ROMANDEBUT. ”Den längsta resan” är KG Hammars romandebut och handlar om Dag Hammarskjölds sista flygresa. Bo Bjelvehammar konstaterar att det finns starka passager i boken men också att persongestaltningen är klen.

Den längsta resan av KG Hammar
Bokförlaget Polaris

KG Hammar är en välkänd kyrkohistoriker och samhällsdebattör. Under en avsevärd tid var han Sveriges ärkebiskop. I flera sammanhang har KG Hammar engagerat sig i frågor om fred och därtill har han ivrigt hävdat vikten av att på nytt, undersöka omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död.

”Den längsta resan” är KG Hammars romandebut och handlar om Dag Hammarskjölds sista flygresa i september 1961.

På resan över Atlanten hade han med sig ett översättningsarbete av Martin Bubers religionshistoriska storverk, ”Ich und Du”. Ett fåtal, närmare bestämt sju, översatta sidor hittades efter flygkraschen. Martin Buber uppmanade själv Dag Hammarskjöld att ta sig an översättningsarbetet.

Buber och Hammarskjöld har tankar som påminner om varandra och det finns en form av gemenskap och samhörighet i ”Vägmärken” och ”Ich und Du”. Kring frågor om självreflektion och den långa och mödosamma inre resan.

Planet kom aldrig fram

Dag Hammarskjöld och hans ressällskap steg på ett plan i Léopoldville i Kongo för att resa till Ndola i nuvarande Zambia. Planet kom aldrig fram.

Meningen var att Dag Hammarskjöld där skulle möta den kontroversielle rebelledaren Moïse Tshombe.

Ett möte som var starkt ifrågasatt och synnerligen riskfyllt. Varningar hade utfärdats. Det är att märka att en annan svensk, Sture Linnér, hade gjort avgörande insatser för att få till stånd en fungerande centralregering i Kongo.

Klen persongestaltning

I romanen som har dokumentära drag får vi möta centrala personer i Dag Hammarskjölds liv, som Bill Ranallo, livvakt och en ständig följeslagare, vi får följa med på vandringsturer med nära kamrater till Dag, och i förbigående berörs hans far Hjalmar. Det är aningen märkligt att Dag Hammarskjöld övertar faderns stol i Svenska Akademien.

Det äkta paret Greta och Bo Beskow är mycket viktiga personer i Dags liv, och Dag njuter av att vara i parets hus, Rytterskulle.

Allmänt sett är gestaltningen av personerna rent av klena. De fladdrar förbi, alltför hastigt, som fjärilarna på heden på Backåkra.

Starka passager

Det finns starka passager i romanen – som handlar om Dags utsatthet och ensamhet. Allt sedan tillträdet på posten som generalsekreterare 1953 utsätts han för kritik från skilda håll och väderstreck. Det gäller ofta frågor med politiskt innehåll, det är ju självklart, men det gäller även hans person. Vad har han egentligen för sexuella preferenser och varför lever han ensam?

Det ställs flera frågor i romanen, svaren är mera sparsamma.

Vad hände egentligen?

Alltså, några timmar efter starten skjuts planet ner utanför Ndola, några timmar efter detta, hittas resterna av planet. Men vad hände egentligen, var det ett tekniskt fel, eller sköts planet ner av någon fiende?

Samma år som Dag Hammarskjöld dog fick han, postumt, Nobels fredspris.

The post KG Hammars roman om Hammarskjöld lämnar en del övrigt att önska first appeared on Opulens.

HAMMARSKJÖLD. Lars Thulin har besökt Backåkra på Österlen, idag ett museum om författaren och den före detta generalsekreteraren i FN, Dag Hammarskjöld. Och undrar över vad den store världsledaren skulle tycka om vår samtid.

Ett besök på en liten före detta bondgård på ett vackert och somrigt Österlen blev för mig portalen till en annan tidsepok. Kanske beviset på att vår tid med sin moral, etik och politik har nått sin topp och är på väg att försvinna. Att vi står med fötterna in i en ny värld. Måhända en skrämmande men också oundviklig utveckling. Eftersom alla perioder och samhällssystem någon gång tar slut.

Fastigheten heter Backåkra och ligger nära Kåseberga. Granne är Östersjön och på andra sidan de glittrande vågorna ligger Polen och Tyskland. Den kringbyggda vita gården är ett museum och en hyllning till Sveriges enda internationelle statsman, Dag Hammarskjöld, 1905 – 1961. Han var FN:s generalsekreterare under åtta år och bara några månader innan hans uppdrag var över dog han i en flygkrasch i Afrika, många hävdar att planet sköts ned.

Museet vittnar om en annan syn på världen och även om andra egenskaper hos våra ledare. Därmed just det faktum att en tidsepok är över. Romarriket sägs ha tagit slut 476 efter Kristus. Men givetvis dog inte riket från en dag till en annan utan en rad händelser under flera år ledde fram till dess undergång.

Frågan är när vår tids samhälle med sitt styrelseskick upphör? En del tänkare har sagt årtal som 1976. Alltså att det redan skett. Att vårt system peakat och nu befinner sig i en utförsbacke mot kraschen då en ny era tar över.

1989 var en vändpunkt

Varför har 1976 valts? Kanske för att då pekade alla kurvor på en fortsatt utveckling av de rådande trenderna i politik, ekonomi, och en övergripande moral. Själv skulle jag nog säga 1989 då muren föll och demokratin och marknadskrafter, rätt eller fel, utsågs som segrare över diktatur och socialistisk ekonomi. Då ansågs nedrustning möjlig och en stor del av vårt försvar skrotades. Det behövdes inte, det skulle aldrig mer bli krig i Europa. Däremot kunde vi som u-hjälp skicka lite fredsbevarande styrkor ut i världen. Självklart var det den parlamentariska demokratin som skulle leda vår världsdel vidare och andra kontinenter skulle följa efter. Där någonstans peakade epoken efter andra världskriget.

Vi vet att verkligheten blev en annan. Efter murens fall 1989 rasade ett förödande inbördeskrig i forna Jugoslavien med över 100 000 döda. En brutal invasion pågår nu i Europas hjärta där ett land i vår världsdel sätter sig över alla lagar och folkrätt. Den ständigt glödande konflikthärden i Mellanöstern har exploderat i ett krig som liknar en etnisk rensning. I dessa tragedier ser världssamfundet hjälplöst på. Våldet tycks vara enda vägen till ett slut.

En annan tid

Vad har Backåkra med det hela att göra? Jo, gården berättar om tiden då epoken fram till 1989 föddes, en tid då alla ändå trodde på en ljusare framtid och då internationella konflikter oftast kunde lösas vid förhandlingsbord med intelligenta samtal där fakta dominerade. Idag handlar det om slagfält, både fysiska med dödliga vapen och intellektuella där begrepp som sanning, fakta och eftertänksamhet satts på undantag Och med politiska ledare som tycks ha gatuslagsmålet som sina förebilder, inte förhandlingar fyllda med respekt.

Dag Hammarskjöld stod för det tidigare idealet med ett gnistrande intellekt och närmast otrolig arbetsförmåga. Hans cv är nästan ofattbart. Pappan var statsminister en tid. Själv blev han blev fil kand vid 20 års ålder, tog juristexamen vid 25 och blev docent i nationalekonomi tre år senare. Därefter spikrakt in på höga poster i staten och internationellt arbete. Och blev FN:s generalsekreterare vid 48 års ålder. Dessutom, så där lite vid sidan om, invald i Svenska Akademien.

Hans tid i FN blev stormig. Den unga organisationen präglades dels av att allt fler länder gjorde sig fria från sina kolonialmakter, dels av det kalla kriget som pågick för fullt med våldsamma utspel från stormakterna. Hammarskjöld gjorde klart att han stod på alla nationers sida, speciellt de små. Därmed utmanade han starka och farliga krafter. Hans största motståndare var Sovjet som flera gånger försökte avsätta honom, men misslyckades då stödet för honom i FN var starkt.

Hammarskjöld – en världsledare 

Hans privatliv präglades av stramhet och enkelhet och vurm för litteratur och musik. Han förblev ogift hela sitt liv. Kärleken till naturen var stark, vandringar i fjällen var viktiga och han var drivande i Svenska Turistföreningen. Han var god vän med ord och en lysande stilist. Sina tankar samlade han i boken ”Vägmärken”, som kom ut efter hans död. Boken präglas av välformulerade funderingar, religiösa grubblerier och även tankar om otillräcklighet, både livets och den egna.

Så Backåkra visar en världsledare med intelligens, stora intellektuella gåvor, tro på diplomati och obruten övertygelse om människors lika värde. Och även en värld där allt detta ansågs behövligt och även var hyllat.

En blick på många av dagens statsmän och företrädare för den svenska politiken får dem att framstå som intellektuella dvärgar, där den typen av egenskaper inte är efterfrågade och måhända inte ens önskvärda. Så kanske började vår epok sin nedgång redan den 18 september 1961 då Hammarskjöld dödsstörtade i en DC 6:a i nuvarande Zambia.

The post Vad skulle Dag Hammarskjöld sagt om världen idag? first appeared on Opulens.

GODHET. Det är en öppen, ärlig och fin vänskap mellan två goda människor som återspeglas i boken, skriver Bo Bjelvehammar som läst Brev från Dag – Korrespondensen mellan Dag Hammarskjöld och Bo Beskow.

Brev från Dag
Korrespondensen mellan Dag Hammarskjöld och Bo Beskow
Eva Selin & Marie-Noëlle Little, redaktörer.
Carlsson bokförlag

Det är en vacker bok med underbara illustrationer, det är en brevväxling mellan konstnären Bo Beskow och statsmannen och FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld, som inleds 1953 och som slutar abrupt med Dag Hammarskjölds död i flygkraschen 1961.

Det börjar med att Bo Beskow gör ett porträtt av Dag på uppdrag av Sveriges Riksbank. I det första brevet skriver Bo om Dags mors död och hans kontakter med John Steinbeck och i nästa brev nämns det magiska ordet Hagestad och Anton Jönssons ställe, det är ett objekt, som Dag så småningom köper. Bo bor redan ett stenkast därifrån, på Rytterskulle.

Bo Beskow var en mångsidig konstnär, mest omtalad för sina glasfönster i Skara domkyrka och för sin dekor i FN:s meditationsrum och bibliotek. Till detta kommer ett antal porträttmålningar, som den i boken av John Steinbeck från 1937.

Bo Beskows mor var Elsa Beskow, barnboksförfattare, illustratör och konstnär. Fortfarande minns jag mästerverken Tomtebobarnen och Sagan om den lilla, lilla gumman. Bos far var Nathanael, predikant, författare och konstnär.

Dag hade en liknande bakgrund, hans far hade varit statsminister och hans mor var nära släkt med Carl Jonas Love Almqvist. Dag stod mycket nära sin mor under hela sitt liv.

Samlingen innehåller 167 brev och de handlar om helt olika frågor som stora världspolitiska frågor samt avhandlar såväl ledande statsmän som litteratur och konst. En betydande del av breven handlar om husköp och renoveringar.  

Bo Beskow är mer generös med sina tankar och idélinjer, han skickar ofta brev med teckningar och skisser. Därtill är han öppen i sin vänskap och uttrycker ofta sin längtan efter nya besök från Dag. Bo sköter även förhandlingar med hantverkarna som gör renoveringsarbeten.

Dag är mera korrekt och försiktig i sina brev, han skriver så ofta han kan, men hans arbete tar all hans tid och lite till. Men han uttrycker alltid en omsorg om Bos familj, hustrun Greta och barnet Maria,

Det är en öppen, ärlig och fin vänskap mellan två goda människor som återspeglas i boken.

The post Brev som speglar ärlig och fin vänskap first appeared on Opulens.

STATSMAN. Lars Djerf har skrivit en stark och uppslagsrik berättelse om en av våra få verkligt stora statsmän, skriver Bo Bjelvehammar, som läst Dag Hammarskjöld – En psykobiografi.

Dag Hammarskjöld – En psykobiografi av Lars Djerf
Ekström & Garay förlag

Lars Djerf är religionspsykolog och konstvetare, han har skrivit ett antal böcker, både om Lovö kyrka och Berit Wallenberg.

Han har nu skrivit en bok med titeln Dag Hammarskjöld – En psykobiografi. Den skildrar ett liv fyllt av dramatik. Från en svår födelse 1905 till en brutal död 1961. Det var den 17 september som FN:s generalsekreterare dog, när hans plan störtade på väg till Ndola i Nordrhodesia för ett fredsmöte med Katangas ledare Tshombe. En händelse som fortsätter att väcka både undran och leda till spekulationer.

Lars Djerf hade tänkt att skriva en vetenskaplig avhandling, men så blev det inte, dock fortsatte han att arbeta med ämnet. Det finns ett vetenskapligt skimmer över livsberättelsen, käll- och litteraturförteckningen är på femton sidor och antalet fotnoter är 641stycken. Det är en magnifik uppvisning i noggrannhet och källflöde.

Lars Djerf sätter in Dag Hammarskjöld i det sammanhang och den tidsanda som råder och de familjetraditioner som han följer. Det innebär att arbeta som ämbetsman och vetenskapsman. Det som är mycket intressant i Hammarskjölds uppväxt är familjesituationen; förhållandet han har till sin far och till sina bröder, men framför allt den relation han har till sin mamma, Agnes.

Dag har en bindning till henne under hela hennes liv, som är särskilt markerad. Hon präglar hans sätt att tänka och bete sig, på ett alldeles märkbart sätt. Det tar sig uttryck i hans sätt att handla, att ta hänsyn och alltid beakta vad hon tycker och tänker. Agnes ord är som riktlinjer och fungerar, som en inre kompass. I familjen intar Agnes och Dag en duo, som samarbetar och tar ställning mot de övriga familjemedlemmarna. Dag Hammarskjöld bodde hemma hos sin mor, till dess att hon dog 1940. Han var då trettiofem år.

Jag ser det som en självklarhet, att Dags förhållande och bindning till sin mor, är en av de parametrar, som präglar hela hans liv. Hon är den kvinna, som har betytt mest för honom.

Lars Djerf belyser bortsett från barndomen, två andra perspektiv på Dag Hammarskjölds liv – sexualiteten och religionen. Det senare blir en av huvuddelarna i hans samling maximer, som han efterlämnade vid sin död, med titeln Vägmärken. En samling fria verser eller dagboksblad, där han delger oss alla sina reflektioner kring fälten teologi och mysticism, men där han även talar om mera jordnära livsinsikter. Detta skrivande blir en livsventil för Dag, då kan han lämna alla åtaganden och plikter, för att ägna sig åt att tänka både friare och större.

Lars Djerf har skrivit en stark och uppslagsrik berättelse om en av våra få verkligt stora statsmän. Dag Hammarskjölds namn lever också vidare tack vare Vägmärken och den fyrlängade gården Backåkra på Österlen, som han köpte 1957 genom sin vän Bo Beskow. Dag hann aldrig bo där, men han besökte området, inte sällan med sin livvakt Bill Ranallo, en minst lika sammansatt person som Dag Hammarskjöld. I april 2018 höll FN:s säkerhetsråd sitt årliga arbetsmöte på Backåkra, en sann hyllning till Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare från 1953 till sin död 1961.

The post Stark berättelse om en av våra stora statsmän first appeared on Opulens.