NYTT FÖRLAG. Melker Garay, tidigare ägare av Opulens, har nu startat ett nytt förlag, Telegrafstationen. Flera författare har valt att följa med och Opulens är med på ett hörn som samarbetspartner.

Detta har hänt: För nio år sedan grundade Melker Garay och vår chefredaktör Stefan Bergmark magasinet Opulens. Bergmark sammanförde Garay med sin förläggare Tomas Ekström och ett par år senare föddes Ekström & Garay förlag, som också tog över Opulens, vilken tidigare haft Melker Garay som ensam ägare. 2022 köpte magasinets redaktörer Opulens och Ekström & Garay såldes senare till förlagsgruppen Hoi Publishing, vilken i dagarna satt bolaget Ekström & Garay i konkurs.

– Det är förstås ledsamt att verksamheten vi slet så hårt för, dessutom med mitt och Tomas efternamn i loggan, nu läggs ned nästan tre år efter att vi sålde, säger Melker Garay. Men vi har gått vidare och de erfarenheter vi gjort tar vi med oss när vi nu startar Telegrafstationen.

Telegrafstationens historia

Telegrafstationen har en förhistoria. Den grundades 2011 som en kommunikationsbyrå med ambitionen att skapa en kunskapsorienterad verksamhet av och för kulturproducenter. Bland uppdragsgivarna fanns författare, konstnärer, förlag, bibliotek och teatersällskap.

Själva namnet Telegrafstationen går tillbaka till verksamhetens första kontor, som låg i en tidigare telefon- och telegrafstation i Venaröd, öster om Hörby i Skåne. Även om verksamheten sedan dess flyttat vidare, lever företagets idé om att nå ut till läsare.

Fast nu då som ett bokförlag med fokus på uppdragsutgivning, vilket innebär att författaren mot en avgift får tillgång till professionell redaktionell kompetens, formgivning och distribution. Personerna bakom Telegrafstationen har sammanlagt givit ut mer än tusen böcker i olika förlagskonstellationer.

Nya tider med annan inriktning

Centrala idéer är transparens och att sätta författaren i centrum, menar förlagschefen Melker Garay. Författare erbjuds personlig vägledning genom hela processen, från manusbearbetning till färdig bok. Förlagsavtalen är också tidsbegränsade till två år och rättigheter till andra format – som ljudbok, översättningar eller filmatiseringar – ligger kvar hos upphovspersonen om inget annat avtalas.

– Tanken är att samarbetet ska bygga på frivillighet snarare än långvariga exklusivitetskrav, säger Melker Garay.

Uppläggen kan anpassas efter varje projekt. En författare som vill sköta redigering eller korrektur på egen hand kan göra det, medan andra kan välja ett mer omfattande stöd. Förlaget arbetar också med marknadsföring för att synliggöra både bok och upphovsperson i medier och sociala kanaler.

Författare följer med det nya förlaget

Flera författare som tidigare givit ut böcker på Ekström & Garay har nu valt Telegrafstationen för sina kommande alster. Leif Jonson är en av dem.

Leif är docent i Tema Kultur och Samhälle vid Linköpings universitet och har även arbetat för såväl statliga verk, privata företag som landsting. På Ekström & Garay har han tidigare kommit ut med fyra sakprosaböcker.

– Jag fick nys om Ekström & Garay via en artikel i tidningen Vi läser, tror jag, och skickade in ett manuskript. Den bedömning av lektören som kom i retur imponerade, så jag bestämde mig för att låta dem göra boken.

Hans två kommande, Bruksandan och folkhemmet samt Historiebruk – berättelser om industrisamhället Sandviken, planeras att släppas på Telegrafstationen nu i april och juni.

För en akademiker som Leif blev det ett nära samarbete med förlaget innan boken fann sin slutliga skepnad.

– Jag hade flera faktaböcker bakom mig men redaktören lotsade in mig i en ny litterär form, sakprosan, för att boken skulle bli mer lättillgänglig. Jag blev också mycket nöjd med slutprodukten, den tryckta boken med sin kreativa formgivning, så även de kommande tre titlarna fick förlaget ta hand om.

– Och Telegrafstationen ser jag som en fortsättning på det som var Ekström & Garay innan Hoi tog över förlaget, säger Leif Jonson om sitt utgivningsbeslut för de kommande två titlarna.

Samarbetspartner till Opulens

Som den uppmärksamma läsaren av Opulens kanske redan märkt så återfinns sedan några veckor tillbaka annonser för Telegrafstationen på magasinets sajt och i veckans nyhetsbrev. Opulens är ny samarbetspartner till Telegrafstationen och chefredaktör Stefan Bergmark kommer också hjälpa förlaget med marknadsföring av deras författare.

– Min roll blir i första hand att vara bollplank och hjälpa författarna med mediearbetet i samband med sina boksläpp. I de fall det blir aktuellt att recensera Telegrafstationens utgivningar kommer vi att ta in externa kritiker på samma sätt som när det handlar om böcker av Opulens medarbetare.

REDAKTIONEN

The post Ett nystartat förlag för uppdragsutgivning first appeared on Opulens.

PROSA. Förra året presenterade vi ett utdrag ur iodine Jupiters bok ”Jag vill bli kriminell”. Här följer ytterligare en text ur den boken.

RÄDSLAN FÖR ATT STICKA UT

En del författare erhåller en ofattbar välvilja från förlag och kritiker. Även fast deras verk är mediokra. Jag tänker att upplevelsen av ett verk bör skänka åtminstone något av följande: glädje, skratt. spänning, fasa, tankar, skönhet. Förvåning eller nån grad förvirring. Den senare är den yttersta formen av underhållning.

Det kan vara att hjälten i en film plötsligt dör oväntat på slutet för att nån av karaktärerna i filmen säger han är en tönt. Det räcker för att göra folk ursinniga. En stark känsloyttring hos publiken därför att den bryter mot en mångårig konvention. Det förväntade får på käften. Det gillar folk inte, men man gillar att känna nåt. En sällsam njutning med skräckblandad förtjusning.

Det oväntade måste få mer utrymme i konsten. Det är nästan obefintligt idag i traditionella media. Allt är i boxen, inget utanför. Ingen vågar satsa på det som rör om på riktigt, inte ens ge det utrymme.

En missuppfattning är att tråkigt skulle vara seriöst bara för att det är trist. Det är mer författarens oförmåga att väcka utrop. Men det pseudoseriösa premieras hårt. Poserandet i allvar är utbrett i bokbranschen ända sen Lagercrantz tid. Men långsamt håller det på att tappa greppet med disneyfiering som följd. Två polariteter.

Få författare är förunnade att bemästra balansakten mellan allvar och humor. Få lyckas skapa den osäkerhet som leder till förvirring, eller avgrundsdjupa skratt över det absurda i vår tillvaro. Tjänstemännen som bedömer om en upplevelse är värd att satsa på gör en kalkyl. Gör han en felbedömning, om nåt inte säljer, riskerar han förflyttas till en skrubb i källaren.

Ingen vågar ta ett självständigt beslut, ingen vågar stå för nåt. Chefer gömmer sig bakom varandra och hänvisar till ett avtal med riktlinjer för målet med verksamheten. Väck inte den björn som sover.

Beslut om upplevelsens mål kommer från plånboken som sin tur inväntar statistik från flockens köpbeteende. Minsta gemensamma nämnare. Death för all kreativitet. Standardformler. Det oväntade och fantastiska händer inte. Upplevelser som sätter något på spel finns inte på kartan i Sverige. Det förutsägbara och trygga är kriteriet för din upplevelse, det udda förpassas till hittegodsavdelningen.

Vänsterkillen bör absolut inte bära en massa smycken och dreads i tv-debatten. Det ska affärsmannen göra. Dyr kostym och slips gör vänsterkillen intressant. Du lyssnar för att du blir nyfiken. Han bryter mönstret. Bingo!

Vi får aldrig bli mätta och trygga.

Döden är uttråkning, och uttorkning av all kultur.

Bokförlagen tror att de förlorar sitt anseende genom att signa en poet som ställer sig över PK-standard. En författare vars främsta syfte inte är att lyfta deras förlagsprofil vågar man inte satsa på. Det borde vara precis tvärtom. En huspoet för det oerhörda. Det är anseende att ha bisarra författare som bjuder på det oförutsägbara. Många läsare vill inte få sig bekräftade 24/7 utan vill få sig till livs det osannolika och fantastiska. Inte i marginalen, utan på bra sändningstid.

Samhället skulle tjäna på att ge folk intressantare upplever än brus. Flykten från en förutsägbar verklighet skulle minska drogmissbruket, göra verkligheten rik istället för fattig. Upplevelseindustrin skulle få en ny guldålder. Energi och kraft med ett rikare utbud får folk att må bättre. För mig betyder ordet kultur samtal. Det är något positivt. Det förenar och berikar. Det fantastiska leder i högre grad till reaktion och dialog.

Helt krasst är staten i grund och botten mer intresserade av rationella konsumenter. Skattepengar. Man uppmanar till mindre känslosamma utbildningar. Teknik, förnuft, data och rationalism är i strid med fantasi, det fantastiska, omöjliga.

Logiskt tänkande är inte konstens främsta uppgift. Därför skär staten ständigt i humaniora. Romantikern eller känslomänniskan har lågt nationalekonomiskt värde. Landets kulturliv håller på att självdö. Företagsfascismen gör entré.

Det är vad vi förtjänar.

The post iodine Jupiter – ”Rädslan för att sticka ut” first appeared on Opulens.

LITTERATUR. Nyligen rapporterade TT att danska regeringen tänker slopa skatt på sötsaker. Nu kan Emil Siekkinen berätta att den danska kulturministern drivit igenom ett beslut om slopad bokmoms.

Den i Sverige boende som besöker någon av Köpenhamns inspirerande bokhandlare har länge lagt märke till det höga priset på böcker. Bokmomsen i Danmark ligger på 25 procent, vilket är den högsta bokmomsen i världen. Detta kan jämföras med 14 procent i Finland, sex procent i Sverige, och noll i Norge.

Läsandet minskar dock i Danmark och den danska regeringen vill nu göra böcker mer tillgängliga. Kulturminister Jakob Engel-Schmidt (M) har drivit igenom beslutet att helt avskaffa momsen på böcker, en förändring som länge efterfrågats av bokhandlare, förläggare, och författare.

Reformen väntas kosta staten omkring 300 miljoner danska kronor och finansieras genom budgetens överskott. ”Det är inte var dag man lyckas övertyga kollegor om att satsa så stora pengar på danskars konsumtion och kultur,” sa en stolt Engel-Schmidt då nyheten presenterades. Reformen är en vinst för de danska läsarna – och för svenskarna som gärna korsar sundet för böckers skull. Men den verkliga betydelsen ligger möjligen i signalen – att litteraturen fortfarande ses som värd att investera i.

EMIL SIEKKINEN

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Danska regeringen investerar i litteratur first appeared on Opulens.

BÖCKER. Erik Bovin har tagit del av en aktuell rapport om bokbranschens utveckling under de senaste decennierna. Här följer hans reflektioner över hoten mot den fysiska boken.

Hur ska det gå för problemsegmentet? Ni som läste tredje delen i Stefan Lindbergs artikelserie i Expressen i fjol minns kanske anekdoten om ett samtal under bokmässan med en berusad höjdare i förlagsbranschen som myntade uttrycket för att beskriva den sorts litteratur som varken förlaget eller författaren tjänar på men som likafullt utgör en inte oväsentlig del av kvalitetslitteraturen. Alla som bryr sig det minsta om den kvalificerade litteraturens fortlevnad borde ömma för detta segment. Läget är minst sagt bekymmersamt. Det blir om inte annat tydligt för den som läser Svenska Förläggareföreningens nya rapport ”Det digitala genombrottet: Den svenska bokbranschens utveckling mellan 2003 och 2023”.

Minskad bokförsäljning

Att allt färre köper och läser fysiska böcker torde inte ha undgått någon. Jag har alltid tänkt att bokförsäljningen i vårt land minskat, ja, åtminstone sedan slutet av 80-talet. Det var trots allt då tv:n på allvar tog upp konkurrensen med boken om folkets uppmärksamhet. Fram tills dess var televisionen rätt tråkig. Med tv-såpornas uppsving och en ungdomskultur som sakta men säkert började leta sig in i televisionen blev dumburken desto mer attraktiv. Dessutom blomstrade pop- och videokulturen. Sedan kom 90-talet, ZTV och med det en ironisk och ytlig attityd som anammades av en ny generation. Beskrivningen av denna utveckling borde räcka som förklaring till bokens låga status, tänker jag.

Ett otippat rekordår för böcker

Men under millennieskiftet händer något och 2003 är, otippat nog, något av ett rekordår för bokförsäljningen. Faktum är att från 2003 fram till 10-talet öppnas det fler bokhandlar än det läggs ned. För 15 år sedan uppskattade man att 40 procent av befolkningen läste böcker regelbundet. En oväntat positiv trend som emellertid visar sig vara kortlivad. 2021 har siffran sjunkit till 31 procent.

Den fysiska boken är hotad

Det råder inget tvivel om att den fysiska boken är hotad. Siffrorna talar sitt tydliga språk. 2003 såldes 40 miljoner tryckta böcker. Sedan dess har försäljningen nästan halverats. I fjol såldes endast 24 miljoner tryckta böcker.

Bokbranschen har under lång tid präglats av en kärlek till boken. En markant förändring har dock skett i och med ljudboksboomen. Ljudbokskonsumenterna är i regel långt ifrån litteraturälskare, data som ger unik inblick i deras konsumtionsbeteende visar att påfallande många somnar med en ljudbok i öronen. När förlag köps upp av stora ljudboksförlag krävs ingen Einstein för att förstå att det hjärta som klappar för boken får ge vika för en mer cynisk litteratursyn liksom ett tänk i strikt kommersiella banor.

Skräddarsydda verk för ljudboksformatet

I dag existerar redan litterära verk skräddarsydda för ljudboksformatet. Dessa kallas inte romaner utan ”berättelser” och de som genererar flest lyssningar tycks vara utarbetade efter ett färdigt recept som lyder: färre huvudpersoner, fler verb och kortare meningar.

När det gäller en fysisk bok spelar det rent försäljningsmässigt ingen roll om läsaren struntar i att läsa ut boken. Men som förläggaren Svante Weyler påpekar i kapitlet ”Förläggeri i disruptiva tider” är det annorlunda med ljudboken: ”Lyssningen ersätts per minut och en uttröttad lyssnare är en direkt förlust för förlaget och författaren som tröttat ut honom eller henne.”

Att förlagen, tack vare data, på förhand vet vad lyssnarna vill ha och lönsamheten är avhängig förmågan att servera dem just detta förklarar varför vissa kommersiella författare är hårt styrda att skriva på ett visst sätt samt varför denna utveckling lär fortsätta. Om detta blir normen – varför behövs då alls författare? Ljudboksanpassad litteratur kan ju lika gärna produceras av AI.

AI oroar

I rapportens avslutande kapitel är man försiktig med att sia om framtiden. Likväl blottas en inte helt obefogad oro för en utveckling där förlagen tack vare AI bokstavligen kan komma att spotta ur sig böcker.

Norge en förebild

Rapporten avhandlar förlagens kriser och de utmaningar digitaliseringen medfört medan författarnas erkänt usla villkor ägnas mindre uppmärksamhet. Svenska författare har alla skäl till att titta avundsjukt på sina kollegor i grannlandet. Fasta bokpriser, generösa statliga stipendier och en inköpsordning som kort sagt går ut på att staten köper in mer än 700 exemplar av nästan all skönlitteratur leder till att norska författare är garanterade en viss inkomst medan svenska författare utan bästsäljare i bagaget tvingas se sig om efter andra försörjningskällor. Jag är nog inte ensam om att tycka att Sveriges litterära system bör ses över med Norge som tänkbar förebild.

Bokens glansdagar är förbi

Ofta när författare, förläggare och annat branschfolk ondgör sig över branschens bistra utveckling låter det som att det inte bara vore önskvärt utan dessutom möjligt att isolera den från världsutvecklingen i övrigt.

Till rapportens förtjänster hör att man inte blundar för hur framväxten av till exempel fildelning, strömningstjänster och smarta telefoner påverkat såväl samhällets som den enskilda individens inställning till den fysiska boken. Att bokförsäljningen på ett mirakulöst vis ska hitta tillbaka till sina glansdagars nivåer är det nog få som tror, i synnerhet i dag när det stora flertalet även slutat köpa skivor, filmer och knappt går på bio längre. Så varför låtsas som att det är möjligt?

Varför är den fysiska boken viktig?

En fråga som inställer sig däremot, och det med rätta: Varför är den fysiska boken viktig i dag? Vissa litterära verk fungerar som bekant inte i ljudboksformat och den fysiska bokens existens är mig veterligen säkrad då den alltid kommer tilltala en hängiven skara litterater och andra finsmakare. Men om vi bortser från dem och vänder oss till den breda allmänheten. För gemene man, är inte utbudet med e- och ljudböcker tillräckligt? Nja. Fysiska böcker bidrar till ökad läsförståelse. Detta kan inte nog understrykas!

Kognitiv forskning visar att vi är bättre på att tillägna oss information på papper än på skärm. Och även om litteraturen, rent krasst, inte har samma betydelse i dagens postindustriella era tyder inget på att behovet av att kunna hantera, tolka och värdera information lär minska. Det vill säga om vi inte är beredda att överlämna allt tankearbete åt ”robotarna”.

Gör oss till bättre läsare

Detta ”problemsegment”, dit nästan all litterärt avancerad prosa hör, må fortsatt vara ett ekonomiskt problem. Ändå är det just detta segment som gör oss till bättre läsare. Och till skillnad från de ”perfekt förpackade” berättelser som omger oss kan den avancerade litteraturen – i bästa fall – ge oss det vi inte visste att vi ville ha.

The post Har fysiska böcker någon framtid? first appeared on Opulens.

FÖRLAG. Hoi förlag byter namn till Hoi Publishing. Samtidigt registreras förlaget som ett publikt bolag.

Hoi förlag har tidigare gått ut med att man planerar att börsnotera bolaget, och namnbytet är en del i förberedelse inför detta.

– Namnbytet till Hoi Publishing visar på våra internationella ambitioner. Att förlaget blir publikt innebär också att fler som är intresserade av att investera i kultur generellt och litteratur specifikt nu snart kan få den möjligheten, säger Jesper Hörnberg, styrelseordförande i Hoi Publishing i ett pressmeddelande.

Hoi förlag är ett så kallat hybridförlag som grundades 2010 med devisen ”För författare, av författare.” Modellen med hybridförlag innebär att författaren själv investerar i bokutgivningen, och får behålla en större del av vinsten. Idag ger Hoi Förlagsgrupp ut ungefär 150 titlar om året.

Anna Brynhildsen

The post Hoi Förlag byter namn first appeared on Opulens.

ARBETSVILLKOR. Fjolårets bokförsäljning ökade från en rekordnivå till en annan. Totalt steg den med 6,3 procent och pandemin trots vara en av förklaringarna.

– Det verkligt intressanta blir att se om det här håller i sig, säger Erik Wikberg, forskare på Handelshögskolan.

Erika Josefsson/TT

The post “Oskälig ersättning” trots ökad bokförsäljning first appeared on Opulens.

BOKBRANSCHEN. Nu är det klart vem som tar över ledningen för Svenska Förläggareföreningen. Juristen Mikaela Zabrodsky ersätter Kristina Ahlinder som lämnar tjänsten som vd efter 27 år.

Mikaela Zabrodsky har arbetat på Svenska Förläggareföreningen sedan 2015.

“Det här är verkligen mitt drömjobb! Bokbranschen har genomgått stora förändringar och är fortfarande i rörelse. Förläggarföreningen ska både vara en samlingsplats för branschen och en gemensam kraft i relevanta frågor”, säger hon i ett pressmeddelande.

Hon tillträder vd-tjänsten den 2 mars i år.

TT Nyhetsbyrån

The post Hon blir ny chef för Förläggareföreningen first appeared on Opulens.

BRANSCHRAKET. “2021 har börjat bra och med den takt som vi håller nu så kommer vi att passera 2020 års omsättning”, säger Ekström & Garays förlagschef Melker Garay till sajten Boktugg som uppmärksammar att Opulens ägare femdubblade sin omsättning förra året.

Boktugg är en sajt som skriver om nyheter inom bokbranschen. I en intervju med Ekström & Garays ena ägare beskrivs ett förlag som gått från från noll till 14,2 miljoner i omsättning på två år. Som en av många orsaker till succén nämner Garay magasinet Opulens:

– Att vi köpte upp kulturmagasinet Opulens.se har också bidragit till att förstärka vårt varumärke som i sin tur fått flera författare att söka sig till oss.

Hela intervjun med Melker Garay kan läsas här.

The post Opulens ägare femdubblade omsättningen ifjol first appeared on Opulens.

SAMMANSTÄLLNING. Utgivningen av tryckt skönlitteratur ökade i Sverige i fjol. Det gavs ut hela 50 titlar ut som på ett eller annat sätt berör pandemin, framför allt dagböcker och antologier men också poesi.

The post Pandemin redan ett ämne för poesin first appeared on Opulens.

SVÅGERPOLITISK KULTUR. “Mycket som är värdefullt kommer helt enkelt inte fram i ljuset och når den stora allmänheten när dagstidningarna och andra stormedia agerar som om de var underställda de stora bokförlagen”, skriver författaren Enel Melberg.

Just nu håller jag på och läser Jan Kjærstads roman ”Berge”, om en man som är den viktigaste personen för romanens intrig, men som kallas en ”loser”. Politiskt och litterärt. Jag ska inte fördjupa mig i romanen men en bild från den har stannat kvar:

Där sitter Berge i en bokhandel med en stapel egna böcker och en penna framför sig, för att signera, folk strömmar förbi, ingen stannar. Man kan hamna där om man skriver för dåligt, men man kan också hamna där av andra orsaker. Det är dessa jag vill ta upp.

En sådan orsak till osynliggörande är att inte komma ut på något stort förlag, då blir man nämligen inte recenserad i de stora tidningarna. (Såvida man inte är medarbetare i tidningen, för då kan även små förlag komma i fråga). Detta kan tyckas vara logiskt men är det inte, för på så sätt hamnar en stor del kvalitetslitteratur ”under radarn” eller i ”medieskugga” som det heter. Mycket som är värdefullt kommer helt enkelt inte fram i ljuset och når den stora allmänheten, när dagstidningarna och andra stormedia agerar som om de var underställda de stora bokförlagens och för den delen också skivbolagens marknadsavdelningar. Så kan man få läsa samma intervju, stort uppblåst, med samma musiker eller författare samtidigt i de två största tidningarna. I stället för att plats skulle ha beretts åt mindre aktörer.

Stormedia är som armar på marknadens bläckfisk, dess förlängda arm som följer order från storhjärnan och fäster dess utvalda produkter där den kommer åt för att suga sig fast i allmänhetens medvetande. Snart har sugkopparna tapetserat medialandskapet så att knappt något annat får plats. Detta görs helt medvetet från tidningarnas sida.

Och nu talar jag i egen sak, med en liten röst som försöker pipa fram sitt budskap genom den förlamande matta som lagts över den. Jag har gett ut femton romaner, varav fem i Norge, på stora förlag, men sedan jag kommit tillbaka till Sverige och Värmland har jag varit hänvisad till att ge ut två böcker på ett litet värmländskt förlag och den senaste i egen regi. Ingen av dessa har mediemässigt nått utanför Värmland.

Däremot har jag fått ett enormt och oväntat gensvar på Facebook, recensioner och reaktioner, på min senaste bok ”Paradisfågelns flykt, en roman om Selma Lagerlöf: ”Jag läser långsamt för att njuta av språket”, ”Kanske Melbergs bästa bok…”, ”Det är starkt gjort, finstämt, filosofiskt och med kärlek”,”…mycket läsvärd och uppmanar till vidare läsning. Är inte detta något av litteraturens innersta väsen, att åstadkomma ringar på vattnet.”… en sällsynt bra och gripande bok (…) Elegant, kunnigt, inträngande och ytterst levande skildras författaren och människan”. Och i värmländska media: Värmlands folkblad: ”Enel Melberg har lagt ner ett enormt arbete(…) Hon har läst Selma Lagerlöfs egna böcker och refererar oupphörligen till figurerna som möter oss i dem (…) Men bakom allt detta finns en strävan att komma Lagerlöf nära (…) Enel Melbergs roman får ses som ett komplement till tidigare Lagerlöf-litteratur.” Arvika nyheter: ”Med ett personligt tilltal och med ett lagerlöfskt tonfall lever sig Melberg in i en åldrad Selma som väntar att ingivelsens paradisfågel ska uppvakta henne så att hon kan slutföra sina memoarer (…) Tag och läs!”

Men hur ska den stora allmänheten själv kunna ta till sig denna uppmaning, när den inte når utanför Värmland, hur ska läsarna själva kunna bilda sig en uppfattning om boken och diskutera dess eventuella värde och bidrag till synen på Selma Lagerlöf?

Det är nog inte fråga om paranoid misstänksamhet från min sida när jag menar att tidningar som kallar sig ”oberoende politiskt” inte är det minsta oberoende när det gäller de stora förlagen eller marknaden, förlag vars produkter de bidrar till att marknadsföra och den marknad som de i sin tur påverkar. Och därmed bidrar de också till att skapa ”losers”, som kanske inte skulle vara det om de fått komma fram mellan tentakelarmarna. Den stora Losern är väl ändå litteraturen?

The post Medierna agerar megafon åt de stora förlagen first appeared on Opulens.

NEDGÅNG. Försäljningen av pocketböcker gick ner med 13,5 procent i fjol. Färre resenärer lyfts fram som en viktig förklaring, enligt Svensk Bokhandel. Samtidigt har försäljningen gått ner över tid.

The post Minskat resande drog ner pocketförsäljningen first appeared on Opulens.

MARKNADSKAOS. “Klickjägarna kan trixen och tekniken och inte sällan lyckas de ta sig högre upp i träfflistan än bokutgivarna själva och de återförsäljare som dessa har avtal med”, skriver Dag Persson från förlaget Fri Press.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Det finns webbplatser som “marknadsför” böcker utan att ha så värst mycket kontakt med varken författare eller förlag. Och då tänker jag inte på de som läst böckerna, som publicerar recensioner, enklare omdömen eller som bara vill berätta att de läst och vill rekommendera dem.

Vårt lilla förlag Fri Press ger ut böcker för att vi gillar det. I vår värld av små och oberoende svenska förlag känns det inte som om vi har några konkurrenter utan vi kompletterar varandra med intresse och ömsesidig uppvaktning. En mykorrhiza om en så vill och det är mångfalden som utgör kraften. (Redaktionell kommentar: Mykorrhiza är komplexet mellan en svamps hyfer/mycel (svamptrådar) och en växts rötter när dessa lever i symbios med varandra. )

Ett första steg i lanseringen av en bok brukar vara när förlag eller författare lägger in titeln på Bokinfo. Det som behövs är ett ISBN-nummer, några hundra kronor, en beskrivning och en omslagsbild. Inom ett halvt dygn kan bokhandlare och bibliotek hitta boken och strax finns den i näthandeln.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Många vill också sälja böckerna via sina webbplatser, bloggar eller sociala medier. Det hålls releaser, uppläsningar och signeringar. Idealistiska bokhandlare och antikvariat säljer böcker på kommission. Vinsten kan vara svår att räkna i pengar.

Klickjägarna i den svenska bokbranschen agerar “bokhandel” och med ett abonnemang hos ovan nämnda Bokinfo får de tillgång till det bokutgivarna lagt in. Informationen och omslagsbilden exponerar de så på sina webbplatser tillsammans med länkar och ibland annonser. Hanteringen sker mer eller mindre automatiskt. Vissa av deras länkar leder verkligen till en nätbokhandel som har boken — men dock inte alla.

Nu leder inte länkarna direkt till nätbokhandeln utan via ett annonsföretag och någonstans i en annan ände betalar någon. Klicken genererar intäkter och genomförda köp ökar intäkterna. Annonserna som visas likaså. Klickjägarnas avtal varierar nog med olika räknesätt och intäktsmöjligheter.

Det finns i sammanhanget gott om sidospår. En angränsande verksamhet är det som kallas “scraping” där material stjäls från webbplatser för att användas på samma sätt. Det finns också annonsföretag som menar att de till och med kan spåra oss utan kakor (!?).

Författare som hittar sin bok på en klickjägarsida erbjuds ibland att lämna information om sig själv och sitt författarskap. Också att mot betalning kunna få sin presentation på mer framträdande plats — som “sponsrat innehåll”. Klickar du på förlagets namn har de tyvärr oftast inga uppgifter. Tjena!

En sökt titel på internet ger ofta flera träffar. Klickjägarna kan trixen och tekniken och inte sällan lyckas de ta sig högre upp i träfflistan än bokutgivarna själva och de återförsäljare som dessa har avtal med. Google som hjälper en att hitta lägger sig såklart på topp om de kan. Har du testat?

Figuren nedan är ett försök att illustrera handelsvägarna.

Jag anser att klickjägarna hindrar författarnas och förlagens direktförsäljning och möjlighet att nå ut. Och tyvärr blir klickjägarna fler samtidigt som de “förfinar” arbetssätten. Ska klickjägarna på internet liknas vid något organiskt så är det väl närmast resistenta bakterier. Blä!

The post Bokutgivarna behöver inga “klickjägare” first appeared on Opulens.