AKTUELL. “När Sergej Lebedev introduceras i Sverige har han en kvartett romaner om den sovjetiska historia som ännu formar dagens Ryssland. Nu släpps den första Vid glömskans rand på svenska”, skriver Mats Granberg.

Vid glömskans rand av Sergej Lebedev
Natur och Kultur (2017)
Översättning: Nils Håkansson

Historien är bara 100 år. Åtminstone om man får tro den tonårige berättaren, Sergej Lebedevs alter ego, i hans andra roman som på engelska heter The Year of the Comet (översatt av Antonina W. Bouis och utgiven på New Vessel Press).

Historien, den ryska, börjar med revolutionsåret 1917 och 1986, då romanen utspelar sig, håller historien på att ta slut. Som ett järtecken passerar Halleys komet jorden, skogarna fylls av desertörer från Afghanistankriget och reaktorbranden i kärnkraftverket i Tjernobyl är bara en av de katastrofer som samma år drabbar den sönderfallande sovjetiska industrin.

Allt detta avtäcks inför berättarens egna ögon, låt vara att han letar efter spår och tecken som visar att världen är något annat än den han upplevt under sin barndom. Den hundraåriga Sovjeterans sammanbrott börjar i det lilla, hos mormor och farmor.

Varför reciterar mormor Tanya, med adlig börd, ibland några rader ur Pusjkins dikt “Ruslan och Ljudmila”:

”Why are you mute, field?

Why overgrown with grasses of oblivion?”

Och varför har hon en brun bok med blanka sidor som hon tar fram då och då, oförmögen att nedteckna någonting?

Omkring farmor Maras datja överger grannarna sina hus för att aldrig återvända. Hennes grannar flyttar plötsligt till Israel och de som flyttar in har inget till övers för byns sovjetiska struktur och traditioner.

Allt, precis allt, håller på att förändras.

The Year of the Comet har samma struktur som Sergej Lebedevs första roman som på engelska heter Oblivion men i den första svenska utgåvan på Natur och Kultur och i Nils Håkansons översättning har den fått titeln Vid glömskans rand.

Även här är det en ung berättare, som genom en närstående eller bara symboliskt anhörig blir indragen, införd, ja nästan bokstavligen smittad av en förträngd historia från Sovjettiden, något man talade tyst om eller helst inte alls: Andre Farbrorn hade en position i den mäktiga sovjetiska makt- och våldsapparaten. Som vuxen och utbildad geolog – precis som Sergej Lebedev själv – följer han spåren österut och norrut, till Sibiriens övergivna fång- och arbetsläger och de samhällen som växte upp kring dem.

Det är som om Sergej Lebedevs bägge berättare hamnar i en ny omloppsbana: bakom det nya Ryssland finns det gamla Sovjet. Eller som det heter i The Year of the Comet: ”The summer was over, having stolen years of my life ahead, making them empty and almost unnecessary”.

De båda romanerna är första hälften av en kvartett som handlar om Lebedevs egen familjs historia, och dess öde under den hundraåriga historien. I hans familj finns både bönder och adel, en sammansättning som bara revolutionen kunnat göra möjlig. Tre av romanerna finns på tyska, två på engelska och nu kommer alltså den första på svenska.

Ett skäl till att Sergej Lebedevs romaner fått sådan uppmärksamhet är att han är den första unga ryska författare som skrivit om Sovjets mörka historia. Det är inte så märkligt att han uppmärksammats och prisats av 2015 års nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj, vars stora verk sammantaget bildar en krönika över Sovjetmänniskan.

I västvärlden har vi grundligt fått lära oss vad Sovjetunionens samhällsbygge ledde till. En äldre generation har läst den tidigare nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyn och kanske till och med Varlam Sjalamovs berättelser, en vittneslitteratur från Gulagsystemets värld. Men i Ryssland, där historien handlar om kampen och segrarna för en framtida utopi, sätts inget ljus på de mänskliga, demokratiska, ekonomiska och ekologiska katastrofer som var Sovjetunionens verkliga arv.

Nu kommer Sergej Lebedev till Sverige ­– Författarscenen i Malmö, Litteraturscen Östergötland i Norrköping och Sthlm Literature på Moderna Museet ­– med Vid glömskans rand. Men hans författarskap är inget randfenomen, bortom glömskan finns de gamla historierna kvar. Sergej Lebedev skildrar dem ur sitt perspektiv. Här börjar ett stort författarskap.

The post Nytt ljus över rysk historia first appeared on Opulens.

ALTERNATIVHISTORIA. “Berättelsen tar sin början i en mailkonversation mellan Dr Radcliff som presenterar ett antal 1400-tals manuskript för en förläggare. Texten visar sig vara en mycket kontroversiell biografi om hertigdömet Burgund och en kvinnlig legosoldat vid namn Ash.” Del 2 av 4 om fantasygenren av Alexander Sanchez.

Mary Gentle har sedan debuten 1977 skrivit och tangerat nästintill alla versioner av fantasy och science fiction, inklusive ett antal superhjälteromaner. Hennes intresse för medeltida esoteriska traditioner och tidsresor framkommer i ett antal av hennes berättelser.

Gentle har i och med boken Ash – A Secret History (1999) skrivit en bok där de flesta av genrens artificiella gränser har stjälpts över ända. Som den författare hon är, är det inte heller första gången hon gör det. I sin komiska ”Grunts!” (1992) får orcherna, de typiska förlorarna i de flesta fantasyböcker, på magisk väg tag i stridsvagnar, helikoptrar och automatkarbiner från 1900-talet som gör det enklare för deras erövringsplaner. Plötsligt är de givna förlorarna i en typisk fantasybok inte lika självklara.

Boken Ash är intressant från en något annan synvinkel: vad känner vi i själva verket till om historien så som den är skriven? Berättelsen tar sin början i en mailkonversation mellan Dr Pierce Radcliff som presenterar ett antal 1400-tals manuskript för en förläggare. Texten visar sig vara en mycket kontroversiell biografi om hertigdömet Burgund och en kvinnlig legosoldat vid namn Ash som verkar under slutet av 1400-talet, närmare bestämt mellan åren 1476-1477.

Den vithåriga Ashs barndom präglas av att växa upp bland legosoldater och tross under senmedeltiden. Hon hör även röster som ger henne många goda råd under de strider hon upplever. Om dessa röster är av gudomligt slag eller inte är hon rätt osäker på, men de hjälper henne som vuxen och som ledare för det fruktade blå lejonets kompani och deras soldatvärv i hela Europa. Genom intriger från den tyskromerska kejsaren Frederick III blir soldatkaptenen Ash bortgift med en av hans vasaller. Anledningen är att hon på så sätt enligt medeltida lag blir av med rätten till sitt eget kompani.

Samtidigt påbörjas något som liknar ett blixtkrig över stora delar av Europa av vad som verkar vara en västgotisk koloni från Kartago under ledning av konunga-kalifen. Den hemliga historien, som Dr Radcliffe har upptäckt, är ett mycket elegant och välgjort avslöjande av att det sedan lång tid tillbaka funnits en visigotisk enklav i Kartago, nuvarande Tunisien, som aldrig föll. Den muslimska invasionen som skedde under 700-talet i Spanien lyckades aldrig att driva ut visigoterna helt och fullt.

Den kristendom som beskrivs i Ashs värld är heller inte som den är i vår. I denna alternativhistoriska värld är det inte Jesus Kristus man dyrkar utan den Gröne Kristus. Även Judas spelar en annan roll som St Gaius Traditore, soldathelgonet som var stark nog att göra det han gjorde. Myter och arketyper blandas och skapar en ny helhet. Staden Kartagos kunskaper i de magiska vetenskaperna har gjort dem näst intill oövervinnliga. Bland annat har de till sitt förfogande automatiska stenrobotar, kallade Golems. Visigoterna besegrar i snabb takt handelsrepublikerna Genua och Venedig och städerna bränns till grunden. Både edsförbundet i Schweiz och det Tyskromerska riket med kejsaren Frederick III i spetsen tvingas till fred. Endast hertigdömet Burgund under Karl den djärve finns kvar att försvara Europa. Legosoldaten Ash blir Burgunds, om inte jungfru, så krigare som räddar hertigdömet från undergång.

Makt, ett ofta förekommande tema i de flesta fantasyberättelser, problematiseras något mer i boken. I en värld där få, även kungar, håller sitt ord måste hon kämpa med det hon har. Soldaten Ash som kvinna är inget helgon, men gör mer för sin grupp legosoldater än någon annan. Ash framställs, trots rösterna, som en mänsklig krigare med både känsla och förnuft. När hon leder det blå lejonets kompani gör hon det med en fast hand.

Beskrivningen av de olika slagen görs med en klar blick och med en stor kännedom; strider är alltid osentimentala och med en släng av den hårda verklighet som troligen 1400-talets strider kunde ha för deltagarna. Ashs kunnande som ledare gör henne även till en mycket svår motståndare.

Mary Gentles lek med formerna slutar inte här. En rad historiska personer är med bland annat Oliver de la Marche och hertig Karl den djärve.

Även narrativet med den allt mer infekterade mailkonversationen mellan Dr Radcliff och en allt mer förtvivlad universitetsredaktör som irriteras över alla anomalier doktorn för in i sin text leker med formen hur för en bok är skriven. Tolkiens pseudobakgrund där han beskriver Arda mer ingående, är i Ash ersatt med mailkonversationerna.

Har Mary Gentle skrivit en fantasyroman? Ja och nej. Skall jag försöka kategorisera boken är det både en science fiction-bok (med avancerade maskiner), en historisk roman (en variant av Europas medeltid) och en fantasy (där magi förekommer). Det är även en bok där man elegant lär sig mer om det stormiga 1400-talet tack vare författarens många noter i texten. Men vad boken Ash framför allt visar är att det går att genomföra en såpass intressant historia som denna utan att det blir en obegriplig helhet och som en mer vuxen berättelse fungerar den utmärkt. Om inte uttrycket vore så slitet så kan man välja att kalla det en postmodern fantasy.

Läs del I här.

The post Inte enbart män, del II first appeared on Opulens.