UTBLICK. “Upptakten i flygplatsens ankomsthall, där diktjaget måste förklara vad manuskripet handlar om för vakten, i rummet för misstänkta, slår an tonen för diktsamlingens fängslande inre och yttre färdrutt”. Cecilia Persson recenserar Ana Brnardic diktsamling.

Fåglarnas tillblivelse av Ana Brnardic
Rámus Förlag (2016)

Ordet tillblivelse har flera synonymer: tillkomst, uppkomst, skapelse, genes, upprinnelse, begynnelse och födelse, för att nämna några ─ utan att gå vilse i en etymologisk och ontologisk snårskog, där okläckta fågelägg ännu inte lämnat boet med flygfärdiga vingar. Fåglarnas tillblivelse, av den i hemlandet prisbelönta och upphöjda kroatiska poeten Ana Brnardic, är en poetisk reseberättelse, vars säregna metaforer byggs i skiftande rumsligheter.

Det kanske rent av går att kalla Ana Brnardic för en kosmopolit ─ världsmedborgare ─ när hon i diktform anländer till Amerika med ett manuskript på ett främmande språk i resväskan? Vad ryms i bagaget? Upptakten i flygplatsens ankomsthall, där diktjaget måste förklara vad manuskripet handlar om för vakten, i rummet för misstänkta, slår an tonen för diktsamlingens fängslande inre och yttre färdrutt.

// han öppnar min proppfulla hemgiftsväska
därinne blänker ett suspekt manuskript
han vill veta vad jag ska med 200 utskrivna sidor på ett konstigt språk
det är en fascinerande rekonstruktion
av Frälsarens liv, säger jag för mig själv
jag darrar, svettas
tar på mig rollen som giftasvuxen terrorist
efter en timme låser de upp dörren//

När diktatorn Tito avsattes och försvann när det Sovjetkontrollerade östblocket återtog sin frihet 1989, föll Jugoslavien samman som ett korthus, och nedtryckta etniska och religiösa konflikter utbröt i samma sekund. Poeten Ana Brnardic föddes 1980 i Zagreb där hon också är bosatt. Hon var alltså nio år när muren föll och elva år när det tioåriga inbördeskriget, ”Balkankonflikten”,  i det forna Jugoslavien startade 1991.

Den historiska bakgrunden är stämpeln i passet för Fåglarnas tillblivelse. Ana Brnardic skrivpuls upplevs som en återhållsam explosiv livsenergi som vilset betraktar omgivningarna med barnets skrämda och nyfikna blick. Ja, så som det går att föreställa sig att en liten flicka känslomässigt präglas av att växa upp i ett land plågat och sönderslitet av krig och sedan som vuxen ska finna förmågan att erövra ett eget tolkande språk och en hållfast identitet.

Vid första läsningen av Fåglarnas tillblivelse förförs och roas jag av de särpräglade kontrasterna i de personliga ordbrokaderna. Vid andra läsningen lyfter jag på meningarnas olika lager och i språkskikten finns ett myller av liv, lite som att ordet tillblivelse har mångbottnade synonymer, som leder rakt in läran om verkligheten. Vid tredje läsningen konstaterar jag att det här är en synnerligen välskriven diktsamling, med den där sortens inspirerande språklig vildhet och tilltalande intellektuella frimodiga lekfullhet, rotat i ett absolut allvar och osentimental smärtsam uppriktighet, som det är lätt att sakna i den svenska samtidspoesin.

Sverige och svenska poeter, har mycket länge varit förskonade från krig, det har inte poeter från Balkan. Det märks och känns i Ana Brnardics övertygande diktning även om ingen vettig människa önskar krig för att forma storartade poeter som skriver kosmopolitisk poesi. Ett stort och rättmätig tack skall även riktas till Rámus Förlag för denna uppfriskande och välgörande poetiska europeiska utblick och Djorde Zarkovics förtjänstfulla översättningsarbete.

Alla artiklar av Cecilia Persson

The post Kosmopolitisk poesi first appeared on Opulens.