POLITISERING. “Antologin är ibland inspirerande och ibland irriterande. Många av bidragen kritiserar med rätta politisering av vetenskap. Dock undgår de inte att själva ibland politisera.” Det menar Göran Dahl som läst Ideologier i vår tid.

Ideologier i vår tid
Red: Kurt Almqvist och PJ Anders Linder 
Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse för allmännyttiga ändamål

I en nyutkommen antologi –  Ideologier i vår tid, redigerad av Kurt Almqvist och PJ Anders Linder, utgiven av ”Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse för allmännyttiga ändamål”. En stiftelse som gör mycket och allmännyttan är i praktiken en strävan efter att vrida kultur, samhälle och vetenskap högerut. Som man frågar får man svar, jag vet delvis, och antar att texterna i boken är frukten av penningresurser från denna stiftelse.

Antologin rymmer essäer bestående av både vin och vatten och en blandning av dem. Den inleds av opinionsanalytikern  Per Rosencrantz som är klargörande och rymmer en briljant analys. Dock har han tagit med tre obegripliga figurer vilka syftar till att illustrera ideologier och partier, hur rörelser sker och dylikt.

Doktoranden Sameh Egyptson från Lunds Universitet skriver om radikal islamism, här i form av Muslimska brödraskapets aktivitet och närvaro i Sverige. Det är den bästa och viktigaste texten i boken. Egyptson har tidigare varit aktiv i debatter med folk från både höger och vänster som hävdat att han har helt fel, han har till och med kallats för ”islamofob”. Men fel har han definitivt inte, det finns klara belägg som han redogör för och hans kompetens kan knappast ifrågasättas.

Mattias Svensson, numera ledarskribent i Svenska Dagbladet, skriver både poängfullt och tendentiöst om miljö- och klimatfrågan. Det tendentiösa består i det genomgående tjatet om att frihet betyder en näst intill oreglerad marknadsekonomi, en ”fri” form av ekonomi.

Svensson ger oss en blandad kompott. Ibland träffsäkert, ibland nyliberalt ideologiskt så det skvätter. Här finns inte ett ord om nyliberalismens problem, speciellt inte att dess tankegods smugit in även hos socialdemokratin (som Kjell Olof Feldt och den kallade kanslihushögern) vilket resulterat i New Public Management i politik, myndigheter och skola. Därmed har företagstänkande tagit över – chefer rekryteras oftast från näringslivet där produktivitet och lönsamhet blir de överordnade målen.

Visst har vi haft en socialdemokratisk hegemoni länge i Sverige. ”Rörelsen” (SAP, LO, HSB, Fonus, Folksam, etcetera). Svensson ser detta som det stora problemet, den så kallade djupa staten. Han nämner heller inte ekofascismen (Pentti Linkola med flera) som är det mest otäcka inom miljörörelserna. Och inte heller nämner Svensson ett ord om Jürgen Habermas eleganta beskrivning av utvecklandet och förhållandet mellan civilsamhälle, offentlighet och stat. Det är han tyvärr inte ensam om.

Av speciellt intresse för en germanist som undertecknad är essän om Tyskland av Lina Lund. Essän tar sin början i Kiev 2014, och Lund går kortfattat men koncist igenom Tysklands övervägande positiva relation till Sovjetunionen och Ryssland, från Västtyskland under Brandt-tiden till Merkels och nu Scholz vilja till att importera rysk gas.

I flera av bidragen finns en anda av antiliberalism när man är skeptisk till anspråk på universella sanningar. Men man kan finna andra former av universalism. Författaren Ian Buruma förespråkar en svag, reflexiv universalism som dialektiskt ser sina egna icke-universella rötter. Snarare en rationell, i Habermas mening, ambition.  Tillåt mig att citera mig själv:

Gemenskap är nödvändig som grund för universalism om det inte bara ska vara tomma ord. Och nog är det en rimlig slutsats som Buruma antyder: att demokratin mår bäst om den kastar ut universalismen: demokratin är inte en naturlag, en naturrätt, den är ett resultat av folks kamp för självbestämmande. Låt oss hoppas att de flesta av oss är förnuftiga nog att inse detta.

Antologin är ibland inspirerande och ibland irriterande. Många av bidragen kritiserar med rätta politisering av vetenskap. Dock undgår de inte att själva politisera, ibland mellan raderna.

Boken avslutas med en originell text av kulturgeografen Christian Abrahamsson som är både biografisk och reflekterande. Dock lämpar den sig bättre som ett inlägg i ett pågående samtal än som text mellan hårda pärmar.

The post Ideologiskt och vetenskapligt om ideologi och vetenskap first appeared on Opulens.