BARNBOK. ”Jag kan inte tänka mig någon bättre julbok, för de allra yngsta!” Det skriver Bo Bjelvehammar om ”Nisse och Nora firar jul”.

Nisse och Nora firar jul
av Emelie Andrén, text & Lisa Moroni, bild
Alfabeta

Emelie Andrén har arbetat i bokbranschen sedan 2004, som säljare, marknadsförare och barnboksförfattare,

De populära bilderböckerna om Nisse och Nora finns inte bara på svenska, utan är översatta till flera språk, som persiska, arabiska och somali.

Lisa Moroni är både författare och illustratör av egna och andras texter. Debuten skedde 2013.

Stora framgångar har hon haft med böckerna om Julia med text av Eva Eriksson och med småbarnsböckerna om Nisse och Nora, med text av Emelie Andrén.

Nu finns det en ny bok om Nisse och Nora med titeln ”Nisse och Nora firar jul”.

Nisse och Nora längtar till julen, de bara längtar och väntar. Väntar med jultomten i fönstret, den tålige elefanten och katten. De väntar och väntar. Tiden sniglar sig fram. De måste hitta på saker tillsammans för att tiden ska gå fortare – de måste tända ett nytt ljus i fönstret, i ljusstaken bredvid julstjärnan.

De bakar pepparkakor, kavlar och proväter, de firar Lucia tillsammans, medan de väntar på julen. Väntar och längtar.

De lussar och sjunger, Nora sjunger mycket, Nisse sjunger lite.

Nu närmar sig julen och väntan blir mindre de klär granen tillsammans – beundrar Noras julängel och så tycker Nisse att julbocken är läskig. Julbocken ska bort.

Plötsligt en dag är väntan slut, längtan borta – allt grönt och rött är färdigt.

Allt är klart, paketen är under granen, för en stund är Nisse borta, Noras Nisse, men bara för en stund.

Tänk att vare dag är det samma fråga – kommer inte julen snart. Men NU är det slut!

Jag kan inte tänka mig någon bättre julbok, för de allra yngsta!

The post En optimal julbok för de allra yngsta first appeared on Opulens.

BARNBOK. ”Loek Koopmans tar oss med i en färgrik saga med både lustfylld glädje och vemodiga förluster,” skriver Bo Bjelvehammar, som läst den nederländske författarens barnbok.

Den lilla granen av Loek Koopmans
Översättning av Robin Lindqwister Viker
En folksaga för barn
Karneval Förlag

Ursprunget till denna berättelse finns hos Friedrich Rückert och hans dikt om det lilla trädet, som ville ha andra blad.

Utifrån denna dikt har den nederländske konstnären och barnboksillustratören Loek Koopmans (1943–2024) skapat ett eget verk. Hans böcker var annars ofta baserade på gamla sagor och hans verk har översatts till ett flertal språk. ”Den lilla granen” är den första som ges ut i svensk språkdräkt.

Som alltid i dessa sammanhang börjar sagan med formuleringen ”det var en gång” och nu gäller detta den lilla fina granen, fin och frisk, med hårda, stickiga och jobbiga barr. Den lilla granen tycker inte om barren, nej, den vill åtminstone ha fina, mjuka och gröna löv, som alla andra träd.

Men helst vill den ha löv av guld. Det önskar granen starkt. Den drömmer om detta och en morgon blir det verklighet. Den lilla granen känner sig hela dagen så fin men på natten kommer det en gubbe, samlar alla guldbladen i en säck och går till marknaden för att sälja dem.

Så kommer det en ny dag för den lilla granen, sorgsen och kal. Den känner sig som i en vilsen, mörk vildmark.

Den lilla granen kommer med nya önskningar, skriver dem som i ord och formulerar dem som i drömmar, på en levande röd kvällshimmel.

Den lilla granen önskar nu inte blad av guld, utan av glas. Det blir så, det blir en dag av glas och glitter. Det blir en sanndröm. Men så kommer vinden, ruskar om trädet och krossar glaset. Allt blir till skärvor.

Nu kommer granen med en ny önskning – den vill ha nya, mjuka och gröna blad, som alla andra träd. Så blir det, och lyckan är för en stund fullständig, men då kommer getamor med sina killingar. De äter upp alla bladen, ja, även de minsta bladen i toppen.

När allt detta hänt så har den lilla granen bara en ny önskan. Det handlar inte längre om gröna blad, inte heller om blad av guld eller glas. Den lilla granen vill ha sina egna barr tillbaka. Det önskar den mest av allt.

Så blir det till slut och nu upptäcker alla allt det vackra hos den lilla granen. Barn, vuxna och djur – det hörs musik och sång i skogen.

Trots att det är vinter och julstjärnan lyser, känns det som en evig sommarnatt.

Loek Koopmans tar oss med i en färgrik saga med både lustfylld glädje och vemodiga förluster. Handlingen tilldrar sig i ett landskap präglat av magi och drömska stämningar. Det är en utmärkt bok att läsa tillsammans, vuxna och barn.

Det är också värt att begrunda Loek Koopmans credosats – att vara glad för och aktsam om det man har. Därmed inte sagt att drömmar är onödiga, tvärtom…

The post Färgrik saga av Loek Koopmans first appeared on Opulens.

BIOGRAFI. Vi presenterar nu några utdrag ur vår medarbetare Bo Bjelvehammars biografi över poeten och rörmokaren Bengt Cidden Andersson. Detta är den femte delen.

Tidigare delar hittar du här.

Bengt Cidden Andersson (1948-2013) var en poet som verkade i en tid då arbetarförfattarna var förhållandevis få. Att likt Cidden i diktens form skildra vardagsliv och arbete var förhållandevis ovanligt i den postmoderna eran under 80- och 90-talet. I den tidskontexten framstår Cidden som närmast unik.

I början av året utkom en bok om Cidden författad av Opulens medarbetare Bo Bjelvehammar. Det är en annorlunda biografi som kretsar kring Ciddens liv, platsen och människorna där han levde och verkade, men också innehåller skarpsinniga och lyriskt inkännande närläsningar av böckerna.

Vi publicerar nu några kapitel i urval och här följer kapitlet om Ciddens barnbok, ”Hugo Fjäderben”. En bok som gjordes i samarbete med yngste sonen Martin som också är poet och nu håller på att sammanställa sin tredje diktsamling.

Under publiceringen av Cidden-följetongen har det hänt saker i hans familj. Den äldste sonen Johan har gått bort efter ett år av sjukdom. Våra tankar går till de närmast sörjande.

CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör

Hugo Fjäderben
– En barnbok från 2012

Cidden tyckte om att skriva för barn och unga, så kom den sanna sagan till om Hugo Fjäderben, med åren en stilig och färgstark tupp, född 1994, i januari. Han blev ruvad och kläckt fram intill värmepannan, där shunten fick styra.

Först var det en ynklig och klen kyckling, som vid ett nöddop fick namnet Hugo Fjäderben, men dagarna gick, med liv. Hugo drack vatten, åt korn och bodde i en gallerbur, annars hade den elake katten Svante Propp ätit upp Hugo. Hugo gav små pip ifrån sig, han kunde pipa och tjabba som en gråsparv, inte mycket till ljud för en blivande tupp.

Men han blev mer och mer aktiv, han lärde sig både flyga och hoppa och ta för sig av det som fanns på bordet, både av smör och rester i kaffekoppen.

Dessutom började han bli sig själv, med egna färger och egna favoritplatser, ibland bodde han i en sko, ibland i en gulrandig kofta, han lämnade från sig klickar av skit, lite varstans.

Hugo förlorade så småningom sina kyckling- dun, fick fjädrar mest i svart, men en tå blev brun, det var svårt att tänka sig, att han en dag skulle bli både ståtlig och med färgglans.

Men det var en oviss tid innan dun blev fjädrar. Hugo verkade själv förvånad, både över sin kropp, som blev tyngre och tyngre och över sin fjäderdräkt, som fortfarande sökte sina färger. Hugo hade sina egenheter, han tyckte om att sitta i håret på folk, han såg det som en boplats, där han kunde vila. Han måste vila för att sedan orka springa runt och runt, ingen var så nyfiken som Hugo Fjäderben.

Han tyckte mycket om pianomusik, både vals, marsch och foxtrot, han bara njöt stilla eller rörde sig med musiken till egna ljud.

Hugo växte, när han var åtta veckor, var han fyra hekto tung och femton centimeter lång.

Den nionde maj är en stor dag i Hugos liv, det sa inte klick, men väl kuckeliku. Hugo möter sin kärlek, Elvira, inte bara i lycka och med daggmask, utan även efter en tid kommer en ny kyckling och nya pip, pip.

Alltså en sann historia av Bengt Cidden Andersson med illustrationer av Simon Leijnse, som tillsammans med Martin Andersson gjorde texttillägg och viss bearbetning, av det i stort sett färdigliggande manuset. Martin ställde frågor till Cidden och de gjorde slutet tillsammans.

Hugo Fjäderben lever vidare och det finns en fortsättning i Hugos anda – för nionde året ordnas nu (juni 2024) en musikfestival i Kåremo, mellan Kalmar och Mönsterås. Allt till Ciddens ära och minne, arrangeras detta hemma hos Johan Andersson och Annemi Åkerklint. Johan är dessutom Ciddens son och den som gör hästarbetet med musikfestivalen, tillika är han medlem i Kurt Olvars Rebeller, det är även hans bror Martin Andersson.

Varenda krona som kommer in går till Barn- cancerfonden.

Festivalen kan locka tvåhundra besökare och pågår i dagarna tre, trettiofyra band kommer detta år och det gör den till en av landets största punkfestivaler. Flera av banden har säregna namn som Rövsvett och Småjävlafötter.

The post Om Bengt Cidden Andersson – Del 5 first appeared on Opulens.

BARNBOK. ”Som alltid är Barbro Lindgren suverän i sin berättarkonst och underfundig i sina språkliga upptåg,” skriver Bo Bjelvehammar som läst ”Se fursten”.

Se fursten
av
Barbro Lindgren – text
Per Gustavsson – bild
Karneval Förlag

”Se fursten” är en bok för något äldre barn, en kapitelbok, som följer Nino från födelsen ända fram till det att han fyller nio år.

Det första kapitlet i Barbro Lindgrens text utgavs i bokform 2016 under titeln ”Den lilla fursten” med illustrationer av Eva Eriksson.

Den första tiden ligger fursten och sprattlar lite planlöst i sin säng, säger halvbegripliga ord och är allmänt till liten nytta. Men den perioden av furstens liv tar snabbt slut, snart reser han sig, springer och skuttar ut i världen. Han är en egensinnig utforskare och en härskare av rang. Just precis en härskare. Som utmanar alla, inte minst de vuxna, som är nära honom.

Nu tänker jag osökt på min lärare och professor i statsvetenskap. Han talade med energi och inlevelse om en annan furste. En furste från 1500-talet, skapad av diplomaten Niccolò Machiavelli – det var i sanning en handbok i maktutövning. Den lille furstens livsresa är emellertid inte lik någon annans, han fattar oväntade beslut, han utför handlingar, som är mer än överraskande. När han ska fylla nio år bestämmer han sig för att bli filmstjärna oh det förfaller helt sannolikt för den allsmäktige Nino.

Per Gustavssons bilder är tyvärr lite väl klena och utan auktoritet. Men som alltid är Barbro Lindgren suverän i sin berättarkonst och underfundig i sina språkliga upptåg.

The post Suveränt berättad barnbok av Barbro Lindgren first appeared on Opulens.

BARNBOK. Bo Bjelvehammar uppskattar att berättelserna om den lilla valpen Pompe ges ut på nytt.

Pompe
Av Barbro Lindgren – text
och Eva Eriksson – bild
Karneval förlag

Barbro Lindgren är en av våra största författare. De flesta minns hennes böcker om Max, för att inte tala om “Loranga, Masarin och Dartanjang”, samt Pompe. De tre berättelserna om Pompe gavs först ut i början på 80 – talet, nu är de tre samlade inom samma pärm.

Barbro Lindgren har även skrivit ett antal böcker för vuxna, särskilt om sina äventyr och vardagens dramaturgi från vistet på Öland.

Hon fångar gärna en stämning, odlar en känsla i sitt berättande. Ingenting särskilt händer egentligen, men det är just det som är charmen och storheten, när hon bygger sitt eget universum.

Pompe är en liten hundvalp, som beter sig som en sådan – nyfiken, orädd, kaxig, hoppig och studsig.

Pompe tycker om äventyr, det kan vara i en skog, intill en å eller bara på en promenad.

Pompe nosar, kissar, upptäcker ständigt nytt och besegrar murar och spränger gränser, som hundvalpar gör.

I möten lär han sig, ofta möter han andra djur, som en gädda, en kråka eller en annan hund. Alla är snälla fast också spännande bekantskaper, även den stora tjuren, bakom stengärdet.

Pompe testar det mesta – badar, simmar och dyker, utan att vara ängslig och rädd.

Det är tre underbara berättelser för de minsta barnen. Eva Erikssons bilder fångar fint den lilla hundens karaktär och förhållningssätt, medan Barbro Lindgrens sparsmakade textrader på rim är geniala och ger mod åt alla, att försöka och vara nyfikna.

The post En underbar bok för de minsta first appeared on Opulens.

BARNBOK. Bo Bjelvehammar har läst Jonas Gardells barnbok Sagan om den lilla gråsparven och konstaterar att den håller måttet.

Sagan om den lilla gråsparven
av Jonas Gardell – text och Martin Jacobson – bild
Rabén & Sjögren

Vid fågelbordet och i trädgårdarna finns de vanligen, både talgoxe och blåmes. De är vackra i skiftande fjäderdräkter, de gör sig påminda och hörda.

Särskilt talgoxen i sina mångskiftande färger från askgrå till blåsvart – ingen annan svensk fågel liknar talgoxen.

Den är sällskaplig, livlig, orädd och djärv. Den är ingen oäven sångare. Blåmesen är mera tillbakadragen, men tuff om det behövs; den har en klarblå hjässkalott, en gråaktig rygg och en svirrande sång.

Jonas Gardell har med både en talgoxe och en blåmes i sin bilderbok för små barn. De är två fåglar som styr och ställer och bestämmer, vem som ska få bo i trädgården och leva på dess insekter och frön. Två stora fågel-egon. Jonas Gardell väver en saga i klassisk stil och för att stegra dramaturgin, så planterar han in en inkräktare i sagan . En gråsparv, som de andra ser som en fågel som inte har där att göra. Både smutsig och tjuvaktig,

Det blir en svår första tid för gråsparven och den stora frågan är om flera kan få plats i trädgården, eller bara ett fåtal ska få vara där och släppas in i det vackra. Det får läsaren fundera på, liksom en annan fråga, detta om att hämnas och ge igen.

Jonas Gardells text är habil, men inte originell i något avseende, däremot är illustrationerna av Martin Jacobson underbara, både de svartvita helsidorna och de expressiva akvarellerna.

Nu tänker jag plötsligt på en bok av Niklas Rådström med illustrationer av Catharina Günther Rådström – Absint, historien om en blåmes.

En underbar berättelse om hur det är att ta hand om en blåmesunge och göra den till en stor fågel. Den kom för säkert tjugo år sedan, men jag ska läsa om den, nu.

The post En saga i klassisk stil first appeared on Opulens.

BOK. I år fyller SVT:s tv-serie Labyrint 10 år. Nu barnboksdebuterar programmets producent Manne Lindvall, tillsammans med illustratören Pelle Magnestam.

Labyrint är ett tävlingsprogram som utspelar sig i en fantasivärld. Nu släpps boken Labyrint. De tre nyckelstenarna, vilken kretsar kring samma värld och karaktärer.

 – Att vidareutveckla Labyrintvärlden till en bok för 6-9-åringar känns både roligt och självklart. Här har vi en steampunkig underjordsvärld där det finns slajmsprutande robotar, en läskig labyrint (och läskiga Daidalos!), nyckelstenar och ständiga utmaningar, säger Ulrika Caperius, förläggare på Bonnier Carlsen i ett pressmeddelande.

Bokens skapare är Manne Lindvall, producent, och Pelle Magnestam, scenograf som skapat stora delar av världen och karaktärerna i serien Labyrint.

Anna Brynhildsen

The post Barnprogram blir bok first appeared on Opulens.

LIVSKRIS. Den egna känslan av stagnation fick årets mottagare av Peter Pan-priset, lettiska Anete Melece, att skriva och teckna barnboken “Kiosken”, om en dam som fastnat i livet och i sin kiosk. Sedan dess har boken gjort dem båda fria.

Hon var ung grafisk designer i förpackningsindustrin. Först gillade hon det, hon brödjobbade i veckorna och höll på med sina egna och mer konstnärliga projekt – serier och böcker – på helgerna. Men brödjobbet tog över och glädjen dog, berättar Anete Melece som kommit till Bokmässan i Göteborg för att ta emot det svenska Peter Pan-priset.

– Jag hade flyttat till Schweiz, en kärlekshistoria, det klassiska. Men efter två, tre år hade jag ingen kraft kvar alls. Jag gjorde inget annat på helgerna än att shoppa, handla mat och äta. Jobbet var inte dåligt, men inte bra heller, jag utvecklades inte alls. Jag satt fast.

Det var också då som berättelsen om damen i kiosken kom till henne. För att komma vidare i livet bestämde sig Anete Melece för att fortsätta studera och ta en masterexamen i animation vid universitetet i Luzern. “Kiosken” gjorde hon allra först som sitt examensarbete i animerad film.

Frigivande katastrof

Hennes kioskdam har det ganska bra, hon säljer tidningar, godis och pratar med stammisarna. Men inte heller kvällstid tar hon sig ut ur kiosken. I stället drömmer hon sig ut i världen genom att läsa lyxiga resetidningar. När hon en dag råkar ut för den stora katastrofen visar den sig vara vägen till en helt ny plats i livet – som glassförsäljare på en sandstrand.

– Så småningom upptäckte jag att inte bara berättelsens början handlade om mig – utan också slutet. Filmen gjorde att jag fick åka på filmfestivaler. “Kiosken” tog mig på min första resa utanför Europa. Jag fick åka till Rio de Janeiro. Jag satt där på stranden med en kokosnöt i handen och insåg att även slutet handlade om mig.

Efter filmen, som fick pris i Schweiz, vågade Anete Melece bli frilansande barnboksillustratör och animatör på heltid. Hennes lettiska förlag insisterade dock på att hon för första gången skulle göra en helt egen barnbok av “Kiosken” och efter sex år gav hon äntligen efter.

– Jag är väldigt glad för det. Också för att det blev sex år och inte sju. Den hann komma 2019 före pandemin.

Nu på 18 språk

“Kiosken” blev samma år en stor framgång på barnbokmässan i Bologna, fick barnbokspriser både i Italien och Lettland, och ges nu ut på 18 språk.

– Den handlar om friheten i att hitta ut.

Damen flyttar med kiosken, som snigeln med sitt hus.

– Hon gillar att stå i kiosk. Hon vill bara göra det på sina egna villkor. Hon blir en frilansare precis som jag.

Det svenska Peter Pan-priset delas ut av Ibby Sverige till årets bästa översatta barn- eller ungdomsbok. Priset ska också uppmärksamma ett nytt eller i Sverige mindre känt författarskap, eller komma från ett land eller språk som är mindre vanligt i den svenska utgivningen. Anete Melece är glad men låter sig inte få hybris.

– Jag ser det som ett tecken. Det är väldigt fint när man gör något som man gillar och andra tycker om det också. Där ens egna behov möter världens, det är där som lycksaligheten finns.

Erika Josefsson/TT

The post Egen livskris ledde till prisad barnbok first appeared on Opulens.

BORTGÅNG. Barnboksförfattaren Ulf Nilsson har avlidit, meddelar förlaget Bonnier Carlsen i ett pressmeddelande. Han gav ut omkring 140 böcker, bland dem “Älskade lilla gris”, “Lilla syster kanin” och “Alla döda små djur”.

Ulf Nilsson föddes 1948 i Helsingborg och hade stol nummer 16 i Svenska barnboksakademin.

Han tilldelades 1994 Augustpriset för bilderboken “Mästaren och de fyra skrivarna” och 2002 för “Adjö herr Muffin”, illustrerad av Anna-Clara Tidholm. Han har även tilldelats Astrid Lindgren-priset 2006 och Nils Holgersson-plaketten.

Blev långfilm

Böckerna om Kommissarie Gordon och Paddy, med bilder av Gitte Spee, blev tecknad långfilm, med röster av bland andra Stellan Skarsgård, 2017.

Ulf Nilsson berättade i en artikel om att skriva för barn i Tidningen Skriva att “en bra berättelse ska innehålla 40 procent personlig ton, 50 muntert och godmodigt skratt och så tio procent någonting som sitter kvar”.

– På bilderboksnivå tycker jag absolut att jag har ett ansvar för att berättelserna står för bra värden. Att se till att det ingår i normaliteten att man kommer från Somalia eller älskar en annan pappa, så att inte barn tycker illa om människor med ett annat ursprung än det svenska eller går runt och smyghatar homosexuella, sade han.

“Stora värme”

“Det är med stor sorg och saknad vi på Bonnier Carlsen tänker på vår fantastiska författare och vän. Med storslagna sagor, svindlande sorgligheter och hisnande äventyr, har Ulf Nilsson försett oss alla med fantastisk barnlitteratur i över fyrtio år. Vi minns hans stora värme och osvikliga nyfikenhet på livet”, säger Bonnier Carlsens litterära chef Eva Dahlin i ett uttalande.

Ulf Nilsson var gift med författaren Lotta Olsson. Tillsammans skrev de texten till barnmusikalen “Lilla stora livet”. Musikalen hade musik av Frida Hyvönen och uppsättningen turnerade med Riksteatern 2017.

Ulf Nilsson blev 73 år.

TT NYHETSBYRÅN

The post Barnboksförfattaren Ulf Nilsson är död first appeared on Opulens.

PRISHÖJNING. Flera svenska förlag höjer priserna på sina barnböcker, rapporterar SVT:s Kulturnyheterna.

Orsaken är pappersbrist och den pågående containerkrisen i världshandeln, med längre väntetid och högre transportpriser på importprylar från Kina. Svårigheterna rör främst de lite mer tekniskt avancerade barnböckerna – med till exempel ljudmoduler, luckor och tyger – som ofta trycks i Kina.

– Allt som fraktas sjövägen har dragits med leveransproblem. I början av pandemin uppstod en obalans i logistiken när stora hamnar stängdes ner på grund av covid och kö uppstod hos transportörerna. Böcker som skulle släppts nu i augusti har inte kommit fram, säger Elin Lundh, barnboksansvarig på förlaget Lind & Co, till Kulturnyheterna.

TT NYHETSBYRÅN

The post Barnböcker blir dyrare i coronakrisen first appeared on Opulens.

SAMARBETE. Det litterära samarbetet blev till en stark vänskap. Nu kommer författaren Jujja Wieslander och illustratören Emma Adbåges barnbok “När jag var stor och du var liten” – om hur det kan vara att aldrig komma ikapp. 

The post Barnboken ledde till stark vänskap first appeared on Opulens.

BARNBOK. Lars Lerin är en mästerlig akvarellist, men även en person som kan närma sig människor i utmarken med stor värme och närhet, skriver Bo Bjelvehammar.

Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter
Av Lars Lerin
Bonnier Carlsen

Lars Lerin tydde sig i tonåren till äldre jordnära människor, i trakterna kring Sunnemo i Värmland. Nu ägnar han Elsa Karlsson och hennes 28 katter en hel bilderbok, en bok av ord, akvareller och ett antal fotografier. Det är en bilderbok för alla åldrar, utom de allra minsta, det vill säga barn under tre år.

Elsa bor för det mesta ensam i ett litet boställe i Skräddartorp hitom Märrsprängarbacken och strax intill Månskullen. Det är svårt att finna fram dit, att trampa över myrmark och mossar, besegra risiga hyggen och undvika bråtar och bottenlösa hål. Nu går man ensam där, förr i tiden fanns det gott om folk och kor, som strövade fritt. De som nu skapar egna gångstigar är älgarna. Djurs bestämda sätt att alltid välja vägar.

Så närmar man sig bebyggelse…

”Framför dig reser sig en väldig kulle, en jordkällare,
knappt synlig. En murken dörr ligger framstupa i mossan.
Kring dörrhandtaget har en linnea slingrat sitt liv.”

Nu bjuder Elsa in Lars i sitt kök, ingrott av matos, kaffekok, vedrök och sot. Till detta kommer katternas dofter av piss och lort, av slask, fiskrens och sur ull.

Varje kattdjur har sitt eget namn, allt från Gråmor och Gullpiga till Tuggeliten. Elsas dagar är upptagna med arbete för att förse katterna med mat, att ta sig till varubussen eller till sin bror för att prata bort en stund av dagen. Det går att känna Elsa Karlssons bestämdhet och energi i bilderna. Hon står stadigt i sin stickade mössa och sin grova kappa i alla väder. Inte ens en ämbetsman från kommunen kan rubba henne. Han hänger sina ord på egna torklinor, ord som sanitär olägenhet, sjukdomar, ohyra och inavel.

Lars Lerin har alltid egna motivval i sina bilder, allt blir vackert i hans vattenfärger, både hyreslängor i Munkfors, spretiga kalhyggen och färgflagnande brädväggar i ett spel mellan ljus och skuggor. Till detta kommer en teknisk briljans.

Det är uppenbart att Lerin besöker Elsa vid ett flertal tillfällen. Några tillfälliga nedslag är det inte fråga om. Nej, det är möten gång på gång. Han visar henne ömhet och respekt och det utvecklas en vänskap. För Lars Lerin är Elsa Karlssons liv ett liv, som alla andra. Han nämner inte ordet egen och udda om hennes liv.

Elsa har vant sig vid ett annat liv genom åren. Nu härskar tystnaden, inga kördon och slädar, inga yxslag och dragsågars filande. Inga gångstigar och körvägar. Detta kan Elsa finna sig i, det finns bara ett hot, papperet i byrålådan, ett kontrakt på en servicelägenhet i pensionärshemmet, nere vid bygden.

Det är det enda som skaver rejält, det vore nämligen något helt nytt för Elsa och katterna. Endast en katt är tillåtet. Bara den tanken är olidlig för Elsa Karlsson. Hon känner inte heller någon längtan till ett konsultskött akvarium i dagrummet eller ugnsbakad falukorv med en obestämbar sås till form, färg och innehåll. Jag hoppas att Elsa Karlsson aldrig ska behöva signera kontraktet på lägenheten.

Lars Lerin är en mästerlig akvarellist, men även en person som kan närma sig människor i utmarken med stor värme och närhet. Han skriver därtill en mättad lyrisk prosa, med dialektala stråk.

The post Barnbok för alla åldrar first appeared on Opulens.