ANTIKVARIAT. “Den som vill tillägna sig litteratur från svunna epoker kommer inte att kunna förlita sig på vare sig bibliotek eller bokhandlare i framtiden”,  skriver Lars Anders Johansson. Han framhåller vikten av välfungerande antikvariat i en tid av revisionism och censur.

Ända sedan högstadietiden har jag älskat antikvariat. Från början av ekonomiska skäl, senare för att jag insåg hur väl jag trivdes i de alltför smala gångarna mellan hyllorna i källarlokalen på Kungsgatan i Gävle. Under gymnasietiden passade jag ofta på att smita iväg några hundra meter till Gefle Antikvariat på jakt efter gamla upplagor av mina hjältar, anarkisterna Kropotkin och Bakunin eller filosofer som Wittgenstein.

Antikvariatsbranschen bär ett tungt ansvar för min under många år vacklande privatekonomi, liksom för den trångboddhet som blivit en konsekvens av att varje tillgänglig väggyta upptas av bokhyllor. Den bär också skuld till många komplikationer i mitt privatliv och konfliktfyllda kärleksrelationer. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit belagd med embargo på inköp av fler böcker. Jag vet bara att jag har brutit mot dessa lika många gånger.

Att antikvariaten flyttat ut på nätet, med sajter som Bokbörsen och Antikvariat.net har givetvis underlättat denna typ av missbruksbeteende. Samtidigt har den speciella miljön gått förlorad när inköpet av en gammal bok reducerats från en närmast helig ritual i ett lärdomens tempel till ett internetköp bland andra. Utbudet och tillgängligheten är givetvis bättre, men för mig och många andra var det den speciella antikvariatsmiljön som blev inkörsporten till det tyngre missbruket.

Men även om min skrymmande boksamling skapat många bekymmer betraktar jag idag dessa rader med bokryggar med kärlek och tacksamhet. Jag ser dem nu som mitt bålverk mot samtidens presentism, mina ståndaktiga soldater i kriget mot fördumning och bildningsfientlighet. Att bygga sitt eget bibliotek med gamla upplagor har plötsligt blivit en motståndshandling.

De politiska kommissarier som bemannar bokförlag och redaktioner, streamingtjänster bidragsgivande myndigheter på kulturområdet nöjer sig inte längre med att kräva att den kultur som produceras idag ska strömlinjeformas utifrån ett snävt knippe värderingar som omfattas av en liten grupp som uppfattar sig själva som ett moraliskt och politiskt avantgarde. De vet vilka uppfattningar vi andra behöver skyddas ifrån. Därför behöver även den äldre kulturen anpassas och läggas till rätta. Nyutgåvor granskas med politiskt korrekta glasögon, och misstänkta formuleringar stryks och byts ut.

Exemplen är oräkneliga, men på senare tid är det främst den brittiske barnboksförfattaren Roald Dahls böcker och landsmannen Ian Flemings böcker om Agent 007 som varit föremål för debatt. I fallet med Roald Dahls barnböcker är bakgrunden att rättigheterna sålts till streamingjätten Netflix, som har en lång historia av nervös politisk korrekthet. Då Roald Dahls böcker inte alls är så strömlinjeformade som dagens politiska kommissarier kräver, var det bara en tidsfråga innan de klåfingriga rättighetsinnehavarna skulle vilja ändra på dem. Ändringarna omfattade bland annat att den fete Augustus Gloop i “Kalle och chokladfabriken” inte längre skulle få beskrivas som tjock, eftersom detta tydligen kan anses kränkande.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

De aviserade ändringarna väckte ett ramaskri och förlaget backade, åtminstone för den här gången. Antagligen av kommersiella skäl. Efterfrågan på politiskt korrekta tillrättalägganden är uppenbarligen begränsad, vilket visar sig gång på gång när publiken straffar streamingtjänsterna för deras försök att skriva dem på näsan.

Glädjen över att också kommande generationer ska kunna ta del av Roald Dahls oförvanskade barnböcker kom dock snart att grumlas då nyhetssajterna tillkännagav att Ian Flemings böcker om James Bond skulle bli den neurotiska wokeismens nästa offer. Inför det förestående 70-årsjubileet för den första Bondboken har nämligen förlaget aviserat att böckerna ska skrivas om, efter granskning av “experter på kränkande språkbruk”. Att anpassa den våldsamme, sex- och alkoholmissbrukande fiktive brittiske underrättelseagenten till politiskt korrekta måttstockar låter om möjligt ännu mer krystat än att lägga Roald Dahls barnböcker till rätta. Trots protester har ännu inget besked kommit om att förlaget skulle ha backat angående Bondböckerna.

Det har förstås inte saknats röster som höjts till försvar för tillrättaläggandena. Anhängarna av den totalitära överideologi som kräver underkastelse, också av det förflutna, har antingen försökt spela ned allvaret (“vadå rättighetsinnehavarna får väl göra vad de vill med verken”) eller låtsas som att diskussionen handlat om något helt annat (“vadå, det har alltid skrivits nya versioner av gamla verk”). Att inte ens wokeideologins försvarare vill stå för tillrättaläggandena när de konfronteras säger något om att de är medvetna om att ingreppen inte sker utifrån någon bred efterfrågan.

Den som vill tillägna sig litteratur från svunna epoker kommer inte att kunna förlita sig på vare sig bibliotek eller bokhandlare i framtiden, när nya upplagor riskerar att ha underkastats politiskt motiverade granskningar och korrigeringar. Istället för att du själv ska kunna ta ställning till och bedöma förlegade ordval och stereotyper eller uttryck för värderingar från en annan tid, kommer någon annan ha gjort det åt dig.

Det är då antikvariaten blir din räddning. Äldre upplagor, från tiden före vår revisionistiska tidsålder, kommer att vara värda sin vikt i guld. Den som vill läsa litteratur såsom författarna avsåg att den skulle läsas bör bygga sitt eget bibliotek, och lämpligen börja bland banden hos närmsta antikvariat.

The post Länge leve antikvariaten! first appeared on Opulens.

ANTIKVARIAT. Snart slås dörrarna upp till Trilsk bok och musik, ett nytt antikvariat i Malmö som inriktar sig på humaniora. Butiken ska skapa bredare tillgänglighet till böcker och vinylskivor utanför topplistorna och vara en mötesplats för politik- och kulturintresserade. 

Den 25 september öppnar paret Dan Englund och Mirjam Katzin sin nya butik Trilsk bok och musik i Sofielund i Malmö. Det ännu lilla antikvariatet fokuserar på musik och humaniora, litteratur, konst, politisk teori och filosofi. Men här finns det mesta, allt från skönlitteratur och vegetariska kokböcker, till noter och vinylskivor.

– För mig har det här varit en dröm väldigt länge, som vi har konkretiserat tillsammans de senaste åren, säger Englund, verksamhetsansvarig.

Även om den fysiska butiken är ny har han länge sålt böcker och skivor via nätet. När han och Katzin hittade den 59 kvadratmeter stora lokalen slog de till.

– Kulturen är viktig och det manifesteras på ett helt annat sätt i en fysisk lokal. Över nätet går man också miste om mötet med kunderna, som är en fin och viktig del.

Med Trilsk bok och musik hoppas Englund och Katzin kunna bidra till att sprida kultur som fallit åt sidan. Englund tycker att det behövs fler antikvariat och menar att mycket av det som inte säljer bäst på marknaden går bort. I digitaliseringens tid tycker han att det känns extra viktigt.

– När folk handlar på nätet så vet de redan innan vad de vill ha, ett antikvariat skapar tillgänglighet för det folk inte upptäckt än.

Men det finns även en fortbildande tanke. Trilsk bok och musik delar lokal med kulturföreningen Krakel, som både Englund och Katzin var med och startade upp för ett år sedan och fortfarande engagerar sig i. Englund tror att verksamheterna kommer att gifta sig bra med varandra.

– Vi kommer att hålla i gemensamma kvällar med kultur, litteratur och politik framöver, och skapa en fin mötesplats för alla som är intresserade, berättar Englund.

Exempel på aktiviteter är cirklar i politiskt tänkande och skrivande, konstnärliga workshops för kulturaktivister och vänsterintellektuell salong. Till vardags är Englund bibliotekarie och musiker i bandet The Original Five, medan Katzin jobbar som samordnare mot antisemitism i Malmös skolor och sitter i kulturnämnden för Vänsterpartiet.

– Så det är inte så konstigt att jag drar igång ett antikvariat med musikinriktning. Och Mirjam har bidragit med mycket kunskap kring politiskt tänkande och litteratur, säger Englund.

Till en början kommer Trilsk att ha öppet på helger och sporadiska kvällar, men förhoppningen är att affärerna ska ta fart så att öppettiderna kan utökas. Inför första öppningsdagen hoppas Englund att så många som möjligt hittar till Trilsk, så att butiken kan fortsätta att frodas.

– Jag hoppas att vi får träffa en massa trevliga människor, och förhoppningsvis kanske de också köper en liten bok eller skiva. Men det viktigaste är att de kommer och ser att vi finns och vilka vi har!

The post Nytt antikvariat – mötesplats för kultur och politik first appeared on Opulens.

BLOGG. Nu lanseras den nya bloggen Libri resurrecti, ett samarbete mellan Opulens och Ekström & Garay, där bortglömda böcker plockas fram i ljuset – och får nytt liv.

Libri resurrecti betyder just böcker som återuppväcks på latin, och är en blogg lanserad av Opulens och Ekström & Garay förlag. Idén är att uppmärksamma böcker som en gång lästes men som idag har glömts bort i havet av ny litteratur.

– Det läses mer än någonsin i Sverige idag, men det betyder inte att gamla och bra böcker ska behöva försvinna i pappersmassan, säger litteraturvetaren Ivo Holmqvist, som startat upp och driver Libri resurrecti.

För varje bok skriver Holmqvist ett sammandrag med information om boken och författaren. Är det en engelsk bok som inte blivit översatt, skriver han på engelska. Utomstående är också välkomna att lämna bidrag på Libri resurrecti, som är tänkt att bli ett forum för litteratur.

Idén föddes för cirka ett halvår sedan när Holmqvist kom över en amerikansk hemsida med ett liknande koncept, där en man skriver om böcker som fallit mellan stolarna.

– Det här kan man göra med svenska böcker med, tänkte jag, och så gjorde jag det! Nu läser jag i en väldig fart och är uppe i fjortonde boken, säger han.

Holmqvist är fil.dr i engelsk litteratur och pensionerad professor i skandinavistik, med lång erfarenhet av att recensera böcker i såväl dagstidningar som tidskrifter. För att hitta de gamla godbitarna har han stor nytta av sitt litteraturintresse och letar både på loppisar och i antikvariat. Kriteriet är att böckerna inte är sådana som de flesta redan känner till.

– Det är ju böcker som min mormor hade på bokhyllan. Vissa har jag aldrig hört talas om förut, men det betyder inte att de inte är värda att tas på allvar, säger Holmqvist.

En förhoppning med Libri resurrecti är att människor ska bibehålla sitt intresse för historien och för vad som skett tidigare. Men floden av nya böcker som aldrig tycks sina, menar Holmqvist gör det lättare att komma över dem, och särskilt på loppisar och antikvariat har de aldrig varit billigare.

– Det är roligt, böcker ska cirkulera!, säger han.

The post Ny blogg återuppväcker gamla böcker first appeared on Opulens.

ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.

Vad vill jag göra? Vad vill jag vara?

”Livet leves framlänges, men förstås baklänges.” (Kierkegaard)

Folie circulaire. Så ser min erfarenhet ut! Måste se händelsen i ögonen. Och sedan lyfta blicken mot himlen, molnen. Mot stjärnorna. Lyfta blicken mot din hands öga.

Vägen, och stället: ett nytt ”stadium” (något annat än ett tillstånd). Något integreras. Rörelsen fortsätter. Och stunderna då vattnet är stilla. Allt detta är i högsta grad praktiskt.

Även hinduism och buddhism är evolutionistiska; men där går evolutionen över i etik.

När kan du osäkert, öppet, möta andra? När har du beredskap, illusionslös, att ge och ta emot? – Även om du är en ”misslyckad”. – En flisa tacksamhet fångar ljuset.

Om jag har skrivit en bok som någon en dag i framtiden kommer och frågar efter i antikvariat, som man söker en vän, då vet jag att jag befunnen i tiden haft förbindelse med något utanför tiden.

Frihetens betingelser: att mogna till hel människa. Ta mandom. Relationer är inte symbios.

Den musik en människa är
Tonerna, tystnaden. Mörkret
Fågeln som sover högt
på klippan
över havet vi kom ifrån

The post Om liv och litteratur – Del 9 first appeared on Opulens.

The post “Snygga” böcker säljs per hyllmeter first appeared on Opulens.

PODD. Sveriges äldsta bokhandel ligger i Söderköping, i samma hus sedan omkring 1830, då den flyttade från huset bredvid. Här samsas nyutkommen litteratur med antikvarisk. Bokhandlaren Anders Karlin berättar hur det personliga mötet tillsammans med författarsamtal, diktläsning och musikkvällar får en fysisk bokhandel att leva och ha hälsan i internethandelns tid. Och om läsning, för nöjes skull och för medmänniskan inom oss. Ett samtal med Ann-Charlotte Sandelin.

Om podcasten Ekström & Garay och tidigare avsnitt >>

The post Sveriges äldsta bokhandel first appeared on Opulens.

GRATIS. När allt är tillgängligt är det lätt att bläddra vidare utan att fastna. De stora kultur- och kunskapsvärden som i teorin är mer tillgängliga än någonsin försvinner i gratisdjungeln, skriver Mattias Svensson som ändå tycker att fördelarna med dagens mediesamhälle väger tyngre än nackdelarna.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Ayn Rand University heter appen som en vän länkade till för några veckor sedan. Via den kan jag ladda ner och lyssna på ett stort antal föreläsningsserier i stort sett när jag vill.

Få förstår nog riktigt hur stort detta är. Jag har beundrat Ayn Rand och hennes författarskap sedan jag läste Och världen skälvde i gymnasiet. Då fanns en del av det hon skrivit översatt. Annat fanns att beställa från USA i specialiserade bokkataloger. Att beställa böcker i början av 1990-talet, före internets genombrott, var i sig en omständlig procedur. Leveransen via fartyg kunde ta månader.

Än mer svårtillgängliga än böckerna var föredragen som Ayn Rand och några av hennes närmaste hållit, från 1960-talet och framåt. De fanns inspelade på kassett, i långa serier som kostade en mindre förmögenhet. Jag köpte en, Leonard Peikoffs Objective communication, som varit en hjälp i mitt skrivande. Jag funderade på någon av de längre och mer filosofiska föreläsningsserierna, men tog mig aldrig riktigt råd.

Det är de som numera finns i en app i min telefon. Allihop! En förmögenhet, en lyx som jag aldrig kunde föreställa mig om att kunna unna mig — och nu är den min alldeles gratis!

Ska jag vara ärlig har detta inte förändrat mitt liv särskilt dramatiskt. Jag har klickat runt lite förstrött och lyssnat på ett halvt föredrag. Det finns ju så mycket annat att lyssna på: aktuella föredrag, inläst skönlitteratur, universitetskurser i intressanta ämnen och poddar med kunniga och roliga personer som ger perfekt förströelse för stunden.

Appen ligger där nästan som en förebråelse om bildning och fördjupning som jag längtat efter, men nu är för mätt och lat att ta till mig. På ett sätt har jag förvärvat ett enormt värde, på ett annat sätt är jag mer stressad än förut.

I det lilla är det kanske en beskrivning av framstegets och välståndsskapandets dilemman, något som ekonomen Daniel Hamermesh funderat kring i sin nya bok Spending time. Han menar att tid är vår tilltagande knappa resurs och att ju rikare vi blir, desto knappare blir vår tid eftersom all konsumtion är tidskrävande. Detta kan stressa oss fast vi får det bättre.

Så är det, och en skyddsmekanism mot sådan stress är att bli uttråkad och avtrubbad. Rikedom har inte sällan den oönskade bieffekten att man blir blasé inför upplevelser som tidigare via sin exklusivitet varit, och för andra kanske fortfarande är, laddade med en djupare innebörd.

Knappheten skapar ritualer som adderar mening till upplevelsen. Bananen som avåts efter andra världskriget är sannolikt svåröverträffad av upplevelsen att idag äta en banan. Vår lättare tillgång till upplevelsen gör den mindre dramatisk i våra sinnen.

På samma sätt kan man idag klicka sig fram till nästan vilken låt som helst på Spotify, men lyssningen kommer kanske aldrig att bli densamma som för den som cyklat hem från stan med en nyinköpt lp-skiva vars konvolut sedan öppnas och granskas medan skivan snurrar på skivtallriken. En del söker återskapa upplevelsen genom att än idag köpa musik på vinylskivor.

Knappheten har alltså sina poänger. Utöver att de besvär man tar sig blir ritualer som förhöjer upplevelsen kan den leda oss att följa ett spår, dyka ner i en subkultur och tillgodogöra oss någonting i grunden. Risken är förstås att specialiseringen och spårbundenheten blir ensidig och fantasilös, att nyfikenheten på annat trubbas av genom den tröskel som kostnaden och besväret innebär.

Men gratiskonsumtion styrs på samma sätt ofta mot det mest lättillgängliga och kan skapa en variation utan fördjupning. När allt är tillgängligt är det lätt att bläddra vidare utan att fastna. De stora kultur- och kunskapsvärden som i teorin är mer tillgängliga än någonsin försvinner i gratisdjungeln. Då kommer överflödet att göra oss uttråkade och missnöjda.

Jag tror inte att det här är ett nollsummespel. Knappheten må vara lättare att romantisera, men fördelarna med lägre trösklar och enormt större tillgänglighet till kunskap och kultur är betydligt större än nackdelarna. För mig öppnades exempelvis antikvariatens fantastiska värld först med sökbarheten och översikten via Bokbörsen. Jag har sällan haft det generella intresse som krävs för att botanisera i enskilda butiker och har därför aldrig värdesatt de knapphetens ritualer av fysiska butiksbesök med dofter och upplevelser som andra har. Däremot uppskattar jag enormt att kunna hitta något inom mina snäva intresseområden i det sammanställda överflödet.

Med andra ord: Världar finns att upptäcka och de är tack vare utvecklingen fler och närmare än någonsin. Med rätt redskap och guidning går det att hitta rätt också i överflödet.

The post Värdefull kunskap kan försvinna i gratisdjungeln first appeared on Opulens.

ANTIKVARIAT. “Ett stenkast från Seines bokhandlare, på île de la Cité, mitt i centrala Paris, invigde Jean Skarstedt i höstas sitt antikvariat.” Anne Edelstam har intervjuat Jean Skarstedt.

Jag promenerade längs kajen, där blomsterförsäljarna trängs utmed glasverandorna, färgerna sprakar och dofterna blandar sig med den fräna stadslukten. De anrika fasaderna samt broarna återspeglas i vattenytan. Platsen är väl vald för antika böcker och kuriösa objekt. Butiken ger känslan av ett hemma-bibliotek, vackert dekorerat med en delikat blandning av gammalt och nytt. I soffan sitter en ung japanska och bläddrar i en av de antika böckerna. ”Alla är välkomna att sitta här och läsa så länge de vill”, välkomnar Jean mig med.

Bokhyllorna dignar med fina upplagor och andra dyrgripar. En hel vägg täcks med Diderots väldiga uppslagsverk – första upplagan förstår jag snart.

• Var kommer ditt intresse för gamla böcker ifrån?
• Hemifrån. Pappa var chefsbibliotekarie så jag är uppväxt med böcker. Men mitt intresse för antika böcker som de ni ser här i affären, började jag samla för cirka tjugo år sedan. De är från 1500-talet och framåt, samt handplockade första- eller andra upplagor.

• Varför just dessa dyrgripar?
• Jag jobbar även med inredningar så jag vet värdet av att visa upp ett snyggt bibliotek. Dessa böcker har alla vackra omslag. Samtidigt har de ett eget intresse där innehållet speglar gedigna värdegrunder. Det är otroligt att det fortfarande går att köpa en bok från 1515 som skildrar inbördeskriget mellan Cesar och Senaten!

• Tror du att det finns en marknad för dem i dessa tider?
• Det är historia jag säljer! Boken jag nämnde var inbunden i Venedig av pergament och säljs för 2000€. Jag vänder mig även till den yngre publiken, nya samlare som värdesätter vår gemensamma kulturskatt. Det ter sig som om vissa unga lider av identitetslöshet och därför kanske söker sig tillbaka till sina europeiska rötter. Problemet är priset. Där man gärna lägger en förmögenhet på en ny soffa, tänker man flera gånger innan man köper en antik bok tyvärr. Men jag tror att trenden kommer vända! Presentationen i en modern miljö liksom helheten är därför viktig, men man måste vara uthållig i detta yrke.

• Varför valde du att öppna butiken i Paris snarare än i Stockholm?
• Kundkretsen är betydligt snävare i Stockholm och efterfrågan är liten. Dessutom är de flesta av mina böcker på franska, engelska eller latin. Det franska skolsystemet uppmuntrar också litteratur på ett helt annat sätt än de svenska skolorna. Barnen lär sig läsa på ett tidigt stadium.

• Hur är ditt förhållande till Frankrike?
• Jag har bott i Frankrike fram och tillbaka i cirka 25 år och i Paris sedan 2010. Jag känner mig hemma här.

• Hur får du tag i böckerna?
• Jag går till bokhandlare var jag än befinner mig, köper privat, på auktioner eller på antikvariat, ibland köper jag hela samlingar. Men jag letar ständigt och köper bara det bästa! Till exempel denna första upplaga av Storia Romana med underbara illustrationer från 1760 eller den andra piratupplagan av skotten Robert Burns dikter.

  

• De kuriösa föremålen då?
• De flesta är relaterade till böckerna som denna antika fickplunta som ser ut som en bok eller den antika riddarhjälmen.

Jag slår mig ner i en av fåtöljerna och bläddrar i några vackert illustrerade verk och ser ut genom fönstret mot verkligheten och stadshuset. ”Skyltfönstret lämnar en ständig inbjudan till förbipasserande att komma in” säger Jean i dörren när jag stiger ut i höstkylan igen, med tanke på att snart återkomma och då gå igenom flera historiska verk och drömma mig tillbaka till vårt förflutna eller ska jag säga: vårt ursprung?

The post Ett innehåll som speglar det gedigna first appeared on Opulens.