NOBELPRISKANDIDATER. “Hennes språk framstår för mig som fullständigt överrumplande pricksäkert. Hon är tveklöst ett geni, och kommer att få Nobelpriset redan 2052,” skriver Carsten Palmer Schale om Asta Olivia Nordenhof.

Enligt min ödmjuka mening ser vi i detta nu en kommande Nobelpristagare ta allt större plats i Danmark, Asta Olivia Nordenhof. Bara drygt 30 år gammal håller hon på att revolutionera inte bara den danska, utan även den europeiska litteraturen. Ändå ser man hennes namn sällan nämnas i svensk standardpress. Varför? Av samma skäl som man i snart 100 år förträngt den finlandssvenska –  för att inte tala om den finska – litteraturen?  

Hursomhelst läste jag Nordenhofs första dikter för ett decennium sedan. 2013. I och med diktsamlingen ”Det nemme og det ensomme” (”Det enkla och det ensamma”, Modernista 2015, översatt av Tom W-O Silkeberg). En diktsamling som med sin djupt personliga, kaxiga, nakna och kärleksfulla röst samt superprecist iakttagna bildspråk slog undan benen på den litterära offentligheten i Danmark, som inte har varit sig lik sedan dess. ”Det nemme og det ensomme” har även utkommit i Norge och USA och blev bland annat tilldelad Montanas litteraturpris.  

Nu håller hon – som Fosse – på med en septologi med fartygskatastrofen ”Scandinavium Star” som grund. 2020 publicerade hon sålunda den första delen av en planerad romanserie i sju delar om branden på just Scandinavian Star (“Penger på lommen”, utgiven på svenska av Norstedts 2021 under titeln “Pengar på fickan”). Hennes konkreta detaljrikedom minner om sent franskt 1800-tal, hennes mentalitet och känsla om en Tafdrup eller Lugn.

Asta Olivia Nordenhof föddes i Köpenhamn 1988. Hon utbildade sig i kreativt skrivande på Forfatterskolen i Köpenhamn, där hon numera (delvis) undervisar. För sin debutbok ”Et ansigt for Emily” (2011) fick hon Munch-Christensens debutantpris. Asta Olivia Nordenhof är sålunda inte bara ung, utan därtill mycket produktiv. Hennes språk framstår för mig som fullständigt överrumplande pricksäkert. Hon är tveklöst ett geni, och kommer att få Nobelpriset redan 2052.

The post Asta Olivia Nordenhof – med pricksäkert språk first appeared on Opulens.

SVIT. Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof är första delen i en tänkt svit på sju romaner. Anna Remmets har läst och konstaterar att boken definitivt väckt hennes nyfikenhet på vart denna planerade bokserie kommer ta vägen.

Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof
Översättning Johanne Lykke Holm
Norstedts

När det gigantiska fartyget Ever Given fastnade på tvären i Suezkanalen gav det upphov till många så kallade memes om lite allt möjligt, men framförallt kom skeppet, med dess enorma mängder varor (som även inkluderade levande djur!) att förkroppsliga den världsomspännande kapitalismens storlek, otymplighet och (paradoxala) skörhet. [2021-06-02 00:00″]

I den danska författaren Asta Olivia Nordenhofs nya roman ligger ett annat skepp, det sedermera uppbrända passagerarfartyget Scandinavian Star, på tvären. Fast i berättelsen och inte i någon kanal. Och liksom Ever Given symboliserar Scandinavian Star kapitalismen och dess hänsynslösa logik.

Nordenhof, född 1988, har tidigare tilldelats både Montanas Litteraturpris och Per Olov Enquists pris.

Pengar på fickan, som är översatt till svenska av Johanne Lykke Holm, är första delen i en tänkt svit på sju (!) romaner. Den handlar om Maggie och Kurt som när vi först möter dem i medelåldern befinner sig på precis rätt sida om det ”respektabla” livet, men med vad det verkar bräckliga marginaler. Maggie är Kurts andra, ganska mycket yngre, fru och tillsammans har de den vuxna dottern Sofie som när hon någon gång träffar dem gör Maggie både osäker och defensiv med sina universitetsord och sitt tal om feminism.

Undan för undan vecklar Kurts och Maggies utsatta och brutala ungdomsår ut sig, liksom Kurts brutalitet mot Maggie. Och mitt i berättelsen om dessa två finns alltså, till synes insprängd ganska apart, den om skeppet Scandinavian Star som bränns upp i ett försäkringsbedrägeri som klimax i en härva av mygel och skrupelfri jakt på de pengar som är som är så viktiga att ha på fickan. Vad Scandinavian Star har att göra med Maggie och Kurt antyds inte förrän precis i slutet.

Pengar på fickan är ingen tjock bok, men Nordenhof tecknar på de relativt få sidorna med skarpa om än lite skissartade penseldrag bilden av två liv levda i samhällets utkant. Ibland utanför, ibland precis innanför men alltid på gränsen.

Våldets stegring i Maggies och Kurts relation är skickligt och ytterst obehagligt skildrat. Men Nordenhof gör det inte heller enkelt för sig (eller läsaren) i porträttet av Kurt, även om hon inte heller hemfaller åt att romantisera hans och Maggies relation. Båda två är mångfacetterade, invecklade människor. När deras dotter kommer ut som lesbisk och läsaren förväntar sig en explosion från Kurt, blir han i stället glad över att deras Sofie blivit tillsammans med sin första flickvän. Denna finstämda scen mellan två stolta föräldrar balanseras dock upp av Maggies reaktion precis innan, när hon blir omåttligt lättad eftersom hon tänker sig att Sofies homosexualitet kommer att skona henne från att bli slagen sönder och samman såsom Maggie själv har blivit. Nordenhof vågar lämna alla sår öppna utan att försöka lösa konflikter eller jämka ihop motsättningar.

Något som förbryllar lite är det ”jag” som dyker upp i början och slutet av romanen och som av allt att döma för talan i stycket om Scandinavian Star. Vem det är som talar och vilken koppling denna har till romanpersonerna är inte klart. Detta okända ”jag” som tycks vara den som berättar om Kurt och Maggie skapar i alla fall ett visst avstånd till dem, och öppnar också för att det vi läser kanske bara är en utomståendes tolkning av dessa människor. Möjligen är det författarens sätt att plantera in en frågeställning om den frihet de som tillhör samhällets mittfåra alltid tar sig när de tolkar och beskriver de som är i utkanten oavsett om det handlar om myndigheters dokumentation, politisk debatt eller skönlitterära skildringar.

Det essäliknande kapitlet om fartyget då, tillför det något? Även om det på slutet visar sig finnar en koppling mellan fartyget och Maggie och Kurt undrar jag om inte samma poäng om rovkapitalism som görs i det resonerande stycket om Scandinavian Star inte hade kunnat göras mer subtilt och organiskt. Asta Olivia Nordenhof har ju visat att hon i allra högsta grad behärskar det subtila.

Hon har i alla fall definitivt väckt min nyfikenhet på vart denna planerade bokserie kommer ta vägen. [/premium]

The post Intresseväckande roman om liv i marginalen first appeared on Opulens.