REGGAE. Mot Sherwood-skogen! Med brittisk reggae och dub. I lasset återfinns dottern till Sex Pistols-trummisen Paul Cook, en Spacemen 3-överlevare, kvinnor från jordens alla länder – och häxmästaren Lee ”Scratch” Perry.

The post Kangas klanger: Brittisk reggae och dub ‒ Mot Sherwoodskogen! first appeared on Opulens.

ROTPULS. Lena Torquato Lidén var på plats när Skånsk Reggaefestival hölls i Folkets Park Malmö i början av juli. Här bjuder hon på ett snapshot från festivalen och en intervju med en riktig reggaeveteran, Kalle Blomster i Rotpuls.

För den som inte bor i Skåne kan det verka obegripligt. Det här egna språket skånska och av allt att döma kopplingen med kontinenten som vårt sydligaste landskap bjuder oss på. Stockholm har inget i jämförelse, även om Svenska Akademien som kröner den Skånska Reggaefestivalen i Malmö ändå får ett litet jubel när de i mellansnacket berättar att folk kommit från när och fjärran, till och med från huvudstaden för att vara med om denna kärleksfest.

Det känns som den sista permafrosten efter pandemin landat i en liten blöt fläck. På det lilla festivalområdet i en del av parken glimmar det av glöd mellan människor. Det är fullsatt och samförstånd, en festival befolkad av otroligt vackra människor i alla åldrar. Svenska Akademien som jag gillar sedan innan utstrålar en märkligt energisk kärlek. Kanske är det just så, att svenska killar som tror på mänskligheten, dansar och sjunger är så befriande. Och lite kritik av kapitalismens cynism är ju alltid skönt.

I slutet av 70-talet bildades Lundabandet Rotpuls. De lirade ”skånsk reggae” och Peps Persson hade säkert ett finger med i spelet när det gällde den där låten om ”Lille Olle”, som ville bli polis. Bandet hann med en LP och ett par singlar 1980-82

Några dagar före festivalen har jag ringt upp Karl Bergfors,  även känd under namnet Kalle Blomster, som var med och startade veteranerna Rotpuls. 

Hur länge sedan var det ni stod på scen ihop senast?

– Vi har gjort en testspelning på en liten festival under ett annat namn och det kändes som att det kommer att bli bra

Kommer det att bli greatest hits eller har ni något nyskrivet?

– Det blir såklart greatest hits men kanske någon ny låt, med lite ny tappning och nytt sound

Vad är ert starkaste minne av Peps?

– Första minnet var när jag bodde i ett studentkollektiv och vi satt i en soffa och pratade om musik och vad vi ville göra. Det var starkt och han var redan en idol för mig, med en ödmjuk framtoning. Han kollade av om han kunde passa in i den bilden av vad vi ville göra. När vi jobbade i studion så var han väldigt professionell och kunde skapa en ljudbild. Hur man tänker musikproduktionsmässigt, jobba med frekvenser och effekter. Han tog dit Lester Jackman, som fick i uppgift att lära mig spela reggaeorgel!

Hur gick det då?

– Jo men det var speciellt, vi hade aldrig sett jamaikanska artister förut. Innan dess hade vi spelat tillsammans i Ricky Rock, vi försökte spela reggae men ingen visste riktigt hur man gjorde.

Kom det artister på turné på den tiden då?

– Jodå det gjorde det, Black Uhuru såg vi på den tiden, Peter Tosh, Bob Marley och UB40. Men Peps lyfte fram det, så att fler fick reda på vad det var

Vilka andra band är ni sugna på att se under festivalen?

– Nej vi har väl ingen kontakt med de andra banden, men det kanske vi får nu! Ska bli roligt att se. Vi ska testa med lite modernare saker i en av låtarna

Just på den här festivalen finns det ju inte så mycket av dancehallen, om det är det du menar med modernt…

– Ja vi gjorde ju den här resan för 40 år sedan, vi var med i TV-programmet Rockcirkus med Marie Fredriksson som spelade innan oss med sitt band Strul. Vid 80-81 las bandet ner, sedan dess har vi spelat i andra konstellationer och jobbat med musik eller som musiklärare.

– När Peps gick bort var det tragiskt och i samband med det annonserades Skånsk Reggae som en hyllning till Peps. Han var ju vår mentor på den tiden som vi lärde oss mycket av. Alex från Irie Bookings blev eld och lågor och tyckte att vi var den felande länken i festivalen. Vi ska inte komma dit och vara några föredettingar, vi ska göra det här bra och har repat hela våren.

The post Ett sommarminne: Skånsk reggaefestival first appeared on Opulens.

REGGAE. Den legendariske reggaemusikern, producenten och artisten Lee ”Scratch” Perry har dött.

– Han är på samma nivå som de allra största – och borde ha fått Polarpriset, säger musikjournalisten Jan Gradvall till TT.

Den jamaicanske musikern, producenten och låtskrivaren Lee ”Scratch” Perry, vars riktiga namn var Rainford Hugh Perry, har dött vid 85 års ålder på ett sjukhus i Jamaica.

I ett inlägg på Twitter bekräftar Jamaicas premiärminister Andrew Holness dödsfallet – och hyllar samtidigt Perry.

“Lee ‘Scratch’ Perry kommer för evigt att bli ihågkommen för sitt strålande bidrag till musikvärlden. Må hans själ vila i frid”, skriver Holness.

Perry ses som en av förgrundsgestalterna bakom musikgenren dub – och spelade 1969 in låten “People funny boy”, som anses vara en av de första reggaelåtarna.

“Allra största producenterna”

Enligt musikjournalisten Jan Gradvall har Perry haft ett enormt inflytande på den moderna musikhistorien.

– Han är på samma nivå som de allra största producenterna och borde ha fått Polarpriset. I dag gör man musik på samma sätt som han gjorde då och det han gjorde i sin studio kan man nu göra i en dator. Men hans sätt att tänka på musik och lägga rytmen i fokus, klippa, experimentera och remixa – det var han först med, säger han till TT.

Enligt Jan Gradvall är Lee “Scratch” Perry en av de viktigaste förgrundsfigurerna vad gäller populärmusikens utveckling från sent 60-tal och framåt.

– Han använde studion som ett instrument – klippte sönder låtar, remixade dem och betonade bas och trummor väldigt mycket. Och det sättet att göra musik har fått en enorm påverkan framförallt inom house- och techno, säger han.

Musiken fortfarande aktuell

Lee Perry är kanske mest känd för de skivor han gjorde tillsammans med Bob Marley & The Wailers, men musiklegendaren arbetade även med artister som The Clash och Beastie Boys. Och trots att många år har gått sedan de tidiga produktionerna på 70-talet lämnade skivpressarna låter musiken fortfarande lika aktuell, enligt Jan Gradvall.

– När man lyssnar på exempelvis skivan “Heart of the congos” med The Congos – som brukar nämnas som den bästa reggaeskivan någonsin – så låter det så självklart. Musiken har inte åldrats, utan låter så samtida. Då var det ganska ovanligt att man tyckte att bas och trummor var det viktigaste i en låt, men Perry lyfte fram det, säger han och fortsätter:

– Och så låter ju det mesta av den musik som produceras i dag.

Anna Grönberg/TT

The post Gradvall om Perry: “Borde ha fått Polarpriset” first appeared on Opulens.