>»Nej men tjena, länge sen, hur är läget?«</p>
<p>»Hur står det till med folk, som äro uppå hafvet, och skeppet har förlist, och hvar och en af folket på en planka? Fasansvärdt! Sådan är min belägenhet.«</p>
<p>❦</p>
<p>»Vad jobbar du med?«</p>
<p>»Socialpedagog på ett psykiatriboende.«</p>
<p>En stunds tystnad.</p>
<p>❦</p>
<p>Ur <em>Den tappre soldaten Švejks äventyr under världskriget</em> av Jaroslav Hasek:</p>
<p><em>När Švejk senare beskrev livet på dårhuset gjorde han det i ovanligt lovprisande ordalag: </em></p>
<p><em>&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp; ”Jag vet verkligen inte varför dårarna är arga för att dom hålls inspärrade där. Man kan krypa omkring naken på golvet och tjuta som en schakal och väsnas och bitas. Om man gjorde så ute på stan skulle folk bli förvånade, men där är det hur vanligt som helst. Det finns en frihet där som inte ens socialisterna nånsin har kunnat drömma om. Där kan man till och med ge sig ut för att var Gud fader eller jungfru Maria eller påven eller kungen av England eller hans majestät kejsaren eller den helige Václav &#8230; Allra mest från vettet var en herre som gav sig ut för att vara sextonde delen av ”Ottos konversationslexikon” och bad alla att dom skulle slå upp honom och leta rätt på ordet ‘kartonghäftmaskin’, annars var han förlorad. Han lugnade sig inte förrän dom satte tvångströjan på honom. Då var han nöjd för att han trodde att han hade kommit i bokbindarpressen och bad dom skära till honom modernt.</em></p>
<h3>Ny dag</h3>
<p>Vid pass två i natt sprang en ung person runt på avdelningen och skrek. Mitt tålamod som jag övat upp med arbete inom kundtjänst, på en camping, som pedagog i skolmiljö, inom psykiatrin och i allmänhet genom oturen av att ha fötts, prövas nu till det yttersta.</p>
<p>Nu är klockan halv fyra, hon verkar nöjd för denna gång. Hon är rätt sjuk. Vi är några som visar oss ute på det slagfält som är avdelningen. Vi vill ha yoghurt med müsli. En vill ha melatonin men verkar inte få det eftersom det inte står på ordinationslistan från läkaren. Jag förstår frustrationen, det är mig veterligen en hyfsat harmlös sömnmedicin, men papper är hårda.</p>
<p>En annan vill ha min telefon för att ringa ett samtal. Hon gömmer sig bakom ett munskydd och lirkar in ett par Mariannehårdingar. Jag lämnar inte ut den, behöver den själv. Misstänker att hon kom till avdelningen medan jag sov.</p>
<p>Få är imponerade över sakernas tillstånd just nu.</p>
<p>❦</p>
<p>Jag behöver sömn. Brist på sömn ger förr eller senare under dagen onödigt mycket trötthetskryddad ångest och då vill jag mest lämna jordelivet.</p>
<p>❦</p>
<p>Morgon: de lät mig sova lite längre. Vaknade av mig själv halv nio och trodde frukosttiden var förbi. Ni anar paniken. Det är en tradition jag vill upprätthålla när jag befinner mig här: torkade plommon i yoghurten. Vore i sanning ytterst försmädligt om något patrask fulat ut sig till den grad att personalen vetat varken upp eller ner och glömt att väcka folk.</p>
<p>❦</p>
<p>Hon som ville låna min telefon sitter i soffan och pratar för sig själv. I brist på telefon gissar jag.</p>
<p>❦</p>
<p>Tjuvlyssnade på ett lågmält samtal mellan två skötare angående en patient. En gnutta oprofessionellt och säkert ett sekretessbrott, men vafan – tack för det! Jag förstår dem fullständigt. Hur som helst: de dividerade om huruvida en av de nyanlända hade hoppat från tredje eller fjärde våningen. Petitesser. Jag och hon taltes vid lite senare och när hon såg Putin på teven rullade hon i väg med sin rullstol och undrade vad fan som är fel med världen. Föredömligt.</p>
<p>❦</p>
<p>Alla gör vi misstag i livet. Mitt var att bli kliniskt galen.</p>
<p>❦</p>
<p>En gång i tiden föraktade jag touchscreen. Jag fick panik av att använda de icketaktila tangenterna på min iPod. Om man nu använder ordet taktil så — gör man? Nu är de oumbärliga för mitt skriv- och visabehov.</p>
<p>❦</p>
<p>Ur journalen:</p>
<p><em>Patienten blev inlagd inom slutenvård p g a svår depression episod med suicidala tankar och planer. Hög ångest som hindrar patienten från att fullfölja vardagliga rutiner. Uppgivenhet. Försämrad sömn. Fortsatt inneliggande för stabilisering.</em></p>
<figure id="attachment_35189" aria-describedby="caption-attachment-35189" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-35189" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/Robert-Myhreld-byline-NY-dec-2020-e1687421957142.png" alt="ANVÄND INTE! Mer än när innehållet kräver det." width="199" height="204" /><figcaption id="caption-attachment-35189" class="wp-caption-text"><b>ROBERT MYHRELD</b><br />robert.myhreld@opulens.se</figcaption></figure>
<p>&nbsp;</p><p>The post <a href="https://www.opulens.se/prosa-poesi/robert-myhreld-%e2%80%92-ur-ibland-ar-det-alltid-samma-sak/">Robert Myhreld ‒ Ur ”Ibland är det alltid samma sak”</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Stilla flyter livet på landet i Lundells ”Vardagar 11”</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/stilla-flyter-livet-pa-landet-i-lundells-vardagar-11/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Bo Bjelvehammar]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 19 Aug 2024 09:07:09 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[dagböcker]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[Österlen]]></category>
		<category><![CDATA[självbiografiskt skrivande]]></category>
		<category><![CDATA[svenskspråkig litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ulf Lundell]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=77190</guid>

					<description><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ulf Lundell, Ulf Lundells dagbokssvit, &quot;Vardagar 11&quot;," style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-750x500.jpg 750w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><p>DAGBÖCKER. Ulf Lundell har nu kommit fram till ”Vardagar 11” i sviten av dagböcker. Bo Bjelvehammar har läst och uppskattar de goda råd som författaren har att delge läsaren. Vardagar 11 av Ulf Lundell Wahlström &#38; Widstrand Ulf Lundell fortsätter att utkomma med nya dagboksnoteringar. Nu har han kommit till ”Vardagar 11”. Den här volymen börjar i slutet av september 2023 och stannar vid den 2 januari 2024. Boken är på fyrahundra sidor och handlar i huvudsak om livet på Österlen. I hög grad är det fråga om vardagar med fasta rutiner och strama strukturer. Helgdagar är besvärliga för Lundell</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/stilla-flyter-livet-pa-landet-i-lundells-vardagar-11/">Stilla flyter livet på landet i Lundells ”Vardagar 11”</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ulf Lundell, Ulf Lundells dagbokssvit, &quot;Vardagar 11&quot;," style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-750x500.jpg 750w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><figure id="attachment_77192" aria-describedby="caption-attachment-77192" style="width: 1280px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-77192" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild.jpg" alt="Ulf Lundell, Ulf Lundells dagbokssvit, &quot;Vardagar 11&quot;, " width="1280" height="853" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild.jpg 1280w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-toppbild-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 1280px) 100vw, 1280px" /><figcaption id="caption-attachment-77192" class="wp-caption-text"><em>Omslaget till Ulf Lundells &#8220;Vardagar 11&#8221;.</em></figcaption></figure>
<p><strong>DAGBÖCKER. Ulf Lundell har nu kommit fram till ”Vardagar 11” i sviten av dagböcker. Bo Bjelvehammar har läst och uppskattar de goda råd som författaren har att delge läsaren.</strong><span id="more-77190"></span></p>

<p><em><strong>Vardagar 11</strong></em> av <strong>Ulf Lundell</strong><br />
Wahlström &amp; Widstrand</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignleft wp-image-77191 size-medium" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-omslag-webb-203x300.png" alt="" width="203" height="300" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-omslag-webb-203x300.png 203w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-omslag-webb-300x444.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-omslag-webb-480x711.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-omslag-webb-338x500.png 338w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/08/ulf-lundell-vardagar-11-omslag-webb.png 540w" sizes="auto, (max-width: 203px) 100vw, 203px" /></p>
<p><a href="https://ulflundell.com/">Ulf Lundell</a> fortsätter att utkomma med nya <a href="https://www.opulens.se/litteratur/lundell-bjuder-pa-storartad-lasning/">dagboksnoteringar</a>. Nu har han kommit till ”Vardagar 11”. Den här volymen börjar i slutet av september 2023 och stannar vid den 2 januari 2024. Boken är på fyrahundra sidor och handlar i huvudsak om livet på Österlen. I hög grad är det fråga om vardagar med fasta rutiner och strama strukturer.</p>
<p>Helgdagar är besvärliga för Lundell att genomleva, just på grund av otydligheten och bristen på fasthet. Som vore de smittade av en slapphet.</p>
<p>De vardagliga bestyren dominerar, särskilt inför julen. Med toppstjärna till granen, glitter och girlander och en serbisk gran för trehundra kronor på Coop. Ulf Lundell blir glad och känner värme när folk hälsar och önskar honom God jul.</p>
<p>Annars är det upprepningar och repetitioner, som styr – elmannen, sopbilen, de röda gladorna, restaurangbesöken och de långa inköpslistorna. Och så finns det också lite allvarligare saker. Åldrandet, en böld på ryggen, hjärtarytmi och tankar på livets slut.</p>
<p>I november är det dags att fylla 75 år. Då är det möjligen läge för att lämna Österlen och tankar på detta finns och de blir starkare när snöhögarna växer i likhet med snövallarna utmed vägarna. Det handlar inte om vykortsvackra vinterdagar.</p>
<p>Det är de små ögonblicken, som tar störst plats. Ett prassel bakom huset eller att katten inte har synts till på flera dagar. Dagarna växer in i varandra och vissa dagar blir mer än otydliga, när det känns svårt för Lundell att göra någonting alls. Det går inte att skriva, inte att måla, inte att läsa och inte att lyssna på musik. Bara ett längta efter N, kvinnan i författarens liv.</p>
<p>Vädret och fåglarna ägnas stort intresse. Den rätt hårda vinden från havet, envisa vindar från öster och de starka vindbyarna nattetid. De är särskilt störande och kan bara mildras med en Imovane.</p>
<p>Mörkret runt gården är påträngande. Allting omsluts av ett mörker – gården, träden och berget. Inte ens kroppkakorna på Brösarps gästis kan lindra vinterns plågor. Mat är ett mer än stort intresse och väl att märka så betygsätts alla måltiderna ute på lokal.</p>
<p>Stilla flyter livet på landet, så vill jag beskriva det hela och är glad för alla råd Ulf Lundell har att ge till läsaren. Däremot är jag ointresserad av vad Ulf Lundell tycker om kulturjournalister och musikkollegor. Men handfasta råd gillar jag – som att Lindex bör skaffa en och annan stol till medföljande män, särskilt vid mellandagsrea.</p>
<figure id="attachment_21619" aria-describedby="caption-attachment-21619" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-21619" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2019/09/email1568134604058_372-e1599817908486.jpg" alt="Använd denna bylinebild" width="199" height="208" /><figcaption id="caption-attachment-21619" class="wp-caption-text"><b>BO BJELVEHAMMAR</b><br />bo.bjelvehammar@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/stilla-flyter-livet-pa-landet-i-lundells-vardagar-11/">Stilla flyter livet på landet i Lundells ”Vardagar 11”</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Enel Melberg: ”Andra vardagar” ‒ utdrag ur en diktdagbok</title>
		<link>https://www.opulens.se/prosa-poesi/enel-melberg-andra-vardagar-%e2%80%92-utdrag-ur-en-diktdagbok/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Enel Melberg]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 04 Jul 2024 09:13:03 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Prosa & poesi]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[diktdagbok]]></category>
		<category><![CDATA[dikter]]></category>
		<category><![CDATA[diktning]]></category>
		<category><![CDATA[Enel Melberg]]></category>
		<category><![CDATA[lyrik]]></category>
		<category><![CDATA[poesi]]></category>
		<category><![CDATA[prosa & poesi]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=76728</guid>

					<description><![CDATA[<img width="1024" height="683" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-1024x683.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="diktdagbok, andra vardagar, Enel Melberg, poesi, lyrik" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-1024x683.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-749x500.jpg 749w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><p>LYRIK. I dag har vi nöjet att presentera ett utdrag ur Enel Melbergs diktdagbok, ”Andra vardagar”. Författaren och översättaren Enel Melberg har medverkat i Opulens ett flertal gånger. Nu har vi nöjet att presentera ett utdrag ur hennes diktdagbok, ”Andra vardagar”. Enel Melberg, som har en omfattande verkförteckning, utkom senast med en översättning av Jaan Kross storverk i fyra delar: ”Mellan tre farsoter” om Balthasar Russow (1500-talet). Denne Russow&#160; nämns för övrigt i texten vi nu publicerar. En essä av Melberg om Jaan Kroos kan läsas här. Utdraget ur ”Andra vardagar” inleds med noteringar från Agios Mamas i september 2016</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/prosa-poesi/enel-melberg-andra-vardagar-%e2%80%92-utdrag-ur-en-diktdagbok/">Enel Melberg: ”Andra vardagar” ‒ utdrag ur en diktdagbok</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="1024" height="683" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-1024x683.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="diktdagbok, andra vardagar, Enel Melberg, poesi, lyrik" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-1024x683.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-749x500.jpg 749w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><figure id="attachment_76729" aria-describedby="caption-attachment-76729" style="width: 1280px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-76729" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280.jpg" alt="diktdagbok, andra vardagar, Enel Melberg, poesi, lyrik" width="1280" height="854" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280.jpg 1280w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-1024x683.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2024/07/diktdagbok-toppbild1866992_1280-749x500.jpg 749w" sizes="auto, (max-width: 1280px) 100vw, 1280px" /><figcaption id="caption-attachment-76729" class="wp-caption-text"><em>Foto: Pixabay.com</em></figcaption></figure>
<p><strong>LYRIK. I dag har vi nöjet att presentera ett utdrag ur Enel Melbergs diktdagbok, ”Andra vardagar”.</strong><span id="more-76728"></span></p>

<p>Författaren och översättaren <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Enel_Melberg">Enel Melberg</a> har medverkat <a href="https://www.opulens.se/?s=Enel+Melberg">i Opulens ett flertal gånger</a>.<br />
Nu har vi nöjet att presentera ett utdrag ur hennes diktdagbok, ”Andra vardagar”.<br />
Enel Melberg, som har en omfattande verkförteckning, utkom senast med en översättning av Jaan Kross storverk i fyra delar: <a href="https://bok.hstrom.se/blogs/bokforlaget-h-strom-text-kultur/mellan-tre-farsoter-estlands-motstandslitteratur-och-jaan-kross">”Mellan tre farsoter”</a> om Balthasar Russow (1500-talet). Denne Russow&nbsp; nämns för övrigt i texten vi nu publicerar. En essä av Melberg om Jaan Kroos kan läsas <a href="https://www.opulens.se/litteratur/mellan-tre-farsoter/">här</a>.<br />
Utdraget ur ”Andra vardagar” inleds med noteringar från Agios Mamas i september 2016 och landar så i Estland 2023. På det viset blir texten också en exposé över såväl vardagliga iakttagelser under tidens gång som världshändelser som på ett eller annat vis påverkat oss alla.</p>
<p style="text-align: right;"><strong>CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör</strong></p>
<p>&nbsp;</p>
<h2>ANDRA VARDAGAR</h2>
<p><strong>Agios Mamas 16.9.2016</strong><br />
Bönsyrsan som jag nyss räddade ur<br />
den blöta fläcken på marmordiskbänken och<br />
förde ut hit till terrassen håller långsamt<br />
på att återhämta sig ytterst vid bordskanten.<br />
Den prövar och prövar, surrar och snurrar de två vingparen<br />
likt rotorbladen på en helikopter på väg att lyfta<br />
ännu håller han ihop de båda bandagerade<br />
armarna i bön,<br />
känselspröten radarlikt i luften,<br />
gungar fram och tillbaka på de fyra smala benen,<br />
vänder sitt trekantiga ansikte emot mig.</p>
<p><strong>19.9.16.</strong><br />
Granatäpplena faller spruckna och mogna<br />
med skalet likt utbredda vingar<br />
och kärnhuset<br />
blödande<br />
kärnornas gulvita fjärilstunna skal<br />
glimmar spöklikt ikapp med de röda dropparna på marken<br />
fläckar av blod på plattorna<br />
som om något djur<br />
slaktats här.</p>
<p>Explosioner av granater spända i ett gnistrande<br />
självmordsbälte<br />
paradis och rättvisa<br />
ödeläggelse<br />
förklädd ondska och bottenlös<br />
sorg kedjan av<br />
hämnd och mera hämnd<br />
utan slut.</p>
<p><strong>24.9.16.</strong><br />
Det har varit kravaller på Lesbos och Chios<br />
hårt utsatta öar<br />
rastplatser för flyktingar<br />
som blivit till taggtrådsläger<br />
samma öar<br />
där vi tyckte oss finna en fristad<br />
undan allt<br />
bara vi och barnen när<br />
de var små och vi öluffade<br />
för över trettio år sedan.<br />
Att vilja leva är ett brott idag.<br />
Snart ska jag stå framför ett knippe räddade<br />
som tagit sig ända till Sverige<br />
och försöka ge något tillbaka av det<br />
som jag har fått<br />
vad förslår en cykel lite kläder och leksaker<br />
en flisa språk några ord i ovissheten om<br />
de får stanna?</p>
<p><strong>Borra 8 oktober 2016</strong><br />
Sedan en vecka tillbaka hemma<br />
barnbarn på höstlov frostkristaller i gräset<br />
en ljusare, sprödare ton<br />
som klirrar likt prismor<br />
solstrålar lyser upp en matta av paljetter.<br />
På Facebook är det ovanligt<br />
tyst om Nobelpriset i litteratur<br />
men det har ju skjutits upp en vecka.<br />
När jag frågar en afghansk<br />
asylsökande som jag försöker bibringa<br />
lite svenska om han känner till<br />
Nobelpriset<br />
står han frågande inför detta svåra ord och har<br />
aldrig hört något som liknar det<br />
ens på engelska, inte heller mobilen kan hjälpa.</p>
<p><strong>November 2017</strong><br />
Revolutionen är här<br />
sekler av nedgrävd dynga grävs fram<br />
djupa plogfåror skärs<br />
och vänds upp och ner i drivor<br />
en orkan över halva klotet, den andra halvan<br />
måste börja gräva där den står<br />
gräva upp och rycka upp kvinnohatet med rötterna<br />
öppna alla fönster spränga alla murar.<br />
Metoo<br />
för allt det jag glömt,<br />
förträngt<br />
internaliserat och<br />
intellektualiserat</p>
<p><strong>Poris Abona 22.11. 17.</strong><br />
Vågornas champagnesprut som<br />
ejakulationer hos segerrusiga sportsmän<br />
i natt när vi ankom<br />
På morgonen blåste de upp sig till mc-killar<br />
dängde fram över trappan och slog<br />
mot kajkanten<br />
baksuget mullrade<br />
och skrattade<br />
Själv plumsade jag i mellan<br />
invektiven</p>
<p><strong>Puise nina 15.6. 2018.</strong><br />
Den årliga resan till det land<br />
jag kallar hemland<br />
i flyktbåtens kölvatten och spår<br />
den sista<br />
utposten, det sista vi måste ha sett<br />
kalkstensstranden som stupar<br />
likt en tandrad ner i stenarnas köttsvall<br />
mot havets tunga, dess skummande saliv<br />
den jag sökt på många håll<br />
och fann:<br />
där står du ensam<br />
som hos Caspar David Friedrich<br />
blickande<br />
ut över havet som skall ta emot<br />
mig och föra mig till dig</p>
<p><strong>20.03.20 Vårdagjämning</strong><br />
Och så kröns åren som gått<br />
med en Corona en<br />
vacker hatt med röda fjädrar en blomma av stjärnor med röda pistiller en<br />
fotboll med dubbar en aldrig tidigare skådad eller hörd om<br />
de små virusarna som bekämpar<br />
mänskligheten som tror sig<br />
oövervinnerlig<br />
har hittat nya skepnader muterat multiplicerat<br />
har snikit sig under radar, bänkar och bord, bakom<br />
gardiner murar dörrar kryper omkring där som<br />
vore de insekter fast de inte lever de bara finns<br />
virus finns<br />
finns överallt i luften i dofterna och kyssarna i<br />
ögonens tårar på torra ytor men mest i det vi andas ut och stöter bort</p>
<p><strong>25.3.20</strong><br />
Utegångsförbud råder i Frankrike,<br />
böter vid trotsande, Promenade des Anglais stängd,<br />
inte heller i Grekland får man gå ut.<br />
Antalet döda i Italien stiger dag för dag,<br />
i Spanien är 87 procent av de drabbade avlidna 70 år och äldre<br />
gamla och övergivna lämnas.<br />
Italien hinner inte kremera alla, bara två anhöriga får vara<br />
med vid begravning<br />
Trump trumfar på med biljarder för att rädda ekonomin som<br />
drabbats av viruset,<br />
han har slutat förneka att det finns<br />
eller att det bara är losers som drabbas<br />
nu är det kinesiskt</p>
<p><strong>17.4.20</strong><br />
Bolsonaro avskedar sin hälsominister<br />
själv gammal idrottsman tar han<br />
lätt på smittan, bara gamla och sjuka och<br />
odugliga dör<br />
Lukasjenko förordar bastu och vodka<br />
Trump är i krig och kommer att vinna<br />
över de små skitvirusen<br />
och framför allt Demokraterna<br />
Risk för att han vinner propagandakriget<br />
Våren kommer ändå</p>
<p><strong>27.7.20</strong><br />
Gränsen öppnad en glipa<br />
barnen i Norge får komma utan att anlita flyktvägar där<br />
strömmar av människor med<br />
ryggsäckar resväskor golfbyxor kjolar herrhattar rockar kängor<br />
stövlar och enkla tygskor, barn i säckar, på armen, vid handen<br />
genom myr och skog över stock och sten<br />
nådde över<br />
nu kan vi hämta dem i bil och fara tryggt över gränsen!<br />
Bara vi iakttar försiktighet gentemot den<br />
smygande flygande fienden</p>
<p><strong>10.9.20</strong><br />
Igår regn som ihållande grät tillsammans med mig<br />
och många andra över den brand<br />
som tog det sista av det sista<br />
för flyktingarna på lägret Moria<br />
på Lesbos, vår paradisö<br />
som nu förvandlats till mer än ett helvete<br />
Nu flyr de huller om buller upp i bergen, utan att veta<br />
vart, efter att ha bärgats ur havet,<br />
efter att ha undkommit vattnen<br />
härjas de nu av elden</p>
<p><strong>7.1.21</strong><br />
Nattliga skakningar, vi satt till 12 och såg på tv i realtid: Capitolium<br />
intaget av buffelpälsklädda vildar och rödkepsmobb med rånarmunskydd<br />
som helt sonika vandrade in och tog sina selfies<br />
medan polisen oförstärkt bara förskräckt såg på<br />
eller lät det gå?<br />
och alla demonstranter utanför som hejade på<br />
den tickande bomben till president<br />
som underblåst det hela</p>
<p>idag har den nye antagits<br />
men kaosklyftan består</p>
<p><strong>3.1.22</strong><br />
Nytt år igen, år läggs till år,<br />
Nyår återigen med dotter och barnbarn från Oslo<br />
fast med restriktioner och testkrav och vaccinationspass<br />
och vi fick veta att i Stockholm ligger sonen<br />
i covid</p>
<p><strong>16.2.22</strong><br />
Putins lååånga ovala bord<br />
lek med fiktioner<br />
posteringar längs alla gränser likt<br />
covidtaggar runt en röd kärna<br />
belägringsring runt Ukraina ryskt självförsvar</p>
<p><strong>24.2.22</strong><br />
Världsfreden hotad!<br />
Galningen tar saken i egna händer, vi har sett det förr!<br />
Galningen invaderar ett litet land som han anser är hans<br />
amatörhistorikern skriver om historien<br />
ändrar språket, fortsatt hatpropaganda och<br />
världen håller andan och bävar<br />
Estland firar nationaldag</p>
<p><strong>Sjätte dagen</strong><br />
tappert motstånd<br />
Zelenskyj står hjälte och vägrar lämna landet<br />
kliven direkt ut ur tv-rutan där han var<br />
president ut i verklighetens helvete<br />
som han hanterar som en riktig President<br />
medan Putin sitter inmurad i sin egen fiktion</p>
<p><strong>Dag 9</strong><br />
Moralen hög hos det ukrainska folket<br />
även om många gråter<br />
även ryska mödrar till<br />
söner som inte vet vad de strider för<br />
samtidigt som några nu anfaller<br />
kärnkraftverk (och i Sverige vill man ha mer<br />
kärnkraft)<br />
andra stjäl när provianten tar slut<br />
och mödrar uppmanar till stöld av<br />
västerländska produkter</p>
<p><strong>Dag 12 måndag</strong><br />
Kolonnen står still likt en Stau<br />
slut på bränsle och mat<br />
förvirrade ryska soldater fast i en hiss<br />
Några hem i kistor eller rapporteras saknade<br />
barnhem överfulla,<br />
kanske bombade<br />
Ordet krig får inte nämnas<br />
mot fängelse eller böter<br />
I Kina tycker folk att Putin är<br />
karismatisk</p>
<p><strong>7.4.22</strong><br />
Uppröjning i ruiner<br />
Högar där människor hörts<br />
skrika i dagar<br />
bakbundna döda på gatorna<br />
onämnbara brott mot<br />
barn<br />
familjer tillsammans<br />
som lik</p>
<p><strong>18.4.22</strong></p>
<p>Back to normal vilket är<br />
det onormala som ruvar i bakgrunden<br />
mitt i allt härligt påskfirande med äggletning<br />
äggmålning, brasa och arbete på tomten<br />
lammstek och tårtor och pasha<br />
och bollspel och<br />
kärlek<br />
Arbeite und verzweifle nicht!</p>
<p><strong>31.12.22</strong></p>
<p>Den sist flämtande dagen; halvgrå<br />
med nyutslagna amaryllisar och orkidéer<br />
Och du tillredande anklår som sänts av en vän<br />
Trots helveteseldar och andra krämpor för dig och smärre<br />
för mig: ett bra arbetsår.<br />
Trots allt ytterligare ett år i kärlek.<br />
Trots fullskaligt krig därute, trots en klimatförnekande<br />
ny regering med ytterkanten dirigerande i kulissen härhemma<br />
och alla totalitära, auktoritära regimer i världen,<br />
så finns det också tendenser och motkrafter</p>
<p><strong>Fredag 29 sept. 2023</strong></p>
<p>Med hela min flock i Tallinn:<br />
huset på Lindagatan där jag bodde mitt första år<br />
KGB:s förhörs- och tortyrceller på Pagari,<br />
Helgeandskyrkan, där Balthasar Russow<br />
predikade för de ”grå”, esterna, på landets språk,<br />
anrika kafé Maiasmokk från den första självständighetstiden,<br />
och på kvällen firande av att jag överlevt<br />
i åttio år</p>
<p>sedan rundresa i Estland:<br />
Obinitsa nära ryska gränsen<br />
den lilla ljusgröna ortodoxa träkyrkan<br />
och familjegraven med pappas aska<br />
picknick vid graven, en skvätt öl även till pappa,<br />
en typisk seto-gård i närheten<br />
middag, dragspel, rökbastu i mörkret, dopp i den mörka dammen<br />
vedeldad badtunna under stjärnorna</p>
<p>och vidare till Saaremaa, i flyktbåtens spår: den branta kalkstensklippan<br />
det sista som flyktingarna såg när de drog ut mot horisonten<br />
och den yttersta udden Puise, där den sjösatts<br />
och minnesmärket över alla flyktingarna:<br />
En mor med koffert i ena handen och en flicka i den andra<br />
och texten under:<br />
Vad blir det av dem som åker och vad blir det av den som blir kvar (…)</p>
<figure id="attachment_30355" aria-describedby="caption-attachment-30355" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-30355" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/06/Enel-Melberg72-e1617716204973.jpg" alt="" width="199" height="199" /><figcaption id="caption-attachment-30355" class="wp-caption-text"><b>ENEL MELBERG</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/prosa-poesi/enel-melberg-andra-vardagar-%e2%80%92-utdrag-ur-en-diktdagbok/">Enel Melberg: ”Andra vardagar” ‒ utdrag ur en diktdagbok</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 11</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-11/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[GUNNAR LUNDIN]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 11 Aug 2023 10:04:28 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[amerikansk litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[dagböcker]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ralph Waldo Emerson]]></category>
		<category><![CDATA[transcendentalismen]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=73253</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den avslutande&#160;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Tidigare delar finns här.&#160; Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 11 I urval och översättning av Gunnar Lundin &#160; 23 juli (Emerson är 62 år) Noteblock för Williamstown. Åter till det outtömliga ämnet, intellektets lov. Jag träffar prick, jag träffar alla prickar, närhelst jag når en ung människa med någon formulering som får honom att förstå hans eget värde. Om jag så kan beröra hans föreställningskraft, har jag gjort honom</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-11/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 11</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_73254" aria-describedby="caption-attachment-73254" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73254" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11.jpg" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-11-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-73254" class="wp-caption-text"><em>Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)</em></figcaption></figure>
<p><strong>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den avslutande</strong><strong>&nbsp;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske f</strong><strong>örfattaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Tidigare delar finns <a href="https://www.opulens.se/?s=%22Ralph+Waldo+Emerson%3A+Ur+dagboken%22">här</a>.&nbsp;</strong><span id="more-73253"></span></p>

<h2><strong>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken </strong>‒ <strong>Del 11</strong></h2>
<p>I urval och översättning av Gunnar Lundin</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>23 juli (Emerson är 62 år)</p>
<p><em>Noteblock för Williamstown</em>. Åter till det outtömliga ämnet, intellektets lov. Jag träffar prick, jag träffar alla prickar, närhelst jag når en ung människa med någon formulering som får honom att förstå hans eget värde. Om jag så kan beröra hans föreställningskraft, har jag gjort honom en tjänst; han kommer aldrig att glömma det.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Aug.</p>
<p><em>Varning för molltonarten.</em> Misströstan, gnäll, dåligt humör, avslöjar bara det faktum att personen levt i den låga cirkeln av förnuft och insikt. Då kan dessa lätt förbrukas, och han har förbrukat dem, och ser sig nu tillba­ka och sörjer.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>5 nov.</p>
<p>Vi hoppades att när freden efter ett krig som detta var återställd, skulle det ske en väldig utvidgning av nationens själ; en stor blick åt alla håll – <em>verklig</em> frihet i politiken, i samhällsvetenskaperna, i idéerna.&nbsp; Men nationen tycks ha uttömt sin energi i kriget, och varje engagemang är lika partiskt och räddhågat som förut…</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Dec.</p>
<p>Jag har försummat Carlyle, han som alltid är så juste mot mig. Som en katolik i Boston har han med sin våldsamma antiamerikanism satt sig själv i en falsk ställning, och han är inte enkel att ha att göra med. Men hans förtjänster är överväldigande, och när jag läser <em>Friedrich</em> glömmer jag allt annat.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>(Tre artiklar, om kritik och lärande)</p>
<p>Feb. 1866</p>
<p>Varför skulle det vara för sent för Amerika? Omdömena från europeiska domare mot oss får mig inte alls att tappa modet. Renan säger si och så. Blir vi det minsta träffade av det? Arnold säger si och så; inte heller det berör oss. Jag anser det bättre för ens säkerhet att få kritik än få lovord. Lyssna till varje välmenad kritik. Så länge det inte sticker till har det inte träffat någon öm punkt. Och <em>om</em> det sticker till, så mycket bättre. Sätt genast fart att reparera felet, och tacka kritikern som din välgörare. Rus­kin har flera hårda och några okunniga saker att säga.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><em>Universitet</em>. Ge oss en försäkran att scholars har sina säkra platser; att de inte lämnas utanför; att fantasin får omsorg och uppmuntran; att mark­nadsandan inte knuffar bort dem; att entusiasmen inte förtrycks; att ”professor Granny” inte suger i sig allt. Lär honom Shakespeare. Lär honom Platon; och se till att det finns kompetenta examinatorer och att belöningarna som delas ut är välförtjänta.</p>
<p>Man klagar över att pengar och populistisk berömmelse fått samma välde i college som i affärsvärlden. Vad är botemedlet? Det finns blott ett, nämligen att en stor begåvning dyker upp; en sådan får omedelbart ledningen och skapar andan och modet i Cambridge.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Mars</p>
<p>När jag läser en god bok, till exempel en som lyfter fram en litterär fråga, önskar jag livet vore 3 000 år långt. Vem skulle inte vilja ge sig på egyptisk historia, som gjorts tillgänglig genom Wilkinson, Champollion och Bunsen, om det inte vore för detta <em>memento mori</em> som står att läsa från olika håll? Vem ansätts inte av lockelsen från sanskritlitteraturen? Och, som jag tidigare sagt, de chaldeiska oraklen lockar mig. Men det gör även algebra, och astronomi, kemi, geologi och botanik. Kanske måste vi då öka den tid som fordras till 30 000 år. Och om dessa år visar sig påverka oss på samma sätt som de sextio vi har erfarenhet av skulle någon scholar i ärlighetens namn behöva ersätta ordet år med sekel.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj (?)</p>
<p>Amerika ska slå fast och befästa att vapen aldrig har företräde framför rättfärdighet. Man ska inte gå in i andra länder och göra <em>coup d’état</em>, för att sedan efteråt komma med förklaringar och betala räkningen, utan förfara som William Penn, eller någon annan human person, som i förhandlingar med indianer eller utlänningar följer principer som hederlighet och ömsesidig fördel. Låt oss vänta tusen år innan vi tar Sandwichöarna med våld.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>30 juli (Emerson är 63 år)</p>
<p>I morse påmindes jag åter om den glada nyheten att telegrafkabeln från Europa landat vid Heart’s Content, New Foundland…den troliga följden av en så utomordentlig och förbluffande händelse i mänsklighetens teknikhistoria är att den skoningslösa publicitet som varje offentlig handling nu kommer att utsättas för tvingar på aktörerna en ny känslighet för den mänskliga opinionen, och tyglar dårskap och ondska.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>31 aug.</p>
<p>Inbjuden med Lidian och Ellen till Agassiz och tillbringade dagen i hans hus och på klipporna i Nahant. En människa att vara tacksam för; alltid hjärtlig, full av sakkunskap, ständigt vaket observant, och med utomordentlig förmåga att göra sig förstådd. I Brasilien såg han på mindre än en kvadratkilometers yta 117 olika sorters utmärkt timmer – och inte en sågkvarn i hela Brasilien.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept.</p>
<p>Min föreställning om ett hem är ett hus där varje familjemedlem på ett ögonblicks varsel kan tända en brasa i sitt eget rum. I annat fall vore samlivet påtvingat och ödeläggande för individen.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>25 okt.</p>
<p>Att lyckas i arbetet, finna en bättre metod, en bättre insikt som med säkerhet leder till ett bättre arbete – det är hatt och rock, mat och vin, eldstad och häst och hälsa och sabbat. Åtminstone har jag märkt att varje framgång i arbetet påverkar mitt humör i alla dessa fall.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Feb. (?)</p>
<p>Jag är en äkta betraktare och hyser absolut förtroende för att varje betraktare av min sort kommer att instämma när jag lämnar noggrann rapport. Jag sade Alcott att vart och ett av mina uttryck beträffande ”Gud”, eller ”själen” och så vidare, har rätt till uppmärksamhet för att det är oberoende, inte utslag av något system, utan spontant; det närmaste ord jag kunnat finna för saken.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>2 juli (64 år)</p>
<p><em>Läsning</em>. Jag antar att varje gammal scholar har erfarenhet av att ha läst något värdefullt i en bok vilket sedan inte går att återfinna. Han är säker på <em>var</em> han läst det, men ingen annan har sett det, och inte heller lyckas han finna det när han köpt boken och noga genomsökt varje sida.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Odaterad</p>
<p><em>Revolutioner</em>. I min ungdom ansågs Spinoza vara en ond ande; idag är han ett helgon.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj</p>
<p>För en tid sedan hörde jag berättas om ett möte på Atlantic Club, då nya numret av tidskriften <em>Atlantic</em> bars in i rummet, varpå var och en ivrigt reste sig för att få tag i ett exemplar, och sedan satte sig och <em>läste artikeln han själv skrivit</em>.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>9 dec. 1869 (Emerson är 65 år)</p>
<p>Poesi, ton. Har läst några av Lowells nya dikter. Han visar oväntade&nbsp; framsteg, men kanske främst i fråga om teknisk skicklighet och mod.&nbsp; Där finns hans talang snarare än i den poetiska tonen, och dikterna uttrycker snarare hans önskan, hans ambition, än den okontrollerbara inre impuls som är det äkta kännetecknet för en ny dikt, och som är oanaly­serbart; det som utgör kvaliteten i ett ode av Collins, eller Gray, eller Wordsworth, eller Herbert, eller Byron – och&nbsp; som man känner i den ton som genomsyrar texten mer än i någon briljant enskildhet eller enstaka rad. Som klangen från en klocka, eller kadensen i en låg vissling eller ett dån, eller ett hummande, till vilket poeten först anpassade sina steg medan han såg på solnedgången eller bara tänkte; som om något av detta gav styckets initiala form vilken sedan rådde genom hela dikten.</p>
<p>(Översättarens anm: Jämför: ”Grundstämningen sammanfattas inte, men den förmedlas, den varieras och utvecklas ständigt på nytt” (Madeleine Gustafsson)</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Dec.</p>
<p>Kultur är en sak, kulturell polityr en annan. Det kan inte finnas någon stor kultur utan moral. Med en sant bildad man kan jäntor, föräldralösa, förrymda slavar och fattiga känna sig trygga.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jan. (?) 1869</p>
<p>Nyligen fick jag ett bevis på att jag genom högläsning inför en publik kan visa skillnaden mellan god poesi och den som anses god; att jag kan visa hur mycket så kallad poesi endast är vältalighet.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jan. (?)</p>
<p>Den handfull trogna och uppriktiga personer som var och en räknar i sin krets är de som får oss att gilla det här landet och den här planeten. Världen är inte någon dålig värld så länge jag vet att Mr Forbes och domare Hoar, Agassiz, mina tre barn, och tjugo andra varelser vilkas ansikten jag ser upplysta i diset, går omkring i den. Är det de trettio miljonerna amerikaner eller är det de tio eller tolv människor som finns i min krets som från dag till dag ger uppmuntran och kraft?</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj</p>
<p>Gud hade oändlig tid till sitt förfogande. Men hur gav Han oss den? I ett jättelikt sjok bestående av ett dåsigt millennium? Nej, han skar upp den i en nätt följd av nya morgondagar, och med varje dag en ny idé, en ny uppfinning, en ny tillämpning.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juli (?) (66 år)</p>
<p><em>Sumner</em> (politiker och historiker). S. är en flitig och kompetent arbetsmänniska; humor saknar han men är uthållig i sina studier; utmärkt minne, stark hederskänsla; föraktar mutor, all form av eftergivenhet och är oförmögen till falskhet. Hans enastående personliga företräden i fråga om karaktär, gott sätt och statsmannamässig konversation gör på alla ett fördelaktigt intryck. Hans svaghet gäller de flesta offentliga personer, nämligen egoismen som förefaller närmast oundviklig i Washington.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juli</p>
<p>Då jag bevistar möten i den klubb där jag är medlem uppträder jag förmodligen mycket illa genom att om möjligt alltid försäkra mig om en plats bredvid en uppskattad vän, och fastän jag förmodligen (även om jag aldrig hört det sägas) förnärmar några genom detta – ibland alltför uppenbara &#8211; val, är orsaken att jag, som vanligtvis inte rör mig i så utvalt sällskap, måste ta tillfället i akt samtidigt som jag har känslan</p>
<p>&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp; ”Vore han ej här med all sin charm,</p>
<p>&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp; Någon annan tog jag utan harm.”</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>15 mars 1870</p>
<p>En gentleman, engelsk, fransk eller amerikansk, är en sällsynt företeelse; jag tror jag minns varenda en som jag någon gång träffat.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>9 juni</p>
<p>Skälet till uppkomsten av en ny filosof eller en ny filosofi är alltid att en tänkare inte kan läsa i de gamla böckerna som man skall. Jag kan inte läsa Hegel, eller Schelling, eller intressera mig för vad jag får höra om dem, så jag framhärdar i mitt eget lättjefulla sätt att skriva ned mina tankar, och upptäcker efter en tid att det finns likasinnade som tycker om dem, så jag framhärdar tills någon sorts linje eller system växer fram. Så går det alltid till: nya vinklingar och föreställningar. Det gäller för alla dessa, Herakleitos eller Hegel, eller vem du vill.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Concord juli (?) 1870. (Emerson är 66 år)</p>
<p>Jag är intresserad inte endast av mina förtjänster, utan även av mina brister; det vill säga av vad ödet gett mig i lott; det vill säga att ge akt på ödet genom att efter varje handling notera resultatet. Var resultatet gott? Var det dåligt? Så får jag ett rent intellektuellt nöje, oavsett om resultatet är vad vi kallar gott eller dåligt.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni 1871 (67 år)</p>
<p>Under min livstid har fem underverk åstadkommits: 1, Ångbåten; 2, Järn­vägen; 3, (Den elektriska) telegrafen; 4, Spektroskopets tillämpning inom astronomin; 5, Fotografiet. Fem underverk som har förändrat relationen mellan länderna.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>21 okt.</p>
<p>Ruskin överraskar mig. Den här gamla boken, <em>Two Paths</em>, är originell, skarpsinnig, genomgående sakkunnig, och religiös.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt.</p>
<p>I allmänhet har jag en motvilja mot fysiker. Har ingen önskan att läsa dem, och kan därför inte deras namn. Men anekdoterna om dessa idé­människor väcker min nyfikenhet och min förtjusning.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Concord okt. 1872. (Emerson är 68 år)</p>
<p>Var skarpt observant på dina tankar. De kommer oväntat, som en ny fågel i gårdsträdet, och om du återgår till dina rutiner försvinner den; och du kommer aldrig att finna just den mottagligheten igen; aldrig, säger jag – men kanske ligger år, eller tidsåldrar, eller vem vet vilka händelser emellan dig och dess återkomst!</p>
<p>´</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><strong>Tredje Europaresan (med avstickare till Egypten)</strong></p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jan. 1873 Kairo</p>
<p>Inget har gjort större intryck här än kopternas (jag förmodar att det är kopter) upprätta gång med en börda på huvudet; bättre och ädlare i hållning och rörelse än några fotgängare i våra amerikanska städer.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>7 jan., på Nilen</p>
<p>Egypten är Nilen och dess stränder. Den odlade marken utgör endast ett grönt band på vardera flodsidan. Man ser från segelfartyget dess nära grannskap med klippiga berg eller sandöknar. Dag efter dag och vecka efter vecka oavbrutet solsken, och fastän man kan få se moln på himlen är de mera en sorts ornament och det regnar aldrig.</p>
<p>Profeten uttalar om egyptierna: ”Deras styrka är att sitta still.”</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj, Oxford</p>
<p>Var gäst hos professor Max Müller och blev presenterad för Jowett och Ruskin och <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Lewis_Carroll">Mr Dodgson</a>, författare till <em>Alice in Wonderland</em>, och till många universitetsdignitärer…Dagen därpå hörde jag Ruskin föreläsa, och följde honom sedan till hans lägenhet, där han visade sina tavlor, och uttalade sina dystra åsikter om det moderna samhället. På kvällen middag med vice justitieministern Liddell och ett stort sällskap.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><strong>Åter till Förenta staterna</strong></p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept. 1874 (Emerson är 70 år)</p>
<p>Francis Cabot Lowells död är en personlig förlust för mig. Vi har varit vänner alltsedan vi för femtiosju år sedan var kamrater i college, och har därefter träffats, ibland sällan, ibland ofta; vi har sällan bott i samma stad, och när vi mötts har det varit enkelt och kamratligt som dåförtiden. Han var konservativ, jag var av spekulativ läggning; och ofta under den oberäkneliga politiken som förr rådde, jämförde vi våra olika åsikter. Mr Henry Lee Higginson berättade för mig hur skrupulöst hederlig han var, hur han dröjde med att begagna sig av sin rätt att kräva avgifter på hypotekslån vilkas villkor inte hade uppfyllts. Mr H ansåg honom romantiskt hederlig… Han var en vän i nöden, tystlåten men trogen, och hans karaktär tillförde ett sällsport värde till hans gåvor, som om man fått guld ur en ängels hand. Det kan jag vittna om, när jag erinrar mig hur han dagen efter den gång mitt hus brann ner, kom till Concord och uttryckte sin medkänsla, och några dagar senare överraskade med en storslagen donation från honom själv och hans barn vilken mer än väl räckte för husets återuppbyggnad.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>November 1874, Boston (Emerson är 71 år)</p>
<p>Poesins hemlighet kommer aldrig att förklaras – den är alltid ny. Vi har inte kommit längre än att förundras över hur den berör oss, och evigheten som den hör samman med.</p>
<figure id="attachment_73009" aria-describedby="caption-attachment-73009" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73009" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Gunnar-Lundin-ny-bildbyline-juli-2023-e1689715341328.jpeg" alt="ANVÄND DENNA! GUNNAR LUNDIN info@opulens.se" width="199" height="265" /><figcaption id="caption-attachment-73009" class="wp-caption-text"><b>GUNNAR LUNDIN</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure>
<p>&nbsp;</p><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-11/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 11</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 10</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-10/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[GUNNAR LUNDIN]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 08 Aug 2023 10:00:44 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[amerikansk litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[dagböcker]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ralph Waldo Emerson]]></category>
		<category><![CDATA[transcendentalismen]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=73226</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den tionde&#160;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&#160;här.&#160; Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 10 I urval och översättning av Gunnar Lundin &#160; Juni 1863 (Emerson är 60 år) Ta bort egoismen, och man skulle kastrera våra välgörare. Luther, Mira­beau, Napoleon, John Adams, Andrew Jackson; och de oss mer när­stående allmänhetens tjänare – Greeley, Theodore Parker, Ward Beecher, Horace Mann, Garrison, de skulle alla förlora sin</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-10/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 10</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_73048" aria-describedby="caption-attachment-73048" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73048" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-73048" class="wp-caption-text"><em>Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)</em></figcaption></figure>
<p><strong>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den tionde</strong><strong>&nbsp;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske f</strong><strong>örfattaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&nbsp;<a href="https://www.opulens.se/?s=%22Ralph+Waldo+Emerson%3A+Ur+dagboken%22">här</a>.&nbsp;</strong><span id="more-73226"></span></p>

<h2><strong>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken </strong>‒ <strong>Del 10</strong></h2>
<p>I urval och översättning av Gunnar Lundin</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni 1863 (Emerson är 60 år)</p>
<p>Ta bort egoismen, och man skulle kastrera våra välgörare. Luther, Mira­beau, Napoleon, John Adams, Andrew Jackson; och de oss mer när­stående allmänhetens tjänare – Greeley, Theodore Parker, Ward Beecher, Horace Mann, Garrison, de skulle alla förlora sin vigör.</p>
<p>(Jfr Montaigne om äregirighet)</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>24 juni</p>
<p>När jag läser Henry Thoreaus dagböcker blir jag starkt medveten om hans kraftfulla konstitution. Den där kraften som hos en ek som jag observerade när han gick, eller arbetade, eller besiktigade jordlotter, samma tveklösa hand varmed en åkerbrukare ger sig i kast med något arbete, vilket jag skulle sky som slöseri med kraft, visar Henry då det gäller litterära uppgifter. Han har muskler, och vågar sig på och klarar av bedrifter som jag måste avstå ifrån. När jag läser honom finner jag samma tanke, samma ande som finns hos mig, men han för den ett steg vidare, och illustrerar genom utomordentliga bilder vad jag bara skulle ha meddelat i något sömnigt generellt påstående. Det är som om jag kommit in i en gymnastiksal, och fick se ungdomar hoppa, klättra och svinga sig fram med ouppnåelig kraft – fastän deras bragder endast är en fortsättning på mina egna initiala handgrepp och hopp.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>24 juli</p>
<p>Jag besökte Dartmouth College, och fann samma gamla Granny System som för tjugofem år sedan. Rektorn har en motvilja mot tävlan, som han anser skadlig för studenternas karaktär. Därför har han förbjudit att invalet till de två litterära föreningarna ska grundas på meriter, och har ordnat det så att den vars namn kommer först i alfabetet ska inskrivas i Adelphi, den andra i Mathesianerna, den tredje i Adelphi, den fjärde i Mathesianerna osv. Varje student skrivs in i en av de två. ”Men det finns väl en bästa elev i varje klass, som får hålla anförandet vid skolstarten?” – ”Oh nej, alla uppgifter tilldelas genom lottning.” Den älskvärde studen­ten som förklarade saken tillade att förfarandet bidrog till att ta bort otrevliga spänningar från föreningarna, och jag svarade ”Visst, och det skulle ta bort än mer om det inte alls fanns något college”. Jag rekom­menderade morfin i rundliga doser till skolnämndens medlemmar.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt. (?)</p>
<p><em>Lincoln.</em> Det går inte att förfina Mr Lincolns smak, vidga hans horisonter, eller förbättra hans omdöme; han kommer inte att uppträda med den värdighet som det anstår Amerikas president, utan sticka ut huvudet genom fönstret vid varje järnvägsstation och hålla ett litet tal, och råka in i diskussion med lantjunkaren (Squire – kolla Webster) A och domaren B. Han kommer att skriva brev till Horace Greeley, och till varje redaktör eller journalist eller uppstudsig föreningsstyrelse som skriver till honom, och sålunda pruta på sin värdighet.</p>
<p>Men låt oss vara beredda på sånt. Låt clownen hållas. Vi kan skatta oss lyckliga om vi har fått naturlig godhet, ärlighet, och trohet mot folkets bästa (med brist på fint sätt på köpet) – och inte en <em>roué</em> eller en ondsint egoist.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>24 maj 1864</p>
<p><em>Hawthorne</em>. Hans bortgång innebar för mig både en överraskning och en besvikelse. Jag såg i honom en större man än något av hans arbeten tillkännagav, och att han fortfarande hade en hel del ogjort, och att han en dag skulle visa vad han förmådde. Som granne har jag känt mig säker på vår relation, och på hans nödvändiga behov av sympati och förståelse – och tänkt att jag kunnat vänta ut hans ovillighet och nyckfullhet, och en dag vinna hans vänskap. Det skulle ha inneburit en lycka, utan tvivel för båda, att ha inlett ett varaktigt öppet utbyte av tankar och känslor. Det var lätt att tala med honom – där fanns inga hinder – bara det att han sade så litet, och jag för mycket, och jag tystnade bara för att han inte gav några tecken på gensvar och jag fruktade att jag gått för långt. Han visade varken egoism eller självhävdelse; snarare var han ödmjuk, Vid ett tillfälle uttryckte han fruktan för att som författare vara utskriven. En dag när jag fick se honom i skogen uppe på kullen där han bodde, stegade han tillbaka längs stigen till sitt hus och sade ”<em>Den här stigen är det enda minnet av mig som kommer att återstå.</em>” Nu visar det sig att jag väntade för länge.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juli (?) (Emerson är 61 år)</p>
<p>Ålderdomen medför tillsammans med sina besvär trösten att man snart slipper den – vilket borde vara en påtaglig lättnad för sådana missnöjda pendlar som vi är. Att slippa kriget, skulder, torkan, dystra stunder, tandläkaren, eftertankar, grämelse och samvetskval som ansätter en med såna djupa och smärtsamma stygn – slippa nästa vinter, slippa de höga priserna och undermåligt sällskap – allt detta är förvisso förmildrande utsikter. Och, som ett förebud därom, vilket palliativ är inte sömnen, som varje dag sätter munkorg på alla dessa hundar.&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>24 sept.</p>
<p>Igår med Ellery (Channing) genom ”Becky Stow’s Hole” – torrskodd, där förut endast myskråttor kunnat ta sig fram. Himlen och luften och höstskogarna i sin första fägring. I år är alla flodängarna torra och möjliga att genomvandra. Men varför måste naturen alltid gallopera fram? Titta nu och genast, annars kommer du aldrig att få se det: inte tio minuters vila tillåten. Ständig rörelse. Och detsamma gäller min kamrats snille. Man måste ha en stenografisk tryckpress i fickan för att spara hans kommentarer om ting och människor, annars går de för alltid förlorade. Jag plågade förgäves mitt minne nyss för att återkalla hans skarpsinniga kritik av en bok igår.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept. (?)</p>
<p>Till slut är det kriget som utser generalerna, trots försöken från partier och presidenter. Alla hade vi från början vår favorit, men ingen utsåg Grant, Sherman, Sheridan och Farragut – ingen utom de själva.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept. (?)</p>
<p><em>Kritik</em>. Läste med förtjusning i <em>The London Reader</em> en recension av Wordsworth, som med stor tyngd slog fast hans stora meriter, och hans obestridliga överlägsenhet över alla poeter sedan Milton, och det fick mig att minnas hur jag reste och samtalade i England utan att finna någon enda person, med undantag av Clough, som gillade och förstod att uppskatta honom till hans sanna värde, då samtidigt Tennysons talang och begåvning för välljudande vers stod på sin höjdpunkt. Vad som nu slog mig var hur säkert det är att det bästa omdömet småningom blir det allmänt vedertagna.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>April 1865</p>
<p>(Inbördeskriget är över)</p>
<p>Det är på alla vis bäst att rebellerna har blivit besegrade på slagfältet istället för förhandlade till fred. Det måste ge dem en minnesbeta, de måste minnas det, och deras inrotade skrävel kommer att minska, om inte bli fullständigt botat. George Minot brukade säga över staketet, när jag uppmanat honom att resa till stan för att rösta, att ”röster gjorde inget gott; vad som på den vägen åstadkoms fick ingen varaktighet, men det som gjordes med hjälp av kulor skulle stå fast”. General Grants villkor ser verkligen ut att vara alltför snälla…</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj 1865</p>
<p>Det vore en enkel sak att säga vad jag alltid känt, nämligen att Stanleys <em>Lives of the Philosophers</em>, eller Marcus Antonius, är stimulerande och tankeväckande böcker som jag tycker om, medan Paulus och Johannes inte är det, och jag skulle aldrig kunna tänka mig att använda dem för att komma igång med en uppgift, vilket jag ofta gjort med Platon eller Plutarchos. Bibeln har svarta kläder. Den kommer med ett visst officiellt krav varemot sinnet protesterar. Boken har sina egna nobla personligheter –&nbsp; den skulle ha sin tjusning om den endast, som andra böcker, levde på sina kvaliteter; men detta ”du måste” – ”det är din plikt”, stöter bort. Det är som införandet av krigslagar i Concord. Om man skulle markera våra gårdar med pålade linjer, och jag inte kunde gå igenom en jordlott utan passersedel, skulle jag protestera, och om det inte fick någon verkan flytta härifrån. Om Concord var lika vackert som paradiset, skulle det genast vara avskyvärt.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juli</p>
<p>I varje hem och i varje butik har en karta över Amerika rullats upp och dagligen studerats, och när nu freden kommit är varje medborgare en välutbildad student i frågor som rör kontinentens tillstånd, medel och framtid.</p>
<p>Jag tror att det är ett särskilt utmärkande resultat att kriget har gett fotfäste åt övertygelsen hos så många att det rätta nu kommer att bli gjort; ett djupt rotat hopp har ersatt en djupt rotad misströstan.</p>
<figure id="attachment_73009" aria-describedby="caption-attachment-73009" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73009" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Gunnar-Lundin-ny-bildbyline-juli-2023-e1689715341328.jpeg" alt="ANVÄND DENNA! GUNNAR LUNDIN info@opulens.se" width="199" height="265" /><figcaption id="caption-attachment-73009" class="wp-caption-text"><b>GUNNAR LUNDIN</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-10/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 10</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 9</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-9/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[GUNNAR LUNDIN]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 04 Aug 2023 10:11:05 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[amerikansk litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[dagböcker]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ralph Waldo Emerson]]></category>
		<category><![CDATA[transcendentalismen]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=73195</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den nionde&#160;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&#160;här.&#160; Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 9 I urval och översättning Gunnar Lundin &#160; Beloit, Wisconsin, 9 jan. 1856 (Emerson är 51 år) Temperaturen har senaste veckan varierat mellan 20 och 30 minus­grader… Detta klimat och detta folk är ett nytt prov för den intellektuelles varor. Den tunna, vattniga materian fryser, bara de minsta dropparna alkohol förblir goda…</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-9/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 9</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_73196" aria-describedby="caption-attachment-73196" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73196" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia.png" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-cirka-1857-wikipedia-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-73196" class="wp-caption-text"><em>Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)</em></figcaption></figure>
<p><strong>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den nionde</strong><strong>&nbsp;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske f</strong><strong>örfattaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&nbsp;<a href="https://www.opulens.se/?s=%22Ralph+Waldo+Emerson%3A+Ur+dagboken%22">här</a>.&nbsp;</strong><span id="more-73195"></span></p>

<h2><strong>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken </strong>‒ <strong>Del 9</strong></h2>
<p>I urval och översättning Gunnar Lundin</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Beloit, Wisconsin, 9 jan. 1856 (Emerson är 51 år)</p>
<p>Temperaturen har senaste veckan varierat mellan 20 och 30 minus­grader…</p>
<p>Detta klimat och detta folk är ett nytt prov för den intellektuelles varor. Den tunna, vattniga materian fryser, bara de minsta dropparna alkohol förblir goda…</p>
<p>Nå, jag delar guvernör Reynolds åsikt, att folket (i en mening) alltid har rätt. Dessa är de nya omständigheter under vilka jag måste arbeta. Arkitekten som ombeds bygga ett hus som ska flyta på havet får inte bygga ett Parthenon, eller en hyreskasern, utan ett skepp. Om Shake­speare, eller Franklin, eller Aisopos, kom till Illinois skulle de säga: jag måste ge min visdom &#8211; istället för tragedier och klagovisor – en komisk gestalt, och jag vet hur man gör, och dessutom kan ingen kallas mästare som inte kan variera formen och segrande föra sina syften genom de svåraste omständigheter.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Adrian, Michigan, jan.</p>
<p>När jag i Lake Michigan ser vågorna kastas framåt i den bleka snö­stormen, inser jag hur liten och otillräcklig den vanliga poeten är.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>29 feb.</p>
<p>Om den enda bra människan jag kände vore Thoreau, skulle jag tro att samarbete mellan sådana vore omöjligt. Måste vi alltid tala för att veta bäst, aldrig någon enda gång för sanning, för välbefinnande och glädje? Han har väsentlighetssinne (centrality) och skarpsinne (penetration), säker uppfattning (understanding) och de högre gåvorna – verklighets­insikt, eller mottaglighet för verkligheten, och den moraliska rättskaffen­het som därtill hör; men allt detta och alla hans tillgångar av kvickhet och fantasi går förlorade vid varje försök jag, år efter år, gör att samtala personligt och öppet. Alltid någon spetsfundig paradox att sätta motståndaren på det hala med, och såväl tid som humör är bortkastade.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Feb. 1858 (Emerson är 54 år)</p>
<p>De flesta människor är insolventa. De lovar mycket mer genom sitt upp­trädande och sin konversation och genom sina tidiga försök, än de någonsin lyckas förverkliga. Charles Newcomb lyckades, och Coleridge, och Carlyle.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>28 juli</p>
<p>Jag kan räkna på handens fingrar de förnuftiga människor som kommit hit på besök. Om jag skulle vara tyst tills jag mötte någon som verkligen stimulerade mig och satte min förmåga på prov skulle det bli en ensam tillvaro. De som besöker mig är ungdomar, provinsiella personer med någon speciell idé.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>April (?)</p>
<p>Jag har hållit på att skriva och tala vad som en gång kallades nyheter, i tjugofem eller trettio år, och har idag ingen enda lärjunge. Varför? Inte för att det jag sagt inte skulle vara sant, inte för att det inte skulle ha funnits intelligenta mottagare, utan för att det inte har härletts från någon min önskan att föra människor till mig, utan till sig själva. Vad skulle jag göra om de kom till mig? – de skulle avbryta och besvära mig. Det är min stolthet, att jag inte har bildat skola och inte har några lärjungar. Jag skulle räkna det som ett mått på grumlig insikt, om jag inte skapade oberoende.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj (?)</p>
<p>Här dör den älskvärde Prescott i en kör av eulogier, och trodde man vad de amerikanska och mer eller mindre de engelska tidningarna skrivit sedan ett eller ett par år tillbaka, är han Historiens musa personifierad. Och under tiden har för tre månader sen en ny bok av Carlyle, <em>History of Frederick</em>, inlöpt i landet, den oändligt klokaste och skarpaste bok som någonsin skrivits…</p>
<p>Och den boken väcker intet genljud; jag har knappast sett en liten notis i någon tidning eller tidskrift, och man kunde tro att det aldrig funnits en sådan bok.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>25 maj</p>
<p><em>Dante</em>. Dante behöver bara skriva ett par rader, för att få mig att inse den transcendenta blicken, som till exempel dessa:</p>
<p>&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp; &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp; ”un fuoco</p>
<p>&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp; Ch’emisferio di tenebre vincia.”</p>
<p>Hur många miljoner individer skulle även om de dagarna i ända hade sett vaxljus, lampor, och eldar, och planeter, ändå aldrig uppfatta deras illuminerande kraft, ”besegrande en hemisfär av mörkret”. Och ändå säger han ingenting om sina egna ögon.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>September (?)</p>
<p>Det finns människor vars åsikt om en bok är obestridlig. Om Ellery Channing säger ”Det här är en bra bok”, vet jag att jag har en dag till att leva. Men det finns många rekorderliga personer vilkas omdöme i sådana saker inte är att lita på.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><em>Motståndet mot slaveriet.</em> Det är slavägarnas gamla misstag att skylla skulden för motståndet på någon individ som Clarkson eller Pitt, Channing eller Garrison, eller någon John Brown som han just gripit, och göra det hela till en personlig affär; och han tror, medan han fastkedjar och hugger huvudet av fången, att han blir av med sin plågoande; han förstår inte att luften som denne man andades är frihet, och den andas av tusenden och miljoner.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni 1861 (Emerson är 57 år)</p>
<p><em>Ålderdomens fördelar</em>. Jag nådde häromdagen slutet av mitt femtiosjunde år, och jag är lättare till sinnes än förut. Jag kan aldrig tillmäta ondska och smärta mycken verklighet. Och nu när min hustru säger att den där utväxten på din axel kanske är cancer, svarar jag, Än sen då? Vad skulle det göra?</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jan. (1862)</p>
<p>Jag finner många vänliga och många fientliga artiklar i tidningarna om min nya bok (<em>The Conduct of Life)</em> men sällan eller aldrig någon välgrundad kritik…Jag tänker ofta att jag kunde skriva en kritik av Emerson som skulle träffa prick.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj</p>
<p>Nationen är på bästa humör i tron att vi till slut har en regering. Män­niskor på jakt efter ett parti, partier på jakt efter en princip, intressen och tendenser som inte kunnat förenas för att en grund saknats – alla dessa har med glädje förenats i det stora Nordstatspartiet, på en grund av frihet. Vilken hälsosam ton som råder! Jag antar att när det blir dags att slåss, och många av de våra blir dödade, kommer det att visa sig att räkningen på döda visar ett bättre resultat i år än föregående år om man inkluderar det allmänna hälsotillståndet; ingen dyspepsi, ingen lungsot, inga febersjukdomar, där så mycken elektricitet finns som intager och vinner hjärta och sinne.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt. (Emerson är 58 år)</p>
<p>På sistone har jag märkt att jag ofta återkommer till erfarenheten av begränsning hos de människor jag känner. Jag har varit snar att tillskriva dessa begåvningar en mer allmän symmetri. Hur skulle jag kunna betvivla att Thoreau, Charles Newcomb, Alcott eller Henry James, då jag mötte dem en efter en, var det mästersnille som han i vissa handlingar syntes vara. Nej, snille var han endast i den speciella handlingen. Han kunde upprepa samma grepp miljontals gånger, men under nya omständigheter var han okunnig, och i nytt sällskap blev han stum.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Dec.</p>
<p>Jag borde till listan över ålderdomens fördelar ha lagt de generella livsinsíkter vi får vid sextio när vi ser igenom förställning och ser till fakta.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jan. 1862 (<em>Från ett brev till brodern William)</em></p>
<p>Den första januari befann jag mig i samma usla belägenhet som alla andra amerikaner. Inte en penny från försäljningen av mina böcker sedan juni i fjol, de som vanligen ger fem eller sexhundra om året. Ingen utdelning från banken… alla inkomster från föreläsningarna har nästan helt och hållet upphört. Under tiden försöker vi vara lika lågkonsume­rande som ett vaxljus under eldsläckaren…Men det är långt bättre att det fortgår detta trångmål, lindringare eller värre, än att vi på grund av otålighet drivs till förhastad fred, eller en fred som återställer den gamla ruttenheten.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;Feb. 1862</p>
<p><em>Abraham Lincoln.</em> I Washington 31 januari, 1-3 februari. Träffade Sumner, som andra februari tog mig med till Mr Chase, Mr Bates, Mr Stanton, Mr Welles, Mr Seward, Lord Lyons och president Lincoln. Presidenten gjorde ett bättre intryck på mig än jag hade hoppats. En rak, ärlig, välmenande man, med en advokats tänkesätt; uttryckte klart och enkelt sina åsikter; uppträdde som en gentleman, inte alls vulgärt som det påstås, men med en sorts pojkaktig munterhet, eller den där sortens oförställda skojighet som förekommer på jubileumsklassmötena, då man drar gamla historier från skoltiden. När han kommit till punkt, ser han på en med stor förnöjsamhet, och visar alla sina vita tänder, och skrattar…</p>
<p>När jag presenterades för honom, sa han: ”Åh, Mr Emerson, jag hörde en gång att ni i era föreläsningar sagt, att en man från Kentucky tycks med sitt blotta utseende och sitt sätt säga ’Här har ni mig; om ni inte gillar mig, desto värre för er.’”</p>
<p>I kongressbiblioteket råkade jag Spofford, assisterande bibliotekarien. Han sa att under de senaste tolv (?) åren hade biblioteket styrts av Sydstaterna, som under en samling stofiler. Så hade den medicinska avdelningen blivit mycket stor, liksom den teologiska, medan den moderna litteraturen var ofullständig. Tidskrifter som <em>Atlantic Monthly, Knickerbocker </em>och <em>Tribune</em> och <em>Times</em> och New Yorktidningar saknades helt. Det fanns inga Londontidningar förutom <em>Court Journal</em> i hundra väl inbundna volymer. Inte heller var det möjligt att förbättra sakernas tillstånd, ty några pengar från kongressen stod inte att få; ett förslag därom hade röstats ned.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Mars</p>
<p>Kriget, som söker individer att sätta på prov, har redan prövat många med gott rykte, och stuckit hål på många uppblåsta karaktärer. Det är som vid en finanskris som vart tionde eller tjugonde år sätter enskilda och institutioner på prov, och liksom då inte använder några ceremonier utan enkla gravitations- och kraftlagar för att pröva spänning och motståndståga. Scott, McDowell, McClellan, Frémont, Banks, Butler och jag vet inte hur många fler, har letats fram och obevekligt släpats upp på antropometern, har mätts och vägts, och resultatet har kungjorts för världen.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>25 maj (Emerson är 59 år)</p>
<p><em>Kraft eller konst</em>. Jag tycker om människor som kan göra saker. När Edward och jag förgäves kämpade för att dra in vår stora kalv i ladugården, stack den irländska flickan in fingret i kalvens mun, och ledde in den utan besvär.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni</p>
<p>Henry Thoreau (d. 6 maj) fortfar att leva, rakryggad, lugn, naturligt självsäker, och jag möter honom inte bara som han var i dagböckerna – han är inte länge borta ur mitt medvetande när jag vandrar eller, som idag, ror på sjön (Walden pond). Han valde utan tvekan klokt i att bli den tankens och naturens ungkarl som han var – så nära de gamla munkarna med deras asketiska religion!</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juli</p>
<p>Varför är folk så rädda om general McClellans anseende? Det finns alltid något ruttet med ett ömtåligt anseende. För övrigt, är inte McClellan amerikansk medborgare? Och är inte det utmärkande för en amerikan att så länge han är offentlig person vara smädad och förtalad?</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Aug.</p>
<p>När jag jämför mig med släktingar och jämnåriga, tror jag att jag, trots en och annan sjukdom, har haft en strålande hälsa.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Aug.</p>
<p>Jag tror på helgonens uthållighet. Jag tror på nåden. Jag tror på evigt liv.</p>
<p>(”effectual calling” – enligt kalvinismen, Den Helige Andes handling, genom Kristus, i schemat för frälsning.)</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept. (?)</p>
<p><em>Tillgångar</em>. Kom Cabot, Lowell, Agassiz eller Alcott för att bli mina skeppskamrater på ett fartyg, eller kompanjoner i en koloni, så skulle vad de främst förde med sig, allt de förde med sig, vara deras tankar, deras sätt att klassificera och se tingen; och därtill: Vad ett gott och vänligt humör kan liva upp våra dagar, och hur en dåre kan göra oss modlösa.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>29 nov.</p>
<p>Vilken sällskapstalang är inte Wendell Holmes! Det är som befunne han sig fortfarande på sin klubb, när han på reser runt och söker efter sin sårade son; han har samma nöje av sina iakttagelser, sin kvickhet och dess verkan, vilken han observerar som en vacker kvinna observerar verkan av sin skönhet; och även nu håller han precis som vid klubbordet varje sällskap i sitt grepp genom sitt spirituella, gnistrande, brett alluderande tal,; avnjuter sin talang, beräknar varje nytt drag, och ändå är källan outsinlig, kvickheten utomordentlig, hans <em>savoir vivre</em> och <em>savoir parler</em> beundransvärda.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>(Inbördeskriget är inne på sitt tredje år)</p>
<p>29 nov.</p>
<p>Isaac Hecker, det katolske prästen, var på besök och önskade hålla föredrag i Concord om Katolska kyrkan. Jag sa att ingen skulle komma för att lyssna, så stor är för närvarande motviljan mot teologiska frågor; och inte bara det, utan människors tankar går nu åt ett helt annat håll än till kyrkor. Inte heller kunde jag låtsas hysa minsta intresse för någonting som berörde hans kyrka.</p>
<figure id="attachment_73009" aria-describedby="caption-attachment-73009" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73009" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Gunnar-Lundin-ny-bildbyline-juli-2023-e1689715341328.jpeg" alt="ANVÄND DENNA! GUNNAR LUNDIN info@opulens.se" width="199" height="265" /><figcaption id="caption-attachment-73009" class="wp-caption-text"><b>GUNNAR LUNDIN</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-9/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 9</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 8</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-8/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[GUNNAR LUNDIN]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 02 Aug 2023 10:13:38 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[amerikansk litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[dagböcker]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ralph Waldo Emerson]]></category>
		<category><![CDATA[transcendentalismen]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=73170</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den åttonde&#160;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&#160;här.&#160; &#160; Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 8 I urval och översättning av Gunnar Lundin Åter i Förenta staterna (Emerson är 45 år) &#160; Aug., odaterad, Concord Jag talade om vänskap, men mina vänner och jag är som fiskar i våra vanor. Skulle jag försöka ta Thoreau under armen kunde jag lika gärna försöka stoppa armen under grenen</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-8/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 8</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_73171" aria-describedby="caption-attachment-73171" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73171" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8.png" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/08/Ralph-Waldo-Emerson-8-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-73171" class="wp-caption-text">Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)</figcaption></figure>
<p><strong>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den åttonde</strong><strong>&nbsp;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske f</strong><strong>örfattaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&nbsp;<a href="https://www.opulens.se/?s=%22Ralph+Waldo+Emerson%3A+Ur+dagboken%22">här</a>.&nbsp;</strong><span id="more-73170"></span></p>

<p><strong>&nbsp;</strong></p>
<h2><strong>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken </strong>‒ <strong>Del 8</strong></h2>
<p>I urval och översättning av Gunnar Lundin</p>
<p><strong>Åter i Förenta staterna </strong>(Emerson är 45 år)</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Aug., odaterad, Concord</p>
<p>Jag talade om vänskap, men mina vänner och jag är som fiskar i våra vanor. Skulle jag försöka ta Thoreau under armen kunde jag lika gärna försöka stoppa armen under grenen på en alm.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Aug., odaterad</p>
<p>Jag har märkt att alla litterata människor har en tendens att tro sig vara illa impopulära. Parker underrättar mig allvarligt i samtal och brev att han helt säkert är den impopuläraste av alla människor i New England. Alcott trodde detsamma om sig själv, och jag skulle utan tvekan, om de inte förekommit mig, själv ha gjort anspråk på denna utmärkelse.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>10 sept.</p>
<p>George Sand är ett stort snille, och kan likväl tacka sin franska härkomst för friheten från kristna floskler och hycklerier.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad</p>
<p>Alcott är en man av obestridligt snille, ändå finns det inte någon idé eller sentens eller begrepp eller handling av honom som är så utmärkt att den kan tas ur sitt sammanhang och citeras.</p>
<p>Han är som (Ellery) Channing, vilken har en målares öga, en beundrans­värd uppskattning av form och särskilt av färg, men som när han köpt färg och penslar och skulle måla ett landskap på ett tunnlock inte lyckades teckna ett träd så att hans hustru kunde se att det var ett träd. På motsvarande sätt kan filosofen Alcott inte åstadkomma något enda koncist omdöme eller någon kärnfull sats.</p>
<p>På hans gravsten ska stå: <em>Här ligger Platons läsare</em>. Läsa kan han &#8211; med glädje och oefterhärmlig <em>naïveté</em>, och ju högre stilen är, desto mer naturlig och vardaglig ter den sig för honom. Och ändå har han en så omväxlande aptit att han alltid anser den senast lästa boken vara den bästa. <em>Här visar sig amatören</em>.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad</p>
<p>Jag märker genast om den jag är tillsammans med ogillar mitt sällskap, och förstår inte hur min besökare kan undgå märka att han inte är önskvärd. Det är hans sak att uppfatta att jag förstås uppträder artigt. Det är hans sak att erbjuda sig att gå.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>27 dec.</p>
<p><em>Provtagning</em>. Har dina ord blivit mynt som cirkulerar i samtiden? Det har Carlyles.</p>
<p>Vad alla människor tänker, tänker han bättre.</p>
<p>Carlyle anses vara en dålig författare. Stämmer det? Överallt där man finner god litteratur – doriska texter, Rabelais, isländska sagor, den engelska Bibeln, ja Cromwells tal – finner man märkligt nog likheter med hans stil.&nbsp;&nbsp;</p>
<p>&nbsp;&nbsp;</p>
<p>1 april</p>
<p>Den slående skillnaden mellan bildade engelsmän och oss är deras grundliga fostran; de är alla Etonstudenter, behärskar metrik och klassiska humaniora. Den akademiska drillen känns.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>13 juli (Emerson är 46 år)</p>
<p>Om jag vore lärare i retorik – lärare för ungdomar i välskrivning – skulle jag använda Dante som textbok. Se hit, unga vänner, och lär att bäcken som flyter i sin fåra genom trädgården, eller bonden som plogar fältet en bit bort, liksom din pappa och mamma, dina skulder och tillgodohavan­den och ditt nät av vanor är den allra bästa grundvalen för poesi, det material du måste arbeta med. Dante visste att så att säga lägga sin kroppsvikt in i varje arbete, och är i likhet med Byron, Burke och Carlyle den verklige retorikern. Jag finner honom full av <em>nobil vulgare eloquenza</em>; han kan svära och bli rå om det behagar honom, vilket händer.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept., odaterad</p>
<p><em>Macauly än en gång</em>. Förtjänsterna i Macaulys <em>History</em> är av en lägre sort, densamma som i allt slags engelskt hantverk, trevlig, passande och lättillgänglig, bärbar, gjord för att Harpers ska få trycka en upplaga på cirka hundra­tusen ex. &nbsp;Längre än så sträcker sig inte Birmingham.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>14 dec.</p>
<p>Som New Englands jord är min talang bra endast när jag bearbetar den. Om jag slutar förelägga mig uppgifter, har jag inga idéer. Detta är en fattig och steril yankeeism. Vad jag beundrar och älskar är den generösa jorden som naturligt och spontant blommar och bär frukt året om.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>14 dec.</p>
<p><em>Naturlig aristokrati</em>. Vilket vulgärt misstag att tro att en gentleman måste vara redo till handgemäng! Allt man kan begära av en gentleman är att han är oförmögen att ljuga. Han är en person med gott omdöme, kunnig, beläst, förekommande, bildad, kapabel i det han gör och med en absolut kärlek till sanningen. Han menar alltid vad han säger, och säger vad han menar, även om han uttrycker det höviskt. Spotta på honom – inget kunde få honom att spotta tillbaka; inget smicker, inga rikedomar, inget tryck från rådande opinioner. Sparka på honom; han betraktar det som en gärning av ett råskinn; men han är inget råskinn, och kommer inte att sparka tillbaka. Varken kniv eller revolver eller begåvning och artigheter kommer att göra det minsta intryck på hans röst eller hans ord; för han är sanningens man, och kommer att tala och göra sanningen till sin död.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jan, odaterad, 1850</p>
<p>Förälskelse är temporär och kan sluta med äktenskap. Äktenskapet är den fulländning förälskelsen ovetandes syftade till. Äktenskapet är ett gott som bara de två parterna vet om – ett förhållande av fulländad förståelse, ömsesidig hjälp, förnöjsamhet, förtrogenhet med sig själva och med världen – vid vars sida förälskelsen ter sig som grön frukt.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>21 (?) juli</p>
<p>I fredags, den 19 juli, dog Margaret Fuller på klipporna utanför Fire Island Beach, synlig från stranden bara några hundra yards bort. Hennes land visade sig in i det sista ogästvänligt mot henne; modiga, vältaliga, subtila, kunniga, hängivna, trogna själ!&#8230;</p>
<p>Hon hade en underbar förmåga att inge förtroende och få människor att locka fram de innersta hemligheterna ur andra personer…Den ängslige sade: ”Vad ska vi göra när den här unga kvinnan kommer hem med en ovälkommen make och en liten unge?” Hon behövde bara öppna munnen så var segern vunnen. På kort tid skaffade hon sig en överblick över omständigheterna och de inblandade…</p>
<p>Med MF har jag förlorat min publik. Jag skyndar nu till mitt arbete påmind om att jag har få dagar kvar. Det kommer att bli en samling vänner och något Beethovenstycke som sorgemusik.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad</p>
<p><em>Ålderdom</em>. Världen tål att slitas på. Dessa hösteftermiddagar med i grönt och guld och rödbrunt ­marmorerade landskap, den stålblå floden och de rökblå New Hampshirebergen, är och förblir lika klara och lysande penselverk som alltid.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jan., odaterad</p>
<p>Jag upptäckte sedan jag avslutat föreläsningarna att de bildade ett mycket bra hus, men arkitekten hade olyckligtvis försummat trapporna.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Feb., odaterad</p>
<p>Det finns människor som tappar balansen i sällskap, och det finns andra som <em>finner</em> balansen i sällskap; spänningen som uppstår i samvaron och iakttagelsen av andra korrigerar deras personliga uppfattning. Margaret Fuller visade sig alltid oväntat mycket till sin fördel i samtal med andra människor, med mer sunt förnuft och gott omdöme än någon annan – fastän hon i vanliga fall såg genom färgade glas.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj, odaterad</p>
<p><em>Dåliga tider</em>. (Lagen om förrymda slavar) Vi vaknar på morgonen till smärtfulla varsel, och finner snart orsaken: den motbjudande nyheten i varje (dags)tidning, vanäran som drabbat Massachusetts, som förmörkar himlen mitt på dagen och bestjäl varje stund på dess lugn och ro. Vi kommer aldrig att känna oss väl till mods igen förrän denna avskyvärda lag har upphävts i Massachusetts och förrän regeringen en gång för alla försäkrats om att den inte kan och aldrig kommer att tillämpas här. Allt jag äger och allt jag kan ska jag ge och göra i protest mot lagens tillämp­ning…Ordet <em>frihet</em> i Mr Websters mun låter som ordet <em>love</em> i munnen på en kurtisan. Mr Choate, vars begåvning består i att hitta fina ord att godtyckligt hänga på varje lagöverträdare, har fört sitt yrkesprivilegium dithän att han undrar ”Vad skulle 1620-års puritaner ha sagt om det de moderna reformatorernas sentimentala skräp?” Och så görs Massachusetts stränga fäder, vilka Mr Choate är övertygad om hellre skulle brännas på bål än smutsa ner sig med dessa förbannade ting, till förnekare av det ”sentimentala skräpet” i Guds tio bud. Skämtet är <em>för</em> fräckt…Mr Webster har frivilligt strukit sitt namn ur alla ärorika rullor där det fanns inskrivet – klippt av varje samband med frisinnade, rakryggade och filantropiska människor, och avsvärjer sig på knä i Richmond och Charleston tidigare villfarelser …</p>
<p>Federationen! Visst, jag – om allt annat vore likvärdigt – lovordade den; men vad betyder Federationen för en människa som är fördömd, avskuren varje känsla av självrespekt och möjlighet till rent spel…där begreppen samvete och religion blivit till bittra ironier, och frihet det spöklika intet som Mr Webster inlägger i ordet? Den värsta skada som kunde följa på ett utträde och ett därpå hoppusslande av vrakdelarna skulle vara lätt och reparabelt jämfört med det elände som Federationen medfört. Om vi dröjer ett år med att handla kommer en stående armé, anförd av gentlemän från Södern i syfte att skydda kommissionärerna och jaga de förrymda slavarna, att illustrera Federationens nya godsaker för Boston, Worcester och Springfield…Skulle någon i Massachusetts idag ge Mr Webster sin röst ens som springpojke i rådhuset? Är inte dessa skador en oundviklig följd av en dålig lag? – en lag som ingen kan stödja eller medverka till utan att förlora all självrespekt och för alltid förverka rätten att kallas gentleman?&#8230; Juristerna är överens om att Lagen om förrymda slavar är olaglig, och har detta väl en gång erkänts av folket kommer hela denna nya diktatur att falla i spillror…</p>
<p>Mr Everett, en man som förmodas vara medveten om sin egen betydelse, tillråder oss patetiskt att visa vördnad för Federationen. Ja, men döljer han inte sitt horn under denna sammetsfras? Menar han att vi ska lägga hand på en man som från slaveriet flytt till Massachusetts jord, och så gjort mer för friheten än tiotusen politiska tal, och binda honom och kalla på sheriffen och säga: ”Jag är en förespråkare för frihet; jag har tillsvarvat många vackra satser – ingen, med undantag för Mr Webster, har gjort det bättre – för folket mot aristokratin; och, som min sista och vackraste sats, för att visa alla ungdomar som köpt min bok och applåderat mina satser och gömt dem i sitt minne, hur allvarliga de är – Varsågod, herr sheriff, här är en svart man i min egen ålder, en som inte vet stort mycket om Demosthenes, men som menar vad han säger; sätt nu handklovar på’n och vakta honom noga tills den värdige gentlemannen som rest ända från Georgia för att söka efter honom kommer. Jag är övertygad om att han har mycket intressanta ting att tala med rymlingen om under den långa resan hem. Och varsågoda, här är några ex av mina föreläsningar i Concord och Lexington och Plymouth och Bunker Hill att fördriva tiden med under resan från Boston till plantagens spöstraffsbänk. Menar Mr Everett verkligen detta? – att han och jag ska göra så? Federation är en strålande sak, liksom välstånd, liksom livet självt; men om priset är ens samvete är det för högt.</p>
<p>­</p>
<p>Juni, odaterad (Emerson är 48 år)</p>
<p>Vi kan nu konstatera att de stora händelserna för amerikanerna inom kulturen under artonhundratalet var en ny uppskattning av Dantes, Michelangelos och Rafaels snille; Shakespearestudier; och, framför allt, Goethestudier. Goethe var den ko varifrån de fick all sin mjölk.</p>
<p>De gjorde det ”Europeiska missnöjet” till sitt och reste till Italien. Sedan följde en naturvetenskaplig revolution, och om man var i London och ville se de litterära celebriteterna på modet, måste man bevista <em>soiréerna </em>hos markisen av Northampton, president i Royal Society, eller gå till geologiska sällskapet i Somerset House.</p>
<p>Det förefaller emellertid som om alla bildade ungdomar av båda könen tillbringade många år under detta sekel med att på rygg i gräset betrakta ”sommarmolnens grandiosa rörelser på himlapällen”.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad</p>
<p><em>Amerika. Emigration.</em> Om man skulle bestämma den amerikanska rasens genius /särart måste man betänka att det inte är godtyckliga /slumpartade massor från Europa som överskeppas, utan att Atlanten är ett såll genom vilket endast eller huvudsakligen den frisinnade, äventyrliga, känsliga, <em>Amerikaälskande</em> i varje stad, klan, familj förs hit. Det är Europas ljusa hy och blå ögon som kommer. De svarta ögonen, de svarta vätskorna, det europeiska Europa lämnas kvar.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juli, odaterad</p>
<p>Goethe är för oss gångjärnet mellan den gamla tiden och den nya. Han stänger den gamla, och öppnar den nya. Det betyder föga om man kom till världen efter Goethes död – den som inte läst Goethe, eller goetheanerna, är en stofil och tillhör antediluvianerna.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odat.</p>
<p>När jag läser Carlyles <em>Life of Sterling</em> upplever jag – som alltid &#8211; att Carlyles största förtjänst är inom retoriken eller skrivkonsten. Här är en bok befriad från alla dåliga konventioner och utan något skrank mellan läsaren och författarens medvetande; han talar rörligt, i hög stil, i vardaglig stil; högljutt och med eftertryck; sedan i dämpat tonläge, så ett oförblommerat skratt, följt av lugnt berättande, varpå han gör små antydningar eller höjer ögonbrynen, och hela denna framställning är med stor precision återgiven på boksidan.</p>
<p>Han styr sin skuta med hänsyn till berättarvindens kast. Det går inte längre att ge ut en bok i den gamla knaggliga Neal-on-the-Puritan­modellen. Men trots allt detta gör han föga för att dölja sin personliga åsikt.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jan., odaterad 1852</p>
<p>Jag har märkt att ett sinnestillstånd inte minns eller fattar ett annat sinnestillstånd. Så har jag nu under en tolvmånadersperiod skrivit dikter (<em>Days</em>) som jag varken minns tillkomsten av eller senare gjorda rättelser och som jag idag inte skulle kunna göra något motsvarande till, och har endast, som bevis för att de är mina, olika yttre fakta, som manuskripten där jag fann dem, och den omständigheten att jag sänt dem till mina vänner etc, etc.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>6 juli (49 år)</p>
<p>Sedan ett par dagar finns Washingtons huvud uppsatt i matsalen, och jag kan inte hålla ögonen borta från det. Det har en viss appalachisk kraft, som om det verkligen var Amerikas första frukt och ett uttryck för nationens egenart. De tunga blygrå ögonen ser på en, som ögonen på en oxe på en äng. Och munnen äger ett allvar och ett djupt lugn, som hade denne MAN uppsugit all ro och stillhet som finns i Amerika och inte lämnat något kvar åt sina rastlösa, ledsvaga, hysteriska landsmän.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad</p>
<p>Skomakaren och fiskförsäljaren säger i sina butiker: ”Förbannade lärdom! den skämmer bort pojken; så snart han fått i sig lite kunskap vill han inte längre jobba.” ”Ja”, svarar Lemuel, ”men det finns kunskap att få, och någon kommer att få den, och den som har den har makten, och kommer att regera över dig; kunskap är makt. Varför inte då låta din son, lika väl som andra, få den?”</p>
<p>Om jag har ett budskap att meddela, föredrar jag telegrafen framför skottkärran.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Jan (?), odaterad</p>
<p>Jag håller på kulturen – det är säkert -, inte på masskultur…</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad 1853 (Emerson är 50 år)</p>
<p>Henry (Thoreau) är militärisk. Han framstår som envis och oförsonlig; alltid manlig och vis, men sällan älskvärd och mild. Man kunde säga att han på samma sätt som Webster (d. 24 okt. 52) inte kunde tala utan en motståndare, inte får tillgång till sina krafter utom i opposition. Han behöver en fördom att blotta, en dumhet att ställa vid skampålen, och en liten segerkänsla, en trumvirvel, för att hans krafter skall komma till sin rätt.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Mars (?), odaterad</p>
<p><em>Realism</em>. Vi kommer att gälla för vad vi är. Var inte rädd att dö för att du inte fullgjort din ditt värv. Närhelst en ädel själ visar sig, finns en publik som väntar. Och han kommer inte att dömas för sitt verk, utan för anden i sitt verk.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>April, odaterad</p>
<p>Browning har personligt snille. Tennyson är så att säga mer publik­tillvänd; han rör sig längs ekliptikan, gudars och själars väg, och använder samtidens uttryckssätt. Liksom Burke, eller Mirabeau, säger han vad alla tänker men på ett bättre sätt. Som dessa nöjer han sig med att tala en sorts <em>the King’s speech</em>, och gestaltar de väluppfostrade och framgångsrika människornas, inte de bästas och högstas, syn på tingen. Han är språkrör för den förhärskande meningen, inte för den mening man finner hos stora mäns, den första klassens mening, identisk för alla tidsåldrar</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj, odaterad</p>
<p>Om Minerva erbjöd mig en gåva och ett val, skulle jag säga: Ge mig kontinuitet. Jag är trött på lappverk. Jag vill inte vara en litterär chiffonjé. Bort med den här traspåsen med tottar av brokad, sammet, och guldtyg. Låt mig tvinna ihop några yards eller miles tjänligt segelgarn, en tråd som leder till <em>en</em> majestätisk sanning, ett rep att binda hälsosamma och varaktiga sanningar med.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Feb., odaterad 1855 (Emerson är 51 år)</p>
<p><em>Ryktbarhet</em>. Jag litar en hel del, som vi alla måste göra, på vanlig ryktbarhet. Om en människa har bra majs, eller virke, eller bräder, eller grisar att sälja, eller om hon gör bättre stolar eller knivar, deglar eller kyrkorglar än någon annan, kommer det att finnas en bred och upptram­pad väg till hennes hus, låge det så inne i en skog.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Feb., odaterad</p>
<p>Munroe frågade allvarligt vad jag trodde om Jesus och profeterna. Jag sa, som så ofta, att det vore pietetslöst att lyssna på den ena eller andra, när den rena himlen själv ingjuter sig i var och en av oss, på det enkla villkoret att vi lyder. Att lyssna till något andrahandsevangelium innebär att vi fördärvar det första&#8230;. Jesus var Jesus för att han vägrade lyssna till någon annan, och lyssnade hemma.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj (?), odaterad</p>
<p><em>Macaulay</em>. Ingen människa har någonsin vetat så mycket som var till så ringa gagn.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juli, odaterad</p>
<p>(En människa trogen sin glädje, sin erfarenhet (”Guds hemligheter”), som tål att skrattas åt.)</p>
<p><em>Alcott.</em> Jag slogs av den överlägsenhet han visade mot slutet. Interloku­törerna var alla skarpare än han; A. föreföll barnslig och hjälplös, utan att riktigt förstå och korrekt besvara deras anmärkningar; de däremot hade vapnen i sina händer. Men så småningom, när han råkade en tanke, blev han lik en indian som griper manen på en vildhäst och kastar sig upp på hästryggen, och red över hela bunten, och mästerligt tog han upp Tiden och Naturen som en pojkes spelkulor i handen, som för att rättfärdiga sig själv.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>31 dec.</p>
<p>I Rock Island annonseras jag som ”Den metafysiska poeten”, i Davenport som ”Essäisten och poeten”.</p>
<figure id="attachment_73009" aria-describedby="caption-attachment-73009" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73009" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Gunnar-Lundin-ny-bildbyline-juli-2023-e1689715341328.jpeg" alt="ANVÄND DENNA! GUNNAR LUNDIN info@opulens.se" width="199" height="265" /><figcaption id="caption-attachment-73009" class="wp-caption-text"><b>GUNNAR LUNDIN</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-8/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 8</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 7</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-7/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[GUNNAR LUNDIN]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 28 Jul 2023 07:20:15 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[amerikansk litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[dagböcker]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ralph Waldo Emerson]]></category>
		<category><![CDATA[transcendentalismen]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=73119</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den sjunde&#160;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&#160;här. Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 7 I urval och översättning Gunnar Lundin Juni, odaterad (Emerson är 44 år) Kritik ska inte klanka ner och förstöra; kritik ska inte vara en kniv som skär upp plantan med roten; den ska vara en instruktiv, inspirerande vägledning. Sydvind, inte östanvind. &#160; 27 juni Amerika (2) Amerikanens okuvlighet; zero samvete; mottot</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-7/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 7</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_73120" aria-describedby="caption-attachment-73120" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73120" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7.png" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-7-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-73120" class="wp-caption-text"><em>Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)</em></figcaption></figure>
<p><strong>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den sjunde</strong><strong>&nbsp;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske f</strong><strong>örfattaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&nbsp;<a href="https://www.opulens.se/?s=%22Ralph+Waldo+Emerson%3A+Ur+dagboken%22">här</a>.</strong><span id="more-73119"></span></p>

<h3><strong>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken </strong>‒ <strong>Del 7</strong></h3>
<p>I urval och översättning Gunnar Lundin</p>
<p>Juni, odaterad (Emerson är 44 år)</p>
<p>Kritik ska inte klanka ner och förstöra; kritik ska inte vara en kniv som skär upp plantan med roten; den ska vara en instruktiv, inspirerande vägledning. Sydvind, inte östanvind.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>27 juni</p>
<p><em>Amerika</em> (2)</p>
<p>Amerikanens okuvlighet; zero samvete; mottot detsamma som Naturens: ’Our country, right or wrong.’ Han bygger palats och städer av trä; visst, men när humöret slår om, kanske redan framåt kvällen, bygger han palats och städer av sten, i samma fart; resliga, kraftfulla, rastlösa Kentucky; ett storartat släkte, men ehuru frukten är på sitt sätt beundransvärd ska man inte finna ett enda gott, friskt, moget äpple på trädet. Moder Natur hade bråttom när hon skapade dessa hastmakare och hann aldrig fullborda någon.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><strong>Andra Europaresan</strong></p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad, London</p>
<p>I Liverpool låg ett brev från Carlyle och väntade på mig upptäckte jag först efter ett par dagar; det var adresserat till ”R.W.E. till handa genast vid hans ankomst till England”, med hjärtlig välkomsthälsning och en angelägen inbju­dan till hus och härd. Och som jag fann att jag den närmaste veckan inte skulle vara efterfrågad i föreläsningssalarna, for jag ner till London på måndagen, och klockan tio på kvällen öppnades dörren av Jane Carlyle, och mannen själv stod bakom henne i tamburen med en lampa i handen. De var obetydligt förändrade sedan den dag jag för fjorton år sedan (i augusti) lämnade dem i Craigenputtock, ”Jaha”, sade Carlyle, ”här är vi, så har ödet skyfflat oss samman igen!” Hans tals dammluckor var snart öppnade, och vad därur flödade var en rik ström. Vi hade ett omspännande samtal fram till klockan ett på natten, som fortsatte vid frukosten nästa dag. Vid middagstid eller något senare promenerade vi till Hyde Park och slottsbyggnaderna, cirka två miles härifrån, och vidare till National Gallery och the Strand, under det att Carlyle smälte ner hela Westminster och London i sitt tal och sitt skratt. Hemma äter han frukost cirka klockan nio, och han hustru säger att han sover till tio eller elva om de inte har gäster. En fantastisk talare och på det hela taget lika utomordentlig, om inte rentav mer, i tal som i skrift. Utan ett personligt sammanträffande kan man inte fatta hans verkliga kraft och bredd. De få timmarnas samtal för längesen i Skottland förslog inte till att lära känna honom ordentligt; och han har nu, till slut, gjort mig rejält förbluffad.</p>
<p>Han är inte i första hand en intellektuell, som de flesta i min bekant­skapskrets, utan en mycket praktisk skotte, av den sort man finner i en sadelmakarverkstad eller i en järnhandel, och sedan som av en slump genom ett förbluffande tillägg blivit denne beundransvärde intellek­tuelle…</p>
<p>Carlyle och hans hustru lever i ett mycket harmoniskt förhållande. De har båda ett intagande sätt, och i hustruns bokhylla hamnar från år till år alla hans böcker, var och en med en särskild dedikation.</p>
<p>Jag hade ett bra samtal med Carlyle igår kväll. Han säger samma sak åter och åter igen, i månader, i år; samtidigt leds han av sitt moraliska sinne, uppfattningen att sanning och rättvisa är det enda av verklig betydelse; och han säger även att det inte finns någon religion i egentlig mening i England.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Mars, odaterad, London</p>
<p>Efter den nya franska revolutionen, prenumererar Carlyle på <em>Times</em>; det är första gången han har en dagstidning.</p>
<p>Om en person som Cromwell dök upp nu skulle det inte tjäna något till; han skulle inte få Underhusets öra. Lika gärna kunde man gå till kyrko­gården borta i Chelsea och ropa <em>I gevär!</em> och hoppas att de gamla kyrk­värdarna skulle resa sig från de döda</p>
<p>Det är lustigt att höra vältalaren Carlyle kritisera talare, och författaren C. kritisera författande.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Mars, odaterad, London</p>
<p>Om man står vid ingången till Underhuset och ser medlemmarna gå in och gå ut, kommer man att säga att alla dessa män är representanter för något djupt mänskligt, för det kloka förnuftet.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>14 mars, London</p>
<p>Ett bevis på överflödet av litterära talanger här är att ingen vet, eller ens frågar efter, antar jag, namnen på de begåvade skribenter som skriver notiser och artiklar i tidningarna. Märkligt är att en litterär kraft som skulle förslå till tjugo Quinets eller Michelet, och till hundra Prescotts eller Sparkses, här bortödas på något kortlivat nummer av <em>Christian Remembrancer</em> eller <em>Foreign Quarterly</em>, eller till och med på några ledare i <em>Times.</em></p>
<p>&nbsp;</p>
<p>14 mars, London</p>
<p>En engelsman talar politik och samhällsfrågor, med vad han verkligen värdesätter är sitt hem, och vad därtill hör – den kultur och belevenhet vilka enligt hans erfarenhet endast engelsmannen besitter, och vilka han naturligtvis tror har någon sorts väsentligt samband med monarkin och lagarna. Dessa ting tror han saknas i Amerika, därav ett förakt som han endast till hälften lyckas dölja. Fasthållandet vid seder och bruk står i skarp kontrast till vårt lättsinne. Den lättsinnige amerikanen lägger av sin puritanism så snart han lämnat Cape Cod; han hänger sig med stor energi åt engelska och franska laster, och är varken unitarist eller calvinist eller katolik och står inte för någon känd idé eller sak; vilket hederliga engelsmän finner motbjudande. Det är ett dåligt tecken att jag träffat många amerikaner som skryter med att de har tagits för engelsmän. Lättsinne, lättsinne. Jag vill inte tas för engelsman lika litet som jag vill att Monadnock eller Nahant eller Nantucket ska tas för Wales eller Isle of Wight.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Mars, odaterad, London</p>
<p>Jag har märkt att ju mer inskränkt religiös en människa är, ju mer inskränkt är hennes beläsenhet.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sista veckan i mars, London</p>
<p><em>Richard Owen.</em> Mr Richard Owen hade vänligheten inbjuda mig till sin föreläsningsserie i Kungliga Kirurgsamfundet, och jag bevistade så många föreläsningar jag kunde. En utmärkt föreläsare. Hans blodröda ansikte är ett mäktigt vapen. Han har ett kirurgleende och en viril nimbus som genomtränger åhörarna, därtill fulländad självbehärskning och tajming, mästerlig koll på begreppsapparaten; tryggt går han fram från sten till sten.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>19 april, London</p>
<p>Lycklig den som endast rådfrågar sitt verk om framgång, aldrig samtiden eller public opinion; den som skriver av kärlek att få förmedla vissa tankar och inte av kravet på försäljningssiffror – den som alltid skriver till <em>den okände vännen</em>.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>6 (?) maj, London</p>
<p><em>Tennyson</em>.</p>
<p>Jag har träffat Tennyson, först i huset vid Coventry Patmore, där vi åt middag tillsammans. (Hans vän Brookfield var också med.) Jag gillade honom från första ögonblicket. Han är lång, ser ut som en intellektuell, inte som en dandy, men ger intryck av enkel kraft, och fast han är bildad är han alldeles okonstlad; lugn, ett kraftfullt omdöme som framförs utan brådska, belevad som alla engelsmän, och gladlynt. Hans huvud som det återges i Hornes bok är alltför rundat och vackert. Han har ett drag av allmän överlägsenhet som är mycket övertygande. Han är mycket till­sammans med sina vänner från college, och ger ett intryck av att vara en som är van att bli kelad med och bortskämd av dem han lever med. Ta bort Hawthornes blyghet, och låt honom tala lätt och fort, och man har en ganska bra bild av Tennyson…</p>
<p>Tennyson talade om Carlyle och sa ”Om Carlyle tror att kristendomen förlorat sin vitalitet, har han fullkomligt fel.” Tennyson liksom alla Carlyles vänner upplever nyckfullheten och inkongruensen i Carlyles åsikter…</p>
<p>Efter middagen insisterade Brookfield att vi skulle fara hem till honom, så vi stannade en droska, och som det inte fanns plats i den för alla tre, satte sig Tennyson på kuskbocken och B. och jag tog plats inne i vagnen. Då Brookfield visste att jag skulle åka till Frankrike, sa han, att bara jag ville skulle Tennyson följa med. ”Det är så vi gör med honom”, sa han. ”Vi säger att han måste åka och då åker han. Men ni kommer att upptäcka att han blir en belastning.” Hemma hos B. träffade vi unge Hallam och Mrs B., en mycket behaglig kvinna. Jag sa Tennyson att hans vänner berättat goda ting om honom, och att jag och de var övertygade om att det var viktigt för hans hälsa att snarast göra ett besök i Paris; och att jag skulle resa på måndag, om han var redo. Han tog det med gott humör, och låtsades vara övertygad om att jag aldrig skull återkomma levande från Frankrike, det var rena döden att bege sig dit. Men sedan två år hade han letat efter någon som kunde följa honom till Italien, och han var redo att genast ge sig av, om jag ville resa dit. Jag kände mig naturligtvis frestad att säga ja till Italien; men nu hade jag gått med på att hålla föreläsningar i London. T. gav mig en vänlig inbjudan till sin bostad (i Buckingham Palace), där jag lovade besöka honom innan jag for.</p>
<p>Nästa (?) dag träffade jag honom i bostaden, men han var tillsammans med en högkyrklig präst, som jag inte kände (till namnet), och det blev inget samtal av. Han var även nu säker på att han tog ett slutgiltigt farväl av mig, när jag skulle gå omkring i det franska kulregnet, men lovade att välkomna mig i sin bostad om jag efter tre veckor i Paris skulle komma undan levande. Så skildes våra vägar. Jag tillbringade en vecka i Paris, och när jag återkom hade han lämnat London…</p>
<p>Tennyson var klädd i enkel mörk kostym och hade glasögon. Carlyle anser att han är den bäste mannen i (hela) England att röka en pipa tillsammans med, och brukade ofta besöka honom; hade en plats i sin lilla trädgård där han satt upp Tennysons pipa på spaljéväggen.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>6 maj, Paris</p>
<p>Jag hyr möblerad lägenhet, en mycket komfortabel svit rum (<em>15 Rue des petits Augustins</em>) på andra våningen, till en kostnad av nittio francs i månaden…Mina löpande utgifter är sex francs, femton sous, eller sju francs…</p>
<p>Hela eftermiddagen har jag letat i skyltfönstren efter någon liten souvenir och det finns många och lustiga, men den enda som jag verkligen önskar köpa är mycket billig, men tyvärr inte till salu, nämligen det franska språket.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>6 maj, Paris</p>
<p>Boulevarderna har förlorat sina vackra träd, vilka alla i februari huggits ned för att användas som barrikader. Inom ett år ska sluträkningen visa om revolutionen var värd träden.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj, odaterad, Paris</p>
<p>Jag gick på Michelets föreläsning i filosofi, men de indiska buddhisternas sublima tro var inte gjord för en fransman att analysera och med grimaser göra sig lustig över. Men jag gick hit (till universitetet) för att se mina samtida, och idag har jag sett Leverrier lösa algebraiska ekvationer på svarta tavlan, totalt obekymrad om politik och revolutioner. Jag har sett Rachel i <em>Phèdre</em> och hört henne sjunga <em>La Marseillaise</em>. Jag har sett Barbès styra i sin <em>Club de la Révolution</em>, och Blanqui i sin <em>Club des droits de l’homme</em>, och idag sitter båda i Vincennes fängelsehålor.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj, odaterad, Paris</p>
<p>Hela vintern har jag överdrivit engelsmännens förtjänster, och förringat fransmännens. Nu korrigerar jag omdömena om båda, och fransmännen har mycket snabbt stigit i värde.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj, odaterad, Paris</p>
<p>Jag har sett Rachel i <em>Phèdre</em>, i <em>Mithridate</em>, och igår kväll i <em>Lucrèce</em> (av Ponsard), där hon spelade både Lukretias och Tullias roller. Den bäste delen i hennes uppträdande är skräcken och energin hon lägger in i ställen av trots eller fördömanden. Rachels sätt och hållning är genomgående tilltalande genom ett mycket intellektuellt inslag. Och hennes rollgestaltning går inte förlorad om man inte förstår ett och annat ord utan den finns oavbrutet där och förmedlas med stor säkerhet. Hon är extremt ungdomlig och oskuldsfull i sitt framträdande, och när hon sedan ridån fallit steg fram för att ta emot bifallsropen och högarna av blommor som kastades in på scenen, var hennes leende fullkomligt okonstlat och uttryckte en sorts allomfattande intelligens.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>27 juni, London (Emerson är 45 år)</p>
<p>Tack vare Mr Milnes, Mr Milman, Lord Morpeth, och för mig okända andra gentlemän, fick jag veta att jag blivit invald i klubben ”Atheneum”, ”under hans tillfälliga vistelse i England”; ett privilegium man måste uppskatta, inte endast för att högst tio utlänningar får inväljas, utan för att det ger varje medlem tillgång till bibliotek och läsesal, en sorts hem där man kan slå sig ner i det bästa sällskap, och ett kafé där den som så önskar äter till självkostnadspris. Milnes, Milman, Crabbe Robinson och mången annan god man finner man alltid där. Milnes är den mest godlynta människan i hela England; han är gjord av socker; han är överallt och vet allt; han har den största bekantskapskretsen, alltifrån chartrister (förespråkare för allmän rösträtt) till lordkanslern (talmannen i överhuset); fet, otvungen, älskvärd och tjänstvillig; klär sig en smula ovårdat. Hans anföranden i parlamentet är alltid olyckliga, och signal för utrymning av sessionssalen – ett ämne till stor munterhet för honom själv och alla hans vänner, som öppet retar honom för detta. Han är fullkomligt hemma överallt, och tar saker och ting så lugnt, att Sydney Smith kallade honom ”the cool of the evening”…</p>
<p>Mot mig var han alltid vänlig och hjälpsam både i London och i Paris. Han gav mig inbjudningskort till Lady Palmerstons <em>soirée</em>, presenterade mig för värdfolket, och besvärade sig med att visa mig alla märkvärdiga personer där, som preussiska kronprinsen; fursten av Syracusa; Rotschild, en rund, ung man, som föreföll trivas; Mr Hope, enligt ryktet den rikaste ofrälse personen i England; turkiske ambassadören; Lord Lincoln, ledare för Young-Englandpartiet; och högättade utlänningar, vilkas namn fallit mig ur minnet.</p>
<p>Milnes gjorde sig vidare besvär med att presentera mig för….Disraeli; och Macaulay, som jag träffade för andra gången. Jag pratade litet med Lord och Lady Palmerston. Han är rättfram (åtminstone till sättet; &#8211; Bancroft påstår att det långt ifrån är fallet vad gäller affärer), älskvärd, med ett kraftfullt men muntert klingande tal.</p>
<p>Men jag fick snart nog av det fina spektaklet och flydde min väg. Milnes skickade ett nytt inbjudningskort från Lady Palmerston men jag gick inte dit.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>19 (?) juli, till sjöss</p>
<p>Vägen från Liverpool till New York är lång och slingrande, gropig, regnig och blåsig. Gott sällskap räcker knappast till att göra den angenäm. Fyra måltider per dag, fyra eller fem, är den vanliga ransonen (och betraktat som ett extremt botemedel visar det vilken sjukdom som råder), och mycket vin och portvin är den vises nöjen på detta sorgliga ställe. Aldrig var en välförsedd middag med alla vetenskapliga tillbehör en så filosofisk sak som ombord på ett fartyg. Till och med den rastlöse amerikanen finner till slut lugn och ro.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>23 juli</p>
<p>Engelsmännens vana att slå vad (om saker och ting) gör dem mer precisera ifråga om detaljkunskaper än vi. – ”Vilken är längst, Mississippi- eller Missourifloden?” – De är ungefär lika långa. – ”Ungefär! Det duger inte, &#8211; jag har slagit vad om saken.”</p>
<figure id="attachment_73009" aria-describedby="caption-attachment-73009" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73009" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Gunnar-Lundin-ny-bildbyline-juli-2023-e1689715341328.jpeg" alt="ANVÄND DENNA! GUNNAR LUNDIN info@opulens.se" width="199" height="265" /><figcaption id="caption-attachment-73009" class="wp-caption-text"><b>GUNNAR LUNDIN</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-7/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 7</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 6</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-6/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[GUNNAR LUNDIN]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 26 Jul 2023 07:37:05 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[amerikansk litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[dagböcker]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ralph Waldo Emerson]]></category>
		<category><![CDATA[transcendentalismen]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=73080</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den sjätte&#160;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&#160;här. Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 6 I urval och översättning Gunnar Lundin &#160; 7 maj, 1843 (Emerson är 39 år) Igår besök från England, och jag väntade hela dagen på att de någon gång skulle gå. Om vi kunde fastställa som regel att varje människa är en gäst i sitt eget hus, och vi sedan vi visat</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-6/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 6</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_73083" aria-describedby="caption-attachment-73083" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73083" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6.png" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-300x200.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-600x400.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-768x512.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-480x320.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-6-750x500.png 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-73083" class="wp-caption-text"><em>Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)</em></figcaption></figure>
<p><strong>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den sjätte</strong><strong>&nbsp;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske f</strong><strong>örfattaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&nbsp;<a href="https://www.opulens.se/?s=%22Ralph+Waldo+Emerson%3A+Ur+dagboken%22">här</a>.</strong><span id="more-73080"></span></p>

<h3><strong>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken </strong>‒ <strong>Del 6</strong></h3>
<p>I urval och översättning Gunnar Lundin</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>7 maj, 1843 (Emerson är 39 år)</p>
<p>Igår besök från England, och jag väntade hela dagen på att de någon gång skulle gå.</p>
<p>Om vi kunde fastställa som regel att varje människa är en gäst i sitt eget hus, och vi sedan vi visat gästerna runt och visat hur man tänder en brasa och var mat och dryck finns, och gjort dem lika hemmastadda som husets invånare, kunde lämna dem till det umgänge som råkade finnas till hands, och fortsätta med våra vanliga sysslor, så skulle en gäst inte längre vara något förskräckligt.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>20 maj</p>
<p>Jag uppskattar alla livets stunder. Få personer är lika mottagliga som jag för tillvarons glädjeämnen. En man från landet kan säga: ”Jag var till sjöss en månad och missade aldrig en måltid”, och på samma sätt äter jag min middag och planterar mina rovor, och ändå tror jag att jag aldrig är rädd för döden. Den framstår för mig så ofta som en lättnad, ett upphö­rande av ansvar, en befrielse från så många förargliga och irriterande småsaker.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>25 maj (Emerson är idag 40 år)</p>
<p>Himlen är ögonens dagliga bröd. Vilken skulptur utgör inte dessa moln; vilket uttryck av oändlig vidd i det utspridda och krusade molnland­skapet, ömsom likt en fast och hård landmassa, ömsom förvandlat till borttonande rosafärgade plymer. Ingen trängsel; gränslöst, muntert och kraftfullt.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>18 juni</p>
<p>Igår i Bunker Hill en enorm massa folk, men gräsplanen i en byall­männing kunde inte vara mer fridfull, välordnad, nykter och till och med varmhjärtad. Webster gav oss sina åsikter rakt på sak, enkla som gott bröd, ändå var talet svagt jämfört med då han lägger manken till; det var rena Poloniusretoriken med dessa andefattiga dialoger. Då det saknas fiender och motståndare, som i dessa helgdagstal, och religion, saknas det även något av hjältemod och kraft. En talare som ser Washingtons tal som retorikens toppnoteringar är fattigt. Åhörarna ger mycket åt observatören att iaktta, de är så oreflekterade och så fysiskt svaga, var och en mer upptagen av eventuella obekvämheter än av samman­komstens ämnen, och hurraropen är halvdana och lätta att framkalla. Webster är verkligen Amerika i sin prydno.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Aug., odaterad</p>
<p>Webster fyller varje vrå av vår lilla stad, och jag tvivlar på att jag kommer att få ro att sätta mig och skriva förrän han har rest…</p>
<p>Elizabeth Hoar sa att hon hade talat med honom; och som en som tycker om att gå bakom Niagarafallen försökte hon se in i hans berömda ögongrottor, för att pejla deras djup, och hela mannen var storartad. Mr Choate hade berättat att han under en viktig rättegång (som den pågående) inte sov på en hel vecka, men när de i lördags eftermiddags träffades i Boston för att samtala om målet var alla klarvakna utom Mr Webster som mitt under överläggningen föll till sömns.</p>
<p>Jag anser det vara höjden av Don Quijoteisk kritik att gräla på Webster för att han inte har den eller den kristna utförsgåvan. Han är inget helgon utan ett vilt olivträd, ännu utan behagfullhetens ympkvist, men i frågan om att följa sin kallelse en sann och beundransvärd man. Hans slösaktiga vanor tycks vara något nödvändigt. Vore han en alltför klok och förstån­dig yankee skulle det minska hans storhet. Jag önskar bara att han inte börjar falla undan och fjäska; jag bryr mig inte om hur mycket han spenderar.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>3 sept.</p>
<p>Huvudfelet i min sociala natur är (som för så många andra) saknaden av <em>animal spirits</em>, lusten att babbla om småsaker. Att jag skulle få en sådan lust förefaller otroligt, som att Gud skulle väcka en död.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept., odaterad</p>
<p><em>Livet</em>. Stor brist på vital energi; utmärkta börjare, klena verkställare. Man kunde tro det funnes anläggningar ovan oss som stängde av vattnet…</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept., odaterad</p>
<p>Den enda räta linjen i naturen jag kan erinra mig är tråden då spindeln svingar sig ner från en gren.</p>
<p>(Översättarens anm: Jfr Lester Young: människa, stämning, natur. No mechanical effort.)</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad</p>
<p>Det förefaller som om folk kom till mina föreläsningar med en förväntan att jag skulle förverkliga den republik som jag beskrev, och slutade komma när de märkte att förverkligandet inte kommit närmare. De misstog sig. Jag är och har alltid varit en målare. Jag målar fortfarande med full kraft, och väljer de bästa motiv jag kan. Mången har jag sett komma och gå med falska förhoppningar och farhågor, och varit tve-hågset berörda av mina bilder. Men jag fortsätter måla.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Feb., odaterad 1844</p>
<p><em>Skeptiker</em>. Det rena intellektet är den rena djävulen när du har avlägsnat alla Mefistofeles masker. Det är för mig en smärtsam symbol att pekfingret (indexfinger) alltid är det smutsigaste av alla fingrar.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad</p>
<p><em>Wendell Phillips</em>. Jag önskar att Webster och Everett och även de unga politiska aspiranterna i Massachusetts finge höra Wendell Phillips tala, om så bara för den viktiga retoriska läxan. Den nämligen, att den första och andra och tredje regeln i denna konst är att alltid ha fötterna stadigt på faktas mark.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Mars, odaterad 1845</p>
<p>Vår förmåga att se igenom ytan förstärks med åren, och vi låter oss inte längre bedras av stora ord när de är chimära och substanslösa. Eller bättre uttryckt, vi avslöjar futtighet i uttryck och tankar vi tidigare skulle ha citerat som styrkeprov.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Mars, odaterad</p>
<p>Den ynkliga stammen av intellektuella i det här landet har inga råd att komma med; den märks inte ens. Varje jämmerlig partigängare, varje lokal gnällspik, varje person med talang att slåss om ord, varje karriärist tillkännager vad han benämner sin åsikt så högljutt att det ska höras över hela landet. I själva verket framförs inga sakliga åsikter; det är bara önskemålen från vardera sidan som kommer till tals, från såväl de välsituerades parti som från de missbelåtnas. Men de intelligentas och hederligas röst, de obundnas och oberoendes röst, sanningens och rättfärdighetens röst tystas ner. I England är det inte så. Där kan man alltid i tidskrifter och tidningar finna intressanta omdömen av mer eller mindre halt, lika väl som skrän från partikäbblarna.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj, odaterad (41 år)</p>
<p>Livet är ett spel mellan Gud och människan. Den förre sprider ut sig och låtsas dela sig i individer. En del lägger han in i ett granatäpple, en annan i en kungakrona, en tredje i en människa. Genast ser människan dessa sköna ting och söker erövra dem. För vart och ett av dem hon så lyckas erövra ler Gud och säger, Det är du själv; och om hon ägde dem alla skulle Han säga: Det är <em>du själv</em>. Vi lever och dör för en skönhet som vi felaktigt trodde var något utanför oss själva.</p>
<p>(Översättarens anm: Jfr Attar <em>Fåglarnas bok</em>; Marcel Proust <em>Contre Sainte-Beuve</em>)</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj, odaterad</p>
<p>Vår förmåga flyter i en trång fåra: aldrig strömmar härligt friskt vatten till. Vi borde förmedla entusiasm. Om man ändå en dag finge se (människor i) Boston och Massachusetts vitaliserade i en våg av generositet, galna efter kunskap, efter musik, efter filosofi, efter samhörighet, efter frihet, efter konst; men nu lunkar folk fram som en gårdfarihandlare ständigt med handen på plånboksfickan, försiktigt kalkylerande, full av beräkning.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad</p>
<p>Till och med för dem jag verkligen älskar har jag inga <em>animal spirits</em>.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept., odaterad</p>
<p>Garrison är en viril talare; han saknar det feminina elementet som finns i geniala människor.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>27 okt.</p>
<p>Beträffande kung Swedenborg, protesterar jag mot hans moraliska huvudtes att ondska ska skys i sin egenskap av att vara synd. Jag hatar predikande. Ondska skyr jag för att den är ondska. Vet han då inte – som Charles Lamb gjorde – att varje poetisk själ är en hedning, som ända fram till idag föredrar de olympiska Zeus, Apollo och muserna och ödesgudinnorna framför det osmälta barbariet hos Calvin och medelti­den?</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Nov., odaterad</p>
<p>Det överlägset bästa, upprepar jag, i varje människa är det hon inte vet, det som svävar framför henne i glimtar, antydningar, gäckande och ännu otillägnat. Hennes ordentligt dokumenterade kunskaper förlorar snart allt intresse. Men i kordansen av tankar och förhoppningar finns framtidens gruva, hennes möjlighet, som lär henne att detta människoliv är löjligt kort och oansenligt, men att det är hennes första medvetna år och försök att pröva de unga vingarna, och att stora omvälvningar och folkvand­ringar väntar, och att krets efter krets i de himmelska samfunden bjuder in honom.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Mars, odaterad 1847</p>
<p>Vilken upptäckt jag en dag gjorde: ju mer jag <em>ger</em> desto mer växer jag; det är lika enkelt att ta mycket utrymme och göra mycket arbete som att hålla till på en undangömd plats och gör litet; och under vintern då jag förmedlade mina resultat i inför åhörare, var jag full av nya idéer.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Maj, odaterad</p>
<p>Hawthorne är allför benägen att inbjuda sina läsare till sitt arbetsrum, och visa hur han går till väga. Som om konditorn skulle säga till kunden: ”Kom, låt oss nu göra tårtan tillsammans.”</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad (Emerson är 43 år)</p>
<p>Amerika tycks ha oändliga tillgångar av land, människor, mjölk, smör, ost, timmer och järn, men är ändå inte större än en liten by; bykäbbel och girighet utmärker politiken. Amerikas stora styrka vilar på en svag grund.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad</p>
<p>Det här packet i Washington är faktiskt bättre än den gnälliga opposi­tionen. Deras begåvning är av ett djärvt och manligt, ehuru sataniskt, slag. De inser, rakt emot folkets enhälligt uttryckta önskan, hur mycket litet välregisserad fräckhet kan åstadkomma, hur många kriminella handlingar folket orkar med, och går fram steg för steg, och det förefaller som om de bara alltför väl räknat med ers excellens, O guvernör Briggs, bevågenhet. Mr Webster talade om för dem hur mycket kriget (mot Mexiko) skulle kosta, det var hans protest, men röstade sedan för krig, och sänder sin son till fronten. Min vän Mr Thoreau sitter i fängelse hellre än att betala skatt. Honom kunde de inte räkna med. Abolitionister­na ägnar stor tid åt att fördöma kriget, men betalar sin skatt. &nbsp;</p>
<p>(Vid Emersons besök till Thoreau i häktet: E: ”Henry, why are you <em>here</em>?” T:”Why are you <em>not</em> here?”)</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>April, odaterad</p>
<p>Jag tror mig ha tillräckligt material för att kunna tjäna mina landsmän med tankar och poesi, om det nu inte bara vore fragment. Människor vill inte ha en handfull gulddamm, de vill ha guldtackor.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>April, odaterad</p>
<p>Vi bor i landet Lilliput. Egensinniga, beskäftiga, självsäkra surrar amerikanerna omkring i Skapelsen. Men asiaterna tror att våra öden står ristade i järn, och skulle inte lyfta ett finger för att rädda sig från svält, farsoter eller svärd. Det är stort, skänker ett storartat drag åt människor­na.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>April, odaterad</p>
<p><em>Intellektuell, Centralitet.</em> ”Du läser oväsentliga ting.” Ja, för dig, men inte för mig. Vad jag läser spelar ingen roll. Är det oväsentligt läser jag det djupare. Jag läser tills det får samband med mig och mitt, med naturen, och med stunden. En god intellektuell finner Aristofanes och Hafiz och Rabelais rika på amerikansk historia.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>April, odaterad</p>
<p>Vad du lärt och åstadkommit är säkert och fruktbärande. Arbeta och studera i onda dagar, i dagar av förolämpning, i skuldsatta och deprimerade och olyckliga dagar. Kämpa bäst i skuggan av ett moln av pilar.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>24 maj</p>
<p>Dagarna kommer och går som tysta beslöjade gestalter utsända från ett vänligt sällskap i fjärran, men de säger inget, och om vi inte använder gåvorna de bringar, bär de bort dem lika tysta som de kom.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad&nbsp; &nbsp;</p>
<p><em>Amerika</em> (1)</p>
<p>Ack Amerika, som jag så ofta måste säga, du icke omgjordade, kontur­lösa, ymniga, markkrypande&nbsp; – vidsträckta enbuskemark, där ingen ceder, ingen ek lyfter sin stolta mast mot molnen! Allt slutar i blad, rotskott, klängen, i en enda brokig blandning. Luften full av vallmo, imbecillitet, förskingring och tröghet.</p>
<p>Ivriga, enträgna, hungriga, ursinniga, beskäftiga Amerika, du som ger dig i kast med många ting, inbilsk, angelägen att förnimma din egen existens, och övertyga andra om din talang genom att ge dig i kast med och i all hast åstadkomma mycket – Hämta nu för ett ögonblick andan och lär dig; misslyckas du i det ena, kan du lyckas i det andra; fart och feber har aldrig lett till stora ting; till sådant fordras tillförsikt och lugn och väntan. (Formlösa Amerika, utan vare sig förskräckande eller vacker gestalt.)</p>
<figure id="attachment_73009" aria-describedby="caption-attachment-73009" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-73009 size-full" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Gunnar-Lundin-ny-bildbyline-juli-2023-e1689715341328.jpeg" alt="ANVÄND DENNA! GUNNAR LUNDIN info@opulens.se" width="199" height="265" /><figcaption id="caption-attachment-73009" class="wp-caption-text"><b>GUNNAR LUNDIN</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-6/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 6</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 5</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-5/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[GUNNAR LUNDIN]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 21 Jul 2023 10:02:26 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[amerikansk litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[dagböcker]]></category>
		<category><![CDATA[dagbok]]></category>
		<category><![CDATA[litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ralph Waldo Emerson]]></category>
		<category><![CDATA[transcendentalismen]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=73047</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den femte&#160;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&#160;här. Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken&#160;‒&#160;Del 5 I urval och översättning av Gunnar Lundin &#160; Dec., odaterad (Emerson är 38 år) När Jones Very var på besök i Concord, sa han: ”Jag tyckte alltid när jag hörde dig tala eller läste dina skrifter att du såg sanningen bättre än andra, och ändå kände jag att din ande inte var helt</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-5/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 5</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_73048" aria-describedby="caption-attachment-73048" style="width: 980px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73048" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg" alt="Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)" width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Ralph-Waldo-Emerson-5-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-73048" class="wp-caption-text"><em>Ralph Waldo Emerson. Porträtt från cirka 1857. (Bildkälla: Wikipedia)</em></figcaption></figure>
<p><strong>SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den femte</strong><strong>&nbsp;delen i en svit texter hämtade från den amerikanske f</strong><strong>örfattaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns&nbsp;<a href="https://www.opulens.se/?s=%22Ralph+Waldo+Emerson%3A+Ur+dagboken%22">här</a>.</strong><br />
<span id="more-73047"></span></p>

<h3><strong>Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken&nbsp;</strong>‒&nbsp;<strong>Del 5</strong></h3>
<p>I urval och översättning av Gunnar Lundin</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Dec., odaterad (Emerson är 38 år)</p>
<p>När Jones Very var på besök i Concord, sa han: ”Jag tyckte alltid när jag hörde dig tala eller läste dina skrifter att du såg sanningen bättre än andra, och ändå kände jag att din ande inte var helt som den skulle. Det var som om ett drag av kyligare luft blåste igenom mig.”</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>30 jan. 1842</p>
<p>(Emersons femårige son Waldo död 27 jan.)</p>
<p>I morse, en fredag, vaknade jag klockan tre, och varenda tupp på varenda gårdsplan skrek för full hals helt i onödan. Solen steg på himlen med allt sitt ljus, men landskapet låg vanärat av denna förlust…</p>
<p>Han uppgav sin lilla oskyldiga anda som en fågel.</p>
<p>&nbsp;Sorg gör oss alla åter till barn – tillintetgör alla skillnader i intellekt. Den visaste vet intet.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>20 mars</p>
<p><em>The Dial</em> (transcendentalisternas tidskrift för vilken Margaret Fuller dittills varit redaktör) måste hållas vid liv eller upphöra, och det ser ut som om jag måste avgöra frågan om liv eller död. Jag vill inte lämna den i händerna på <em>The Humanity and Reform Men</em>, för de trampar på litteratur och poesi, lika litet som i de intellektuellas händer, för de är döda och torra.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>5 apr.</p>
<p><em>Sanning; Realism</em>. Blir du inte rädd när du ser att zigenarna som drar från ort till ort utövar större dragningskraft på oss än apostlarna? trots att vi älskar godhet och inte stöld, älskar vi också frihet och inte predikande.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>5 apr.</p>
<p>Swedenborg visar aldrig någon känsla – en kall, passionslös man.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>6 apr.</p>
<p>Kristus historia är det bästa dokument som finns över karaktärens makt. En ung man som inte fått något till skänks och som ”hängdes i Tyburn”</p>
<p>&nbsp;–&nbsp; han har genom det rena värdet i sin natur spritt denna episka glans kring sin död vilken inför hela mänsklighetens ögon förvandlat varje enskildhet till en stor universell symbol.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>April, odaterad</p>
<p>Tankens portar, – hur långsamt och senfärdigt visar de sig inte! Och ändå, när de visar sig, ser vi att de alltid funnits där, alltid varit öppna.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>14 april</p>
<p>Om jag skulle skriva en uppriktig dagbok, vad skulle jag säga? Tyvärr att livet innehåller halvheter, ytligheter. Snart har jag levt i trettiotre år, och har ännu inte funnit ett rätt sätt att förhålla mig till mina kamrater på planeten, eller till mitt eget arbete. Ständigt för ung eller för gammal, kan jag inte verifiera mig; hur skulle jag då kunna tillfredsställa andra?</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad&nbsp; (39 år)</p>
<p>Elizabeth Hoar säger att Shelleys poesi är som skinande sand; den ser alltid lockande och värdefull ut, men försök aldrig så många gånger och du lyckas aldrig därur få ut något gott. Och likafullt dröjer glimret kvar.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad</p>
<p>Charles King Newcombe fängslade oss allesammans…Låt det sägas till hans lov att jag när jag bar manuset till skogen, och läste det sittande på en länstol i form av en upp och nedvänd fururot, för första gången sedan Waldos död åter kände någon sorts dugande tillit till universums förmåga till självreparation, någon sorts oberoende av genetiska relationer då andliga släktskaper kan vara så fulländade och kompenserande.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad</p>
<p>Jag hör med glädje att en ung flicka mitt bland rika, anständiga unitariska vänner i Boston är nära övertalas att konvertera till katolicismen. Hennes vänner, som också är mina vänner, klagade över hur denna böjelse växt sig starkare. Men jag sa att hon istället borde varmt gratuleras. Hon har levt i stor brist på händelser. Till skapelse och år en kvinna är hon ändå fortfarande ett barn eftersom hon inte fått några erfarenheter, och fastän av känslig, frisinnad, mottaglig, expansiv natur, har hon ännu inte lyckats finna någonting som på ett djupare sätt fångat hennes intresse; hon har inte varit förälskad, inte upplevt kallelsen i en personlig smak, utom på sistone inom musiken, och är i sorgligt behov av ett objekt för sin inriktning. I den här kyrkan ska hon kanske finna vad hon behöver i en kraft som väcker till liv en slumrande religiös känsla. Å andra sidan är det olyckligt att det är en ung flicka, av livlig och kraftfull men mycket ytlig karaktär, som undervisat henne i det historiska argumentet för den katolska tron och lett in henne på denna nya väg. Jag känner ju henne och sa, att jag hoppades att hon inte skulle ledas vilse genom att fästa något avseende vid det. Om kyrkans förrättningar lockar dig, om dess vackra ritualer och mänskliga ande och Sankt Augustinus och Sankt Bernard, Jesus och Den Heliga Jungfrun, kyrkomusik och mässor drar dig till sig,&nbsp; gör då – för ditt kära hjärtas skull – slag i saken! Men lämna inte Unitarianismens isskåp, med dess merendels yttre former, för ett annat formalistiskt isskåp. I alla händelser uppmanade jag henne att inte ta någon hänsyn till de frikyrkliga, men noga överväga saken.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Juni, odaterad</p>
<p>(Att ha <em>det</em>)</p>
<p>I Boston såg jag den andra volymen av Tennysons <em>Poems</em>. Den har många förtjänster, men frågan är om den har <em>det</em>. Man kunde säga att den innehåller utsökt poesi; en till ytterlighet nätt och trivsam skönhet, men utan ett enda djärvt drag; därtill ett alltför starkt uteslutande av alla vardag­liga och naturliga intryck.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>12 juli</p>
<p>Carlyle är en utmärkt representant för litteratören; han intar för vår generation förtjänstfullt samma plats och funktion som tidigare Erasmus och Johnson, Dryden och Swift. Han är en genomgjuten gentleman och förtjänt av hela det intellektuella samfundets uppskattning för att han vidmakthåller yrkesförfattarens värdighet i England. Ändå känner jag alltid hans begränsning, och berömmer honom bara för att han spelar sin roll väl i överensstämmelse med sin kallelse, på samma sätt som jag berömmer våra Clays och Websters. För Carlyle är världslig, och talar inte från Miltons och änglarnas celesta regioner.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>3 aug.</p>
<p>Några spelar schack, andra kort, åter andra spelar på Börsen. Jag föredrar spela på Orsak och Verkan.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>1 sept.</p>
<p>(Det kan vara o k att ibland dra sig undan.)</p>
<p>Jag har så litet vital kraft att jag inte orkar med energislöseriet i ett ständigt om än vänskapligt sällskapsliv; jag skulle dö av överansträng­ning inom tre månader. Men i det ungkarlsliv jag nu lever hushållar jag på krafterna; no doubt att jag kommer att bli en välbevarad gammal herre.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept., odaterad</p>
<p>Alla människor är gåtor tills vi till slut i något ord eller handling finner nyckeln till mannen eller till kvinnan; genast ser vi alla deras tidigare ord och handlingar klart framför oss.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Sept., odaterad</p>
<p><em>Edward Everett</em>. Det inflytande som Everett verkade med på ungdomen kunde nästan jämföras med Perikles i Athen. Hans inspiration var anpassad till hans begåvning och gjorde honom till en den eleganta smakens geni. Everett utstrålade en personlig skönhet i klassisk stil; stora, allvarliga ögon, marmorögonlock, vilket gav det intryck av massa och kraft som hans litenhet behövde, välformade läppar, en röst med en så rik ton, och med en sådan precision och fulländning i uttrycken att den trots lätt nasal blev till det mognaste och vackraste och mest precisa verktyget i sin samtid.. Hans ord, och sättet på vilket han uttalade dem, spreds och blev klassiska i New England.</p>
<p>Speciellt vackra var hans poetiska citat. Han citerade Milton; mer sällan Byron; någon gång en vers av Watts, och detta med en sådan behaglig och fulländad modulation att han tycktes ge lika mycket skönhet som han lånade, och vad han än citerade kom det sällan att minnas av den som lyssnade utan oskiljaktig förbindelse med hans röst och genius. Denna särdeles vackra person följdes som en Apollo från kyrka till kyrka, överallt dit hans ankomst hade varslats, av alla bildade och intelligenta ungdomarna med tacksam beundran. Varje hans framträdande (från olika podier) kom ansiktena i rummet att lysa av förtjusning. Minsta anekdot om vad Everett gjort eller sagt fångades ivrigt upp, och varenda student kunde återge briljanta satser från predikningarna samtidigt som de mer eller mindre bra imiterade hans röst. Och sedan på hemvägen följde bilden av denna vältaliga gestalt ynglingen hem till hans lya, och inte en mening i en uppsats skrevs, inte ett anförande i Collegekapellet prövades, som inte visade denna genius allestädesnärvaro i ungdomliga huvuden. På så sätt höjde han nivån på såväl det skrivna som det talade ordet i New England.</p>
<p>Samtidigt var detta bara en retorikens triumf. Denne man hade varken intellektuella eller moraliska principer att lära ut. Han hade inga tankar. Snart ställdes frågan, när Massachusetts var mättat av hans berömmelse, vilka sanningar han förmedlat, och på vilket sätt han berikat det allmänna medvetandet, och man var överens om att han bara vad beträffar elegant uppförande samt i en ny uppfattning av grekisk skönhet hade öppnat våra ögon. Det observerades tidigt att han inte hade några personliga vänner. Ändå fick hans geni varje ung person att bli hans försvarare och pojkar fyllde munnen med argument för att visa att talaren hade ett hjärta…</p>
<p>&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;</p>
<p>Sept., odaterad</p>
<p>(Samlare)</p>
<p>27 september var en fin dag, och Hawthorne och jag tog en promenad tillsammans…</p>
<p>Ingenting särskilt inträffade. Och ingenting <em>behövde</em> inträffa, för vi var på strålande humör; vi hade mycket att tala om, för vi är båda samlare som inte tidigare haft tillfälle att tala om våra respektive samlingar; vi hade så mycket att tala om att det hade räckt för promenader i många dagar…</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad</p>
<p><em>Liv</em>. Allt gott finns på stora landsvägen, säger vi. En virtuos samlare lägger efter mödosamt letande vantarna på en ett landskap av Guernico, en kritskiss av Salvator, men Bebådelsen, Yttersta Domen, Nattvarden finns på väggar och tak i Vatikanen till beskådande för vilken lakej som helst. För femhundra pund kan du köpa en Shakespeareautograf; men en skolpojke läser gratis <em>Hamlet</em>, och om han har ögon i skallen kan han däri upptäcka hittills opublicerade hemligheter av största angelägenhet. Jag tror att jag aldrig kommer att läsa annat än de allra vanligaste böckerna: Bibeln, Shakespeare, Milton, Dante, Homeros.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad</p>
<p>(Skiss till en aforistiker)</p>
<p><em>Rabelais.</em> Igår sa jag Hawthorne att jag tror alla unga män någon gång känner lockelsen att göra ett försök i samma utmanande originella stil som Rabelais. Han hoppar upp på närmsta staket och kraxar som en kråka. Han gör försöket och hoppar, men med den klumpiga flykten kan han inte ens tävla med en stackars höna. Oemotståndliga vanor och konventioner får honom att landa med en duns, och snart finner han att han, istället för oden, skriver tidningsartiklar och hyreskontrakt. Ändå – vi skulle till och med kunna efterlikna ärkeänglarna, eller åtminstone komma i närheten, om vi kände deras historia, och kände vi till vad Rabelais läste skulle vi se tillflödet till den rabelaiska floden. Hans plats på Parnassen är lika solid som Homeros. En gyckelmakare, men gycklet tillhör vardagsvärlden, det fnns på krogar och i verkstäder, &nbsp;och är inte några clownkonster eller hovnarreri eller religiösa proberstenar. Hans kvickhet är universell, inte tillfällig, och samtidens anekdoter som tillhandahöll måltavlor för den första satiren och som nu är försvunna, har ingen betydelse, eftersom Rabelais kvickhet transcenderar varje tidsbundet särtecken och borrar sig in till evigt förekommande relationer och intressen. Rabelais är giltig i varje stad och i varje samhälle.</p>
<p>Stilen avgör genast kvaliteten. Den flyter fram som Amazonasfloden, så rik, ymnig och genomskinlig, och så omfattande att den kan jämföras med överblicken och själsstorheten hos en Platon. Inga korn utan bindemedel, ingen torftigt spånande epigrammatiker eller ordstävsfabri­kör med stubbade satser, utan en outsinlig rikedom.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;Okt. odaterad</p>
<p>Varje författare har ett trick –&nbsp; ett yrkesknep – och man behöver inte läsa många meningar för att förstå det. Richter är de eviga överdrifternas man; han gör mig nervös.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Okt., odaterad</p>
<p>Igår kväll gjorde Henry Thoreau den fina anmärkningen, att så länge en människa håller sig till sitt, tycks allting gå hans väg; regeringar, samhället, ja till och med solen och månen och stjärnorna, enligt astrologin.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>11 nov.</p>
<p>Var inte så timid och ömtålig. Livet är ett experiment. Ju mer du experimenterar desto bättre. Vad gör det om din rock blir smutsig eller får revor? Vad gör det om du misslyckas, och blir rejält rullad i skiten en eller annan gång? Väl på fötter kommer du aldrig mer att bli så rädd för en vurpa.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>11 nov.</p>
<p>Tiden är en grå liten man som ur bröstfickan tar fram först en notebook, sedan ett Dollondteleskop, sedan en orientalisk matta, sedan fyra sadlade och betslade ridhästar och en kostbar tältduk. Vi har vant oss vid kemi och den överraskar oss inte. Men kemi är bara ett namn för förändringar och skeenden lika underbara som de som framkallats ur denna bröstficka.</p>
<p>Jag var en liten knubbig grabb som snurrade ett rullband i Chauncy Place, och deklamerade poesi av Scott och Campbell i latinskolan. Men Tiden, den grå lille mannen, har ur västfickan tagit fram ett stort, besynnerligt hus (där jag sitter i en vrå och skriver om honom), några tunnland jord, några vuxna och några mycket unga personer som han placerat i min närhet; sedan har han tagit bort knubbigheten och rullbandet (men förvisso lämnat kvar deklamerandet och poesin), och lämnat kvar en lång, smal person som hotar att bli en grå liten man, som han själv.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>10 dec.</p>
<p>(The American spirit)</p>
<p>Beröva mig känslan att jag måste lita till mig själv, ge mig minsta vink att jag har goda vänner och uppbackare i reserv vilka gladeligen skulle hjälpa mig, och genast släpper jag av på fliten.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><em>Webster</em>. Webster är mycket uppskattad av yankees för att han är en person som förfogar över stor och bjudande kunskap och har allt som behövs för att adekvat uttrycka den…Hans yttre företräden är mycket sällsynta och beundransvärda: den ädla och majestätiska kroppsbygg­naden, den breda framskjutande pannan, det kolsvarta håret, de stora askgrå ögonen; hans fulländade självbehärskning och röstens välmodulerade åska (som jag ibland brukade lyssna på samtidigt som jag avskärmade mig från ordens betydelse endast för lyxen att höra dessa ädla ljudexplosioner) allt detta utmärkte honom framför alla andra människor…</p>
<p>Fläckarna i Websters karaktär är inte sådana att de skadar hans populari­tet. Han för ett kostsamt liv och är alltid skuldsatt; men detta ses snarast som lovvärt, eftersom han är känd för att vara frikostig…Det klagas ibland på att hans njutningslystnad, och alla Websters nära vänner är epikuréer eller débauchéer. Men det är i stil med Talleyrand, som apropå sin enfaldiga hustru sa att han fann nonsens mycket uppfriskande; på samma sätt är Webster, när han tröttat ut hjärnan i domstolar och i senaten, utan tvekan hjärtligt glad åt att småprata och skvallra i gamla polares sällskap, där han dricker glögg och sträcker ut sig efter behag. Man återger även hans <em>tre levnadsregler</em>: (1) Betala aldrig en skuld om det på något vis kan undvikas; (2) Gör aldrig något idag som kan uppskjutas till morgondagen; (3) Gör aldrig något själv som du kan få någon annan att göra åt dig.</p>
<p>Allt är förlåtet en man med så överlägsen intelligens, och så vidunderligt och sedan länge utövat affärssinne. Det finns inget illasinnat hos mannen utan ett stort gott humör och förmåga att njuta vad stunden har att bjuda, vilket fått Stetson att säga: ”Det är sant att han ibland begår brott, men utan att vara skyldig…”</p>
<p>Han har genom att avstå från att ställa sig i spetsen för antislaverirörelsen försatt tillfället att för all framtid vara älskad av medborgarna i den amerikanska världen; han har inte stått upp för New England och för människan mot Söderns barbariska förtryck.</p>
<p>&nbsp;&nbsp;</p>
<p>Odaterad, mars</p>
<p>Filosoferna i Fruitlands har en föreställning om dygd som skymmer deras blick för människans och naturens poesi; poesin i ett människoliv, i det enklaste bondliv; ljuset på en mans hatt, på ett barns sked, glimret på varje havsvåg och i varje dammkorn, det ser de inte.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Odaterad, mars</p>
<p><em>Montaigne</em>. I Roxbury 1825 läste jag första gången Cottons översättning av Montaigne. Det föreföll som hade jag själv i något tidigare liv skrivit boken, så omedelbart uttryckte den mina personliga tankar och erfaren­heter. Ingen bok har vare sig förr eller senare betytt så mycket för mig.</p>
<figure id="attachment_73009" aria-describedby="caption-attachment-73009" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-73009" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Gunnar-Lundin-ny-bildbyline-juli-2023-e1689715341328.jpeg" alt="GUNNAR LUNDINinfo@opulens.se" width="199" height="265" /><figcaption id="caption-attachment-73009" class="wp-caption-text"><b>GUNNAR LUNDIN</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/ralph-waldo-emerson-ur-dagboken-%e2%80%92-del-5/">Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 5</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
	</channel>
</rss>
