ARBETARRÖRELSEN. När PO Enquists epos “Musikanternas uttåg” har urpremiär på scenen lyfts en spirande norrländsk stolthet. Västerbottensteatern inviger Sara kulturhus i Skellefteå med berättelsen – som handlar om arbetarrörelsens framväxt och krock med väckelserörelsen.

Byggt av västerbottniskt virke ståtar Sara Kulturhus mitt i Skellefteå. Och när Västerbottensteatern för första gången intar en scen i huset är det med en berättelse som många i trakten har längtat efter att se gestaltad. Det handlar om arbetarrörelsens framväxt bland sågverken längs Norrlandskusten – och regissören Bobo Lundén ser en särskild symbolik i att spela i trähuset.

Samtalet om rättigheterna till boken har pågått under flera år, och ett år innan Per Olov Enquist gick bort fick Västerbottensteatern rätt att spela Skellefteåeposet.

– 2021 har vi haft temat “Västerbotten”. Det kan låta lite diffust, men vi belyser den tiden då västerbottningarna fick människovärde. Det är PO Enquists ord, det handlar om tiden från 1900-talets början när alla folkrörelser kom i gång: väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, säger Bobo Lundén.

Skapade människovärde

“Musikanternas uttåg” följer människorna kring Bureå och dess grannbyar, och i centrum står pojken Nicanor Markström. Bara tio år gammal möter han den från Stockholm utsände agitatorn Elmblad. På grund av Nicanor får socialisten ett bryskt mottagande av Burebygdens arbetare.

Men mötet kommer att spela stor roll för dem båda.

Bobo Lundén talar om en tid då arbetarna underdånigt bugade för chefen. Men de gör uppror när rykten cirkulerar om att de skulle vara “dåliga arbetare”.

– Bildandet av arbetarföreningarna, med Bureå arbetarförening som PO fokuserar på, det var en stolthet och en självkänsla i att “vi betyder någonting”. Berättelsen handlar om den tiden där man börjar förstå att man inte är livegen längre, utan att man har ett värde, säger Bobo Lundén.

Arbetarrörelsen växte fram i hela Sverige, men i Västerbotten mötte den också en väldigt stark väckelserörelse, vilket eposet skildrar. Och väckelserörelsen hade redan bidragit till att folk känt ett växande människovärde, menar Bobo Lundén.

– Svenska kyrkan var makten då, men väckelserörelsen hade så kallade kvinnliga läsare redan i slutet av 1700-talet. De var före i så mycket i ett slags process av jämlikhet och att man hjälptes åt, säger han och framhåller att väckelserörelsen och arbetarrörelsen egentligen ville samma sak men ändå krockade.

Nytt självförtroende

Pjäsen framförs på en scen med 15 meter i takhöjd, och scenografin i det stora rummet är avskalad: 9 stora pelare får symbolisera både skog och sågverkens kolvar. Bobo Lundén pratar lyriskt om kulturhuset – och särskilt glad är han över att inviga det med en av traktens egna berättelser.

Han ser också paralleller till Skellefteås utveckling i dag.

– Det är fantastiskt att det här kulturhuset har byggts nu, mitt i byn, mitt i Skellefteå. Det kommer att påverka allt här. Självkänslan hos västerbottningarna kommer att öka, och därför är det så viktigt att vi berättar den här historien nu.

Elin Swedenmark/TT

The post “Musikanternas uttåg” om norrländsk stolthet first appeared on Opulens.