BIBLIOTEK. I veckans krönika berättar Lars Thulin om sin livslånga kärlek till bibliotek.

940 906

940 906. Denna kod har jag haft i mitt huvud i 65 år. Aldrig tvekat om ordningen på siffrorna. Trots att min hjärna under decennier proppats full av koder och lösenord. Kombinationer som jag ofta glömt och med stigande ålder glömmer i ökande grad. Men 940 906 är som hugget i sten. Det var numret på mitt första lånekort på biblioteket.

Mitt första bibliotek

Min kärlek till bibliotek började hos en sträng gråhårig dam som skötte biblioteket i Skanskvarnsskolan i Årsta i södra i Stockholm. Det var förmodligen inte större än 70 kvadratmeter. Men för mig fantastiskt med alla bokryggar som pockade på min uppmärksamhet. Jag undrade om det fanns någon som hunnit läsa alla. Sedan var det doften. En mild nyans av torrt damm. För mig blev den synonym med upptäckarglädje och lyckan att få läsa och veta mer.

Fast jag lärde mig också att lyckan kom med villkor och begränsningar. En var att för sent återlämnade böcker mötts av bannor och ilska. Budskapet var tydligt – jag hade missbrukat ett förtroende. En andra begränsning var att här inte fanns alla böcker, speciellt inte dem som jag ville läsa. Som ungdomsdeckarna Fem-böckerna och hela serien om det brittiska flygaresset Biggles. Damen med det grå håret förklarade korthugget att det var dålig litteratur. Och i hennes bibliotek erbjöds minsann bara fin litteratur.

Medborgarplatsens bibliotek

Så småningom följde pappa mig till Stadsbiblioteket på Medborgarplatsen. Och där fick jag kortet. Med numret 940 906. Ett bibliotek så stort att enbart avdelningen för barn- och ungdomsböcker var större än hela lokalen i Skanskvarnsskolan. På Medborgarplatsens bibliotek blandades den trygga doften av bokdamm med något som var spännande. Vägg-i-vägg låg ett stort bassängbad. Den stickande doften av klor rullade därför in mellan bokhyllorna.

Men trots sin storlek fanns det inte heller här plats för Biggles och övriga representanter för den roliga och dåliga litteraturen. Förbudet gjorde dem förstås än mer lockande, så mina föräldrar föll till föga. De köpte suckande Fem-böcker och Biggles. De förra slukade även min storasyster men hon lämnade Biggles strider i sin Spitfire till mig.

Huvudbiblioteket vid Odenplan

När jag själv fick åka buss och tunnelbana blev huvudbiblioteket vid Odenplan ofta målet. I den vackra katedrallikande byggnaden som domineras av ett runt rum med åtskilliga balkonger trängdes ofattbart många volymer i de mest skilda ämnen. Dock inte så stort att kapten Biggles fått landningstillstånd.

I de långa hyllorna med bibliotekskoden V, som står för medicin, vågade jag som elvaåring med bultande puls ta ner en stor läkarbok och med skräck läsa ingående om åkomman som gjorde att min pappa bara blev 43 år. Aneurysm, ett brustet blodkärl, i hjärnan. Inget i den torra medicinska prosan sade något om ärftlighet. Men jag tog för givet att den fanns. Den gnagande oron utvecklades till en mild dödsångest, som därefter varit min följeslagare. Något som både betungat och berikat mitt liv. För insikten om livets ändlighet ger även förhöjd livskänsla. Vetskapen om att inget är självklart får oss att ta vara på livets möjligheter. Detta hade jag inte lärt mig så tidigt utan 940 906.

Journalisthögskolans bibliotek

Nästa stora minne av ett bibliotek är ett där 940 906 inte behövdes. Biblioteket på Journalisthögskolan. Dit skickade en stor del av landets tidningsförlag sina alster. Ett sätt att visa upp sig för alla dem som kunde bli förlagens medarbetare. Marknadsföring, helt enkelt. Jag slogs av bredden och djupet i utbudet. Tänkte att någonstans i detta vidsträckta fält ska jag väl hitta anställning och hyfsad lön. Vilket jag gjorde. Här hade lukten av bokdamm ersätts av något som doftade bättre, starkare och mer eggande. Trycksvärta.

Biblioteket i Hongkong

Decennier senare hade jag ett överväldigande biblioteksmöte. Det skedde i Causeway Bay i Hongkong. Som de flesta byggnaderna i denna stad är detta hus storslaget, vackert och makalöst effektivt. Det är 12 vångar högt och rymmer 2,3 miljoner böcker. Här fann jag de fakta jag behövde för att skriva texter under de knappa två år jag bodde i staden. Då upplevde att jag biblioteket var fritt, precis som Hongkong var vid den tidpunkten. Nu fruktar jag att kommunistiska partiets hantlangare har rensat ut de skrifter som misshagar diktaturen i Peking. Kanske speciellt allt om massakern på Himmelska Fridens torg 1989. Den som enligt partiet aldrig inträffat men som alla ändå måste påminnas om att den aldrig har hänt.

Läxhjälpare på biblioteket

Nu är jag åter ofta på Stockholms stadsbibliotek. Och jag har mött verksamheten i en ny roll. Jag är läxhjälpare på biblioteket i Kista en dag i veckan. Då bistår jag gymnasieelever och vuxenstudenter med deras läxor. Inte så mycket med fakta, dessa har eleverna snabbt och vetgirigt googlat. Utan hjälp med studieteknik, att formulera sammanfattningar och sätta in kunskap i ett svenskt sammanhang.

Men mitt uppdrag där tärs av mörka tankar. Hur många av dessa ambitiösa elever med utländsk härkomst vill Jimmie Åkesson och Johan Forssell med illa dold förtjusning sparka ut ur landet på deras 18-årsdag? Varför ska mina och resten av samhällets satsningar på dem bli meningslösa? Det enda syftet med Tidölagets agerande är att cementera ett vi-och-dom-samhälle. Där ”dom” alltid ses som ett hot.

Ändå, tack 940 906 för allt.

The post Bibliotek – en livslång kärlek first appeared on Opulens.

BOKMÄSSAN. Kulturredaktör Clemens Altgård reflekterar över Bokmässan i Göteborg och talet om litteraturens död i det digitaliserade skådespelssamhället.

Litteraturen ska hyllas

Den här veckan är det åter dags för Bokmässan i Göteborg. Återigen ska det minglas i månglarnas tempel. Och än en gång ska litteraturen hyllas.

I sammanhanget kan det vara värt att erinra om kulturminister Parisa Liljestrands uttalande: ”Böcker är ju en sån otroligt viktig del av litteraturen.”

Även om det förstås var ett fullständigt platt och intetsägande uttalande så inbegriper som bekant begreppet litteratur även muntliga texter och därtill har det under de senare decennierna vidgats inom litteraturvetenskapen. Så helt fel i sak hade hon ju inte. Och en härlig truism är det som redan kvalat in bland bevingade ord.

Detta att det finns något slags yrvaket vurmande för boken som medium i regeringskretsar, går knappast att ta miste på.

Böcker som mirakelkur

Med projektet ”Från skärm till pärm” ska böckerna på mirakulöst vis lösa den svenska skolans problem med elevers bristande läs- och skrivförmåga. ”Flitigt läsa gör dig klok. Därför läs varenda bok” som Falstaff, fakir formulerade det i ”Envar sin egen professor”.

Detta sammanfaller givetvis på ett ypperligt vis med införandet av den nationella (läs: nationalistiska) kulturkanon som nyligen presenterades även om litteraturlistan var löjeväckande mager. ja, rent av ynklig. Ett absurt skämt, om man så vill.

Så har till exempel tio dikter valts ut, tänkta att sammanföras till en antologi. Kommer ett sådant häfte att förbättra lyrikens trängda läge i den samtida offentligheten? Skulle inte tro det, va? I synnerhet inte om den blågula Kulturkanonen i åratal framöver kommer att, likt en gökunge, sluka pengar från en redan åtstramad kulturbudget.

Hur som haver så kommer den som besöker mässan på lördagsförmiddagen få möjlighet att höra Nina Solomin samtala med Lars Trägårdh om denna litteraturkanon, som får sägas vara både lätt och luftig. Samtidigt, klockan 10, kommer Glenn Hysén att signera Kalle Kovács bok om Liverpool FC.

Bokmässan har spännvidd

Ja, säga vad man vill, men bokmässan har numera en oerhörd spännvidd.

På 11 000 kvadratmeter kommer det att finnas 760 utställare. 156 utländska författare kommer att framträda, 327 seminarier att hållas och totalt är det 3 500 programpunkter. Det låter onekligen som overkill eller om man så vill en mördande konkurrens om uppmärksamheten. Som forskaren och det mångfasetterade snillet Herbert Simon påtalade angående uppmärksamhetsekonomi så leder en rikedom av information till att vi blir dränerade på just uppmärksamhet. Vilket kan förklara den yrsel som många mässbesökare drabbas av.

Men sedan finns det ju förstås också ett annat slags yrsel som orsakas av allt för stort intag av destillerade och jästa drycker. Och då är vi inne på en annan aspekt av detta storvulna hyllande av litteraturen. Festerna och skandalerna som omgärdar Bokmässan tenderar numera att överskugga de rent litterära inslagen. Som när Expressen förra året skrev om ”Fylla och skandaler på hemliga svitfesterna”.

Mer bråk på bokmässan?

Visserligen efterlyste Konkrets medarbetare Fredrik Virtanen för två år sedan mer bråk och skandaler på mässan ”Make Bokmässan bråkig igen”. Men det var så att säga bråk och skandaler på en mer litterär och avancerad nivå han ville se. Men kanske är de där riktigt överdådiga litterära stridernas tid förbi. Möjligtvis kan det bli politiska strider med tanke på att Vänskapsförbundet Sverige-Israel medverkar på mässan. Något som inte framstår som helt okontroversiellt, för att göra ett understatement.

Kärlekstema på Bokmässan

”Kung Ranelid saknas, gör han inte? Ranelid ligger lågt, lägre än en sjunken båt,” skrev Virtanen också den gången. Men i år är Ranelid på plats, bland annat i egenskap av vigselförättare. Ett av årets teman är nämligen ”Kärlek och lust”.

”Här möter vi författare som skriver om kärlekens rus, men också om lustens skamfläckar, om otrohet och fetischer. Dessutom blir det parterapi, barterapi, ranelidelse och romance,” utlovar chefen för bokmässan Oskar Ekström. Jo, tack. Världen står i lågor och folkmord pågår, men man blir ju helt överväldigad av ett sådant kärleksbombardemang.

Det stora temat i år är dock ”Dramatik”. Även där utlovas mångfald och myller. Extra allt, även där.

Ett spektakel

Och så kommer Nobelpriskandidaten Chimamanda Ngozi Adichie till Göteborg för att ta emot Bokmässans hederspris Sjöjungfrun på lördagen. Hon pryder också omslaget till mässkatalogen och sprider internationell superstjärne-strålglans över hela spektaklet.

Är litteraturen död eller lever den?

För nog är Bokmässan numera ett spektakel värdigt ett, med Guy Debords ord, skådespelssamhälle präglat av informationsöverflöd och återkommande reflektioner kring litteraturens och bokens död. Men det där talet om bokens död är förstås att betrakta som överdrivet.

Friedrich Kittler, som måste ses som en av vår tids stora medieteoretiker, hävdade att litteraturen inte längre är levande, men inte heller död. Den är, uttryckte han, med ett ord hämtat från skräckgenren, odöd. Det skall förstås som att litteraturen inte längre är det ledande mediet, även om böcker även fortsättningsvis kommer att produceras och tillskrivas stor kulturell betydelse.

”Under teknologins betingelser försvinner litteraturen (på samma sätt som metafysiken hos Heidegger) in i den odöd som är dess ändlösa slut.” (Maskinskrifter, Essäer om medier och litteratur, Antropos,).

Vill man spetsa till det skulle man rentav kunna tala om en karnevalisk dödsmässa. Och böckerna är ju värda en mässa. Kom ihåg att: ”Böcker är ju en sån otroligt viktig del av litteraturen.”

The post Är Bokmässan i själva verket en dödsmässa? first appeared on Opulens.

“Här finns dessutom USA:s äldsta igångvarande lånebibibibliotek, Redwood Library and Athenaeum, ritat 1747 i palladiansk stil och försett med vackra doriska pelare. Det ser mycket gediget ut men är byggt i trä som skickligt maskerats så att det ser ut som röd sandsten.” Ivo Holmqvist har under sin rundresa i USA nu begett sig till Newport, Rhode Island.

BBC har just gjort upp en lista på de tio bästa barnböckerna genom tiderna. Några val var självklara, som Lewis Carrolls Alice i underlandet, A. A. Milnes Winnie the Pooh (mästerligt försvenskad av Brita af Geijerstam som Nalle Puh), och förstås Pippi Långstrump, Antoine de Saint Exuperys Den lille prinsen, och Tolkiens Hobbiten (när den var ny 1937 läste sonen till hans kollega Richard Hughes den, uppklättrad i ett träd, och skrattade så mycket att han trillade ner). Men överst på listan finns bilderboken Where the Wild Things Are (på svenska Till vildingarnas land) av Maurice Sendak. Samman med Tony Ungerer och den lugubre Edward Gorey var han en av de skickligaste tecknarna i USA. Hans bok ser till att skrämda ungar blir modiga liksom Ungerers Zelda´s Ogre lär ut hur en tuff tjej avvänjer en jätte från att äta barn.

Häromdagen kunde man köpa Sendaks bok i originalupplagan från 1963 på en tvådagars antikvarisk bokmässa som hölls i Congregational Church i Newport, Rhode Island. Jag gick dit, tappade hakan över fantasipriserna, och köpte intet. För Sendak ville man ha 22 500 dollar (multiplicera med elva just nu), för Harper Lees To Kill a Mockingbird 35 000 och för dramatiseringen av Nabokovs Lolita 37 500 (några av dem var visserligen signerade). För Hemingways Den gamle och havet i första tryck begärde man 10 000 (i ett annat stånd räckte det med 150 vilket är mycket nog – upplagan var stor, särskilt nytrycken efter Nobelpriset). För Faulkner, Orwell och Patrick White i original några hundra dollar, men för Nabokov uppåt fyra tusen liksom för Moby Dick illustrerad av Rockwell Kent. Det allra mesta var förstås rena fantasipriser.

Jag bläddrade försiktigt i Joseph Banks och Daniel Solanders Letters From Iceland från 1780, vackert bunden. Men därav blev intet eftersom den kostade som en bättre begagnad bil. Som alltid konstaterade jag att jag har många (alltför många) av det som visades på hyllorna, köpta för en bråkdel. För den engelska inte särskilt gamla översättningen av Bulgakovs The Master and Margarita begärde man 600 dollar – jag köpte den en gång för 75 cent, och likadant med Karen Blixens Out of Africa. Och var finner man en köpare av James M. Cains hårdkokta The Postman Always Rings Twice (minnesvärt filmad med Jack Nicholson och Faye Dunaway) om man begär 3750 dollar för den? Det var nog inte mycket de tillresta bokhandlarna fick sålt, men meningen var kanske mera att visa upp sig så att folk kunde hitta till deras antikvariat senare.

I Newport finns dessutom USA:s äldsta igångvarande lånebibibibliotek, Redwood Library and Athenaeum, ritat 1747 i palladiansk stil och försett med vackra doriska pelare. Det ser mycket gediget ut men är byggt i trä som skickligt maskerats så att det ser ut som röd sandsten. Inne är det som sig bör lugnt och behagligt, med dämpat prassel av medelålders och äldre medlemmar som läser New York Times, Wall Street Journal och Washington Post, och ett generöst utbud tidskrifter – jag bläddrar i nya konstböcker. Längst in i nordvästra hörnet håller man sig med ett rum med bättre begagnade böcker till salu, alla för en dollar styck, några är också värda det.

På stadsbiblioteket några kvarter därifrån finns något som vi gärna kunde ta efter i Sverige, som ett komplement till de årliga utrensningarna: en Friends of the Library Bookstore (tre till finns inom bekvämt avstånd från Newport, i andra städer och kommuner). Många av de skänkta böckerna är nya eller nästan nya, till en tiondedel eller mindre av priset i bokhandeln eller på nätet. Men jag håller igen: extra väskor på flyget är dyra. Länge kunde man fylla en postsäck som fraktades med båt över Atlanten, billigt eller i alla fall rimligt, men så icke längre. Inte ens Ian McEwans senaste bok köpte jag fast den bara kostade några dollar och var signerad. Det var kanske dumt: om några år dyker den förstås upp hos en antikvariatsbokhandlare med näsa för affärer, för hundra eller tusen gånger mer.

The post Antecknat i Amerika: böcker och bibliotek first appeared on Opulens.

ANTIKVARIAT. “Den som vill tillägna sig litteratur från svunna epoker kommer inte att kunna förlita sig på vare sig bibliotek eller bokhandlare i framtiden”,  skriver Lars Anders Johansson. Han framhåller vikten av välfungerande antikvariat i en tid av revisionism och censur.

Ända sedan högstadietiden har jag älskat antikvariat. Från början av ekonomiska skäl, senare för att jag insåg hur väl jag trivdes i de alltför smala gångarna mellan hyllorna i källarlokalen på Kungsgatan i Gävle. Under gymnasietiden passade jag ofta på att smita iväg några hundra meter till Gefle Antikvariat på jakt efter gamla upplagor av mina hjältar, anarkisterna Kropotkin och Bakunin eller filosofer som Wittgenstein.

Antikvariatsbranschen bär ett tungt ansvar för min under många år vacklande privatekonomi, liksom för den trångboddhet som blivit en konsekvens av att varje tillgänglig väggyta upptas av bokhyllor. Den bär också skuld till många komplikationer i mitt privatliv och konfliktfyllda kärleksrelationer. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit belagd med embargo på inköp av fler böcker. Jag vet bara att jag har brutit mot dessa lika många gånger.

Att antikvariaten flyttat ut på nätet, med sajter som Bokbörsen och Antikvariat.net har givetvis underlättat denna typ av missbruksbeteende. Samtidigt har den speciella miljön gått förlorad när inköpet av en gammal bok reducerats från en närmast helig ritual i ett lärdomens tempel till ett internetköp bland andra. Utbudet och tillgängligheten är givetvis bättre, men för mig och många andra var det den speciella antikvariatsmiljön som blev inkörsporten till det tyngre missbruket.

Men även om min skrymmande boksamling skapat många bekymmer betraktar jag idag dessa rader med bokryggar med kärlek och tacksamhet. Jag ser dem nu som mitt bålverk mot samtidens presentism, mina ståndaktiga soldater i kriget mot fördumning och bildningsfientlighet. Att bygga sitt eget bibliotek med gamla upplagor har plötsligt blivit en motståndshandling.

De politiska kommissarier som bemannar bokförlag och redaktioner, streamingtjänster bidragsgivande myndigheter på kulturområdet nöjer sig inte längre med att kräva att den kultur som produceras idag ska strömlinjeformas utifrån ett snävt knippe värderingar som omfattas av en liten grupp som uppfattar sig själva som ett moraliskt och politiskt avantgarde. De vet vilka uppfattningar vi andra behöver skyddas ifrån. Därför behöver även den äldre kulturen anpassas och läggas till rätta. Nyutgåvor granskas med politiskt korrekta glasögon, och misstänkta formuleringar stryks och byts ut.

Exemplen är oräkneliga, men på senare tid är det främst den brittiske barnboksförfattaren Roald Dahls böcker och landsmannen Ian Flemings böcker om Agent 007 som varit föremål för debatt. I fallet med Roald Dahls barnböcker är bakgrunden att rättigheterna sålts till streamingjätten Netflix, som har en lång historia av nervös politisk korrekthet. Då Roald Dahls böcker inte alls är så strömlinjeformade som dagens politiska kommissarier kräver, var det bara en tidsfråga innan de klåfingriga rättighetsinnehavarna skulle vilja ändra på dem. Ändringarna omfattade bland annat att den fete Augustus Gloop i “Kalle och chokladfabriken” inte längre skulle få beskrivas som tjock, eftersom detta tydligen kan anses kränkande.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

De aviserade ändringarna väckte ett ramaskri och förlaget backade, åtminstone för den här gången. Antagligen av kommersiella skäl. Efterfrågan på politiskt korrekta tillrättalägganden är uppenbarligen begränsad, vilket visar sig gång på gång när publiken straffar streamingtjänsterna för deras försök att skriva dem på näsan.

Glädjen över att också kommande generationer ska kunna ta del av Roald Dahls oförvanskade barnböcker kom dock snart att grumlas då nyhetssajterna tillkännagav att Ian Flemings böcker om James Bond skulle bli den neurotiska wokeismens nästa offer. Inför det förestående 70-årsjubileet för den första Bondboken har nämligen förlaget aviserat att böckerna ska skrivas om, efter granskning av “experter på kränkande språkbruk”. Att anpassa den våldsamme, sex- och alkoholmissbrukande fiktive brittiske underrättelseagenten till politiskt korrekta måttstockar låter om möjligt ännu mer krystat än att lägga Roald Dahls barnböcker till rätta. Trots protester har ännu inget besked kommit om att förlaget skulle ha backat angående Bondböckerna.

Det har förstås inte saknats röster som höjts till försvar för tillrättaläggandena. Anhängarna av den totalitära överideologi som kräver underkastelse, också av det förflutna, har antingen försökt spela ned allvaret (“vadå rättighetsinnehavarna får väl göra vad de vill med verken”) eller låtsas som att diskussionen handlat om något helt annat (“vadå, det har alltid skrivits nya versioner av gamla verk”). Att inte ens wokeideologins försvarare vill stå för tillrättaläggandena när de konfronteras säger något om att de är medvetna om att ingreppen inte sker utifrån någon bred efterfrågan.

Den som vill tillägna sig litteratur från svunna epoker kommer inte att kunna förlita sig på vare sig bibliotek eller bokhandlare i framtiden, när nya upplagor riskerar att ha underkastats politiskt motiverade granskningar och korrigeringar. Istället för att du själv ska kunna ta ställning till och bedöma förlegade ordval och stereotyper eller uttryck för värderingar från en annan tid, kommer någon annan ha gjort det åt dig.

Det är då antikvariaten blir din räddning. Äldre upplagor, från tiden före vår revisionistiska tidsålder, kommer att vara värda sin vikt i guld. Den som vill läsa litteratur såsom författarna avsåg att den skulle läsas bör bygga sitt eget bibliotek, och lämpligen börja bland banden hos närmsta antikvariat.

The post Länge leve antikvariaten! first appeared on Opulens.

LÄSNING. Med nästan 700 000 lästa timmar och 1 900 deltagande klasser resulterar Den stora läsutmaningen i en stor lässuccé för fjärdeklassare runt om i Sverige.

Den stora läsutmaningen är ett gemensamt läsinitiativ från Adlibris, Bonnier Carlsen, Natur & Kultur och Rabén & Sjögren med avsikten att öka läskondis och bidra till att läsning blir en vardagsvana bland barn i Sverige. Tävlingen pågick under höstterminen 2022 för fjärdeklassare runt om i landet där de fick tävla om bland annat en klassresa till Astrid Lindgrens Vimmerby. 

På första plats kom klass 4A i Hallenskolan i Mölndal med hela 2 220 lästimmar under höstterminen. Eleverna spenderade cirka en timme och 20 minuter per dag på läsningen för att få ta hem denna seger. I en intervju säger klassens lärare Anna Källgren att:

“- Läslusten hos eleverna har ökat som ett resultat av Den stora läsutmaningen. Det blev en extra morot för eleverna och idag är läsningen en stor och självklar del av undervisningen. Vi inleder varje morgon med tyst läsning och får en lugn och mysig start på dagen. En del elever har berättat att de tagit hem läsningen som en ny god vana. Jag är så glad och stolt över elevernas insats med läsningen under hösten och vi kommer att fortsätta vända blad även när utmaningen är slut.”

Hallenskolan är inte den enda skolan i Sverige där läslusten för fjärdeklassare har ökat. Lärarna från deltagande skolar har uppgett en ökning på hela 70 procent från tidigare terminer. Eleverna som deltagit i läsutmaningen har i snitt lagt 20 minuter per dag på läsningen. Denna succee har fått Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet och medlem i Den stora läsutmaningens Advisory Board, att kommentera: 

– Det här är den största folkrörelsen inom läsfrämjande på mycket länge. Den stora läsutmaningen når ut till så otroligt många barn och lärare runt om i landet, vilket behövs för att bryta trenden av minskat läsande.

Vid sidan av Den stora läsutmaningen så har även deltävlingen Årets läsresa korat en vinnare i år. Juryn består av Sveriges ledande experter inom läsning. I denna tävling har klass 4 i Enbacksskolan i Tensta vunnit ett biobesök för hela klassen. Det fantastiska resultatet beror på klassens engagemang utöver ordinarie planering då även hemmet, fritidshem och skolbibliotekarien involverats i att motivera eleverna under tävlingsperioden.

Deltävlingen Årets läsutmanarbibliotek har också hållits där den utnämnda vinnaren är Ekkälleskolans fokusbibliotek i Linköping. Utmaningen har engagerat och motiverat elever, föräldrar samt personal till att ta del av utmaningen. Ett författarbesök är belöningen för bibliotekets insatser.

The post Läsning bland fjärdeklassare ökade 70 procent first appeared on Opulens.

PRISAD. Bibliotekarien Eva Holmström i Söråker utses till Årets läsfrämjare av Pascal Engmans stiftelse. Hon får priset på 25 000 kronor för sina insatser för ungas läsande genom sitt arbete på Söråkers Folkets Hus där hon jobbat sedan 90-talet.

“Genom att inte rucka på bibliotekets självklara plats som en samlingspunkt och stöttepelare i Söråker, har hon berikat de unga invånarnas liv i flera decennier”, lyder en del av motiveringen.

Pascal Engmans stiftelse bildades 2020 av deckarförfattaren och journalisten Pascal Engman och syftar till att främja ungas läsning och språkbruk.

The post Bibliotekarie prisas av Pascal Engman first appeared on Opulens.

ÖKNINGAR. Aktiviteterna återvände till landets bibliotek under pandemins andra år. Det visar Sveriges officiella biblioteksstatistik som Kungliga biblioteket (KB) sammanställer.

Under 2021 var antalet aktivitetstillfällen 246 000 stycken vilket är en ökning jämfört med 2020, men antalet tillfällen är inte uppe i samma nivåer som före pandemin.

Av årets rapport framgår också att de fysiska besöken minskade med 27 procent jämfört med 2020, trots att folkbiblioteken har haft fler antal öppetdagar. Anledningen är att antalet öppetdagar med reducerad service samtidigt har ökat.

De svenska bibliotekens utlåning av fysiska medier var drygt 58 miljoner under 2021, vilket är 10 miljoner färre än före pandemin. Men trots pandemin minskade inte utlåningen för barn och unga på folkbiblioteken lika mycket som den gjorde för vuxenlitteratur. Totalt minskade barnutlåningen 11 procent jämfört med 2020, och en förklaring är att många folkbibliotek samtidigt fungerar som skolbibliotek för grundskoleelever.

TT Nyhetsbyrån

The post Fler aktiviteter på biblioteken i fjol first appeared on Opulens.

NEDLÄGGNING. Erik Fichtelius som för regeringens räkning utrett böckers fortsatta existens i Sverige noterade häromdagen i DN att en stor mängd av landets bibliotek lagts ner. Bottenrekordet innehas av Simrishamn som gjort sig av med nio av sina tio bibliotek. (fast det som finns kvar är välskött och välförsett). I grannkommunen Ystad har man däremot behållit byarnas filialer.

En annan dyster statistik i Fichtelius artikel handlar om att många svenska städer nu får klara sig utan en lokal bokhandel. Samtidigt frodas bokhandeln på nätet, och antikvariaten upplever högsäsong. Dessutom förs ett framgångsrikt gerillakrig i bokbyarna som får allt starkare fäste i många länder. först av dem Hay-on-Wye i Wales.

Nyss rapporterade Raphael Miller i New York Times om Urueňa strax bortom Valladiod i norra Spanien, en by från 1100-talet med färre än hundra fasta invånare. Där har på kort tid elva antikvariat etablerat sig. Hyrorna är låga, lagerutrymmena väl tilltagna, och tillströmningen av bokhungriga spanjorer har varit intensiv och blir allt större: alla är glada.

Samma internationella trend har nått Borrby på Österlen där flera antikvariat etablerats under de senaste åren. Bäst av dem är Peter Bodéns Hundörat, en filial till hans andra jyckar i Stockholm. Man ordnar bokdagar med författarframträdanden framåt sommaren, efter mönster från Hay-on-Wye. Alldeles nattsvart är det alltså inte…

Ivo Holmqvist

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Bokens framtid first appeared on Opulens.

ARVEGODS. Lars Noréns privata samling av böcker om konst, arkitektur, design och scenkonst bestod vid hans bortgång av 247 volymer. Nu har konstmuseet Magasin III i Stockholm köpt hela konstbiblioteket direkt från dramatikerns familj.

“Från och med fredagen den 6 maj finns Noréns konstbibliotek tillgängligt i vårt referensbibliotek. Där kan en nyfiken allmänhet och framtida forskare ta del av de impulser och tankar som har inspirerat Norén i hans författargärning”, skriver museet i ett pressmeddelande.

Som en hyllning till Lars Norén har Magasin III tagit fram ett exlibris för hans konstböcker, formgivet av konstnären Gunnel Wåhlstrand.

Lars Norén gick bort under covid-19-pandemin i januari förra året, 76 år gammal.

The post Lars Noréns konstbibliotek får nytt hem first appeared on Opulens.

BIBLIOTEKSDÖD. Sedan 1998 har 435 bibliotek lagts ner i Sverige – och i snitt kastas, säljs och makuleras 8 400 böcker per dag. Det uppger tidningen Vi i en granskning.

Minskningen innebär att mer än var fjärde bibliotek har försvunnit mellan 1998 och 2020.

Vi:s granskning visar även att antalet utlånade böcker har minskat med 35 procent under de här åren, från 80 miljoner till 50 miljoner. Antalet böcker på biblioteken har minskat med över 33 procent.

Störst har biblioteksdöden varit i Stockholm, där 56 bibliotek har lagt ner sedan 1998 – drygt 50 procent. Procentuellt är det däremot Simrishamn som har minskat antal bibliotek mest. 1998 fanns sju bibliotek i kommunen, nu finns bara ett kvar och en bokbuss.

TT Nyhetsbyrån

The post Över 400 bibliotek har lagts ner på 22 år first appeared on Opulens.

INSATS. Regeringen har tagit beslut om en nationell biblioteksstrategi, som man anser ska stärka Sveriges bibliotek.

– Vi ska ha ett starkt biblioteksväsen och denna strategi pekar verkligen ut att vi tar det steget, säger kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S).

Grunden till den nationella biblioteksstrategin är ett omfattande arbete som pågått sedan 2015. Flera åtgärder har redan genomförts – som satsningar på nationella minoriteters bibliotek, fortbildning av folkbibliotekarier samt digital kompetensutveckling via folkbiblioteken.

I arbetet framåt ingår bland annat en satsning där Statens kulturråd får i uppdrag att tillsammans med Kungliga biblioteket analysera folkbibliotekens framtida behov och peka ut möjliga former av statligt stöd till dessa.

Kungliga biblioteket ska också ta fram förslag på former för stärkt samverkan inom biblioteksväsendet, bland annat mellan kommuner och regioner.

Samtal om e-böcker

Man ska också kalla till ett “rundabordssamtal” om utlåning av e-böcker.

– Det handlar om allt från förläggare till författare till biblioteken. Det gäller att hitta rätt i upphovsrättsersättningen och vi kommer att starta ett initiativ för att träffas för att höra vilka lösningar man kan hitta, säger kulturministern.

Johanna Hansson, styrelseordförande i Svensk biblioteksförening och därtill biträdande överbibliotekarie på Uppsala universitetsbibliotek, är dock kritisk. Hon tycker att analysen av det komplexa bibliotekslandskapet är “relevant” men saknar svar på de övergripande framtidsfrågorna. Som exempel nämner hon ansvarsfördelningen mellan kommunal, regional och nationell nivå men också frågor som gör digitalisering av kulturarv och e-böcker.

– De här frågorna var väldefinierade från början och de kvarstår, de har inte tagits vidare, säger hon.

Riksbibliotekarie Karin Grönvall är nöjd med den nya strategin och framhåller att den bygger på “Demokratins skattkammare” – ett förslag som Kungliga biblioteket lämnade till regeringen för tre år sedan.

– Det här är ett avstamp för hur kan vi samverka och säkerställa de tjänster som faktiskt tagits fram. De tjänsterna riktas i första hand till prioriterade målgrupper (personer med funktionsnedsättning, de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska – reds anmärkning) och det är väldigt tydligt definierat i bibliotekslagen.

Saknar beslut

Samtidigt saknar hon besked från regeringen i två viktiga frågor.

– Det är framför allt skolbiblioteksutredningen där vi vill att man kommer vidare och verkligen stärker skolbiblioteken, säger Grönvall.

Hon efterlyser också en lösning för hur biblioteken ska samla in och arkivera material i framtiden.

– Vi har i dag en pliktlag som sedan 1600-talet har fastställt att allt som trycks ska in till Kungliga biblioteket, men vi ser att väldigt mycket har flyttat ut på nätet där vi inte har laglig rätt att samla in materialet. För forskningen och demokratin på längre sikt är det helt nödvändigt att man kommer vidare.

Erika Josefsson/TT

Björn Berglund/TT

The post Kulturministern lovar lyft för biblioteken first appeared on Opulens.

PROPOSITION. Åtta av elva bibliotekschefer i landets största tätorter kritiserar regeringens förslag om tillträdesförbud för stökiga besökare. Det visar en enkät som SVT:s Kulturnyheterna har gjort.

Regeringen vill utvidga lagen om tillträdesförbud som gäller för butiker till att omfatta även bibliotek. Ändringen kan träda i kraft 1 juli i år. Kulturnyheterna frågade bibliotekscheferna om de tror att lagen skulle vara ett effektivt hjälpmedel på deras bibliotek? Endast Frida Christoffersson, chef för biblioteken i Jönköping, är positivt inställd men bara “i kombination med samverkande förebyggande insatser som till exempel via Socialförvaltningen”.

Flera av cheferna tycker att förslaget krockar med bibliotekslagen.

– Folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla. Bibliotek är en demokratisk rättighet precis som rösträtten. Bibliotekens roll i samhället kommer att förändras mot kontrollerande och polisiär. Inte alls bra, säger Torbjörn Nilsson, stadsbibliotekarie i Malmö till SVT.

Justitieminister Morgan Olofsson (S) tror inte att kommunerna skulle behöva ökade resurser för att använda sig av lagen. Daniel Forsman, stadsbibliotekarie i Stockholm, ser dock praktiska problem med att utestänga vissa människor från biblioteken en längre tid.

– I Stockholm finns det mer än 40 bibliotek. Om var och en av dessa skall införa system för att kontrollera människor som passerar in och avvisar personer med tillträdesförbud likt det som finns för idrottsarenor kommer det krävas omfattande resurser. De resurserna måste sättas i relation till omfattning av ordningsstörningar, säger han.

Enkäten bygger på svar från bibliotekschefer i Stockholm, Malmö, Göteborg, Västerås, Uppsala, Sollentuna/Upplands Väsby, Helsingborg, Linköping, Örebro och Jönköping.

TT Nyhetsbyrån

The post Biblioteken varnar för tillträdesförbud first appeared on Opulens.