SYMBIOS. Vi inledde hösten med den indiska poeten Pankhuri Sinhas dikter i översättning av Freke Räihä. Nu vill vi återigen presentera en internationell lyriker vars poesi, tack vare Räihä, finns att ta del av på svenska: den italienska poeten Claudia Piccinno. I de två dikterna fäster Piccinno blicken på barnet och på dess beskyddare. På symbiosen dem emellan och deras behov av varandra.

Claudia Piccinno, född och bosatt i Italien, är poet, lärare och översättare. Piccinno har medverkat i ett stort antal antologier och gett ut flera diktsamlingar och översättningar av andra poeter. Hon har suttit i juryer för nationella och internationella litteraturpriser och har också själv mottagit utmärkelser på nationell och internationell nivå. Just nu är Piccinno europeisk direktör för Världspoesifestivalen och redaktör i tidskrifterna Papirus, Atunis och den italienska Gazzetta di Istanbul som trycks i Turkiet. Hennes dikter har tidigare översatts till arabiska, spanska, turkiska, serbiska, franska, kinesiska, hindi, grekiska och polska.

Ständig duett
(en berättelse om en mormor och en liten flicka)

Hon var där, i hennes hasor
djupt inlyssnande
upprepande höstens runtecken
som vore de evangeliet.
Hon tänkte sig ett pratets privilegium
att i den älskade korgen bära runt
orden och handlingarna,
brödet som höjer alla möten,
det inlagda som var som inkokt kärlek.
Ödet stormade över
mormodern och den lilla flickan,
deras ständiga duett.
Den gamla hönan blev till
en späd kyckling utan fjädrar
som behövde milda steg
för att dämpa de framrusande
och galna cellerna.
Den lilla flickan växte till en fågel
som kläckte alla möjliga lösningar
för att återföra fjäderdräkten
för att putsa den vingklippta mormoderns vingar.
Men vissa färder underkastar sig inte flykten.
Att hänge sig åt studier
kan förbättra livet
förhindra att åkommor
förvandlas till tyranner
Denna visdom skänktes den lilla kycklingen
och den lilla flickan förklarade för hela flocken
Älska, läs, minns.

Du heter David
(Tillägnad ett barn med autism)

Var är din blick David?
Du stannar upp vid en detalj för att inte se helheten.
Det är inte så lätt att läsa av koderna,
sinnenas kompassnål,
i det kaos som är andras sällskap.
Och hur kan jag bemöta den kostnad
som en besvärad biologi skänkt?
Och se misslyckandet mellan
dina sinnens kopplingar
det som är en enorm ansträngning även för oss
som kallas normalfungerande.
Att kunna kompensera med gester
för att få dela uppmärksamhet
för att få dig att uttrycka ditt behov
är angeläget nog för mig.
Du heter David,
du är inte en diagnos för mig
inte en variant eller ett fel i den genetiska arkitekturen,
inte en oinfriad förväntan,
ett tidigt eller sent ingripande,
en trasig hjärnas plasticitet,
en spektrumsjuka.
Du heter David
ett barn som älskar detaljer.
Jag vill bära din blick,
jag vill lyssna på dina stereotypier
jag vill närma mig det föremål som drar dig till sig
för att minska avståndet till det
som håller dig inlåst i ett eget rum.

Översättning: Freke Räihä

The post Två dikter av Claudia Piccinno first appeared on Opulens.