BIOGRAFI. ”En underbar resa” handlar om den världskände fotbollstränaren Sven-Göran ”Svennis” Erikssons liv. Thomas Almqvist har läst boken med stor behållning.

En underbar resa av Sven-Göran Eriksson
tillsammans med Bengt Berg
Mondial

I dag vet alla vem Sven-Göran Eriksson var: gymnastikläraren från Torsby i Värmland, som vann titlar och respekt över hela världen som fotbollstränare. Men vem var människan bakom alla framgångar?

Redan 2013 utkom han med självbiografin ”Svennis. Min historia”. En bok som fick mycket uppmärksamhet men också blandat mottagande och kritik för ”onödigt snaskande i privatlivet”, som det stod i Svenska Dagbladets recension. Så det fanns med andra ord skäl för att skriva en ny och annorlunda självbiografi.

Samarbete: ”Svennis” och vännen Bengt Berg

I ”En underbar resa” berättar han själv tillsammans med Bengt Berg, barndomsvännen och poeten från Torsby, om sitt liv. Boken kom till under åren 2021-2024, då de pratade om fotboll, äventyr och livets stora och små frågor, när de möttes och fikade tillsammans.

”Svennis” blev allvarligt sjuk

I början av februari 2023 fick Eriksson veta att han var allvarligt sjuk och så småningom även att hans tid var utmätt. Berg och han hann ändå få boken färdig i tid, men ”Svennis” fick aldrig se den i tryck, eftersom han gick bort den 26 augusti 2024, en knapp månad, innan den kom ut. ”En underbar resa” är en bok för fotbollsälskare, men kan även läsas av andra, eftersom den innehåller så pass mycket av allmänmänskligt intresse.

Underhållande berättelse

Det är en lättläst och mycket underhållande berättelse om en man vars framgångar aldrig steg honom åt huvudet och som aldrig tappade bort sin värmländska bakgrund. Bengt Berg har skrivit första och sista kapitlet, där han först berättar om deras gemensamma bakgrund i Torsby och hur de lärde känna varandra och blev goda vänner. I slutkapitlet, som han kallar ”Erikssonsgatan”, berättar han om hur ”Svennis” hyllades världen runt under sitt sista levnadsår.

I Lissabon under en av Benficas hemmamatcher 2024 utnämner Berg Eriksson till Kejsarn av Portugallien, två punkt noll. Eriksson var väldigt tacksam för alla hyllningar han fick ta emot under sitt sista levnadsår. Att få vara ”Svennis” reskamrat både framåt och bakåt i tiden blev ett svindlande äventyr för Bengt Berg.

”Svennis” såg nyktert på att han snart skulle dö och var tacksam för allt han hade fått uppleva och menade att livets fanns så länge det varade för honom. Han lyckades se allt det vackra i livet, ända till slutet, enligt Berg.

Början på ”Svennis” karriär

”Svennis” egen fotbollskarriär började i Torsby IF, men han slutade som spelare redan vid 27 års ålder, då han började som assisterande tränare till Tord Grip i Degerfors. Tord Grip skulle sedan följa honom hela tiden i hans karriär som framgångsrik fotbollstränare. Han var hans kollega, rådgivare men kanske framför allt nära vän och hyllade honom som den viktiga person han blev för honom.

Beckham en favorit

Bland de fotbollsspelare som har betytt mest för ”Svennis” genom åren, hör David Beckham till de allra främsta. Eriksson gjorde honom till lagkapten för Englands landslag under sina drygt fem år som förbundskapten där 2001-2006. Han ansåg sig förfoga över ett lag med världens bästa högerfot.

Berättelsen hettar till en aning, när han skriver om tiden i England då hans rörelsefrihet var starkt begränsad på grund av alla paparazzi. Massmedierna förföljde honom och enligt Scotland Yard avlyssnades hans telefon i tre års tid.

”Svennis” hann med många jobb

Vi får en detaljerad genomgång av alla jobb ”Svennis” haft som fotbollstränare, där han kanske trivdes allra bäst i Italien, eftersom hela familjen gillade att bo där. De tyckte om både kulturen och maten. Roma, Fiorentina, Lazio och Sampdoria var de klubbar han representerade. AS Roma övertog han efter Nils Liedholm.

”Svennis”  har verkligen gillat att ofta flytta på sig och byta arbetsmiljö. Om han stannat för länge på en och samma plats, blev han bara orolig. Han blev som en handelsresande i fotboll. Han arbetade som tränare i Sverige, England, Portugal, Italien, Mexiko, Elfenbenskusten, Kina, Thailand, Dubai och Filippinerna. Jobbet som förbundskapten på Filippinerna blev hans sista som tränare.

Han berättar om många människor som han mött och då inte bara fotbollsspelare.

Kärlek och empati

Boken innehåller en hel del intressanta personporträtt. Jag har läst ”Svennis” och Bengt Bergs berättelse med stor glädje och många gånger har jag blivit alldeles varm i hjärtat över all medmänsklig kärlek och empati, som boken faktiskt också ger uttryck för. Det här är en mycket tilltalande berättelse om en ödmjuk och till synes mycket sympatisk människa.

The post Fin biografi över “Svennis” first appeared on Opulens.

POET. ”Jag har alltid fascinerats av Bengt Bergs direkthet, lättsamhet, melankoli och värmländska humor.” Det skriver Thomas Almqvist som haft stort utbyte av poetens återblickande bok ”Ett bord vid livets flod.”

Ett bord vid livets flod: Bilder och texter från Värmland och världen
av Bengt Berg
Votum

Poeten Bengt Berg betraktar världen genom sin hembygd, vilket han visar i den här boken, ”Ett bord vid livets flod”. Under 50 års tid har han gjort det som poet. Berg har också samarbetat med flera konstnärer. Den nya boken är tillbakablickande med dikter, berättelser och bilder. Med den nordvärmländska hembygden som utgångspunkt tar oss författaren med oss på strövtåg i den egna världen och humor kombineras med allvar, ett engagemang i de stora frågorna blandas med värmländska krumsprång.

Den här återblickande boken är, som nämnts, en blandning av olika motiv och uttryck. Förutom allt annat så är Bengt Berg först och främst en stor poet men han är också på samma gång en mycket skicklig naturfotograf, som vandrar mycket i landskapet och fotograferar sin närmiljö. Därtill reser han också mycket och besöker ofta poesifestivaler runt om i världen.

Förra året var Bengt Berg i Indien. Han har också varit på Poesifestivalen i Medellín i Colombia flera gånger. Det lär för övrigt vara en av världens farligaste städer. Vi får besöka Medellín i Bengt Bergs sällskap, där poesin verkligen finns överallt.

Poesin är betydelsebärande och fylld av sammanhang
Som en fågelkväll. Eller tidtabell.
Poesin är en tunn rök med vars hjälp du kan leta dig fram
till elden
Poesin är syrenernas spegelbild i vattenbaljan,
men framför allt stenen som utplånar denna bild:
PLASK!
Poesin är själens c-vitamin potatisens grodd, gruskornet
Poesin finns överallt, även i en sop-container.

Fernando Pessoa i Portugal får sin rättmätiga hyllning. Poeten Pessoa skapade en mängd fiktiva författargestalter, så kallade heteronymer, alla med sina speciella personlighetsdrag och litterära stilar. Berg har varit mycket i Lissabon och ägnar en hel del utrymme åt Marianne Sandels, som i antologin ”Smaken av oceanerna” (FIB:s Lyrikklubb, 1982) presenterar 27 portugisiska 1900-talspoeter, dock inte ovan nämnde Pessoa.

Bengt Berg använder sig gärna av en ganska drastisk och jordnära humor och har en och annan räv bakom örat.

Hon var av det ohämmade slaget,
Tog ut löständerna på busskafeét och
drack sitt kaffe på fat.
Sommartid drev hon kiosk,
nedanför utsiktstornet på Gurlita klätt.
Han sålde vykort, äpplen och chokladkakor.
Men hennes specialitet var filbunkarna, prydligt
ställda på rad; efter nog många dammoln
från vägen såg de färska ut på nytt
Och nere i skålarna: ett fint lager med sand
precis som i Sydkinesiska sjön.

Jag har följt Bengt Bergs karriär som poet i princip sedan början och då inte minst genom att läsa Rallarros, tidskriftsnummer som jag har kvar. Poesitidskriften Rallarros, med bland andra Per Helge och Bengt Berg i redaktionen, fanns 1973-1985 och samlade en prenumerantskara på nära 2 000 prenumeranter. Merparten av Bengt Bergs böcker har utkommit på Heidruns förlag.

Jag har alltid fascinerats av Bengt Bergs direkthet, lättsamhet, melankoli och värmländska humor i de dikter han skrivit. Genom hela sitt kontaktnät med andra poeter runt om i världen har han byggt och fortsätter att bygga broar.

The post Givande strövtåg i poeten Bengt Bergs värld first appeared on Opulens.

LYRIK. Thomas Almqvist har läst Bengt Bergs nya diktsamling ”Allt tar vägen” och konstaterar att det är en njutning att läsa dessa dikter som berör i det innersta.

Allt tar vägen: dikter av Bengt Berg
Heidruns

”Allt tar vägen” är Bengt Bergs 26:e diktsamling och just i år firar han 50 år som poet. Han debuterade 1974 med ”Där drömmen slutar”. Hans diktargärning uppmärksammades av Torsby bibliotek en vecka i mars med utställning, föreläsningar och filmvisning, allt under rubriken ”50 år som handelsresande i nordiskt vemod”. Veckan avslutades med boksläpp av just ”Allt tar vägen”. Förra året belönades han med Selma Lagerlöfs litteraturpris.

Bengt Berg är fortfarande fast och självklart rotad i den värmländska myllan, vilket inte hindrar honom från att ha ett globalt perspektiv också. Han har rest mycket i världen och läst dikter på stora festivaler. Av den anledningen finns det stora kontraster i hans diktning.

Berg är definitivt en handelsresande i nordiskt vemod men förenar samtidigt ett stort socialt patos med en ganska självklar solidaritet med samhällets och världens utsatta.

Den här gången experimenterar han med att skriva ordknappt och till synes enkelt, men hans dikter måste alltid läsas långsamt och med eftertänksamhet, då mycket står mellan raderna.

Den nordvärmländska miljön finns naturligtvis med också här. Det är ju där han bor och rör sig, det är där han vandrar i landskapet och iakttar naturens och årstidernas växlingar.

Provinsiellt och universellt

Här finns också vardagsfilosofiska tankar och känslor, som blandas med tyngre livsfilosofiska resonemang och reaktioner på vad som händer i samhället och i världen.

Glesbygden och människorna där är hans eget inmutade poetiska område. Hans författarskap är provinsiellt men på samma gång universellt. Här finns också en avdelning dikter som tillägnas poeter och författare, som han gillar och som han påverkats av. Vännen Stewe Claeson får sin rättmätiga hyllning.

”/…/Just nu är mycket länge sedan.
Just nu är ingenstans alls.
Dessa rader var nog det som öppnade
dagen för mig när jag gick där
med min nyss avlidne vän
i tankarna, utmed älven
vars mörka vatten sakta glider fram
genom detta tysta vårvinterlandskap
som jag envisas med att kalla mitt.”

Medmänsklig värme

Det är mycket medmänsklig värme i det mesta som han skriver och jag blir både varm och glad i hjärtat, när jag läser dikter av honom. Och även lite vemodig.

De enkla, de till synes glanslösa orden är viktigare för honom än de högstämda. Han ser de stora skeendena genom de små detaljerna och i de små människorna.

Alla överdrifter i språket undviks, då varje ord ska ha en äkthetens prägel och jag upplever Bengt Berg som en mycket ärlig poet. I hans poesi är vi alla lika mycket värda, hög som låg. Ett annat centralt tema i hans poesi är tiden och tidens obönhörliga gång, som också fyller honom med vemod.

”FRÅGA
Om tretton år
fyller jag 90.
Undrar
hur många år
jag varit död
då?”

Vemod och allvar

Det finns som sagt mycket vemod och allvar i hans dikter men kanske ändå mer av värmländskt gemyt och livsglädje. Hans dikter rör mig och berör mig i mitt innersta och så har det alltid varit. Jag riktigt njuter, när jag får en ny diktsamling av Bengt Berg i mina händer och jag njuter om möjligt ännu mera, när jag får höra honom själv läsa på sin trygga, oefterhärmliga värmländska.

The post Bengt Bergs nya diktsamling är starkt berörande first appeared on Opulens.

POESI. Det finns en spänst och en till synes självklar lätthet i Bengt Bergs sätt att uttrycka sig, konstaterar Thomas Almqvist som läst poetens senaste diktsamling med stor behållning.

Under Ukrainas blåa himmel: dikter
Av Bengt Berg
Mila Teshaieva, foto
Heidruns förlag

Bengt Berg debuterade 1974 med ”Där drömmen slutar” och firar alltså snart 50 år som verksam poet. ”Under Ukrainas blåa himmel” är hans 46:e bok och även om flera har tillkommit i samarbete med konstnärer, fotografer och andra författare är det ändå ytterst imponerande. Hans författarskap är ordentligt rotat i den värmländska myllan, vilket aldrig hindrat honom från att ha ett globalt perspektiv också. Hans många resor runt om i världen har hela tiden gett honom nya idéer och uppslag. Ändå är det även den här gången den värmländska naturen som bildar den viktigaste fonden för hans dikter.

The post Lyrik med lätthet och spänst first appeared on Opulens.

BÖCKER. Under jul- och nyårsledigheterna tipsar Opulens litteraturkritiker om tre böcker att läsa under lediga dagar. I titlarna länkas till recensionerna i sin helhet.

Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet
Av Bengt Berg
Heidruns förlag

Glesbygden och dess människor är Bengt Bergs ständiga poetiska revir, då hans dikter gärna hämtar motiv från det värmländska vardagslivet men har ändå ofta även ett globalt perspektiv. Hans formmässiga anarki gör att jag får en enorm känsla av frihet, när jag läser hans dikter. Den aktuella diktsamlingen är ett slags dagbokspoesi, som nedtecknats under promenader till en närbelägen sjö, genom landskapet och årstiderna.

Under fikonträdet av av Goran Vojnović
Rámus förlag

Under fikonträdet är en mycket läsvärd roman om kärlek och lidande, sorg och längtan men också om galenskap och inbördeskrigets absurda vansinne. Balkankrigen ledde till Jugoslaviens sönderfall med folkförflyttningar och nya gränsdragningar. Plötsligt fanns det inte plats på den ena sidan gränsen för dem som fötts på den andra sidan. Det är bara fikonträdet som klarar av alla stormar. Vojnović ställer de svåra frågorna om vilka krafter som var verksamma under Balkankrigen och ifrågasätter all överdriven nationalism. Han är en ytterst skicklig berättare.

Den okända dimensionen av Nona Fernández
Palabra förlag

Den okända dimensionen bygger på en säkerhetspolis vittnesmål om gripanden, tortyr och mord under Pinochetdiktaturen i Chile. Fernández berättar om en parallellvärld, en okänd dimension, som få kände till eller som man kanske kände till men inte ville veta av. Idag finns det chilenare som förnekar att den parallella världen någonsin funnits. Vad är det som bryter ner människans moraliska ansvar? Vad är det som gör oss till mänskliga bödlar? Romanen är en närstudie i mänsklig skräck, grymhet och förtvivlan men mynnar ändå ut i en storslagen hyllning till sanningen.

The post Julläsning: Thomas Almqvist tipsar first appeared on Opulens.

LYRIK. Det känns som en ynnest att jag har fått följa Bengt Bergs författarskap under så lång tid. Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet är en fantastiskt bra diktsamling, skriver Thomas Almqvist.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet
Av Bengt Berg
Heidruns Förlag

Bengt Berg fick Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris 2001 och Nils Ferlin-priset 2005, det sistnämnda med motiveringen att han var ”en poet med en särart som gränsar till egensinnighet”. Han har utsetts till Årets Värmlandsförfattare och till Årets värmlänning. Efter debuten 1974 har han åstadkommit nära 40 diktsamlingar, där en av de senaste, Dikter genom 40 år, omfattar över 600 sidor. Han översätter också gärna norsk lyrik. På 70- och 80-talet var han en av redaktörerna för tidskriften och förlaget Rallarros och sedan 90-talet driver han förlaget Heidrun med den äran.

Hans författarskap är på en och samma gång provinsiellt, nordiskt och universellt men alltid fast rotat i den värmländska myllan. Motiven i hans dikter hämtas gärna från det värmländska vardagslivet, men har ändå ofta ett globalt perspektiv. Glesbygden och dess människor är hans ständiga poetiska revir. Politiskt sett tog ha ställning redan på det radikala 60-talet och det har aldrig rått någon tveksamhet om var han står idag heller. Heidruns Bok- och Bildcafé satte först Torsby och sedan Fensbol i Värmland på kartan. Här om året, när jag och hustrun reste i Värmland, besökte vi Selma Lagerlöfs Mårbacka, Gustaf Frödings Alster och Bengt Bergs Fensbol, i nämnd ordning.

Staffan Söderblom menar att det är en viss formmässig anarki, som kännetecknar Bengt Bergs dikter, att hans dikter kan se ut lite hur som helst. Och det är just denna formmässiga anarki som jag upplever som en enorm känsla av frihet i dikterna och som gjort att jag alltid känt mig hemma i hans poetiska landskap. I den aktuella diktsamlingen beskriver Bengt Berg dikterna som ett slags dagbokspoesi, som nedtecknats under promenader till en sjö, genom landskapet och årstiderna. Här finns koncentrerade iakttagelser och tankar, snabba meddelanden som fötts i stunder av både ensamhet och närvaro. Att sätta samman dikter och texter med fotografier gjorde han också i den förra diktsamlingen, Jag går där jag gick. De så kallade protokollen är noteringar och teckningar från de återkommande telefonsamtalen som han för med sin gode vän Staffan Söderblom.

Ändå är det den värmländska naturen som utgör den viktigaste fonden för hans dikter, vilket i den aktuella diktsamlingen även märks i fotografierna, varav en del är närmast bedövande vackra.

Här finns också förgreningar i österled, tack vare samarbetet med de båda kinesiska konstnärerna LAM & Cherry, som initierat två konstutställningar med utgångspunkt i de av Bengt Bergs dikter, som översatts till kinesiska, japanska och koreanska i projektet Bengt Berg goes Asia. När han nyligen besökte Guangzhou (före detta Kanton) mottog han The poetry and architecture international contemporary art award (PACA). Hans otaliga resor runt om i världen har gett honom nya insikter, där dikten har fungerat som hans kompass genom livet.

Ändå är det den värmländska naturen som utgör den viktigaste fonden för hans dikter, vilket i den aktuella diktsamlingen även märks i fotografierna, varav en del är närmast bedövande vackra. Fotografierna illustrerar dikterna och dikterna illustrerar fotografierna i ett ständigt intimt samspel.

Varje morgon går jag ner till sjön
och fotograferar
vattnet
det är sig likt
men aldrig likadant
jag fotograferar luften där fågelsången
kommer och går i vågor.

Bengt Berg är bara skenbart en lättläst poet. Det koncentrerade poetiska uttrycket är hans signum, men då står det mesta mellan raderna i stället. Det är där komplikationen ligger. Det är skickligt gjort. Här finns också ett djupt känt vemod över tidens obönhörliga gång.

När allt är förbi
allt utom ett par fotsteg
när allt återstår
foten som finns inne i skon
den andra foten
vägen som väntar
livet är bara början.
När det är flera minusgrader än fem
kryper katten in
under stenfoten
fem minus
är rimfrost på rutan
hos grannen sa de: Vi lever så kort tid
är döda så länge.

Mest gripande är ändå den avslutande dikten Där du inte längre är, skriven till minne av Claes Andersson, den finlandssvenske poeten som gick bort tidigare i år. Bengt och Claes var goda vänner. Det känns som en ynnest att jag har fått följa Bengt Bergs författarskap under så lång tid. Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet är en fantastiskt bra diktsamling.

The post En fantastiskt bra diktsamling first appeared on Opulens.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

LJUSET

Innan mörkret föll

var vi ensamma

Kråkan tar ton,

lyfter dimma ur kväll

Kvar förutom vi:

de andra över sina skuggor

Och himlen, ovanför oss

Ljuset som pånyttfött

En vind ur intet,

på väg åt samma håll

Katten, vår fyrbenta kamrat

smyger mot nästa offer —

Det var kanske så det var,

någonstans pågick en annan skymning

Visste vi inte det, jo

det visste vi inte!

NÄR NOVEMBERKVÄLLEN ÄR KOLKÄLLARSVART

Om jorden som suger allt mot sig:

Gräset som gulnat och vissnat, trädens löv som dalat

och lagt sig med andra kinden till,

värmen som ännu sipprar från den allt blekare solen,

ja, till och med ljuset som nu släpper taget

allt tidigare på kvällen?

Tjälen har tvekat eller beror det på kylan

som kommit och gått lite hursomhelst,

som en katt som vill in när den är ute

och ut när den är inne

som ville hon avnjuta det korta gnirket

från dörrens osmorda gångjärn;

tjälen och kylan brukar gå hand i hand

och enligt överenskommelse lägga

en tunn hud av is på alla plana ytor

för att uppbåda en nödvändig spänning

också mellan regntunnans väggar.

Vad mer finns att skriva om

när världen håller på att släckas ner,

när den nyvalde presidenten

säger upp handelsavtal redan innan han tillträtt,

när tröttheten inte längre är nykomponerad

men ändå installerad som innanfönstren

med torkade eterneller på bomullsvit bomull,

när de konkursmässiga hotellen töms på asylsökande

och det inre stödområdet kan återta sin glesnande puls

Jorden suger till sig inte bara ljuset

utan också mörkret och vi känner hur tyngden

i händerna sipprar ner i fingertopparna

som cellons vackra gråt

i novemberkvällens

kolkällarsvarta mörker

ÖVER HÄNGBRON

Novembers stöveldrömmar

väntar vid dörrposten, vill ha

dig med på en tur, en sväng

bortåt vägen, in i det mörkare mörkret

Plötsligt känns duggregnet

som ett otydbart morsealfabet

mot näsan, vid sidan av det

som är denna kvälls tankar,

inne i detta som är just ditt huvud

där det svävar i mörkret, i duggregnet

på byvägen inne i höstens

doft av fuktig granskog;

Det är en sådan kväll, när

också sorgen och saknaden

får plats, allt får plats,

men det är länge sedan

vi gick sida vid sida

motströms utmed älven

och forsen ägde den styrka

som smältsnön försett den med,

förbi den tomma fotbollsplanen

i väntan på gräsklippningspremiär,

upp på kullen med utsikt mot

både igår och imorgon, över

hängbron, lätt knarrande, lätt

gungande och sedan stigen söderut

när vitsipporna skulle komma

om kanske två, tre veckor,

jag minns att vi pratade om

hur det är att försöka leva —

The post Jag går där jag gick first appeared on Opulens.

Poesin är en katt, den finns överallt,
vaksamt närvarande, spinnande på den rutiga pläden,
dreglande under fågelbordet, väntande på trappan
i hällande höstregn, sataniskt smekande en halvdöd näbbmus
– ljussamlande och mörkerseende.

Den rör sig fritt
och går varken att locka eller pocka,
den drar iväg
och kan vara borta i flera veckor
för att sedan dyka upp med naturlig svansföring,
den ställer krav, den vill ha näring och är
alltid lika vaksam mot verkligheten,
klorna vässar den mot stolsben
och orättvisor.

Den kan anpassa sig till ett inneliv
men vill helst vara ute i det fria,
i ljus och i mörker.

Den låter sig visserligen lockas på
men till syvende och sist
måste den gå på egna stigar,
ljudlöst närvarande:
den finns överallt
– och ingenstans är ett rum
som inte finns!

När den är trött
söker den upp mörkret
som alltid finns,
där lägger den ner sitt liv
och låter det sakta sippra …

Men innan dess
har den letat upp en poetaxel
att vässa sina tassar mot,
det är de där små ärren i poethuden
som blir kvar när katten
uppgått i mörkret

The post Poesin är en katt first appeared on Opulens.