LÄSVÄRT. I fåglarnas värld av Bo Ekberg är en guldgruva för fågelintresserade och förtjänar att bli en klassiker, skriver Bo Bjelvehammar, som också tipsar om annan läsvärd fågellitteratur. Däribland en barnbok.

I fåglarnas värld av Bo Ekberg
Om den moderna ornitologins framväxt
Carlsson Bokförlag

När jag behöver en fågelbeskrivning eller se en fågelart i färg då vänder jag mig alltid till Erik Rosenberg och hans bok Fåglar i Sverige. Han är en ypperlig fältmänniska, kunnig med detaljskärpa och personlig. Det som är underbart med hans beskrivningar är det målande och levande språket.

Om jag vill ha lustfyllda läsningar om fåglar då vänder jag mig till en äldre auktoritet, Plinius den äldre, liksom Erik Rosenberg både träffsäker och underhållande. Boken är tillkommen på 70-talet e Kr och heter Om fåglarna och är bok 10 i Plinius Naturalhistoria. Utgåvan som jag använder är översatt och kommenterad av ikonen Lennart Nilsson och rikt illustrerad med tuschlaveringar av Peter Elfman.

Nu har det utkommit en ny och intressant bok om fåglar. I fåglarnas värld, av Bo Ekberg, är rikt och vackert illustrerad. Bo Ekberg är bosatt i Lund och pedagog och ornitolog. Hans fågelintresse sträcker sig över sextio år och han skriver initierat och roande om ett stort fågelfält. Boken han skrivit är en guldgruva i ämnet och förtjänar att bli en klassiker.

Det är en bok om människans intresse för fåglar från äldsta tid till våra dagar. Tyngdpunkten ligger på perioden från runt 1700 till 1900-talets första decennier. Författaren hyser en målmedveten strävan att frigöra sig från mytologiska föreställningar och fabelartade skildringar.

Det finns egentligen ingen bättre ledsagare i denna fråga än Linné, en ordningsman utan gränser. I hans värld härskade ordning och reda och allt byggde på en empirisk bas. I observerandet, samlandet, undersökandet och jämförandet. Både i flora och fauna har Linné och hans lärjungar spelat en avgörande roll. De var inga vetenskapsmän som nötte på stolar i institutionsrum, inte heller möglade och gick bort sig i vetenskapliga läsesalar: de var forskare, som arbetade på fältet. Med Linné tar det metodiska utforskandet av fåglarna en fast form.

Kly, kly säger spillkråkan och klåi gók säger storlommen

Bo Ekbergs breda grepp om frågan ger oss även inblickar i uppbyggnaden av museer, anläggandet av äggsamlingar liksom fågelfjädrars användning inom modeindustrin. Den stora tillgången i boken är de många illustrationerna av skarpögda konstnärer och illustratörer som bröderna von Wright och Magnus Körner. Bo Ekberg är därtill lika ordningsam som Linné, det finns fullödiga referenser, en ordlista liksom ett person- och fågelregister.

Nu kan inte små barn läsa den här boken och därför vill jag också rekommendera en pekbok av Joar Tiberg (text) och Anna Bengtsson (bild) där tolv fåglars läten återges på ett ljudhärmande sätt. Kly, kly säger spillkråkan och klåi gók säger storlommen. Inte säger, utan tjuter respektive joddlar. Det är Joar Tibergs ord, visst påminner det om Erik Rosenbergs bok, cirkeln är sluten.

Barnboken om fåglar heter Knitteri knirr säger fågeln och är utgiven i år på Karneval förlag.

The post Guldgruva för fågelintresserade first appeared on Opulens.

AVDAMMADE MÄSTARE. Jesper Nordström uppmärksammar en författare som under sex veckors rumsarrest genom fantasi och drömmerier lyckas förvandla sina trista kvadratmeter till en hel värld.

Xavier de Maistre (1763-1852 ), en av alla dessa skrivande och tänkande ädlingar i Frankrike under 1700-talet, har ovanligt stor relevans för vår tid. Kanske är vi trötta på Voltaires snusförnuftighet och sirliga esprit?

Då kommer den lågmälde de Maistre väl till pass med sina två böcker där han begav sig på resa i sitt rum. Dömd till sex veckors husarrest för att ha duellerat skrev han 1790 Voyage autour ma chambre ”Resa i mitt rum” där han börjar leka med skalan och framställer sin trista tid på rummet som om det vore en äventyrsresa och där han vandrar runt planlöst och improviserat och inte ”tänker sig alltför mycket för” om han råkar stöta på en pall.

Vi har här en filosof som mycket tidigt förstod att tristess och begränsning är den främsta förutsättningen för kreativitet, en nog så viktig insikt när alla ska vara uppkopplade jämt och det anordnas ”inspirationsmässor” med tal och mat och DJ:s så att man får andnöd och bara vill hem och titta på dammråttorna, vilket de Maistre också gör när han säger sig bege sig på en äventyrlig avstickare ner under sitt skrivbord. Där hittar han för övrigt gamla ting som han har varit av med.

Böckerna publicerades av hans storebror Joseph som intressant nog var en av Frankrikes mest reaktionära tänkare och motrevolutionärer. Joseph var en man som ville upprätta aristokratin igen och hävdade att den var kulturbärande utifrån en slags noblesse oblige-tanke.

Bror Joseph verkar ha menat att just denna förmåga till behärskning och uthållighet var ett särdrag av stoicism hos aristokratin. Xavier däremot menade snarare att det var en bok som kunde vara nyttig för ”den late, menlöse och inåtvände”.

Ur en bredare kulturhistorisk kontext ingår han i samma era som Carl von Linné. Tanken om ett naket fördomsfritt öga som lärt sig att verkligen se var en tankefigur som genomsyrade upplysningen. Linnés vandringar bland blommor motsvaras hos Xavier av att associativt gå förstrött mellan bord, stolar, bokskåp och annat i en ganska lugn och avspänd miljö. Detta var något som kanske till och med var nyttigt för en baron van vid slott, baler, jaktsäsong och allt annat som fanns på den sysslolösa klassens agenda.

En retreat helt enkelt för att tala nysvenska. Nu bör det ju sägas att det rum han vankade i motsvarar en svensk trerummare, men betänk att straffet även innebar att vara avstängd från omvärlden i form av att inga brev, visitkort och dylikt fick komma honom till hands. Hade du klarat dig en och halv månad utan mobil? Det är tveksamt va?

The post En mästare för vår rastlösa tid first appeared on Opulens.