ALKOLHOLPOLITIK. I veckans krönika förklarar Lars Thulin varför lagen om gårdsförsäljning sannolikt är en dödskyss för Systembolaget. Samt varför monopolet bör bibehållas.

Sorry Stjärnbryggeriet – jag älskar Systembolaget

Jag besöker gärna lilla Stjärnbryggeriet i Rörum på Österlen. I en gammal ladugård bryggs gott öl. Folkölen säljs på plats och kan tas med hem, medan bryggeriets starköl bara får säljas i den egna restaurangen och på Systembolaget.

Den nya lagen om gårdsförsäljning ger bryggeriet möjlighet att även sälja den starkare brygden i butik. Stjärnbryggeriet planerar att göra så till sommaren. Personalen på bryggeriet och krogen är trevliga, kunniga och engagerade. Så jag gläds åt att de får ökad försäljning. Samtidigt önskar jag helhjärtat att de inte fått detta tillstånd.

Det gör jag eftersom den nya lagen inte har tillkommit för att hjälpa små producenter eller göra det lättare för konsumenterna. Syftet är att följa nyliberalismens mantra: marknaden gör alltid allting bäst. För nyliberaler är frågan om en avreglering gör något bättre eller inte oväsentlig. Allt handlar om ideologi och den slår fakta. Sju dagar i veckan

Ny lag – dödskyss för Systembolaget

Den nya lagen är dödskyssen för Systembolagets monopol. Därför ligger det nära till hands att se starka industriella intressen som drivkraften bakom den väl orkestrerade och finansierade kampanjen för gårdsförsäljning. Visserligen talar en märklig del av lagen om en försöksperiod på sju år och att försäljning ska åtföljas av en föreläsning om alkoholens skadeverkningar. Det sistnämnda framstår som konstigt eftersom någon sådan lektion aldrig behövs på krogen eller på Systembolaget.

Kravet är bara lull-lull och sockret i botten för att få lagens kritiker att svälja att Systembolaget som vi känner det kommer att försvinna. Trots att den försäljningsformen har en majoritet av svenskarna bakom sig. Det räcker nämligen med att en enda alkoholproducent går till EU-domstolen och hävdar att om Stjärnbryggeriet får sälja vid sidan av monopolet, så måste alla andra också få göra det. Allt annat är ett brott mot EU:s grundprincip. Vilket domstolen högst sannolikt till slut kommer tycka.

Viktig fråga för Moderaterna

Moderaterna, speciellt ungdomsförbundet, har  gjort idén om att döda Systembolaget till en oerhört viktig och prioriterad fråga. Nuvarande handelsminister Benjamin Dousa, tidigare MUF-ordförande, har sagt att han längtar efter Ica Basic lådvin.

Intressant är att handeln inte tycks längta dit. Som journalist följde jag noga frågan vid EU-inträdet när en yvig Ica-handlare i skånska Röstånga utmanade monopolet genom att sälja en vinflaska i sin butik. Allt gick till EU-domstolen som gjorde tummen ned för handlaren. Vårt monopol var lagligt.

Folket gillar Systembolaget

I debatten sade sig handeln vara beredd att sälja om monopolet försvann. Internt var entusiasmen sval. Ingen av handelns aktörer har gjort, eller gör, något för att driva frågan. Skälen är flera.

Ett är folkviljan, en majoritet av svenskarna gillar Systembolaget. Livsmedelshandeln känner väl till folkviljan, ingen bransch möter så många svenskar varje dag

Ett annat är tron på lägre priser. Det är skatten som gör alkohol dyr i Sverige. Inte Systembolaget. Tvärtom, de har låg vinst och en mycket effektiv försäljning och distribution. Att handeln skulle sälja billigare med någon lönsamhet är ytterst tveksamt. Systembolaget sålde förra året för cirka 40 miljarder kronor och hade en vinst på 338 miljoner. En marginal på 0,8 procent. Icas och Axfoods snitt ligger på över tre.

Ett tredje är att det är en besvärlig vara att sälja. Den är skrymmande, ömtålig med mycket flaskor, den är stöldbegärlig och måste säljas med strikt ålderskontroll. I dag får handeln bannor för att man inte följer reglerna för folköl. Hur skulle det bli med vin?

Risker för personalen

Ett fjärde är risker för personalen. Tänker er 20-åriga Linda ensam i kassan på en Ica Nära. Klockan 21.45 kommer sex bredbenta grabbar in och vill köpa två flak Norrlands och tre bag-in-box. Linda blir rädd för grabbarna. Och rädd för att hon personligen bryter mot lagen om hon inte begär leg och sedan tvingas neka. Linda vill därför inte fortsätta jobba i butiken. Men handlaren vill ha kvar Linda.

Systembolagets utbud och kunskap

Ett femte är att en matbutik aldrig kan erbjuda det utbud och den kunskap som Systembolaget kan tillhandahålla. Så svenskarna utanför storstäderna kan få leva handelsministerns våta dröm, att avnjuta Ica Basic Lådvin. Men inte mycket mer än så.

Systembolagets många butiker

Måste det, trots allt, inte bli lättare att köpa alkohol i Sverige? Fast är det så svårt egentligen? Systembolaget har 450 butiker och något fler utlämningsställen, totalt över 900 försäljningsställen. Ica, som många tycker finns ”överallt” har 1 300 butiker.  Systemets butiker är öppna sex dagar i veckan. Så hur viktigt är det att få köpa Ica Basic lådvin 08.01 en söndagsmorgon i Ica i Blattnicksele? Kanske bara vår handelsminister kommer köa utanför?

Systembolaget – en gyllene medelväg

Alkohol är ett gift som är starkt beroendeframkallande hos en del av befolkningen. Det kan leda till alkoholism, vilket är en svår sjukdom som inte bara drabbar den sjuke utan hela hens omgivning.

Men för majoriteten av medborgarna är alkohol en guldkant på tillvaron. Om den förbjöds eller gjordes mycket svårtillgänglig skulle olaglig import och egen tillverkning öka kraftigt.

Kontrollen av marknaden försämras då och även skatteintäkterna. Därför måste samhället ha en gyllene medelväg. Systembolaget utgör den medelvägen. Men för nyliberalerna är detta tjafs. Eftersom den fria marknaden per definition alltid är pärleporten på vägen till paradiset. Även när motsatsen gäller.

The post Systembolaget – kommer det att försvinna? first appeared on Opulens.

ALKOHOLPOLITIK. “Sprit och politik har väl alltid haft ett problematiskt förhållande där hyckleri inte sällan är relationens sammanhållande kitt”, skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark.

Folknykterhetens dag har högtidlighållits sedan 1893. I år inföll den nu i veckan på Kristi himmelsfärd och det under ett år där en alkoholpolitisk liberalisering i form av gårdsförsäljning kan bli en valfråga. Gårdsförsäljning av öl och vin är visserligen redan klubbat av riksdagen men sprit och politik är inte sällan problematiskt och på högtidsdagen i torsdags anklagades Socialdemokraterna för att ha “begravt beslutet i en utredning och en ridå av svepskäl om folkhälsa”.

LO Smith var riksdagsman och industrialist just i slutet av 1800-talet och kan sägas personifiera det långa trassliga svenska förhållandet mellan politik och alkohol. Han var känd för sitt patos, betalade löner en bra bit över genomsnittet och organiserade soppkök för behövande. Men det är LO Smiths profil som syns på medaljongerna som pryder Absolut vodka-flaskorna. I en tid när den växande nykterhetsrörelsen försökte rädda det spritindränkta landet Sverige, då gjorde sig riksdagsmannen en förmögenhet som Kung Brännvin.

Ja, sprit och politik kan vara knepigt. Nyliberala Frihetsfronten är kanske de i svensk historia som mest medvetet blandat politik i drinkarna. Vid starten under 90-talets första år finansierade de i stor utsträckning sin verksamhet genom svartklubbsverksamhet. De var förstås inte de första i historien som politiserat nöjeslivet. Redan de engelska utopisterna på 1700-talet förstod att krogen var ett utmärkt ställe för politik. Skillnaden är dock att medan de såg sina tavernor som diskussionsrum, ville Frihetsfronten upphöja själva supandet till civil olydnad. Svep en skattefuskad sexa mot förtryckarstatens restriktioner!

Det kan dock bli rätt förvirrat när det politiska mötet inte har några vidare syften än att hinka skattefri sprit. Jag minns ett besök i Frihetsfrontens högborg vid Hammarbyhamnen i Stockholm där i början av nittiotalet. Lokalen liknande någon rockklubb i Prag. Även besökarna verkade importerade från de svartkläddas dåtida Mecka. Jag minns att jag tänkte att så många röda stjärnor på kavajslagen finner man nog inte ens under en föredragskväll på vänsterhaket Kvarnen några stenkast bort.

[prenumeration]

Kvällens DJ fattade snart stämningen. Efter lite techno hördes det välbekanta introt till Rage Against the Machines antifascistiska hit Killing in the Name. Det blev den tändande gnistan som fick dansgolvet att explodera. Discojocke hade nu inget annat val än att fortsätta på den inslagna vägen. Efter att förtvivlat letat i backen med de gamla vinylplattor fann han den. Staten och Kapitalet med Ebba Grön. Så här i efterhand måste man väl säga att det var ett genidrag. Få röjarlåtar är väl begåvad med en sådan text att både nyliberaler och vänsterradikaler kan skråla med och gemensamt knyta sina nävar. ”Sida vid sida…” tjöt vi.

Men innan låtens slut skulle ytterligare blocköverskridande förbrödring uppstå. Ett tidigare under kvällen anonymt gäng äntrade nu den politiska scenen. Med mer välansade frisyrer än de svartklädda vänsterradikalernas och även kortare än de kostymklädda nyliberalernas, så började de headbanga med sina kala skallar. Deras fosterländska högerarmar höjdes raka i luften men, som ni förstår, utan knutna nävar. Det var en oförglömlig syn: Skinnskallar som heilade till Ebba Gröns revolution, i nyliberalernas borg.

Ja, sprit och politik har väl alltid haft ett problematiskt förhållande där hyckleri inte sällan är relationens sammanhållande kitt. Och nu har jag inte ens nämnt Systembolaget. I Pelle Berglunds biografi Kung Brännvin berättas om ett improviserat tal LO Smith höll. Talet hölls inför en grupp arbetare till vilka han ska ha utbrustit:

”Undvik den dryck på vilken jag förtjänat min förmögenhet!”

The post Hade Kung Brännvin gillat gårdsförsäljning? first appeared on Opulens.

HISTORIA. “En utmärkt och tankeväckande läsning oavsett var man står politiskt”. Eftersom Mattias Svensson är fast skribent i Opulens lät vi Göran Dahl recensera hans bok om svensk alkoholpolitik.

Så roligt ska vi inte ha det av Mattias Svensson
En historia om svensk alkoholpolitik 
Timbro

Mattias Svensson är känd som en flitig, kunnig och välskrivande liberal, ofta underhållande, skribent i media (bland annat i Dagens Nyheter, Aftonbladet och Opulens). En kärna i hans böcker är kritiken mot en stark, förmyndande och paternalistisk stat. I en av Mattias Svenssons senare böcker – Den stora statens återkomst (Timbro, 2017) skriver han om hur staten utökat sin makt och som en följd av det har friheten minskat och rättigheterna motverkats. Han har nu kommit med boken Så roligt ska vi inte ha det. En historia om svensk alkoholpolitik (Timbro, 2020) som enligt min mening är hans bästa – den är välskriven, bitvis mycket underhållande, faktabaserad, personlig med mera. Illustrationerna är väl valda. Men det finns ett och annat att anmärka på. Boken behandlar ett mycket välkänt ämne: spriten och den svenska alkoholpolitiken.

Förordet har skrivits av gastronomen, författaren, kändisen med mera Edward Blom, även han en kunnig författare. Det räcker med att läsa den första sidan för att få en uppfattning av vad Svensson skriver. Och på sidan 9 skriver Blom: ”Mattias Svensson ställer inte bara frågor om hur svenskarna har druckit, och hur det har reglerats politiskt, utan kommer även in på på den alltför ofta ignorerade frågan: varför de druckit. Hans svar är att det ibland varit…för att undfly eller uthärda ett fruktansvärt liv. Men historiskt även för…att främja den sociala samvaron och skänka glädje.”

Blom beskriver även hur man gör starköl av lättöl, ett tips för den törstige. Han skriver också om de register som poliser upprättat utifrån sjukjournaler, socialjourer och polisrapporter. Ett hemligt register vars legalitet och legitimitet kan ifrågasättas.

En annan sak som Blom tar upp är korruption som ju sägs vara mycket låg i Sverige. Men det gäller knappast Systembolaget, ett talande exempel är mutskandalen 2003. Vidare är det välkänt att nykteristerna i riksdagen är klart överrepresenterade och få – om någon – vågar säga emot dem i spritfrågor – då löper de ju risken att vara ”drogliberala”.

För Mattias Svensson var den första fyllan ganska sen, han gick med i Moderat Skolungdom av ideologiska skäl, inte för att ”festa”. Han serverade öl långt innan han själv började dricka och han skriver att han utvecklat en kärlek till berusningen och de drycker som ger den.

Svensson tar även upp vad han kallar för alkosexism: kvinnor bör helst inte dricka alls. En full kvinna blir stigmatiserad medan en mans ursäkt ”ursäkta men jag var full” godtas.

Ett intressant fenomen är så kallade spritspioner – båda statliga kontrollanter och ”frisinnade” nykterister som övervakar servering och förtäring på etablissemang som serverar alkohol. En annan absurditet är alla de regler som omgärdar alkoholutskänkning: till exempel att alkohol tidigare bara fick serveras där man kunde äta varm mat. Det är inte så länge sedan som sushi-restauranger kunde erhålla tillstånd för alkoholdrycker.

Boken ger oss mycket av intressant historia, till exempel hur brännvinet kom till Sverige: i början av 1600-talet när den svenska armén återkom från invasionen av Moskva 1610 hade de där lärt sig hur man gör brännvin. Präster och kockar blev krögare och tjänade bra med pengar. 1622 införde Gustav II Adolf den första rusdryckslagstiftningen.

Frågan för Svensson är om det faktum att mellan fem och tio procent av Sveriges vuxna befolkning är riskbrukare eller missbrukare av alkohol legitimerar den enorma uppsjö av regler som finns och det statliga monopolet på inköp och försäljning av rusdrycker. Alltså Systembolaget som är stängt alla helgdagar. Att alkohol för majoriteten av befolkningen är något för det mesta positivt och socialt ignoreras. Ett historiskt undantag är den gamle finansministern Gunnar Sträng (S) som trots hårt motstånd lyckades med att matbutiker fick sälja så kallat mellanöl (öl med max 4,5 volymprocent). Men vi är många som upplevt att det en dag på 1970-talet inte fanns längre i butikerna.

Summa summarum erbjuder Svenssons bok utmärkt och tankeväckande läsning oavsett var man står politiskt. Dessutom visar han att han inte är någon nyliberal propagandist, han är väl medveten om att socio-ekonomiska faktorer är viktiga, till exempel gentrifieringen av stadsområden. Vi får även lära oss en hel del som många yngre nog inte känner till: till exempel motboken, vem Ivan Bratt var, folkomröstningen om alkoholförbud 1922 med mera. En viktig poäng är att intentioner är en sak, en annan att konsekvenserna kan bli de motsatta.

Jag saknar dock en längre skildring av att drängar, daglönare och anställda fick ut brännvin och mindre i lön. Jag saknar även en diskussion om hur alkohol förhåller sig till andra sinnesförändrande droger, till exempel cannabis.

The post Lärorikt om alkoholpolitik first appeared on Opulens.

ALKOHOL. “Alkoholpolitiken har alltid gått ut på att uppifrån kontrollera och suga ut grupper som oroat de styrande”, skriver Mattias Svensson som idag den 9 november kommer ut med boken Så roligt ska vi inte ha det – En historia om svensk alkoholpolitik.

”Alkoholpolitiken bör bevaras och i vissa avseenden skärpas” står det kort i den av Per Molander ledda jämlikhetskommissionen. På vilket sätt blir vi mer jämlika av att staten fattar ännu fler beslut åt oss om hur vi får dricka och roa oss – eller rättare sagt om hur vi inte får dricka och roa oss?

The post De som ansett sig veta bättre har alltid sparkat neråt first appeared on Opulens.