NPM. Stellan Lindqvist kan inte frigöra sig från tanken att New Public Management (NPM) påverkat demokratin i stort och ser Anna Kinberg Batras lapphärva som ett exempel på detta.

Vad har Axel Oxenstierna med den här texten att göra? En hel del faktiskt. Utan honom, Axel Oxenstierna, inga länsstyrelser, inga landshövdingar. Han är urarkitekten bakom den moderna svenska statsförvaltningen. Allt elegant formulerat i 1634 års regeringsform. Gränslinjen mellan politik och verkställighet drogs upp. Tillsättningar skulle ske efter meriter, förnuft skulle råda, transparens och legalitet ersätta nepotism och korruption. En genial och unik byråkratisk produkt således som så småningom kom att kopieras av både Danmark och Norge.

Ut på scenen, och ny i historien, trädde ”den oväldige ämbetsmannen”, styrd av tydliga roller, neutralitet och en hierarkisk struktur. Så skapades den svenska statsförvaltningen. Neutral, okorrumperad och – effektiv. Tack vare förutsägbarhet och oväld vann den legitimitet – och därmed samhällelig tillit. Det sistnämnda, en robust samhällelig tillit, var den stora landvinningen. Utan tillit förfall. Det visste Axel Oxenstierna.

Har något hänt? Ja, något har hänt.

90-talet och NPM

Förändringen började på nittiotalet, det var då New Public Management introducerades, den förvaltningsideologi – huvudsakligen inspirerad av marknadstänkande och nyliberalism – som kom att dominera svensk offentlig förvaltning under tjugo år. Medborgaren blev kund, rättigheter blev kundnöjdhet, myndigheterna styckades upp i självbärande enheter där enheterna sålde och köpte av varandra, där de formulerade egna mål – obs mätbara! – för att största möjliga effektivitet skulle uppnås. Jo, det var en revolution, en armé av organisationskonsulter krävdes för omställningen.

Konferenshotell växte upp som svampar ur jorden, powerpointapparaterna gick varma. Allt pekande mot den avgörande förändringen: chefen skulle bli Ledare. Aldrig tidigare har myndighetschefer, högre chefer, liksom mellandito, på så kort tid erfarit en sådan egoboost. Personen i badrumsspegeln var nu laddad med något nytt – jag och min flock! Jo förstås ansvar, mycket ansvar – också ödmjuk, förstås. Makt och ansvar. Frågan som dock inte ställdes var denna: vad hände med flocken, individerna i den?

När ledaren blev ”vägvisaren”

Tidigare hade man handlat efter manual, tämligen självständigt, chefen hade tillsett att nödvändiga resurser fanns tillhanda. Stelbent kan tyckas, inrutat, men det skapade förutsägbarhet och integritet i arbetet. Chefen gjorde sitt jobb och jag mitt. Med omställningen kom något annat. Medarbetarna blev team, man fick värdegrunder – alla sammalydande och pedagogiskt i punktform, vad kunde medarbetarna annars hitta på? Man fick nya mål bortom den tidigare manualen. Ledaren var ”vägvisaren”, hen var ”frigöraren”, hen var ”trädgårdsmästaren” – alla välljudande ord som hade gnuggats in under otaliga dagar på landets konferenshotell.

För medarbetarna uppstod dock problemet: hur förutse vad dessa nya figurer ville med mitt liv, mitt arbete. Detta tillsammans med övergången till individuella löner ledde till att rädsla och osäkerhet sipprade in. Lojaliteten mot ledaren blev nu starkare än lojaliteten mot uppdraget. Visselblåsarna blev rebeller.

NPM har skadat demokratin

Nå, de värsta avarterna från denna tid har blåst över, men synen på Ledaren finns kvar och jag kan inte frigöra mig från tanken att detta påverkat demokratin i stort, på synen på medborgarnas delaktighet. Två beslut som borde få det att koka i alla demokratiska hjärtan. Ett. Beslutet om Natointräde. Ingen folkomröstning, ingen inväntan av riksdagsvalet några månader senare. Således ingen diskussion, ingen upplysning i en fråga lika stor, eller större än inträdet i EU. Två. DCA-avtalet med USA, ett avtal som ger USA 17 militärbaser i Sverige, som ger dem i stort sett carte blanche att göra vad de vill. ”Som ett kapitulationsdokument efter ett förlorat krig” skriver Jan Guillou i Aftonbladet. Ingen diskussion, ingen upplysning i en fråga nästan lika stor som Natointrädet.

Det är vedervärdigt.

Exemplet Anna Kinberg Batra

Och så kan vi då se på den mindre men besläktade frågan om Anna Kinberg Batra – Ledaren Anna Kinberg Batra. Naturligtvis måste hon avgå. Vilket hon kommer att göra. Samtidigt med detta självklara borde man kanske göra det så kallade negationstestet: Vad skulle skillnaden bli om landshövdingar inte fanns? Svaret är – förmodligen: ingen alls. Palatsen kunde bli museer eller kulturhus. Folkets.

The post Anna Kinberg Batra är ett exempel på hur NPM skadat demokratin first appeared on Opulens.

NYTILLSATT. Regeringen har utsett Mika Romanus till direktör och chef för Konstnärsnämnden. Romanus är i dag förbundsdirektör på fackförbundet Scen & Film och har tidigare bland annat varit enhetschef och ställföreträdande generaldirektör för Statens kulturråd.

“Konstnärernas arbete är en grundförutsättning för ett vitalt kulturliv och Konstnärsnämndens uppdrag har under pandemin visat sig viktigare än någonsin. Jag är glad och hedrad över uppdraget och hoppas kunna medverka till att stärka konstnärernas ställning”, säger Mika Romanus i ett pressmeddelande från kulturdepartementet.

Konstnärsnämnden är en statlig myndighet vars övergripande uppgift är att främja möjligheter för konstnärer att vidareutveckla sitt konstnärskap, att främja konstnärlig utveckling och stödja nyskapande kultur.

Mika Romanus tillträder sin nya tjänst den 15 augusti och hennes förordnande varar i sex år.

TT Nyhetsbyrån

The post Mika Romanus ny chef för Konstnärsnämnden first appeared on Opulens.

BOKBRANSCHEN. Nu är det klart vem som tar över ledningen för Svenska Förläggareföreningen. Juristen Mikaela Zabrodsky ersätter Kristina Ahlinder som lämnar tjänsten som vd efter 27 år.

Mikaela Zabrodsky har arbetat på Svenska Förläggareföreningen sedan 2015.

“Det här är verkligen mitt drömjobb! Bokbranschen har genomgått stora förändringar och är fortfarande i rörelse. Förläggarföreningen ska både vara en samlingsplats för branschen och en gemensam kraft i relevanta frågor”, säger hon i ett pressmeddelande.

Hon tillträder vd-tjänsten den 2 mars i år.

TT Nyhetsbyrån

The post Hon blir ny chef för Förläggareföreningen first appeared on Opulens.

NYTT JOBB. Regeringen har utsett Magnus Hagberg till ny överintendent och chef för Statens historiska museer. Han kommer närmast från en position som överintendent och chef för Statens försvarshistoriska museer och tillträder sin nya position den 1 september.

“Jag är glad över möjligheten att få leda Statens historiska museer. Det är en spännande myndighet med ett brett uppdrag och uppskattad verksamhet och som kommer att utvecklas ytterligare genom inrättandet av Sveriges museum om Förintelsen”, säger Hagberg enligt ett pressmeddelande.

TT Nyhetsbyrån

The post Statens historiska museer får ny chef first appeared on Opulens.

The post Monica Wilderoth ny chef på Byteatern first appeared on Opulens.

SATIR. “Att gå segrande ur kampen sitter i benmärgen. Komma först i loppet lyfter självkänslan. Ägarna är måljury. De gestikulerar och vinkar glatt när chefen springer i mål med fem miljarder i säcken,” skriver Iodine Jupiter, som idag belyser managementkulturen.

Gud är målinriktad. Chefen är gudomlig. En riktig tävlingsjunky. Alltid steget före dem som ligger efter. Företagsvimpeln på topp. Kostym och slips, eller kortbyxa och keps. Idag är inget givet, men kostym är fortfarande uniformen som gäller. För både Gud och Chefen.

Tveklöst vill chefen komma först i mål med den stora säcken pengar. Hade det varit jul kunde han haft tomtedräkt och skägg, men nu är det årstämma. En riktig vinnarskalle är jag, tänker han. Ambition och motivation från föräldrar och de i sin tur från förfäders föräldrar. Programmeringen förs vidare.

Bästa betyg redan som bäbis, dras runt i guldvagn av en mamma i Bromma som visar upp sin grandiosa avkomma. Som fyraåring kunde han bolla med aktier och placera dem säkert. Han kunde läsa, räkna och tala fem språk flytande redan i förskoleåldern. En riktig guldbäbis som läste filosofer och höll politiska tal. Omtycket av alla. En vinnare.

Med en högre växel tar han sig in på Handelshögskolan, seglar ut med toppbetyg på en större jolle. Sociala kontakter från vilda fester med lätta brudar och politiker. Han har lärt sig hur man tänker för att vinna. En vinnarskalle är jag, tänker han.

Att gå segrande ur kampen sitter i benmärgen. Komma först i loppet lyfter självkänslan. Ägarna är måljury. De gestikulerar och vinkar glatt när chefen springer i mål med fem miljarder i säcken. Företagets kvartalsrapport i erigerat tillstånd.

”Bonus, bonus, bonus!” skanderar styrelsen i tårar efter vinstrusningen. Vi vill ha fler som honom. Avgångsvederlag 40 miljoner. Han har gjort så mycket för oss. Nästa chef måste göra mer. Man får aldrig bli nöjd.

Dyrare resor, sexigare hus, snyggare partners. Och adelstitlar som grädde på moset för de investeringar vi gjort i landet. Den nya regeringen har mycket att ordna. Hur skulle Sverige se ut utan oss, ropar ägarna: Arbetslöshet, sockervadd, fetma!

En chef gillar kampen. Att bli kritiserad är populärt, feedback från personalen premieras. Då vet han att den anställde tänker. Med egna idéer får arbetaren behålla jobbet tills han får sparken för att han tänker. Uppkäftig personal gör det legitimt att göra hårda nedskärningar, kicka folk från alla håll och kanter, höger och vänster, upp och ner, rakt ut på gatan. Rena vilda västern.

Det finns goda skäl att med företagspolis slå ned upproret. Ta in anställa på kontoret och låta dem förhandla om lönesänkning avklädda. En minimilön till bananer att leva på har EU godkänt. Om oppositionen växer sig för stark måste chefen plocka fram sin inneboende fascist och verkställa styrelsens order. Det positiva resultatet får inte störas.

Kampen om vinsten är som en fotbollsmatch. Ett lag drar ifrån, domaren blåser straff. Vinsten till det andra laget. En buckla att lyfta mot skyn, en kvartalsrapport att lyfta för egot.

Gapa stort, här kommer VINSTEN.

The post Folksport för tävlingsinriktade män first appeared on Opulens.

SJÄLVBEDÖMNING. Nästan varje morgon är det en truck som inte är laddad. Mats fyller aldrig i truckkorten. Du kan bläddra månader tillbaka i pärmen utan att hitta hans signatur. Sedan har vi ju bestämt att dammsuga materialet innan vi kör in det på ren zon. Igår när Lisbeth och Dajjan vägde upp råvara låg det stora träflisor uppe på säckarna. Micke är trött på det. Han säger att han inte trivs längre och tycker att det är monotont och tradigt alltihop. Ingela är orättvis och påstår att hon får göra allting. Det stämmer inte. Du som chef borde komma ut mer på avdelningen. Då hade du sett att Benny aldrig är med när vi kör upp råvaror till tillverkningen. Han sitter alltid på kontoret och kollar sin e-post. Ja, som du hör har jag inget ont att säga om mig själv.

Skopan (Text: Andreas Svanberg, Teckning: Tony Bergvall).

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Lönesamtal med chefen first appeared on Opulens.