FILM. ”Manuset till Empire of Light hade behövt en rejäl omarbetning. Framför allt finns två grundläggande frågeställningar att besvara: vad är Mendes budskap? Och hur vill han gå tillväga rent manusmässigt för att förmedla sitt budskap?” skriver Filip Hallbäck.

The post Oklart budskap i annars välspelat drama first appeared on Opulens.

ANGENÄM. En död kropp med falska papper skulle lura tyskarna i ett avgörande skede av andra världskriget. Det välgjorda dramat ”Operation Mincemeat” skildrar spelet bakom kulisserna inför den legendariska bluffen. Men kanske hör filmen inte hemma på bio.

Det är trångt på biograferna. När storslagna superhjältefilmer tingar de flesta dukarna på landets biografer måste övriga genrer dela på smulorna som blir kvar. Breda komedier, festivalvinnare och historiska dramer tävlar om det smala utrymmet på samma villkor som svenska storsatsningar och de bästa nordiska filmerna.

Karin Svensson/TT

The post Biofilm som borde gått på tv first appeared on Opulens.

FAVORITER. Biograferna har öppnat upp igen detta andra pandemiår och vi kan se fram emot en intressant höstsäsong. Ingela Brovik tipsar om ett antal personliga favoriter, som du inte bör missa.

Först vill jag tipsa om The Father i regi av Florian Zeller med Anthony Hopkins i titelrollen som fadern som blivit dement. Det är en av den tidiga biohöstens allra bästa filmer som även låter filmkameran ta faderns perspektiv, vilket gör publiken både delaktig och förvirrad. En av de bästa som sagt, med manlighet i fokus även om dottern är den som som måste ta hand om sin far – och filmens berättelse. Fadern är en majestätisk person, som hämtad ur ett drama av Shakespeare. En film som lämnar spår efter sig hos åskådaren.

En annan sevärd film är Flykt i regi av Jonas Poher Rasmussen. Det är en dansk dokumentär och animerad film om en flykting från Afghanistan och den har premiär i samband med det som sker i landet. Det är en film som på ett egensinnigt vis skapar ett ovanligt perspektiv på flykt i Europa/Danmark med en mycket sofistikerat animerad filmberättelse i de delar av berättelsen som utspelas under förfärliga omständigheter och som bara kan gestaltas med animation. En av hösten bästa och viktigaste filmer, som har debatterats på Folkets bio Panora i Malmö.

Tigrar i regi av Ronnie Sandahl bygger på en sann berättelse om den unge svenske fotbollsstjärnan som köps till stora fotbollslaget, nästan som en slav fast välbetald. Det handlar om manlig hegemoni och maktfullkomlighet inom fotbollen. En stark film om en ensam ung man som inte passar in i den kapitalistiska struktur som genomsyrar sporten, på alla sätt.

Pinocchio i regi av Matteo Garrone berättar om en ensam man som snickrar ihop Pinocchio, eftersom han vill ha en son. Detta är en film ljusår bort från Disneys sockersöta klassiker. Här handlar det om fattigdom och makt, i en film med säregen humor och drastisk melankoli. Skådespelaren som gör papparollen är synnerligen trovärdig i sin gestaltning, månne för att han själv vuxit upp i en fattig familj.

Drömprins är en svensk dokumentär i regi av Jessica Nettelbladt som under lång tid med lyhörd filmkamera följt huvudpersonen Erik, född som flicka med inåtvänt ansikte, och den stora förändring av identitet som äger rum inför kameran, steg för steg. Det förflutna finns som mörk undertext, med det trauma som Erik gått igenom. Filmen har spelats in under drygt tio år, och det syns att Erik har stort förtroende för regissören.

I Supernova spelar Colin Firth och Stanley Tucci ett kärlekspar som hållit ihop länge men där den ene, författaren Tusker (Tucci) drabbas av alzheimer – samma sjukdom som drabbar Hopkins rollfigur i The Father. Detta är ett oerhört välspelat drama i regi av Harry Macqueen i en mörk berättelse, med manlig ömhet och kärlek. Manligheten står i fokus i ännu en av biohöstens bästa filmer.

Jag lägger ingen värdering i det, utan konstaterar bara ett faktum. Kanske något som vore värt att diskutera?

The post Tips om film på bio i höst first appeared on Opulens.

I FOKUS. Fem korta, aktuella kulturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet.

1. TV-SERIE

Amelia – Genom krig och kärlek av Eduard Cortés
Recension av Christoffer Andersson
SVT Play

Sverigeaktuell dramatisering av Julia Navarros succéroman om den unga Amelia som blir spion under åren före andra världskriget. Överklasstjejen Amelia Garayoas (Irene Escolar) faller platt på golvet när hon rycks med i spanska revolutionen och förälskar sig i den ödmjukt karismatiska Pierre Comte (Oriol Pia). En gripande berättelse om kollisionen mellan familjen och samhället, det lilla och det stora, helheten och delen. Man har lyckats sätta frihetens och jämlikhetens lockande kraft på bild och det finns all anledning att fortsätta följa Amelias och Pierres äventyr genom Europa.

2. PROSA

Kyss Karlsson i nacken av Karin Brunk Holmqvist
Recension av Bo Bjelvehammar
Bokfabriken

Nittonde boken av Karin Brunk Holmqvist, vinnare av årets Piratenpris. Som brukligt handlar det om österlen. En roman om några smått excentriska individer som i en liten husklunga längs en väg, som inte är allmän, utan sköts av en vägförening. Det är vid möten med denna som underhåll och framtida planer slås fast. Och även olika uppfattningar kommer upp på bordet.

Det blir dock vägfrågan som svetsar samman personerna i gruppen. De vill inte veta av någon förändring, särskilt som de inte blir informerade. Kommunens tjänstemän kommer med sin torra regelbok, men människorna här låter sig inte övertygas. Det uppstår plötsligt goda samtal mellan dem och de blir inte så retsamma mot varandra.

Karin Brunk Holmqvist är mästerlig på att skapa ett universum i det lilla, att tända provinsens ljus i Vitaby, att se det enkla i det sammansatta, att locka fram människors styrkor och låta svagheterna vissna.

3. SERIEKONST

Berserk av Kentaro Miura 
Essä av Pål Eggert

Med anledning av serieskaparen Kentaro Miuras hädangång i maj 2021 skriver Pål Eggert om hans oavslutade manga Berserk, påbörjat 1989. Huvudpersonen Gutsy, den svarta svärdsmannen, jagar demoniska varelser som infiltrerat samhället och under nätterna hemsöks han av andar som besätter exempelvis skeletten på ett slagfält och försöker döda honom. Gutsy rör sig genom en senmedeltida värld av europeiskt snitt, har ett jättelikt svärd och åtföljs av en liten älva som i mångt och mycket är hans motsats. Gutsy själv framstår i seriens begynnelse som ganska osympatisk och bryr sig inte om så mycket annat än att få hämnas. Som läsare svävar man i okunskap om vad som driver honom i sitt något monomana sökande efter revansch.

En på många sätt extrem serie, men inte utan ljusglimtar. Det finns inga skäl att inte läsa detta mästerverk.

4. FILM

Supernova av Harry MacQueen
Recension av Björn Berglund/TT

Stillsamt drama om ett par (Colin Firth och Stanley Tucci) som åker på en bilsemester innan en av dem försvinner in i demensens dimmor. De skämtar och smågrälar sig igenom det vackert filmade och symboliskt höstfärgade landskapet. Samtidigt rycker avgrunden obönhörligt närmare. Resan blir till ett nostalgiskt och vemodigt bokslut över deras liv tillsammans. Inte en film om demens så mycket som en berättelse om att försöka ta farväl av någon man älskar. Och som sådan är den en snyftfest som ibland gränsar åt det tillrättalagda och banala, men som har tillräckligt med humor och välskrivna repliker för att historien ska bli berörande och charmig ändå.

Med skådespelare som Tucci och Firth – den senare har något slags svart bälte i att visa smärta och tillbakahållna känslor med små medel – går det inte heller att misslyckas, menar Björn Berglund.

5. MUSIK

Allegro für Klavier – Robert Schumann, m.fl., Seung-Yeun Huh, Solo Musica 2021
Recension av Björn Gustavsson

Pianisten Seung-Yehun Huh, från Korea, har sedan länge intresserat sig för tysk romantik, och på sin senaste skiva djupdyker hon i Robert Schumanns musikaliska universum. Tolkningarna är utmärkta snarare än hänförande; bäst är hon i den omfångsrika ”Fantasie C-Dir” opus 17. Känslostarkt målar hon den färgrika spretigheten i första satsen, väl följande angivelsen: ”Dueschaus phantastisch und leidenschaftlich vorzutragen”.Bachs viola da gamba-sonater fungerar som rena meditationspasset.

Att få sjunka ner i denna långsamt framskridande musik – framförd med sådan finess som på denna cd Sonatas for viola da gamba and harpsichord, med Robert Smith och Francesco Corti – är en ynnest. Men det starkaste spåret är gamba-spelaren Robert Smiths egen komposition, ”Dido’s torment”: intensiv, gränsöverskridande musik som utifrån djupaste respekt för barockgenren hänfört driver i riktning rockmusik.

The post Kulturtips: Från krig och kärlek till gränsöverskridande musik first appeared on Opulens.