BOKSLÄPP. “Fyndplatserna är överväldigande många i denna generösa, välskrivna och bildsköna guide.” Författaren Tomas Ekström och fotografen Mia-Maria Lindberg har utkommit med Piratenland. Eftersom Ekström är en av Opulens ägare bad vi Ulf R Johansson, tidigare kulturredaktör för Kvällsposten, att läsa boken.

Piratenland: En resa genom Fritiof Nilsson Piratens Skåne
Av Tomas Ekström och Mia-Maria Lindberg
Ekström & Garay förlag

2022 är det femtio år sedan författaren och tidigare advokaten Fritiof Nilsson Piraten gick ur tiden. Det kan tyckas märkligt men intresset för Piraten, mannen och hans litterära verk, har aldrig varit större än nu – sällskapet i hans namn har ca 3 500 medlemmar, garanterat största litteratursällskapet i Sverige, Piratenmuseet i skånska Vollsjö är en förnämlig liten litterär ”turistfälla” på somrarna och varje år kommer det ut nya böcker om Piraten.

Lägg till detta att medierna inte är direkt blyga att utbasunera vinnaren av Årets Piratenpris, senast 2021 Karin Brunk Holmqvist.

De senaste åren har vi kunnat glädja oss över Jan Sigurds intervjubok med folk som känt Piraten, och 2021 har det dels kommit en bok om Piratens Tranåstid, dels – men framför allt – storverket Piratenland: En resa genom Fritiof Nilsson Piratens Skåne. Författare Tomas Ekström, bilder av Mia Maria Lindberg. Utgiven av Ekström & Garay Förlag.

Det finns guideböcker och så finns det guideböcker. En kollega satte sig vid datorn när han hörde att OS skulle gå i Tokyo och googlade ihop en snabbsäljande guide till Japan. Straffet var att coronan kom emellan och ingen åkte till OS. Här märks en helt annan guideboksfilosofi: Det märks att detta är ett stort, mångårigt, genomarbetat, systematiskt genomtröskat kärleksarbete till den gamle Piraten. Alla kända och mindre kända platser med anknytning till Piraten och hans berättelser på skånska latituder presenteras (den som har GPS kan inte missa smultronställena!), jag kan bara beskriva boken som en sann ”Baedeker” till Piratenlandet. Dessutom är den vackert komponerad. Det ligger mer än en tanke bakom varje uppslag.

Tacksamt är också att dagens Piraten-intresse presenteras, fokus ligger naturligtvis på Vollsjö, där den ”vanartige” stinssonen härjade.

Bokens tillkomst från ax till kaka är en lång historia, och i ett sammanhang som detta lönar det sig att ta det lugnt. Resultatet blir att även de av oss som tror att de kan det mesta om Piraten blir upplysta om sina tillkortakommanden. Undertecknad definitivt inget undantag.

Några specialare i boken, som jag särskilt fastnat för:

– Nils Månsson ”Skumparp”, mannen som gav oss folkskolan, var en flitig – hembrännare! Kände Piraten till det, han som inte direkt älskade skolgången?

– Piraten och Victoria Benedictsson hade en sak gemensam: Hårderups boställe. Hon höll till där i sin ungdom, han långt senare.

– Hade färsingarna grönt blod? Nu får vi veta att det gröna mer hade med glosan ”grimt” att göra, grimt som i grymt, vildsint blod. Men Piraten spred gärna förvrängningen till oss Frostabors skräck.

– Varför hette Piratens svarta katt Belzebub? Jo, från början döptes den till Satan men grannarna i Kivik trodde att när Piratens fru Tora kallade in ”Satan!!!” var det maken hon syftade på.

– Ett trevligt utflyktsmål i Piratenlandet är unika Esperöds Arboretum, som tillhör Esperöds herrgård där det årliga Piratenpriset aväts efter prisceremonin. I arboretumet kan beskådas en urgammal gigantisk ek, som i folkmun går under namnet ”Gammeldansken”.

– Och brännvinskantinen på Brösarps gästis…

Och…

… så vidare.

Fyndplatserna är överväldigande många i denna generösa, välskrivna och bildsköna guide till Piratens eget land, där det inte fanns något som inte hade inträffat men väl mycket som inte hade berättats.

The post En tanke bakom varje uppslag first appeared on Opulens.

GBG2001. “Vemod är också vad jag känner när jag lägger ifrån mig boken. Både över Hilda och Kent och över en tid som flytt”, skriver Anna Remmets som läst Slaget om Göteborg. För 20 år sedan, 14-16 juni, pågick det som gått till historien som Göteborgskravallerna. Opulens uppmärksammar händelsen med en serie artiklar.

Slaget om Göteborg
Fotografier Per Englund
Novell Henrik Bromander
Dokument press

Jag var aldrig på demonstrationerna i anslutning till EU-toppmötet i Göteborg 2001 även om jag vid 16 års ålder som nykläckt socialist säkert både suktade och var lite för ängslig för att verkligen åka dit. Ändå känner jag nostalgi när jag läser och bläddrar i den nya boken Slaget om Göteborg med fotografier av Per Englund och en novell av Henrik Bromander.

Det var tiden för Attac, Reclaim the street och ett levande antikapitalistiskt EU-motstånd från vänster. Det var tiden när George W Bush sågs som ett konservativt hot (och kort därefter mycket riktigt skulle avancera till krigsförbrytare) och inte som en ”anständig” republikansk mysfarbror i jämförelse med den orangea farbror som skulle komma femton år senare. Bushs besök på mötet i Göteborg 2001 skulle kunna ses som en kulmen på denna epok, även om detta såklart kan vara en efterhandskonstruktion skapad av vårt behov att skapa sammanhängande historiska narrativ.

Till detta samlades tiotusentals demonstranter för att visa sin avsky för kapitalism och högerpolitik. Även poliser hade kallats in från hela landet och snart stod Göteborgs gator i brand. En demonstrant skottskadades svårt och polisen omringade Hvitfeldtska gymnasiet.

Kort därefter inträffade elfte september och efter det var det istället den auktoritära högern som fick ny luft under vingarna.

Till tjugoårsjubileet av händelserna i Göteborg ger förlaget Dokument press, sprunget ur graffititidskriften UP, alltså ut Slaget om Göteborg. Efter Anna Hellgrens förord inleds boken med Henrik Bromanders novell för att sedan fortsätta med fotona som en då blott tjugoårig Per Englund tog. Det är en snygg bok, en perfekt coffee table-bok för den nostalgiska trettioplusvänster jag själv tillhör. Men den berör också djupare och lyckas väcka denna tid till liv även om min egen nostalgi säkerligen hjälper till.

Att bilderna på demonstranter och poliser med kravallutrustning är svartvita understryker känslan av en svunnen epok. Samtidigt känns de välbekanta för alla som någon gång har bevistat en större demonstration. Bilden på det belägrade Hvitfeldtskas skolgård är ödslig och spöklik.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

När man läser novellen är det lätt att förstå varför Henrik Bromander är känd för sin skarpa blick på olika sociala och socioekonomiska grupper. Upplägget är enkelt: vi får i två parallella historier följa demonstranten Hilda och polisen Kent före, under och efter demonstrationen. Hilda är ung och ingår i den autonoma vänstern och Kent är i novellens början en fackligt engagerad polis (kallad Röde Kent) som vill skydda ”vanligt folk” mot ”buset”. Han ska dock komma att gradvis radikaliseras till sverigedemokrat och anhängare av polisen Peter Springare.

Bromander fångar skickligt upp små detaljer både i de autonoma kretsarna och bland det ”verklighetens folk” som Kent anser sig tillhöra. I dessa detaljer är han så träffsäker att han gott hade kunnat skruva ner Kents utveckling till fullfjädrad sverigedemokrat. Detta då den dramaturgiska kurvan nu blir lite övertydlig. Han kunde även med fördel ha hoppat över den lika övertydliga tidsmarkören som en av novellpersonernas kommentar om hur fint det vore att ha internet i mobilen utgör.

Men det är små invändningar mot en annars rättfram och finstämd skildring av två människor som råkar befinna sig i stormens öga i Göteborg 2001. Den förutsägbara sammanstrålning mellan de två med tillhörande dramatiskt klimax som jag väntar mig uteblir. Istället tonar både Hilda och Kent bort i en lågmäld och vemodig avslutning.

Vemod är också vad jag känner när jag lägger ifrån mig boken. Både över Hilda och Kent och över en tid som flytt men som Bromanders och Englunds madeleinekaka för en stund givit mig tillbaka.

The post En perfekt coffee table-bok för aktivister first appeared on Opulens.