GÖTEBORG. Opulens utsände Robert Myhreld är på plats på Bokmässan i Göteborg. Här summerar han helgens upplevelser. 

Söndag. Sista dödsrycket. Urlakad. Funderat på att avbryta. Falnad livsgnista och meningslöshetskänslor både här och där. Mest där, faktiskt. Vad är ens vitsen med spektaklet! Och det trots att det är ett ljumt spektakel. Finns det liv efter mässan? Nä, nu koketterar jag bara. Och koketterar över att jag koketterar. Och…

Ni få som har läst första rapporten minns kanske att mjöd väntade när sista tangenten hade slagits ned. Jag är så naiv. Mjödet var fint, Medovarus är stabilt. Rimlig prisnivå också. Inredningen på stället, där mjödet intogs, ett försök att få besökarna att minnas 1500-talet när allt var mycket bättre. Så. Jag och min fru slår oss ned vid ett bord av rejält virke och komplimenterar både det ena och det andra. Hon säger lite lågt att det finns ett porträtt av Gustav Vasa på väggen bakom mig. Och det är ett väl tilltaget sådant.

Vad jag naturligtvis borde ha förstått är att mjöd + 1500-talet + Gustav Vasa även drar till sig ett visst klientel. Exempelvis ungsvenskar, deras symbol syntes tydligt. Hon viskar vidare att en av dem tittat på henne och att hon känt ett visst obehag. Känner de doften av vänstern? Mina fingrar sluter sig kring skaftet på min värja och jag är redo att försvara liv, lem och demokrati. Vi går därifrån i stället. Stället är fyllt med tvivelaktiga vättar och andra. Att hugga sig fram till utgången hade ändå bara varit jobbigt. Så kan det vara.

Apropå Gustav Vasa så såg jag under söndagen ett samtal mellan Dick Harrison och Magnus Västerbro vars bok om Karl XII jag skrivit om i Opulens. Också Dick Harrison har nyligen kommit ut med en bok om den svenska stormaktstiden. Det var ett underhållande samtal och vad som konstaterades var väl ungefär att denna epok var en fruktansvärd sådan för det svenska folket. Kronan, det vill säga kungen, hade ett skruvstädshårt grepp om makten. Det pressades fram både mannakött och rent materiella resurser för att bedriva krig som i slutändan inte ledde fram till mycket mer än död. Karl XII:s död i Fredrikshald omnämns naturligtvis i alla historieskolböcker på grundskolan. Vad som inte nämns är det myckna antalet människor som frös eller, som Dick Harrison uttryckte det, bajsade (dysenteri) ihjäl sig.

Jag fick efteråt samtala en stund med Magnus Västerbro. Boken fyller en kunskapslucka och vill lyfta fram den så att säga enkla människan i ljuset. Dessa förbises som bekant inte sällan i historieskrivningen. Västerbro menar att den tiden inte särskilt ofta beskrivs för vad det faktiskt var, det vill säga ett envälde och en militärdiktatur.

Man kan fråga sig varför just Karl XII, ”som behandlade det svenska folket så jävla dåligt”, och exempelvis inte Gustav II Adolf, omhuldas i högerextrema kretsar. Magnus Västerbro har funderat en del kring denna fråga. Hans (kvalificerade!) gissning är att vi har att göra med ett perfekt narrativ. Vilket inte låter orimligt. Det var en självvalt ensam och minst sagt principfast ung man mot om inte världen, så åtminstone övriga Europa. Mannamod, ungdom, styrka.

Karl XII var en riktig svensk som dog en mystisk död som det har spekulerats kring ungefär lika länge som han har varit död. ”Det grandiosa misslyckandet” som Västerbro uttrycker det. Varför Karl XII agerade som han gjorde under sin livstid? Ja, det får vi aldrig veta. Minnesvärt citat: ”Sauron ville erövra Midgård, men ingen frågar sig varför.” Karl XII och Sauron – en komparativ undersökning. Där har vi en framtida bok.

Lördagen innehöll också en hel del trevligt, men nu tar vi istället och avrundar. Jag fick i alla fall ta en helt okej macka och kopp kaffe med två mycket skickliga och vänliga poeter: Jenny Högström och Marit Kapla.

Hade jag inte varit så full av mig själv hade jag känt mig hedrad. Däremot kan jag säga att jag blev imponerad av att de kunde inta samma pose i nästan trettio sekunder, det vill säga ungefär lika lång tid som det tog för mig att fumla med kameran. Om man tittar nog ser man att de är trötta på min skit. Med all rätt. Det är jag själv också.

The post Bokmässan 2021: Slutsummering first appeared on Opulens.

GÖTEBORG. Opulens utsände Robert Myhreld är på plats på Bokmässan i Göteborg. Här är hans första rapport.

Fredag. Jag har gått vilse. Eller ja, jag gick vilse. Nu vet jag exakt var jag är. Jag skulle lyssna på ett samtal om skolan och segregation. Salen var inom räckhåll. Nu sitter jag istället i ett mörkt hörn med ett mörkt sinne och pysslar med alkoholromantisering och tangenter. Det galna geniet är jag inte, så varför inte det försupna. Och geni är jag i och för sig verkligen inte, så slutsatsen blir att jag bara är en alkoholromantiker som leder ungdom och andra in i fördärvet. För min egen stolthets skull kontrollerade jag med personal att det är så byggnaden är konstruerad, det vill säga att man ska gå vilse. Allt är Bokmässans fel helt enkelt. Ingen skugga faller över mig eller Opulens.

Det är tomt här. Både i mitt dunkla hörn och på mässan i stort. Vilket var att vänta. Jag trodde att jag inte skulle påverkas särskilt mycket, folkskygg som jag är. Men nu känns det underligt. Det finns oceaner av utrymme att flänga runt på och göra kullerbyttor eller vad man nu vill göra. Ingen kommer se en. Vi talar om person per kvadratkilometer i paritet med Norrbotten.

Nyligen taltes jag vid med Balsam Karam vars roman Singulariteten jag läst. 20 minuter har de som samtalar på sig. Med undantag. 20 minuter är ingenting, förutom när man på gymnasiet skulle hålla en presentation. Då var det en evighet och antagligen längre. Vad hann då sägas på dessa tjugo minuter? Rätt mycket och det var intressant. Om Karams egen bakgrund, i vilken mån den färgat boken och vad själva syftet med boken är. Vilket jag inte kommer ihåg, men det var säkert fint. Läs boken för fasen. När jag sökte upp henne efteråt insåg jag att jag glömt hur man både tänker och pratar och stod mest och mumlade och svamlade. Så kan det vara, vissa dagar går det helt enkelt inte att vara salongsfähig. Några signatursugna personer dök upp och räddade mig. Prisa!

Just den här scenen roddas av Svenska kyrkan. Se människan, ecce homo. Inte helt osökt kommer jag att tänka på Emil Ciorans konstaterande: “Anblicken av människan – vilket kräkmedel!” Allt handlar om dagsform antar jag. Eftersom jag vaknade i ottan, gjorde morgontoaletten kvicksilversnabbt och expressklappade kattorna innan jag gick, kom jag hit tidigare än planerat. Jag följde mina tvivelaktiga instinkter och ramlade in mitt i ett samtal mellan Yukiko Duke (aldrig sett förr, men har märkt att hon syns lite varstans) och en fransk barnboksförfattare (kollade upp vem, han heter Jean Claude Mourlevat och har vunnit Astrid Lindgren Memorial Award med motiveringen ”en lysande förnyare av sagans traditioner, öppen inför både det svåraste och det vackraste”.) Det skojar man inte bort. Eftersom jag inte talar amerikaniska får ni inte veta något mer än att han är artig, ödmjuk och trevlig. Åtminstone inför folk, salongsfähig och så vidare.

Uppdatering: Sitter i pressrummet. En äldre herre sitter bredvid mig och harklar sig lite diskret, stryker under meningar i en bok och antecknar på ett blad av guld. En Gunnar gick förbi, han frågade om läget, antecknarherren svarar att det är så bra som det kan bli, Gunnar sprang vidare till ett samtal. Välfriserad, respektabel. Framför mig skriver någon på en dator. Indrag, citat och grejer. Jag tittar genom min kikare. Prestationsångesten kommer krypande som en binnikemask. Mår jag tillräckligt bra? Borde jag citera mer? Borde jag hälsa på herren bredvid mig?

Nu väntar: toalett och ett samtal om psykisk ohälsa i skolan i pandemins spår. Det har jag till och med lite erfarenhet av. Skolan alltså, och elever och pandemi och distansundervisning och galenskap. Vissa har gynnats, andra inte. Där har ni min analys.

Nu har jag varit på samtalet. Psykolog och neurolog från Helsingfors. Ljudet är lite lågt. Vi är fyra i publiken. Jag tjuvfotograferar kameramannen. En färsk enkät visar att 62 % av gymnasieeleverna tycker att distansundervisningen inverkat menligt på måendet.

Nu är det viktigt att fokusera på välbefinnande när studierna återgår till det så kallade normala. Den här föreläsningen är nog mest användbar för lärare och de personer som kommer läsa boken som samtalet bygger på. Det gäller, kort och gott, att ta till vara på de erfarenheter som både skolan som organisation och skolan som personal och elever att ta tillvara på de erfarenheter som man fått av pandemin.

Jag gick tidigt. Nu närmar vi oss dagens slut, åtminstone för en Robert.

Dagens soundtrack: Dimmu Borgir – Council of Wolves and Snakes

We are of transcendence
We are wolves and snakes

Vargar. Ormar. Journalister?

Besvikelse: Ingen har hittills känt igen mig. Ingen har velat ha sin bringa signerad med min rostiga morakniv (släktklenod).

Glädjeämne: Inga nazistsvin har visat sig utanför Bokmässan vilket skedde för några år sedan. Nu är i och för sig Korsvägen, alltså en knutpunkt för kommunaltrafik och folk som vill stjäla cyklar, under ombyggnation. Det ska nog byggas något underjordiskt där. Apropå nazisterna så minns jag det som så att de blev inringade av polisen och sedermera fick ge upp eftersom de blev törstiga och bajsnödiga. Veklingar.

Nu drar jag och dricker mjöd på ett hak jag spanade in härom veckan. Nya simtag i morgon. Nästa text på måndag. Fridens!

Go’ och gla’.

The post Bokmässan 2021: Det är tomt här first appeared on Opulens.

BOKMÄSSA. Imorgon är det en viktig dag för litteraturen när Bokmässan i Göteborg drar igång. I år blir det en hyrbidmässa, med såväl digitala som fysiska programpunkter. Några utställare presenterar sina medverkande författare och punkter från helgens program.

Även om pandemin stoppar Bokmässan i Göteborg från att öppna dörrarna på vid gavel till Svenska mässan, blir helgen likväl fylld med bokförsäljning och studiosamtal. I år är temana Demokrati, Nordisk litteratur och en fortsättning på förra årets tema Läs! Läs! Läs!

– Vi har slagit på stort, hybridform som det är och utan att veta hur det kommer att falla ut, men det känns viktigt att vara med, säger Jenny Bjarnar på Ordfront förlag.

Hon menar att Ordfront vill fortsätta att stötta mässan och ser den som en chans till att lyfta förlagets författare som haft begränsade möjligheter att prata om sina böcker i år. Bland annat kommer förlagets författare och regissören Suzanne Osten för att prata om sin självbiografi Vem tror hon att hon är, Suzanne Osten? som kommer ut i november. Kent Werne är aktuell med boken Konspirationsfeber, där han undersöker anledningarna till att vissa människor rycks med i konspirationsteorier, och kommer till bokmässan för att samtala om just detta.

På plats är också Göran Greider som ska prata om sin hyllade bok Barnboksbrunnen, där han undersöker vad som händer med psyket när en människa blir sjuk. Minnena letar sig från sjukhussängen tillbaka till hans arbetarklassuppväxt.

Galago förlag har även dem en hel del punkter planerade för helgen. Bland annat kommer Mats Jonsson, som är förlagets största författare på mässan, för att samtala om sin bok När vi var samer, som handlar om samisk identitet. Elias Ericson och Olivia Skoglund deltar i ett samtal som kallas Transpersoner i huvudrollen och Ulrika Linder kommer för att prata om arbetarlitteratur.

– Ulrika Linder är konstnär och författare, men hon har jobbat på återvinningscentral tidigare och skrivit boken Återvinningscentralen, berättar Sofia Olsson, från Galago.

Leopard Förlag satsar i mindre skala och har valt att endast skicka en av förlagets författare, Ali Esbati, som på bokmässans egen scen kommer att samtala om högerextremismens framfart, kopplat till hans nysläppta bok om Utøya, Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle.

Fri Tankes författare Åsa Wikforss kom i somras ut med boken Därför demokrati – om kunskapen och folkstyret som hon skrivit tillsammans med Mårten Wikforss. På bokmässan deltar hon i samtalet Oenighet – den enes dröm, den andres mardröm, där deltagarna frågar sig om en konstruktiv oenighet har präglat diskussionerna om och inom demokratin?

Fri Tanke arrangerar också ett samtal med doktorer och docenter från Lunds universitet för att diskutera alternativa vägar mot en framtid med eller utan antibiotika, när infektionerna har slutat svara mot medicinen. Medverkar gör Henrik Loodin, doktor i sociologi, Cecilia Lenander, doktor i medicinsk vetenskap och Kristofer Hansson, docent i etnologi.

Det kommer även att ordnas en bokmarknad under helgen utanför Litteraturhuset i Göteborg och istället för en egen monter inne på mässan kommer varje utställare kunna sälja böcker via det digitala rummet Bokmässan Deals. Flera av förlagen ser fram emot helgen, även om längtan efter en fylld mässhall är stor.

– Jag ser fram emot att det tar ett steg i rätt riktning och blir en hybrid istället för bara digitalt. Men jag tror att det är många som saknar den vanliga versionen av bokmässan, det betyder så mycket för oss som förlag att vara där, säger Madeleine Persson från Galago förlag.

The post Ett urval från helgens bokmässa i Göteborg first appeared on Opulens.