ESSÄISTIK. Sammantaget har Patrik Svensson skrivit ett antal essäer som ger en spännande historisk och samtida överblick när det gäller vårt förhållande till havet, skriver Mathias Jansson som läst “Den lodande människan”.

Den lodande människan. Havet, djupet och nyfikenheten av Patrik Svensson.
Albert Bonniers förlag

Patrik Svensson utkom 2019 med “Ålevangeliet” som belönades med Augustpriset i genren facklitteratur. Boken inleds med att författarens far lär honom fiska ål i den å som rinner längs åkrarna i hans barndomstrakt och det blir utgångspunkten för en fascinerande berättelse om den mystiska ålens ursprung.

I uppföljaren “Den lodande människan” är det i stället den biblioteksälskande modern som introducerar författaren till havens mysterier genom att låna hem en faktabok om fiskar från biblioteket.

Vi lever på en planet som vi paradoxalt kallar nog kallar Jorden. För sett från rymden lever vi på den blå planeten där hela 70 procent av jordens yta består av hav och det är bara ytan, räknar man med havsdjupen så blir det mycket mer och vi vet fortfarande väldigt lite om vad som finns där nere i havsdjupen.

Om vi vill utforska vår omvärld måste vi därför vid något tillfälle korsa det okända och farliga havet för att komma vidare. Vi människor har alltid drivits av nyfikenhet och äventyrslust och därför vågade vi en gång i historien språnget ut över det öppna havet för att lägga världen under oss.

Redan för 5 000 år sedan seglade polynesierna iväg från Indonesien och Filippinerna för att utforska havet och tog sig så småningom till Påskön tusentals kilometer från startpunkten. Under 1500-talet var det de stora upptäcktsresandes tid då världskartan ritades om när Vasco da Gama fann sjövägen till Indien, Columbus ”upptäckte” Amerika och Ferdinand Magellan seglade jorden runt. Nyfikenheten är bara en människans drivkraft, en annan mörkare sida är girighet och maktlystnad. För i spåren av de nya upptäckterna följde också kolonialism, slavhandel, exploatering, rovdrift och utrotning.

När Patrik Svensson tar med oss över haven och ner i dess djup är det delvis en ganska mörk berättelse om hur vi länge levde i den villfarelsen att havets rikedomar var oändliga. Vi jagade valar skoningslöst under 1800-talet tills de nästan var utrotade, vi fiskade girigt upp havets silver och bottentrålade oss genom världshaven tills vi en dag märkte att det oändliga fiskbeståndet höll på ta slut. Idag riktar vi våra blickar mot havsdjupens gruvfyndigheter och ser klimatförändringarna som en möjlighet att exploatera och borra efter olja i Arktis med risk för att upprepa gamla historiska misstag.

Patrik Svensson är en god essäist och “Den lodande människan” en läsvärd och intressant bok om det som vår planet består mest av, hav, men uppföljaren lyckas inte riktigt nå upp till “Ålevangeliets” nivåer.

“Ålevangeliet” handlade om ett ämne som få oss av oss känner till, ålen, dess kulturhistoria och biologi, medan utforskandet av havet, de stora upptäcktsresandes tid med Magellan och Columbus och hotet mot världshaven, är saker som det skrivits en hel del om redan i olika former och som intresserad av ämnet ställer jag därför lite högre krav på att det ska tillföras något nytt i sammanhanget. 

Jag hade önskat att fler av essäerna i boken hade varit mer som den om Robert Dick. Vem undrar du? Robert Dick vare en skotsk bagare och hängiven amatörvetenskapsman i början av 1800-talet som verkade i periferin, men som drevs av en enorm nyfikenhet och målmedvetenhet som resulterade i den banbrytande upptäckten av fiskfossiler. Robert Dick är en av alla de lodande människorna i vår historia, precis som de okända polynesiska seglarna som för runt 5 000 år begav sig ut i det okända bara för de kände ett behov av att veta vad som fanns bortom horisonten. Robert Dick var en av alla de nyfikna människor i historiens periferi som lade pusselbitarna till de stora framtida upptäckterna. 

Sammantaget har Patrik Svensson skrivit ett antal essäer som ger en spännande historisk och samtida överblick när det gäller vårt förhållande till havet. Det är en allmänbildande samling texter där författaren också höjer ett varningens finger beträffande människans nyfikenhet när det gäller haven.  

The post Allmänbildande om havens mysterier first appeared on Opulens.

MYSTERISK. En poetisk meditation, vetenskapshistoria och klassberättelse – det är vad Folkoperan i Stockholm tar fasta på i Patrik Svenssons succédebut “Ålevangeliet”. Romanen om den gåtfulla fisken framförs nu som ett nyskrivet oratorium.

Elin Swedenmark/TT

The post Musiken ska fånga Ålevangeliets mysterium first appeared on Opulens.

PRISVINNARE. Årets Augustpristagare presenterades igår. Bo Bjelvehammar kommenterar Marit Kaplas Osebol och Patrik Svenssons Ålevangeliet, vinnarna i skön- respektive facklitterära klasserna.

Det kan ses som ett utvidgat litterärt reportage, en gedigen prosalyrisk betraktelse, nästan alla i byn Osebol, en by vid Klarälven i norra Värmland, får komma till tals och berätta om sina liv. Helt följdriktigt hyllas alla 42 vid prisceremonin, de har på ett avgörande sätt bidragit till bokens tillkomst. Alla bor kvar i Osebol, eller har återvänt efter några utflykter bort. Marit Kapla bor inte kvar.

Osebol är en hyllning till människorna på landsbygden, mera kraftfull än inrättningar som glesbygdsverk och landsbygdsdelegationer, det är sant, vi har också en landsbygdsminister. Han heter för närvarande inte Eskil Erlandsson. Som så ofta när det ska tas centrala krafttag inom politiken, så går det långsamt och blir halvdant. Tom retorik. Medan nedmonteringen av landsbygden fortsätter, så fortsätter de centrala överläggningarna, möjligen tillsätts det en ny utredning eller ytterligare en långsamarbetande kommitté.

I Osebol märks inga avvikelser från rikstrenden. Affären är borta, slalombacken är igenväxt och bron över älven stängd. De människor som är kvar arbetar vidare, fortsätter att bygga sina liv, ser bakåt, sällan framåt. Det finns en enkel och självklar livsstil här som är småskalig och förnöjsam. Det räcker ofta med torr ved till spisen, smörstekta kantareller då och då, byta till sig ett stycke vilt eller fälla en skogsfågel. De som bor kvar följer med vad som händer utanför Osebol, alla får komma till tals, Marit Kapla censurerar inte.

Det är en fin berättelse om de vanliga människorna, långt utanför Stockholm. De är väl värda att lyssna på och Marit Kapla är en värdig pristagare.

Boken om ålen var en väntad vinnare, även om jag anser att den mycket väl kunde tävlat i den skönlitterära klassen. Parallellt med ålens vandringar, omgivningar och utvecklingsstadier, berättar Patrik Svensson om sin far och pojken Patrik, som umgås under fiskafänget. Att fånga ål blir ett sätt att umgås, att komma nära varandra och att förstå varandra på ett bättre sätt. Det är inte helt enkelt för pojken eller ungdomen att komma underfund med sin far. Han är liksom ålen svår att förstå sig på, är gåtfull och tar hemligheter med sig i graven. Ålafiskandet är omgivet av ritualer och mönster som är nedärvda och bestämda. De kan inte ifrågasättas och är inte förhandlingsbara. Liksom ålen ger sig ut på långa resor, söker Patrik Svensson sitt Sargassohav.

De existentiella avsnitten om far och son är bokens starkaste, här vimlar det även av symbolik och metaforer in i ålens rike. Vem är det nu som bryr sig om en hal och gåtfull fisk som kan bli lika gammal som en sköldpadda? Ja, det är väl endast några stolta fiskare vid Östersjöns rand, kan tro? Tvärtom, det är massor av människor utanför både Kivik och Åhus som är intresserade. Rättigheterna till boken har sålts till 33 länder. Det betyder att Patrik Svensson kan ta det lugnt med nästa bok.

The post Från Osebol till Sargassohavet first appeared on Opulens.

STILSÄKERT. Ordet evangelium står för goda nyheter och glädjebud. Jag är mycket tveksam till om Patrik Svensson har sådana budskap att lämna om ålen, men han skriver med stilsäker lätthet, skriver Bo Bjelvehammar.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Ålevangeliet av Patrik Svensson
Albert Bonniers förlag

Patrik Svensson ger i en dynamisk essäartad framställning, Ålevangeliet,  glimtar från ålens liv och leverne. Det går med säkerhet att säga att ålen rör sig i Europas åar och bäckar, mera osäkert är utsagorna om ålens liv i Sargossohavet.

Mina tankar går vid läsningen till Sture Malmgren, som fiskade ål på Kivik, jag har sett hans redskap, följt med till hans ålabod och på en resa till Viktor Larsson i Ravlunda, en bonde som slog med slaga. Sture gav honom ålaskinn, segt och starkt skinn från helflådd ål, som Viktor använde som gångjärn i slagor.
Viktor Larsson använde även det skånska uttrycket att glo ålsjing (ålskinn), att titta snett.

Ålen är ingen soldyrkare, den håller sig undan ljuset, håller sig under dagarna i mörker, långt nere i bottensedimenten, på natten blir den aktiv och jagar allt. Den äter både levande djur och rester av as, en anledning till att detta hala och slemmiga väsen väcker en viss avsky. Mest är det väl detta att den lever i djupen, i gömslen och i mörker, som gör att den omges av en aura av mystik.

Nu gör ju ålen nytta som renhållare, det var därför Samuel Nilson som åttaåring släppte ner en ål i brunnen hemmavid, på Brantevik, för att hålla vattnet rent. Ålen skötte sitt uppdrag och dog 155 år gammal. Allt låter som en god skröna av Piraten, men de belägg, som radas upp i boken, gör berättelsen sannolik. Ålen Putte som levde i ett akvarium i Helsingborg, var rena barnungen jämfört med Branteviksålen. Putte blev 88 år.

Ålens liv och historia har fascinerat vetenskapsmän och författare i långa tider, allt från Aristoteles, Sigmund Freud till Rachel Carson, som med sin bok Silent Spring 1962 helt förändrade synen på biocider i hela världen. Rachel Carson var en framstående marinbiolog.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Många har försökt att förstå sig på ålen, utan att lyckas, men ihärdigheten hos forskarna har varit påtaglig och stark. Nu är det snart för sent, ålen håller på att försvinna, den är allvarligt hotad i många delar av världen.

Patrik Svenssons ena ingång i berättelsen gäller ålens mystik, ålens hemligheter och ålens framtid som art, den andra delen i boken handlar om författaren och hans far och hur ålen förde dem samman. Ålen blir en relationsbyggare, en nödvändighet mellan far och son:

”Vi behövde ålen. Tillsammans hade vi inte varit desamma utan den.”

Far och son förberedde sig för ålafisket, åkte tillsammans på turerna till ån, upplevde gemensamt, kommenterade det som hände. Med detta gemensamma rullas ett liv i en familj upp, det blir något större, som växer fram bredvid ålen.
Ålfrågan lever kvar, även efter faderns död:

”…precis där vi satte ner grepen för att driva fram daggmaskarna ur jorden, där vi hade målat ekan och där en dag lagt ut ålaryssjan.”

Detta är några dagar efter fars död, det händer vid huset, vid äppelträdet.

Ordet evangelium står för goda nyheter och glädjebud. Jag är mycket tveksam till om Patrik Svensson har sådana budskap att lämna om ålen, men han skriver med stilsäker lätthet och är noggrann och omsorgsfull i sin resonerande framställning.

The post Dynamiskt om ålen och dess mystik first appeared on Opulens.