GÖMD HISTORIA. Frihetskämpar, legendariska riken och århundraden av förtryck – svart historia är rik men reduceras ofta till berättelser om enbart slaveriet. Med en ny bok vill journalisten och författaren Amat Levin fylla kunskapsluckorna.

Amat Levin är inte historiker. Men när han 2018 startade Instagramkontot “Svart historia” – “panafrikansk historia i bite size-format” anslöt mängder av följare. Nu kommer en bok med samma namn, tänkt som en introduktion och en guide in i ämnet.

– Jag har med en stor läslista så att det ska vara enkelt för folk att söka sig vidare och läsa vad de riktiga historikerna har skrivit, säger Amat Levin

Han upplever att den generella kunskapsnivån om svart historia är låg. Ofta möter han också förlegade tankar om Afrika eller den afrikanska diasporan – som att det inte fanns så mycket där innan kolonisatörerna “kom och styrde upp”.

– Fram till 50– 60-talet ansåg man att det inte fanns något värt att studera i subsahariska Afrika. När man pratade om afrikansk historia fokuserade man på vad kolonisatörerna har gjort eller på det som skett i till exempel Nordafrika, som ansågs vara mer kopplat till den europeiska världen.

Raderad historia

Boken startar för tusentals år sedan. Men medan koloniala arkiv bjuder på ett rikt material – från erövrarnas synvinkel – har Afrikas tidiga historia varit svår att komma åt. Särskilt eftersom kolonialmakterna ofta försökte radera den. I Rhodesia, nuvarande Zimbabwe, censurerade den koloniala administrationen till exempel arkeologiska fynd som pekade på att ruinstaden Stora Zimbabwe var byggd av svarta afrikaner. På liknande sätt har konstfynd hanterats i en rad afrikanska länder.

Om förvanskningen av afrikansk historia sade docenten i afrikanska studier, Ivan van Sertima, på 1970-talet: “Ingen som tror att hans historia började med slaveriet kan leva sunt”.

– Till viss del håller jag med. Ofta när man tittar på svart historia är det första man får lära sig om slaveriet — vilket egentligen inte är konstigt, det har format den värld vi lever i idag. Men man behöver inte gräva särskilt djupt för att se vilken otroligt rik historia som har funnits där före det, säger Amat Levin.

Han tar upp allt ifrån en av historiens största folkvandringar, bantuexpansionen på slutet av 3000-talet före Kristus, till riket Kush – där det äldsta skriftspråket som identifierats i subsahariska Afrika fanns. Dessutom lyfter han fram en rad personer – från drottning Njinga som gäckade portugiserna till Josef Zulu, den förste svarta prästen i Sverige.

– Jag har velat sätta strålkastarljuset på flera individer, så man får en mer personlig inblick.

Utstuderad grymhet

Samtidigt går det inte att komma runt den brutala historia som stora delar av Afrika har tvingats genomleva. Amat Levin nyanserar bilden av slaveriet – i början var det inte alls kopplat till hudfärg. Det har inte heller bara pågått i den amerikanska södern.

– När man tittar på det transatlantiska slaveriet brukar man säga att 10–12 miljoner människor, ungefär, skeppades över Atlanten. Bara 400 000 av dem kom till USA. Det tror jag inte de flesta förstår, att majoriteten kom till Brasilien och olika öar i Karibien.

Skildringarna av kolonialismen är brutala. I länder som tyska Sydvästafrika – dagens Namibia – var vissa folkgrupper nära att utrotas i koncentrationsläger. I Kongo exploaterade den belgiske kungen Leopold II landet och människorna med utstuderad grymhet.

– Jag har försökt att det inte ska kännas som misärporr, i brist på ett bättre ord. Jag vill skriva om det för att man ska förstå varför det kunde ske, vad det har fått för konsekvenser i dag, och hur det har påverkat de här länderna, säger Amat Levin.

Utmaningarna för de nya staterna efter självständigheten har varit enorma – 1960 när kolonisatörerna lämnat Kongo fanns det till exempel enbart 30 kongoleser med universitetsutbildning – i ett land nästan lika stort som Västeuropa.

Ger nya dimensioner

Historien ger också en viktig dimension till samtida debatter, tycker Amat Levin. Först förra året framförde Tyskland en offentlig ursäkt för sitt folkmord i Namibia. Museer i Europa har nu också börjat diskutera att lämna tillbaka stulna föremål. Amat Levin tror inte det är en slump att framstegen sammanfaller med Black lives matter-rörelsen.

– Det är spännande att se hur man tar idén med BLM, och sedan överför den till en lokal variant. I Belgien blev det en diskussion, inte om polisvåld, utan om Leopold II.

Inför frågan om huruvida man borde ta ner statyerna på Leopold II pekar Amat Levin på en aspekt av oförrätterna i Kongo, där så mycket som hälften av landets befolkning dödades. Brotten uppdagades i början av 1900-talet – men alla statyer av Leopold II är resta efter det.

– De var en del i att romantisera vad man gjorde i Kongo. Man brukar argumentera för att borttagandet av statyerna är politiskt – men resandet av statyerna var ju också det.

Elin Swedenmark/TT

The post Bok om svart historia ska fylla svenskars luckor first appeared on Opulens.

KVINNOVÅLD. På lördag bjuder Kvinnostrejk in till en demonstration mot mäns våld mot kvinnor på Medborgarplatsen i Stockholm. Det blir feministiska brandtal och musikuppträdanden.

Helgens demonstration mot mäns våld mot kvinnor på medborgarplatsen i Stockholm är enligt arrangörerna uppstarten på en kamp som ännu bara har börjat.

– Nu har vi fått nog, vi vill inte längre diskrimineras eller förtryckas systematiskt bara för att vi är kvinnor, säger Lina Thieme Almkvist, en av arrangörerna.

Journalisten och författaren Atilla Yoldas, juristen och aktivisten Linnéa Claeson, Ibbi Chune från BLM i Stockholm, Gabriella Kärnekull Wolfe, grundare av Inte Din Hora, Demet Ergün, ordförande för Fatta, och Unizons förbundsordförande Olga Persson är de som kommer hålla tal under demonstrationen.

Almkvist hoppas att allmänheten ska få upp ögonen för mäns våld mot kvinnor och tar orden från brandtalen med sig i sin vardag.

– Jag hoppas att de som lyssnar tar till sig det som sägs och kanske pratar internt med sin familj eller på jobbet, börjar spåna i hur just de kan hjälpa till.

Demonstrationen är även ett sätt att rikta uppmärksamhet mot de kvinnostrejker som har pågått varje fredag runt om i landet sedan slutet av mars, både online och fysiskt. Deltagarna tar med sig en skylt och skriver “Mitt krav:” följt av ett krav på en viss förändring kopplat till kvinnoförtryck.

– Alla är välkomna. Många gånger har vi med oss extra skyltar som uppmanar människor att ställa sig med oss, vi vill vara välkomnande och få fler att engagera sig, säger Almkvist.

Det långsiktiga målet är att minska mäns våld mot kvinnor genom att visa politiker hur verkligheten ser ut för att få hjälp av dem att uppnå det målet.

– Vi vill inte att det här ska vara ett kvinnoproblem, för det är det inte, det är hos männen det ligger. Det är de som måste gå med i den här kampen, säger Almkvist.

Kvinnostrejkerna började med att flera feminister gick ut i sociala medier, spred konceptet och uppmanade alla att engagera sig. Almkvist med flera gick ihop och tog initiativet vidare och via sin facebooksida och Instagram har Kvinnostrejk vuxit.

Strejkerna har inget slutdatum utan kommer att pågå så länge de behövs.

– Vi kommer att vara där varje fredag tills vi ser att det har blivit en förändring, avslutar Almkvist.

The post Demonstration höjer rösten mot kvinnovåld first appeared on Opulens.

FESTIVAL. Musikframträdanden av Zikai och Busu, konstfilm av Salad Hilowle och diskussioner om Black lives matter-rörelsen – det är några av programpunkterna på Black space kulturfestival.

Den arrangeras för andra året i rad, med flera afroskandinaviska artister och konstnärer. Programmet släpps nu på www.blackspacefestival.com.

Black space-festivalen startade år 2020, för att hylla den panafrikanska diasporan, i spåren av att Black lives matter-rörelsen växte sig stark. Dess syfte är att öka medvetenheten kring den panafrikanska rörelsen och att motstå förtryck genom firandet av “svart musik, svart konst och svart kultur”.

Festivalen pågår den 23–25 september.

TT NYHETSBYRÅN

The post Programmet för festivalen Black space släpps first appeared on Opulens.

OMVÄRDERING. I brittiska Bristol dras en staty föreställande en man, Edward Colston, ner ungefär på samma sätt som statyn av Saddam Hussein. Den kastas sedan i havet. Colston blev rik genom slavhandel med över 100 000 slavar. Många dog på skeppen vid överfarten. På fundamentet till statyn stod: ”Rest av Bristols medborgare till minne av en av stadens mest dygdiga och kloka söner”. Colston fick ett rykte som filantrop eftersom han skänkte en del av pengarna han tjänat på slavarna till välgörenhet.

Mordet på George Floyd har öppnat ögonen på många också i Bristol. Det blir omöjligt att sätta tillbaka ”människovännen” på fundamentet igen. Statyn kommer förmodligen att fiskas upp och återställas på ett museum.

Lars Borghem

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Staty över slavhandlare slängd i havet first appeared on Opulens.

Sydsvenska Dagbladets Mats Skogkär omplaceras till en icke-skrivande tjänst. Det är trots allt rimligt att någon som sprider högerextremism inte tillåts vara ledarskribent på en ”oberoende liberal” tidning, menar Opulens chefredaktör Stefan Bergmark.

”Alla som jagar på för att få enskilda journalister avsatta, ni förstår vilken tradition ni ansluter er till?” twittrade Ystads Allehandas och Trelleborgs Allehandas politiska redaktör Petter Birgersson i onsdags. Förutom det lite märkliga i att tala i termer om att ”avsätta” anställda mediearbetare, som om de vore folkvalda eller kungar, så låter ju detta som en harmlös tweet vem som helst kan ställa sig bakom. Men känner man till bakgrunden så blir bilden en annan.

Det har inte nödvändigtvis handlat om krav på avsked men att det i alla fall är olämpligt att en ledarskribent på en ”oberoende liberal” tidning sprider högerextremism.

Ledarskribenten heter Mats Skogkär, tidningen Sydsvenska Dagbladet och den i veckan omdebatterade tweeten lyder: ”När man ser vänsterns närmast sexuella upphetsning över upploppen i USA, över plundringarna, bränderna och våldet, blir det också lättare att förstå dess strävan att genom invandring skapa liknande förhållanden här med en stor, invandrad, etnifierad och segregerad underklass.”

Kanske var detta just bara ett skämt?

En klassisk högerextrem konspirationsidé alltså om än med en ironisk spets. Kanske var detta just bara ett skämt? Satir är ofta svårt på nätet, särskilt på Twitter där de tillåtna antalen tecknen är få, så kanske vi kritiker missförstått? Nej, inte sett i sitt sammanhang. Mats Skogkär har på Twitter under längre tid spridit högerradikala idéer. Detta var bara droppen som fick mångas bägare att rinna över. Att Skogkär sedan lagt in en välkänd alt right-symbol i sin profil signalerar också vilka han vänder sig till.

Och gensvaret från det bruna lägret har varit gott. Få ledarskribenter i Sverige har en sådan spridning på Twitter.

Tweeten fick bägaren att rinna över för många. Kritiken fick till slut hans egen chefredaktör att göra något så ovanligt som att ta avstånd från den. ”Det här är en tweet som går långt över gränsen. Ett sätt att uttrycka sig på som Sydsvenskan aldrig kan ställa sig bakom,” skrev Sydsvenskans Jonas Kanje.

På Sydsvenskans ledarsida har Skogkär inte varit lika kontroversiell och Twitterkontot är hans privata. Som bekant har vi också yttrandefrihet i det här landet. Nu är Skogkär dock inte en flitig debattskribent i tidningen eller en frifräsande krönikör. Han är anställd för att föra fram tidningens politiska linje. Det är förstås ohållbart för Sydsvenskan att tillåta någon att agera som vore han något slags politisk Dr Jekyll och Mr Hyde. Det vill säga en person som på ledarsidan håller sig till något som kanske kan sägas vara ”oberoende liberalt” och sedan framför motsatsen i ett annat medium, som till exempel Twitter.

Folk ska givetvis inte få sparken för sina åsikters skull. Lika självklart är det att varje organisation och företag måste kunna försvara sina värderingar. Detta är särskilt viktigt när det handlar om egna medlemmar eller medarbetare som underminerar värdegrunden.

Idag fredag meddelar Sydsvenskan att de omplacerar Mats Skogkär till en icke skrivande tjänst. Det är en mer än rimlig åtgärd.

The post Rätt att omplacera Dr Jekyll och Mr Hyde first appeared on Opulens.

Hej! Efter ett tv-program, ett sånt där typiskt debattprogram, tänkte jag på att många säger att debatten blivit mer hätsk numera men är det inte typisk lättköpt nostalgi om att “det var bättre förr” ? / Claes-Henrik 

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Claes-Henrik!

Med tanke på de senaste dagarnas storm kring Opulens skulle man kunna tro det men det enkla svaret är att nej, det var inte bättre förr. Om man med det menar att det skulle varit mer ödmjukt, resonerande och sakligt. Snarare tvärtom. Dessutom är det inget nytt att debattörer ibland verkar tänka mer på att bygga sitt så kallade varumärke än att föra nyanserade komplexa resonmeng. Oscar Wilde, denna mästare i giftigheter, började skriva för franska tidningar för att de till skillnad från de engelska hade signerade kulturartiklar.

Däremot vill jag hävda att det dåliga var bättre förr, det var helt enkelt stilistiskt mer njutbart att läsa dåtidens giftigheter. Min absoluta favorit är första meningen i Martin Luthers brev till Erasmus Av Rotterdam : ”Ni uttjänta vinsäck och lus i en skökas sköte!”

Om jag tillåts hoppa lite mellan exemplen så har kulturjournalistiken blivit bättre på ett annat sätt också – genom att man respekterar de döda. Det skrivs nämligen inte längre negativa dödsrunor. Ett skräckexempel på detta var när BLM, Bonniers litterära magasin, 1964 skrev en nersablande artikel om Sigge Starks författarskap bara några månader efter att hon avlidit. Numera visar man mycket mer respekt för de anhöriga. Till exempel tonade man ner de lite grabbflasiga sidorna hos Janne ”Loffe” Karlsson när han dog och istället lyfte man upp hans förtjänster som musiker och konstnär.

The post Språklådan: Var debatten mindre hätsk förr? first appeared on Opulens.