“Man kom fram till att den inte var ilsk, bara blasé. Men någon i socknen hade faktiskt känt sig utstirrad av älgen och tagit illa vid sig.” Nette Wermeld Enström berättar om när skogens konung i höstas flyttade in i hennes hemby i Hälsingland.

När årets älgjakt äntligen var till ända i min hemsocken Enånger i Hälsingland hade en av skogens överlevare bosatt sig i byn. Dag efter dag syntes älgen strosa omkring på folks gårdar och allra helst hängde den runt i en lekpark.

Det framfusiga tilltaget började debatteras livligt i byns facebookgrupp och för en enångare i exil, som jag själv, var det spännande läsning. Men den uppfattningen tycktes inte delas av byborna.

Det stod snart klart att vissa oroade sig för att älgen skulle käka upp deras äpplen, kanske fyllna till och attackera ungar i lekparken eller på väg hem från skolan. Andra bekymrade sig för det rent allmänna hot som ett fritt strövande djur bland folk och fä kunde innebära.

Det spekulerades ingående om älgens psykiska ohälsa.

Man kom fram till att den inte var ilsk, bara blasé. Men någon i socknen hade faktiskt känt sig utstirrad av älgen och tagit illa vid sig. Man enades därför om att ärendet var en angelägen säkerhetsfråga och man började diskutera hur man bäst kunde förvisa älgen bortom byns gränser.

Jaktlaget uppmärksammades om problemet och kommunen ombads avlägsna den omgående. Jägarna, som också deltog i gruppens diskussioner, uttryckte konfusion inför sina rättigheter och befogenheter och några blev hugvilla av situationen. Kommunen mailade ett mycket otillfredsställande svar till socknens företrädare som uppmanades ”kontakta markägaren” där älgen huserade, och till bybornas stora förtret var mailet signerat av en anonym ”kommunal vägledare.”

Det var droppen.

Nu stegrades stämningen i gruppen. Det hela verkade inte bättre än att Enånger, denna livgivande glesbygd där de flesta drar sitt strå till stacken genom hårt arbete på pappersmassabruket och konsumtion i staden, stod maktlös inför såväl myndigheter som vildmarken.

”Och hela Sverige som skulle få leva”, påminde någon.

”Ja, man kan ju bara gissa vilket parti som kommer vinna på det här”, klagade en annan som också lät oss veta vilket gäng som han minsann röstar på, ”för ordningens skull.” Men just som temperaturen i den lilla byn steg som allra mest gjorde älgen sorti. Kanske för att den tröttnade på all uppståndelse, kanske för att byborna plockat undan alla äpplen, eller så insåg hen bara att jakten nu var över för i år.

Och först då, när hotet lagt sig, kunde byborna andas ut och fortsätta sina liv i godan ro, dela de för årstiden livsviktiga inläggen om julmarknader, tomtar och troll. Förvisso med en erfarenhet rikare, som dessutom kan påverka nästa val!

Det är sådana här gånger man drabbas lite extra av hemlängtan. Särskilt som exiltillvaron på västkusten innebär att såväl hajar som vargar dyker upp, ända inne i Göteborg, utan att folk går ihop och ryter ifrån.

Andra tillfällen man längtar hem till byn är när stadsbor omkring en klagar på skogsbruket och påstår att virkesåkrar svälter ut djuren ur skogen, utan att fatta att det finns hur många träd som helst i vårt land!

Så korkat alltihopa.

The post Älgen som tog över byn first appeared on Opulens.

INITIATIV. Fråga dig själv: Hur behandlas de som tar initiativ på ditt jobb? Om de inte uppskattas — rent av hyllas — är det en god idé att byta arbetsplats, skriver Sofia Nerbrand. Här förklarar hon varför.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

I många miljöer är det tyvärr viktigare att inte göra fel än att göra rätt. Att begå ett misstag uppfattas som en dödssynd och bestraffas, öppet eller genom tystnad och utfrysning. Effekten blir att de flesta inte gör någonting alls. Initiativ uteblir. Utvecklingen avstannar. Resultaten blir sämre än de kunde ha varit.

Därför är en kultur som skyr misstag paradoxalt nog äventyrlig. För om man inte törs göra saker stannar verksamheten — eller rent av livet —  upp. Det bidde ingenting. Och det är värre än pannkaka. För även om det blir ”fel” är det sällan som det inte går att rätta till.

Även lärandet avstannar om man har anledning att vara skotträdd. För det är genom att pröva saker man gör nya insikter och uppfinner nytt. Detta gäller både på ett individuellt plan och för en grupp.

Även människor tar stryk i en obevekligt felfinnande kultur. För hur roligt är det att gå omkring och vara rädd för att få på fingrarna?

De som är ledare i organisationer som kännetecknas av rädsla för att göra fel fallerar fullständigt. De tar inte ansvar.

Tvärtom innebär ansvarstagande att man fattar beslut och genomför dem — och gör om och gör rätt när det behövs. Ansvar är också att dra lärdom av det som inte blev helt lyckat och att göra bättre ifrån sig i framtiden. Ansvar är att med gott uppsåt agera även i stunder av osäkerhet och att ta sig an det okända. En god strategi är att kontinuerligt fatta många små beslut som inte är oåterkalleliga. Då kan man justera efter en omgivning som hela tiden förändras.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Att vika ner sig innan man ens har försökt är att svika både sig själv och de som skulle kunna få njuta av bättre resultat. Tänk patienter, som skulle kunna få bättre vård om man inom sjukvården dristade sig till att ge större mandat till medarbetare att förbättra hur de arbetar.

Att ta ansvar är således också att uppmuntra människor att lösa uppgifter enligt eget huvud.

Apples legendariska reklamfilm Think diffrent från 1997 är en tänkvärd favorit. Budskapet lyder: “Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The troublemakers. The round pegs in the square holes. The ones who see things differently. They’re not fond of rules. And they have no respect for the status quo. / – – –  /  While some see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.”

Fråga dig själv: Hur behandlas de som tar initiativ på ditt jobb? Om de inte uppskattas — rent av hyllas — är det en god idé att byta arbetsplats. För det är bara där kontinuerligt prövande och lärande har hög status som stordåd kan uträttas.

Alla artiklar av Sofia Nerbrand

The post Ansvar är att göra fel och dra lärdom first appeared on Opulens.

NY FUNKTION. Apple har lanserat en ny funktion i iPhone som ger användaren möjlighet att ta kontroll över hur skärmtiden används. Kevin Shakir om sina erfarenheter av att få insyn i och kontroll över hur tiden spenderas.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Tidigare i somras stod Craig Federighi, vice vd för Apple, och presenterade företagets senaste programvara för iPhone. Framför den jublande publiken berättade han hur programvarans nya funktion ”’skärmtid’ ger dig makten, med både insyn och kontroll över hur du spenderar din tid”.

Häromdagen tog jag upp min telefon 105 gånger på ett dygn. Min telefon berättade hur jag spenderade halvannan timme på sociala medier, en timme på applikationer kopplade till arbete och en halvtimme på att läsa nyhetsartiklar. Genom funktionen fick jag möjligheten att begränsa mitt användande av den applikation jag spenderade en hel timme på — Facebook. Dagen efter kunde jag bara använda Facebook i en halvtimme. När jag närmade mig tidsgränsen fick jag en notifikation som berättade att det strax var slut med Facebook-användandet för dagen. Facebook-applikationen stängdes därefter ned för dagen och gick inte att öppna mer.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Jag gavs plötsligt möjligheten att ägna resten av dagen på att svara på den oöverskådliga högen av arbetsrelaterad epost. Nu hade jag tid att läsa de senaste nyheterna om hur det går i mellanårsvalet i USA, eller höra det senaste avsnittet av min brittiska favoritpodcast och vara intakt med vad som händer i omvärlden.

Fördelat över dagen, och även under kvällstimmarna, använde jag min telefontid åt att svara på samtliga epost-meddelanden för att dagen efter, lättare kunna komma igång med att utföra mina huvudsakliga arbetsuppgifter. Som taget ur Craig Federighis senkapitalistiska brandtal lyckades jag ta makten över min skärmtid och optimera min produktivitetsförmåga.

Det har blivit lättare att slippa ”ödsla” mina timmar av att se vad mina kontakter på sociala medier har för sig. Jag kan spendera mindre tid på att mäta mig med dem och slippa se deras inlägg som uppvisar deras produktivitetsförmåga, karriärmässigt som socialt, hur mycket de hinner göra varje dygn. Nu har världens rikaste teknologiföretag en inbyggd funktion som ger mig notifikationer som berättar när det är dags att konkurrera mot mig själv.

Dagen efter berättade telefonen för mig att jag hade spenderat två timmar av tre skärmtimmar på applikationer jag använder i mitt arbete. Den höga Facebook-stapeln i skärmtidsstatistiken blev ersatt med en arbetsstapel, och jag kände att det var dags för en paus.

Jag hann aldrig lyssna på det senaste avsnittet av min favoritpodcast och gör det med det samma. Medan skärmtidsstatistiken jämnas ut inbillar jag mig själv att mina fysiska och psykiska produktivitetsförmågor förbättras och effektiviseras. Jag hinner att ta disken medan jag lyssnar på hur EU påverkas av att Angela Merkel lämnar politiken och lyckas köpa mig mer tid att spendera på att skicka fler mejl.

Alla artiklar av Kevin Shakir

The post Ny iPhone-funktion ger makt över tiden first appeared on Opulens.