HUVUDBONAD. Det korta hattbrättets psykologi är något som förenar stora som små män. Små på ett stort vis genom att de ställer sig emot de bombastiska blodfattiga idealens regemente. Som Brasse i “Fem Myror…” med sin lattjo-lajban låda där de fyra tingen på hyllan aldrig associeras som den struntviktiga bokliga vattenkammade Magnus gör. Ett tänkande bortom etiketter, som i det tidiga antropologiska 1800-talets projekt där man frågade ryska lantbrukare om likheten mellan en häst och en björn, och ofta fick svaret att de båda passar att träna upp till jakt.

När Gilles Deleuze börjar sin filosofiska oeuvre och blir 1900-talets främste antiplatoniker och teoretiker om collage och överlappningar – vilken sorts hatt tror ni då blir hans signum? Jo, det korta brättet som lämnar blicken vidöppen och frisk. Tillåt mig också göra er uppmärksamma på Monsieur Hulots huvudbonad. Tillåt mig vidare att också visa på vad den motsatta hattypen, åtminstone i Hollywoods fördomsfabrik, signalerar: den mexikanske hale skurkens stora sombrero. Revolvermannen som inte vill ha solen i ögonen inför sitt dåd, femme fatale-änkan med sin stora kreation med sorgflor på ett nattåg.

Det står utom tvivel, det är på hatten det hänger! Eller för att formulera sig som den gamla youtube-klassikern ”Hatten är din” från internets ungdom: Den hatten lever så roligt!

Jesper Nordström

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Den hatten lever så roligt first appeared on Opulens.