KULTURKÄMPE. Han har belagts med rese- och yppandeförbud. Men författaren Barys Pjatrovitj fortsätter att kämpa för belarusisk kultur – trots hårdare repressalier i spåren av Ukrainakriget. Med både prosa och poesi skriver han om den förlamande rädslan.

Det kan låta dumdristigt att återvända till Belarus, säger Barys Pjatrovitj, från soffan hos svenska Författarförbundet, där han är hedersgäst. Men det är vad han ämnar att göra efter sitt Sverigebesök, resa hem och fortsätta att försöka bevara den belarusiska kulturen och språket – som en förebild för andra författare.

– Vårt ansvar är att skriva, om inte nu så för framtiden och den framtida existensen av det belarusiska språket. Men det är väldigt svårt i dag för varje steg man tar uppmärksammas av staten och de flesta oberoende förlagen är nedlagda.

Barys Pjatrovitj var ordförande för det oberoende författarförbundet i Belarus, där också Nobelpristagaren Svetlana Aleksejivitj är medlem. Men regimen “likviderade” organisationen, och den oberoende kulturtidskrift som Pjatrovitj är redaktör för får inte heller distribueras längre. Sommaren 2021 belades han med både rese- och yppandeförbud. Efter sex månader utan nyheter om förundersökningen gjorde han ändå ett försök att resa ut ur landet, vilket gick.

– Men den är inte nedlagd, de kan när som helst låta undersökningen framskrida som ett sätt att hålla oss i schack, säger han på belarusiska – tolkad av författaren Dmitri Plax.

Kan inte skriva

Barys Pjatrovitjs roman “Torget (En kärlekshistoria)” handlar om ett kärlekspar vid tiden för protesterna i Belarus runt 2006. Men efter det riggade valet 2020 gick det belarusiska folket man ur huse för att protestera fredligt mot diktatorn Aleksandr Lukasjenko och de dramatiska repressalierna som följde fick Pjatrovitj att söka sig till poesin. I diktsamlingen “Belarus: fresker” skriver han i dikten “Den fredliga demonstrantens tio ‘budord'” om hur människor som blir slagna av specialstyrkorna ska vända andra sidan till.

– Dramatikens nivå och omfång krävde en omedelbar reaktion, det fanns ingen tid att begrunda och jag vände mig till den genre som tillät mig att reagera omedelbart, förklarar han lågmält.

På senare tid har han dock känt att orden tryter, särskilt sedan kriget i Ukraina inleddes, en känsla som han delar med många ukrainska författare. Barys Pjatrovitj ser fler paralleller mellan de två länderna, och hävdar att ryska styrkor stod redo vid gränsen att invadera Belarus 2020, om protesterna inte hade varit fredliga.

– Det vi ser efter Rysslands invasion av Ukraina är att Belarus de facto befinner sig under rysk ockupation. Det som händer med belarusisk kultur och med vårt språk nu är att man medvetet försöker att utplåna det, säger han och jämför det med “denazifieringen” som Ryssland rättfärdigar kriget i Ukraina med – vilket enligt Pjatrovitj handlar om samma vilja: att utrota allt ukrainskt.

Törstade efter kultur

Kulturen har haft en framträdande roll under protesterna i Belarus. Barys Pjatrovitj berättar om hur folket organiserade sig själva, utan tydliga ledare, och hur man på gårdar bjöd in författare och musiker, som läste dikter och sjöng tillsammans.

– Belarusierna törstade efter kultur. Man krävde kulturen och språket tillbaka och kämpade för att få vara belarusier i sitt eget land, säger han och lägger till:

–Många blev förundrade över att de har en belarusisk litteratur och musik för den ryska dominansen har varit så stark.

Pjatrovitj hävdar att “en överväldigande majoritet” i Belarus är emot kriget i Ukraina. Trots att civilsamhället ligger i spillror har folk protesterat öppet – och anställda vid järnvägen har saboterat de ryska leveranserna av vapen till fronten. De som nu har gripits riskerar dödsstraff, enligt Pjatrovitj. I både sina dikter och i “Torget” skriver han om den förlamande rädslan som den ryska staten och Lukasjenko vet att framkalla.

– Rädslan existerar på många nivåer i våra liv. Det kan handla om att frukta för sitt liv, men också att vara rädd för att förlora sitt arbete eller för att förstöra sina barns framtid.

“Lama” ryska reaktioner

I “Belarus: Fresker” skildrar Barys Pjatrovitj hur människor i Belarus trots allt hittar modet att protestera. Det är ett mod han tycker lyser med sin frånvaro i det ryska kulturlivet.

– Jag är förvånad över de ganska lama reaktionerna från de ryska författarna. De röster jag hör tydligt är de ryska författarna som bor utomlands. Innan jag skulle lämna Belarus köpte jag en rysk litteraturtidning. Ledarartikeln hade rubriken “Ukraina är bara en övning”. Det ser ut som att de revanschistiska idéerna har slagit rot även i litterära kretsar där – med ett fåtal undantag.

Elin Swedenmark/TT

The post Han kämpar mot utplåningen av belarusisk kultur first appeared on Opulens.

EXILPOET. Tucholskypristagaren och poeten Dmitrij Strotsev blev en förgrundsgestalt i motståndet mot regimen i Belarus. Nu diktar han om Ukrainakriget och den ryska aggressionen – från en tillfällig exil i Sverige.

Elin Swedenmark/TT

The post Strotsev: “I Belarus står hoppet till Ukraina” first appeared on Opulens.

VINNARE. DN-fotografen Eva Tedesjös bild från en rysk militärövning på ett fält i Belarus tar hem det tyngsta priset på Årets bild-galan.

Vinnarbilden togs strax före avslutningsceremonin efter Rysslands och Belarus gemensamma jätteövning “Zapad 2021” i september förra året.

TT Nyhetsbyrån

The post Årets bild visar lugnet före kriget first appeared on Opulens.

REVOLUTIONS-POET. Den belarusiske poeten Dmitrij Strotsev får årets Tucholskypris. Priset delas ut av Svenska Pen till en författare som har gjort särskilda insatser för yttrandefriheten och Pens prisjury beskriver Strotsev som “en symbol för revolutionens oförtröttliga poeter”.

Dmitrij Strotsev är i dag en av Belarus mest framträdande poeter och hans dikter har fått enorm spridning via sociala medier. Hans diktsamling “Belarus omkullkastat” handlar om maktens övervåld och det motstånd som förenar folket. I en dikt om dagen skildrade han de fredliga protester mot regimen som han deltagit i och juryn lyfter fram hans “säregna förmåga att ge det belarusiska folkets resning en konstnärlig gestaltning”.

Den 21 oktober dömdes Strotsev till 13 dagars fängelse för sin delaktighet i en olovlig demonstration.

Tucholskypriset delas i år ut av kulturminister Amanda Lind (MP) i samband med fängslade författares dag 15 november. Dmitrij Strotsev kommer till Sverige för att ta emot det.

TT NYHETSBYRÅN

The post Strotsev får Tucholskypriset first appeared on Opulens.

YTTRANDEFRIHET. Det oberoende belarusiska författarförbundet UBW likviderades den 1 oktober av högsta domstolen i Minsk. I ett uttalande fördömer Sveriges Författarförbund domslutet.

“De belarusiska myndigheterna har begått ännu ett brott mot de mänskliga rättigheterna och mot yttrandefriheten”, skriver förbundet, med ordförande Grethe Rottböll i spetsen.

UBW, som är den äldsta författarorganisationen i landet, bildades 1933. Styrelsen för Sveriges Författarförbund har nu föreslagit sin stämma att välja UBW:s ordförande Barys Pjatrovitj till hedersmedlem i det svenska förbundet.

“Vi stödjer våra belarusiska författarkollegor reservationslöst och betraktar domslutet som lagvidrigt och verkningslöst. Den fascistoida regimen i Minsk saknar all legitimitet”, skriver Sveriges Författarförbund i sitt uttalande.

TT NYHETSBYRÅN

The post Författarförbund i Belarus likviderat first appeared on Opulens.

UTESLUTNING. Den europeiska radio- och tv-unionen utesluter Belarus public service-bolag BTRC, uppger SVT:s Kulturnyheterna. Nyheten meddelas i ett pressmeddelande från EBU.

The post Belarus kastas ut ur EBU first appeared on Opulens.

POESI. Han är en av Belarus mest framträdande poeter. Dmitrij Strotsev skrev en dikt om dagen under demonstrationerna mot regimen. I “Belarus omkullkastat” skildrar han maktens övervåld och motståndet som förenar folket.

The post Fängelset gav Strotsev nya insikter om regimen first appeared on Opulens.

DEMOCRACY. The situation in Belarus is one of cheating in the election, of violent replies to demonstrations by the government and removal of access to the internet. How did it come to this?

This text was published in cooperation with cooperative Kunlabori

The country had been taken over at times and after Russia had its revolution after world war one it had was somewhat independent during German influence by the Brest-Litovsk treaty 1918, before some turmoil, and then the Soviet Union seized the area. By the end of the second world war, half of the population had been either killed or moved – this cannot be said of any other European country according to Timothy Snyder and his book “Bloodlands: Europe Between Hitler and Stalin 2010”.

Nazi Germany implemented “the Lebensraum policy” there and Stalin fought the nazis back on this territory. The Soviet Union rebuilt and used the area for manufacturing. Then Chernobyl occurred 1986 which affected Belarus more than Ukraine. On July 27 1990, Belarus became independent but still had the authoritarian political structures left from the Soviet Union.

Since 1994 Lukashenko has been the president of the country by fraudulent elections. The country is not in the EU and has problems with corruption in elections, human right violations and more according to the OSCE. A side note important to add is that democracy generally in the world is on a trend pointing down according to Varieties of Democracy – and the coronavirus situation is just making the trend even steeper (and a more efficient and less corrupt variety of democracy can absolutely be a possible solution).

We interviewed a Belarusian about the situation, and they told us that they have to use a VPN during the day to be able to communicate with us. The actual demonstrations are violent and there can be violent consequences for demonstrating. The people of Belarus are tired of government, and tired of offices that are always corrupt. We asked them if they knew about liquid democracy, which they did not.

The text ”Liquid Democracy, the solution to the Belarusian problem” by an anonymous Belarusian by the alias ”a patriotic Belarusian” has been spread on various media (VK and Telegram for example). The texts explain that Belarusians are tired of this old system that is corrupt and that they, therefore, should get rid of it – changing it into blockchain integrated online liquid democracy, to do the opposite of Lukashenko and spread means of accessing the world digitally. The full text in Russian can be found at the end of the article.

Now, it seems awareness of liquid democracy is not very large. Still, it has started to spread in Belarus between Belarusians during these times when government, politicians and the old structures are tiresome, and the people want something totally new. Hopefully, we will get a result that is as democratic as possible.

The post Concerning Belarus first appeared on Opulens.

MÖRK PÄRLA. Natten är hos Anna Margolin inte något vilsamt, som med sitt försonande mörker slipar ner kanterna på dagens vedermödor, utan snarare något våldsamt påträngande. Anna Remmets om en nyöversatt diktsamling från jiddisch.

Detta är natten av Anna Margolin
Urval och översättning av Beila Engelhardt Titelman
Ellerströms förlag 2018

Det uppskattas att jiddisch, ett av Sveriges officiella minoritetsspråk, har funnits åtminstone sedan 1000-talet. Ändå finns sorgligt lite litteratur på jiddisch översatt, så när förlaget Ellerströms nu ger ut poeten Anna Margolin (1887–1952) i en tvåspråkig utgåva med originalet translittererat på vänster sida i bokens uppslag är det en viktig kulturinsats.

Anna Margolin föddes i nuvarande Belarus som Rosa Lebensboym, men levde och verkade en stor del av sitt liv i New York. Av översättaren Beila Engelhardt Titelman beskrivs hon som en något svårplacerad modernist. I förordet står även att läsa att hon var en av dessa skrivande kvinnor som av sin samtids litteraturkritik omväxlande reducerades till företrädare för en typiskt ”kvinnlig” (i motsats till allmänmänsklig) litteratur och tillskrevs manlig identitet eftersom en kvinna inte antogs kunna skriva som hon. Och när det gäller kvinnliga konstnärer finns det fortfarande en tendens att reducera dem till deras biografier. Det är en fälla som inte ens Engelhardt Titelman helt undviker i ett för övrigt mycket upplysande förord. Jag letar förgäves i detta urval efter den frekventa förekomsten av ett övergivet barn, som enligt Engelhardt Titelman ska finnas där som ett spår av det barn Margolin lämnade i samband med en skilsmässa.

Visst förekommer ett utlämnat barn på ett par ställen, men framför allt framstår människorna i allmänhet i Margolins dikter, ibland i form av ett ”jag”, ibland av ett ”du”, lite som övergivna barn i en ganska hotfull och mörk värld. Titeln på diktsamlingen är hämtad från en av dikterna, ”Detta är natten”, och natten är ett motiv som återkommer. Natten hos Margolin är inte något vilsamt, som med sitt försonande mörker slipar ner kanterna på dagens vedermödor. Den är snarare något våldsamt påträngande, ett obarmhärtigt tillstånd av ångestfylld existentiell klarhet, som i ”Natten kom in i mitt hus”:

Natten kom in i mitt hus
med mullret från stjärnor, vatten, vingar,
med skenet från träsk, vägar och dimmor.
Jag låg stel och mörk.

I dikten med samma titel som boken står det olycksbådande:

Detta är natten, sorgen, ickevarandet,
förrädiskt sken av drömmar.
Olycklige, vad ska ske?

Också naturen känns i Margolins poetiska universum hotfull, kvävande och kompakt på ett sätt som påminner lite om en mörk, överlastad barockmålning med ”slokande irisar, unga syrener och vallmo, / tunga mörkt gyllene och sorgsna rosor”. I en annan dikt beskrivs jorden som ”en väldig, flammande, döende blomma”.

Till och med när New York-poeten Margolin skildrar urbana miljöer så har dessa något organiskt, febrigt över sig. På det hela taget tycks världen vara en ganska fientlig om än stundtals sublim plats, där diktens ”jag” eller ”du” lämnas att ensamt bearbeta sin ångest och alla de intryck som denna värld kastar emot det.

Precis som Engelhardt Titelman påpekar använder sig Margolin av många ”och”. Dessa förstärker känslan av tunga och övermäktiga intryck som liksom staplas på varandra. Gud och (antika) gudar i pluralis dyker upp flera gånger, men framstår då som majestätiskt distanserade, maskerade och bortvända. Undantaget är möjligen Maria, om denna gestalt som förekommer i en hel serie dikter med titlar som ”Vad vill du Maria”, ”Marias bön” och ”Maria vill vara en tiggare” alls ska förstås som den kristna gudomens moder. Kanske ska hon snarare representera kvinnans villkor i världen och samhället när hon ”går genom rummen, fram och tillbaka, /ordnar frukten, vinet, de skira blommorna, / bugar sig, ler i förvirrad glädje” och lever med en man ”som inte älskar mig”.

Varför vill Maria vara en tiggare? I synnerhet som hon i egenskap av kvinna redan är underordnad? Kanske längtar hon bort från den piedestal som Jesu moder men också alla andra kvinnor historiskt placerats på utan att för den skull få tillgång till någon reell makt? Kanske längtar hon till en tillvaro bortom alla de sociala sammanhang som begränsar henne? Detta är natten innehåller en del något romantiserande och exotiserande stycken om existenser i periferin av det slaget.

Å andra sidan visste nog Anna Margolin, judinna i Europa, migrant i USA och skapande kvinna, en del om existensen i periferin. Att hennes dikter nu har lyfts fram inte bara ur periferin utan rent av ur glömskan är välkommet inte bara därför tillgänggörandet av jiddischspråkig litteratur är välbehövt, utan lika mycket därför att Margolins poesi är en mörk men skimrande pärla som förtjänar nya läsare.

Alla artiklar av Anna Remmets

The post Ett hotfullt poetiskt universum first appeared on Opulens.