akademien - Opulens

Akademitvist slutade med dyr nota

Text — Fri, 06 May 2022 11:57:35 +0000

Svenska Akademien stämde Nordiska motståndsrörelsen och Nordfront för brott mot det så kallade klassikerskyddet. Tvisten förlorades och Akademien blev därmed ersättningsskyldig till motpartens rättegångskostnader (foto: Jessica Gow/TT)

KLASSIKERSKYDDET. Svenska Akademiens rättsliga process mot nazistiska Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen blev en kostsam affär. Det framgår av Akademiens verksamhetsberättelse för förra året.

Till Svenska Akademiens uppdrag hör att bevaka det så kallade klassikerskyddet. Skyddet överträddes, ansåg Akademien, när Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen på sina hemsidor publicerade flera klassiska verk. Motiveringen var att det fanns en risk för att “verken uppfattas ge legitimitet åt budskap som kan innebära bland annat hets mot folkgrupp”.

Akademien inledde därför 2019 en rättslig process i Patent- och marknadsdomstolen där man yrkade på att föreningarnas användning av verken skulle förbjudas vid vite. Domstolen var dock av en annan åsikt. I en dom den 15 april i fjol slog rätten fast att skyddet inte omfattar “sammanhanget för återgivningen”.

Trots att Akademien inte ansåg att domskälen var särskilt övertygande överklagades inte domen. I stället vill Akademien att riksdag och regering tar ställning till om domstolens avgränsning av skyddet är godtagbart eller om ett förtydligande av lagskyddet behövs.

Svenska Akademien hade hos justitiedepartementet begärt att få ersättning för sina advokatkostnader i samband med rättsprocessen – en ansökan som avslogs i juni förra året. Nu framgår av Svenska Akademiens årsredovisning att man betalat cirka 1,5 miljoner kronor, vilket avser motpartens rättegångskostnader.

TT Nyhetsbyrån

The post Akademitvist slutade med dyr nota first appeared on Opulens.

“Ordböckernas urmoder” räddas

Text — Fri, 18 Mar 2022 15:42:49 +0000

SAOB:s finansiering har varit hotad (foto: Johan Nilsson/TT)

ORDBOK. Finansieringen av Svenska Akademiens ordbok har varit hotad. Nu står det klart att den kommer att finansieras av stiftelser och akademier i samarbete.

Fakta: SAOB

Svenska Akademiens ordbok är en historisk ordbok, där både nu “levande” ord och ord som är ur bruk står med. Anledningen till att den börjar på 1520-talet är för att det redan fanns en ordbok om medeltidsspråket på svenska som sträckte sig dit. I exempelvis The Oxford English Dictionary är medeltidsspråket integrerat.

Bara tre andra ordböcker över germanska språk är jämförbara med SAOB: tyska Deutsches Wörterbuch, nederländska Woordenboek der Nederlandsche Taal och engelska The Oxford English Dictionary.

Redan när arbetet med ordboken startade för första gången, i slutet av 1700-talet, började ledamöterna i Svenska Akademien fördela bokstäverna mellan sig, utifrån samma mönster som Franska Akademien hade gjort. Johan Henric Kellgren (1751–1795) fick bokstäverna “a” och “u”.

SAOB:s källmaterial är omfattande – bara cirka tio procent av det insamlade materialet kommer slutligen med i den tryckta ordboken.

SAOB finns gratis på nätet, på www.saob.se – en sida med ungefär 10 000 sidbesök per dag, och på www.svenska.se, som har ungefär 75 000 sidbesök per dag.

SAOB är dock inte en digitaliserad ordbok i egentlig mening. Det är en tryckt bok som är inskannad – och som alltså inte är sökbar eller taggad på samma sätt som en fullt digital ordbok.

– Det betyder väldigt mycket. Svenska Akademiens ordbok är ju en helt unik resurs redan, men med det här så blir den också uppdaterad till modern tid, säger ständige sekreteraren Mats Malm.

Svenska Akademiens ordbok (SAOB) är en historisk ordbok som beskriver svenskt skriftspråk från 1521 till våra dagar. Den har kallats både “nationalklenod” och “ordböckernas urmoder”.

Ordboken har tidigare finansierats med hjälp av intäkter från Post- och Inrikes Tidningar. Det avgiftssystemet är dock numera nedlagt, vilket inneburit ett bortfall på 13 miljoner kronor om året. Akademien har därför fört diskussioner med flera möjliga finansiärer – som nu har gett resultat.

– Vi har haft goda samtal med goda institutioner som vi ofta och gärna samarbetar med. Det tog ett tag att tänka igenom alla delar och planera för det hela, men nu är vi här, säger Mats Malm.

Helt digital

År 2024 inleder Svenska Akademien arbetet med en uppdaterad version av SAOB. Den totala kostnaden är 100 miljoner kronor, varav Svenska Akademien står för 45 miljoner kronor. Resterande kostnader täcks av Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, Svenska litteratursällskapet i Finland, Vitterhetsakademien och Riksbankens Jubileumsfond.

Den uppdaterade ordboken blir helt digital och arbetet ska slutföras på högst tio år.

Mats Malm lyfter fram att ordboken kan komma att bidra till utveckling av nya metoder genom artificiell intelligens.

– Ordboken kommer också att ställas till förfogande för forskning, så att forskare inom modern språkteknologi kommer att kunna använda den. Det pågår till exempel ett program vid Språkbanken vid Göteborgs universitet, som utvecklar helt nya metoder för att spåra förskjutningar och förändringar av ords betydelse över tid. En del där handlar om hur lexikografin ska utvecklas för framtiden.

“Verklig glädje”

Över tusen språkforskare, författare och översättare har tidigare vädjat i ett upprop till Svenska Akademien om att låta SAOB leva vidare.

Jag är otroligt förtjust i SAOB redan som den är och att få vara med om att åstadkomma den här uppdateringen nu är verklig glädje, säger Mats Malm.

Fakta: SAOB

Bara tre andra ordböcker över germanska språk är jämförbara med SAOB: tyska Deutsches Wörterbuch, nederländska Woordenboek der Nederlandsche Taal och engelska The Oxford English Dictionary.

SAOB:s källmaterial är omfattande – bara cirka tio procent av det insamlade materialet kommer slutligen med i den tryckta ordboken.

SAOB finns gratis på nätet, på www.saob.se – en sida med ungefär 10 000 sidbesök per dag, och på www.svenska.se, som har ungefär 75 000 sidbesök per dag.

SAOB är dock inte en digitaliserad ordbok i egentlig mening. Det är en tryckt bok som är inskannad – och som alltså inte är sökbar eller taggad på samma sätt som en fullt digital ordbok.

TT Nyhetsbyrån

The post “Ordböckernas urmoder” räddas first appeared on Opulens.

Svenska Akademien diskuterar Ukrainastöd

Text — Tue, 01 Mar 2022 14:44:59 +0000

Mats Malm, ständig sekreterare i Svenska Akademien, tillkännager Nobelpriset i litteratur 2021 (foto: Henrik Montgomery/TT)

UKRAINA. Svenska Akademien följer “med djupaste oro utvecklingen i Ukraina” och diskuterar just nu frågan om stöd- och hjälpaktioner i Akademiernas kommitté för mänskliga rättigheter.

Kommittén består av representanter från bland annat Kungliga Vetenskapsakademin och Svenska Akademien. Deras arbete utgår från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och bedrivs självständigt med utgångspunkt i fall och frågor som uppmärksammats av sekretariatet.

Amanda Alvarsson/TT

The post Svenska Akademien diskuterar Ukrainastöd first appeared on Opulens.

Hon får Nordiska priset: “Helt fantastiskt”

Elin Swedenmark, Erika Josefsson — Thu, 17 Feb 2022 14:54:56 +0000

Dansk-grönländska författaren Naja Marie Aidt får Svenska Akademiens näst största pris (foto: Janerik Henriksson/TT)

PRISAD. Den dansk-grönländska författaren Naja Marie Aidt får Svenska Akademiens nordiska pris på 400 000 kronor.

– Jag är jätteglad, förundrad och överraskad. Det är en stor ära, säger hon.

Hon har lyfts fram som en av de mest framträdande danska författarna i generationen från 1990-talet. Naja Marie Aidt föddes 1962 på Grönland men flyttade till Danmark som åttaåring och är numera verksam i Köpenhamn. Hon debuterade 1991 med lyriksamlingen “Så laenge jeg er ung” och har sedan dess skrivit i de flesta genrer, bland annat dramatik, barnböcker prosa och libretton. 2008 fick hon Nordiska rådets litteraturpris för novellsamlingen “Babian”.

Att få Svenska Akademiens pris tycker hon känns “helt fantastiskt”.

– Jag har fått många danska priser men att få den uppmuntran från Norden, Sverige och ett annat land är helt otroligt stort. Det betyder att mina böcker har rest ut i världen och har funnit läsare i andra städer än bara här hemma. Och det är så härligt, säger hon.

Svår tid

Hennes senaste bok “Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” från 2017 handlade om sonen Carls död. Boken uppmärksammades internationellt och gavs ut på svenska året efter i översättning av Johanne Lycke Holm.

Den var hennes försök att skriva direkt ur den råa sorgen efter hennes 25-årige sons död. Han hade tillsammans med en kompis experimenterat med psykedeliska svampar, drabbats av en psykos och kastat sig ut genom fönstret på fjärde våningen.

Naja Marie Aidt har beskrivit hur händelsen fick hennes språk att gå sönder. Efter den boken har det också dröjt för henne att hitta tillbaka till skrivandet.

– Personligt har jag haft det mycket svårt så klart. Och jag har tvivlat på vad jag skulle skriva om. Det är nog typiskt när man har skrivit ett rekviem, då är det inte så lätt att vända tillbaka till allmänna ämnen och ”små problem”. Det har tagit mig lång tid att hitta en form och ett ämne som jag tycker känns spännande.

Nu har hon ändå börjat igen, med att skriva om vänskap och vad det betyder att ha andra människor i sitt liv.

Poesin viktig

Den ständige sekreteraren Mats Malm gläds över att priset ger Akademien möjligheten att uppmärksamma de nordiska länderna som “den gemenskap de är”.

– I år är vi glada att kunna ge priset till Naja Marie Aidt, som utforskar genrer och uttryck på sitt helt särpräglade sätt. Det är en kraftfull författare med poetisk sensibilitet som utmanar, säger han.

Naja Marie Aidt säger själv att poesin är viktig för henne, också som prosaist. Det gör henne uppmärksam på orden, rytmen och klangen och språkets mer abstrakta sida.

– Det är alltid poesin jag vänder tillbaka till. Det är den svåraste genren att skriva i, den kräver att man är väldigt precis. Så det är en bra övning inför att skriva prosa.

Elin Swedenmark/TT
Erika Josefsson/TT

The post Hon får Nordiska priset: “Helt fantastiskt” first appeared on Opulens.

Flera finansiärer diskuterar ordbokens framtid

Elin Swedenmark — Fri, 28 Jan 2022 08:56:50 +0000

Band 1 till 6 av SAOB – vars finansiering nu är hotad (foto: Johan Nilsson/TT)

SPRÅKFRÅGA. Svenska Akademien diskuterar den historiska ordboken SAOB:s situation med flera möjliga finansiärer. Men institutionen efterlyser också ett helhetsgrepp kring det svenska språket.

Fakta: Svenska Akademiens ordböcker

Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Koncentrerad ordlista med 126 000 ord. Ordlistan betraktas som den inofficiella normen för stavning och böjning av modern svenska.Svensk ordbok (SO). Ger en ingående beskrivning av ordförrådet i modern svenska, med tyngdpunkt på vad uppslagsorden betyder och hur de används, samt deras historia. 65 000 ord.

Svenska Akademiens ordbok (SAOB). En historisk ordbok som beskriver svenskt skriftspråk från 1521 till våra dagar.

17 miljoner om året kostar ordboken Svenska Akademien – vilket man tidigare har finansierat med hjälp av intäkter från Post- och inrikestidningar. Det avgiftssystemet är numera nedlagt, vilket innebar ett bortfall på 13 miljoner kronor om året.

Elin Swedenmark/TT

The post Flera finansiärer diskuterar ordbokens framtid first appeared on Opulens.

De kan nomineras till årets Augustpris

Elin Swedenmark — Sat, 16 Oct 2021 06:28:45 +0000

Vilka blir nominerade till årets Augustpris? (Foto: Henrik Montgomery / TT)

AUGUSTPRISET. Kerstin Ekman, Mats Jonsson, Sara Stridsberg och Balsam Karam – kommer någon av dem att nomineras till ett av Sveriges största litterära priser? Det har blivit dags för Augustpriset att presentera årets utvalda.

Augustpriset

Priset instiftades 1989 av Svenska Förläggareföreningen för att belöna och uppmärksamma de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år. Det delas ut i tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok.

De författare som har nominerats flest gånger till Augustpriset är Eva Lindström, (11 nomineringar), Ulf Stark (8 nomineringar) och Per Olov Enquist (7 nomineringar), Sigrid Combüchen (6 nomineringar), Pija Lindenbaum (6 nomineringar), Kerstin Ekman (6 nomineringar), Sara Stridsberg (5 nomineringar).

Blir det i år som Kerstin Ekman får sitt tredje Augustpris, för berättelsen om en gammal jägmästare i “Löpa varg”? Hon är en av favoriterna när nomineringarna nu ska presenteras, liksom Sara Stridsberg, som tidigare har nominerats fem gånger. I år kan Stridsberg bli aktuell både för novellsamlingen “Hunter i Huskvarna” och barnboken “Vi går till parken”.

– Avhopparna från Svenska Akademien har gett ut väldigt starka böcker i år, konstaterar Rakel Chukri, kulturskribent för Sydsvenskan och HD.

Själv tycker hon att Elaf Alis ungdomsbok “Vem har sagt något om kärlek” är värd att lyftas fram. Och hon skulle glädjas om Balsam Karam nominerades i kategorin skönlitteratur, för “Singulariteten”.

– Hon lyckas verkligen skildra förlusten i exilen på ett väldigt starkt sätt. Hon visar också att för den som har migranterfarenheter hakar olika trauman i varandra, där ett trauma väcker minnet av fler trauman.

Mer litterär bok

Lena Kvist, kulturchef på Borås Tidning, tycker att det är stor konkurrens om nomineringarna i år, med många starka titlar. Hon tror på Sara Stridsberg och menar att det nästan “vore en en skräll” om inte Kerstin Ekman nomineras.

– Sedan funderar jag på Maxim Grigorievs “Europa”. Det skulle kunna vara året då han får en nominering. Han är en fantastiskt bra författare, säger hon.

Hon föreslår också Agnes Lidbeck för det nya stora eposet “Nikes bok” och Elin Cullhed för “Eufori”. På poesisidan håller hon fram Göran Greider, för hans “Barndomsbrunnen”. Hon tycker också att Mats Jonsson fortsätter att visa sig vara “en av våra absolut största samtidsskildrare” med serieromanen “När vi var samer”.

Själv hoppas Lena Kvist också på Elise Ingvarsson, som har skrivit “De näst största städerna”, om en nybliven mamma som går runt i Göteborg med sin bebis.

– Det brukar alltid vara någon mer litterär bok som nomineras, som sällan får priset, fast det kanske man inte ska säga efter att Linnea Axelsson och Marit Kapla blev pristagare. Men jag läser ”De näst största städerna” nu och den är väldigt fin.

Stark facklitteratur

Lena Kvist och Rakel Chukri framhåller också de många starka facklitterära böcker som getts ut i år. Båda nämner Diamant Salihus “När alla dör” och “Flocken” av Johan Anderberg. Även skildringen av gigekonomin i “Cykelbudet” av Anders Teglund vore värd en nominering, anser Lena Kvist.

Svensk litteratur har inte alltid varit så bra på att skildra samtiden, menar Rakel Chukri, men den senaste tiden har hon noterat en förändring.

– Både den samiska och judiska erfarenheten i Sverige skildras väldigt mycket och starkt på olika sätt i litteraturen nu.

Hon lyfter särskilt fram Ali Esbatis ”Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle” och Göran Rosenbergs “Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek”, som bland annat handlar om bemötandet av judar i Sverige under andra världskriget. Chukri kallar Rosenbergs bok för “en kulturgärning” och Esbastis bok om terrordådet på Utöya tycker hon är något av det starkaste hon har läst på länge.

– Man sitter bara och gråter och samtidigt parar han det med en sylvass analys av vår samtid och hur vi ofta misslyckas med att fortsätta prata om rasistiskt våld.

Augustpriset

Elin Swedenmark/TT

The post De kan nomineras till årets Augustpris first appeared on Opulens.

Dags för Akademien att lyfta in världen?

Elin Swedenmark — Wed, 06 Oct 2021 07:47:45 +0000

Marie N’Diaye efter att ha vunnit Frankrikes främsta litterära pris, Goncourtpriset. Arkivbild. (Foto: Christophe Ena)

VÄRLDSLITTERATUR. Jamaica Kincaid, Adonis och Ngũgĩ wa Thiong’o är några av de utomeuropeiska författare som ständigt är Nobelpristippade. Blir 2021 året då den nya Akademien öppnar priset mer mot världen?

Världsnamn som Nobelpristippats
Marie N’Diaye, Frankrike och Senegal
Edwidge Danticat, Haiti och USA
Jamaica Kincaid, Antigua och USA
Ngũgĩ wa Thiong’o, Kenya
Linton Kwesi Johnson, Jamaica och Storbritannien
Adonis, Syrien
Nina Bouraoui, Algeriet och Frankrike.
Ben Okri, Nigeria
Maryse Condé, Guadeloupe
Can Xue, Kina

Bara fem Nobelpris har gått till afrikanska författare, det är ett faktum som brukar upprepas inför en av litteraturvärldens största högtidsstunder. Även Svenska Akademiens Anders Olsson beskrev förra året det stora fokuset på västerländska författarskap som en brist, i en intervju med TT.

Men Akademien har nu börjat ta mer systematisk hjälp av expertis på andra språkområden. Det väcker förhoppningar inför framtiden, menar Birgitta Wallin, redaktör för tidskriften Karavan som lyfter litteratur från hela världen.

– Det visar väl att man har sett att det behövs. Det är också väldigt svårt att få överblick över världens all litteratur så att söka hjälp hos dem som har förstahandskunskaper är en god idé, säger hon och fortsätter:

– För det är ingen brist på bra författare. Och om man ser tillbaka är det så otroligt få från världen utanför väst som har fått det. Det vore på tiden.

Utmanande villkor

Birgitta Wallin har själv tre favoriter som ofta nämns i förhandsspekulationerna, hon hoppas att Jamaica Kincaid, Adonis eller Ko Un ska få priset.

– Jamaica Kincaid har ett sånt suggestivt språk, hon har en helt egen stil med sina omtagningar. Hon har placerat Karibien på den litterära kartan på ett personligt vis. Med skärpa visar hon fram den koloniala historien och dess efterverkningar, och hon skildrar relationer på ett förbluffande djärvt sätt, speciellt mor-dotterrelationen.

Birgitta Wallin lyfter även fram Edwidge Danticat, som är ung men “lyckas fånga in historiens smärtpunkter” och Maryse Condé från Karibien, samt Adonis från Syrien. Han har länge betraktats som en av de största arabiska poeterna och man kan även se honom som en länk mellan den muslimska världen och väst.

– Hans storverk, trilogin “Boken”, liknar inte något annat. Och han är gammal, han har fyllt 90*, säger hon.

Även 83-årige kenyanske Ngũgĩ wa Thiong’o börjar bli till åren, och hans betydelse för afrikansk litteratur lyfts ständigt fram – bland annat av författaren Tsitsi Dangarembga.

– Han har fortfarande en chans att få priset, som Chinua Achebe borde ha fått. Men generellt är villkoren för afrikanska författare, särskilt svarta afrikanska författare, utmanande på grund av en rad kulturella och ekonomiska skäl. Det är ofta svårt för dem att ägna den tid och energi som behövs för att kontinuerligt producera på höjden av sin förmåga, säger Dangarembga.

Afrikansk diaspora

Trots att en ny, vital afrikansk litteratur nu växer fram, och förlagsindustrin i länder som Nigeria börjar få ett större fokus på skönlitteratur, har afrikanska författare fortfarande svårt att göra sig gällande globalt, menar Tsitsi Dangarembga.

– Berättelser är fönster till symboliska världar. Och på grund av hur världen är strukturerad i dag i det västerländska imperiet, anses den symboliska världen som frammanas i afrikanska berättelser ofta ha mindre värde, säger hon.

Dangarembga ser Nobelpriset som betydelsefullt för afrikansk litteratur, för att det betonar vikten av afrikanska författares verk för världen och deras egna samhällen. Det ger också litteraturen en större publik och författarna ett kreativt andrum.

Christina Kullberg, professor i fransk litteraturvetenskap på Uppsala universitet, framhåller även hon Ngũgĩ wa Thiong’os stora betydelse. Men hon har en annan favorit: Marie N’Diaye, som är född i Frankrike med senegalesiska rötter.

– Det är svårt med diskussionerna kring utomeuropeisk litteratur och att vi fortfarande diskuterar så mycket i form av nation eller språk, säger hon och fortsätter:

– Marie N’Diaye är estetiskt jättespännande, och har ett sätt att närma sig frågeställningar som vi förknippar med utomeuropeiska författarskap: som migration och rasproblematik. Hon skriver om det indirekt, nästan i en Gustave Flaubert-tradition.

Rörlig litteratursyn

Kullberg poängterar att Nobel lutade sig mot en litteratursyn likt Goethes, där en god författare ansågs kunna göra sig gällande oavsett nationell kontext. Det är ett perspektiv som i dag ifrågasätts i forskningen om världslitteratur, menar hon.

– Det verkar som att Akademin försöker arbeta i den riktningen men samtidigt erkänner att man är begränsad och partisk, för att vi alltid bedömer saker utifrån vår horisont med den uppväxt och den läsning vi har formats av, säger hon.

En sådan diskussion tycker hon är viktig, mindre för representationens skull och mer för vad den säger om hur vi ser på litteratur. Och apropå en bredare, mer rörlig litteratursyn för Christina Kullberg fram en annan kandidat.

– Linton Kwesi Johnson, det är ett författarskap som har haft en otrolig kulturell betydelse. Det är en muntlig litteratur, med koppling till dub och reggae, som på senare år har fått ett mycket större erkännande.

Fotnot: Adonis är 91 år.

Elin Swedenmark/TT

The post Dags för Akademien att lyfta in världen? first appeared on Opulens.

Tillbaka på ruta ett i Akademien

Erika Josefsson — Mon, 04 Oct 2021 09:16:16 +0000

2019 presenterades två Nobelpristagare, Peter Handke och Olga Tokarczuk, av två ordinarie ledamöter – Anders Olsson och Per Wästberg – och av tre externa sakkunniga – Rebecka Kärde, Mikaela Blomqvist och Henrik Petersen. (Foto: Karin Wesslén/TT)

NOBELPRISET. Tiden med externa ledamöter är över men ännu har inga rapporter från utomstående experter kommit in. I år är processen med att välja Nobelpristagare tillbakaskruvad till tiden före turbulensen i Akademien.

Författaren Ola Larsmo, tidigare ordförande i Svenska Pen, är dock överseende med att Akademien ännu inte hunnit hämta in skriftliga utlåtanden från experter.

– Har de inte hunnit i år får det skrivas på covid-kontot och annat men det är utmärkt att de vill åt det hållet. Pen säger i sin charter att litteraturen känner inga gränser och att litteraturen har samma språk. Det tror jag Akademien håller med om. “På bollen igen” säger jag.

Krisen i Svenska Akademien briserade hösten 2017 och resulterade bland annat i att fem externa sakkunniga kallades in till Nobelkommittén för att återställa förtroendet. Två av dessa, Kristoffer Leandoer och Gun-Britt Sundström, valde dock att hoppa av i förtid.

Mattson och Swärd

När fjolårets Nobelpris hade delats ut återgick kommittén så till den tidigare ordningen med enbart egna ledamöter. Anne Swärd och Ellen Mattson valdes in som nya medlemmar. Anders Olsson (ordförande), Per Wästberg och Jesper Svenbro kvarstod, medan Mats Malm, som ständig sekreterare, är adjungerad.

Hur viktig är då kommitténs sammansättning för valet av pristagare? Både kontinuitet och förnyelse behövs, enligt Anders Olsson.

– Det är också bra att vi får en könsmässig jämvikt i gruppen, och jag är själv övertygad om att genusperspektiv kan spela en avgörande roll, säger Anders Olsson som personligen beskriver perioden med de externa medlemmarna som “mycket stimulerande”.

– De var så goda, ambitiösa och självständiga läsare. Det visar betydelsen av att nya perspektiv bryts mot mer etablerade sätt att värdera litteratur.

För att få mer rotation i en kommitté med enbart egna ledamöter väljs de nu på tre år med möjlighet till omval i ytterligare tre år.

Anne Swärd framhåller i Dagens Nyheter, att hon gick med i Nobelkommittén med “en uttrycklig föresats att systematiskt söka av hela den litterära världskartan”.

Akademien, som genom åren fått kritik för att premiera europeiska och nordamerikanska författare, ska också sedan i höstas mer systematiskt än tidigare inhämta utlåtanden från upp till tio experter från språkområden utanför den egna kompetensen. Förutom att svara på frågor ska experterna i januari varje år också lämna in en översikt över respektive språkområde. Därmed närmar sig Akademien övriga Nobelkommittéers arbetssätt.

Inte hunnit

Inför valet av årets Nobelpristagare har dock Akademien inte hunnit få in några expertutlåtanden, berättar Anders Olsson.

– Vi vill ha ett väl underbyggt svar från våra experter och det tar självklart tid att vaska fram och argumentera för goda kandidater. Vad vi tänker oss är en rapport på cirka 20 sidor från var och en av experterna. Det går ju inte att åstadkomma på ett par veckor. Men vi har ändå haft begynnande samtal med ett par av dem redan i år, säger Anders Olsson.

Inför arbetet med nästa års Nobelpris har också samtliga tillfrågade områdesexperter “med entusiasm” tackat ja, berättar han.

– Vi hoppas mycket på att experterna ska hjälpa oss att ytterligare bredda vår orientering i den samtida litteraturen.

Svante Weyler, tidigare förlagschef både på Norstedts och på Weyler förlag, ser inte de skriftliga rapporterna som avgörande:

– Akademien har genom alla år använt sig av andra människor för att bedöma litterära verk och kandidater av naturliga skäl. Det finns kandidater som skriver på språk som akademiledamöterna inte behärskar, det här är egentligen i linje med det sätt man arbetat på förut. Så här har man alltid gjort, det har inte varit Akademiens problem tycker jag.

“Punkt slut”

TT: Men kan det inte vara en poäng med ett mer formaliserat rapportinhämtande?

– Om Akademin säger “det här betyder att vi tar mer hänsyn till vad andra tycker”, då är det ju det. Men om det innebär att “vi inhämtar tio rapporter som vi sedan blåser i” är det inte det. Om jag satt i Akademien skulle jag säga “vi tar reda på allt som vi kan, men det är vi som fattar beslutet. Punkt slut.”

TT: Tycker du inte att det finns fog för kritiken mot att det varit alltför många europeiska eller anglosaxiska pristagare?

– Jag tycker det finns fog för massor av kritik mot Akademien och jag tycker att det var plågsamt att se att man inte kunde klara av de här fem externa medlemmarna, utan att man nötte ner två av dem. Sedan kan man säga att Frankrike har fått för många Nobelpris och att Indien ska ha lika många men då har man slutat titta på enskilda författare och verk och gått över till andra kriterier som entydigt skulle sänka prisets status.

– Aningen upprätthåller man prisets mystik, status och kritiserbarhet eller så säger man öppet att det ska ha en jämn fördelning mellan kontinenter, kön och allting. Och då har vi fått ett korrekt pris, inte ett litterärt.

Så utses Nobelpristagaren

Valet av Nobelpristagare görs enligt en stående arbetsordning. I januari ställer en tjänsteman samman de giltiga nomineringar som kommit in, vanligtvis cirka 200 namn. Akademien ska också, i januari, inhämta rapporter från svenska eller internationella experter på språkområden utanför Akademiens egen kompetens: de afrikanska länderna, de spanskspråkiga, det arabiska och persiska språkområdet liksom det östasiatiska, slaviska och indiska. Experterna kan också vara akademiledamöter som inte ingår i Nobelkommittén.

Nobelkommittén ska därefter gå igenom den ”långa listan” och eventuellt skjuta till ytterligare namn som man tycker saknas. Under våren ska kommittén, genom att ta in synpunkter både från övriga ledamöter i Akademien och från externa experter, sortera ut den “halvlånga listan”, nu med med cirka 20–25 namn till april. Dessa ska sedan reduceras till den korta listan i maj. Där finns namnen som blir akademiledamöternas sommarläxa.

Erika Josefsson/TT

The post Tillbaka på ruta ett i Akademien first appeared on Opulens.

Nya ledamöter skrivs in på försenad sammankomst

TT Nyhetsbyrån — Fri, 16 Apr 2021 08:12:43 +0000

Ingrid Carlberg och Steve Sem-Sandberg är nu officiellt ledamöter av Svenska Akademien. (Foto: Anders Wiklund/TT)

INTRÄDE. Svenska Akademiens traditionsenliga högtidssammankomst skulle egentligen ägt rum den 20 december i fjol. Men på grund av pandemin är det först nu, i mitten av april, som sammankomsten blir av.

Av samma skäl var det ett avskalat evenemang, utan vare sig inbjudna gäster eller den sedvanliga kungliga representationen på plats i Börssalen vid Stortorget i Stockholm.

Två nya ledamöter har invigts, journalisterna och författarna Ingrid Carlberg och Steve Sem-Sandberg.

Ingrid Carlberg efterträder Göran Malmqvist på stol 5 och Steve Sem-Sandberg tar över Kristina Lugns stol nummer 14. När de skrev in sig i sällskapet genom att signera Akademiens stadgebok från 1786 var det i en förinspelad sändning som allmänheten fick ta del av ceremonin.

De nya ledamöterna kommer inte heller att hålla några inträdestal förrän nästa högtidssammankomst, den 20 december i år.

– Förhoppningsvis då med den koreografi som instiftaren, kung Gustav III, föreskrivit, sade Akademiens direktör Bo Ralph under sammankomsten.

TT Nyhetsbyrån

The post Nya ledamöter skrivs in på försenad sammankomst first appeared on Opulens.

Om konsten att tacka nej

Ivo Holmqvist — Wed, 24 Oct 2018 13:37:19 +0000

“Konsten att tacka nej”. Digital illustration: C Altgård / Opulens.

SVENSKA AKADEMIEN. Alla skulle nog inte tacka nej till ett Nobelpris i litteratur eller till en stol i Svenska Akademien. Men det finns vissa som har gjort det. Ivo Holmqvist berättar om några nej-sägare och turer som förekommit kring pris och stolar…

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Tidningarna har varit snabba att rapportera vem som gått ur Svenska Akademien och vem som sitter kvar, och varför de gör det, och vem som kanske borde avgå. Stor sak. Nu har vi också fått veta att Niklas Rådström nyss tillfrågades om han ville ingå i församlingen och att han tackade nej. Han var lösmynt, i onödan kan man tycka. Listan på alla som varit på förslag för inval alltsedan 1786 men som avböjt inviten är säkert lång, och den får gärna förbli hemlig.

Några få inblickar kan man dock leta upp på annat håll. I Lars Gyllenstens memoarer sägs att akademien fick ”många påstötningar om att Astrid Lindgren ’måste’ väljas in”. Och han fortsatte lätt syrligt: ”Jag misstänker att dessa hänvändelser mindre var ett uttryck för litterära värderingar än för uppfattningen att en plats i Akademien borde tillkomma varje populär författare.” Han avslöjade samtidigt vem som mest satte käpp i hjulet: ”Det var inte bara Artur Lundkvist som avvisade tanken att välja in Astrid Lindgren – i så fall hade hon blivit invald. Resonansen eljest inom Akademiens krets var ringa – och ingen av oss som var intresserade av att få med henne fann det meningsfullt att driva frågan vidare.”

Någonstans har jag läst att man försökte övertala Lundaprofessorn i litteraturhistoria Olle Holmberg (som visste allt om den gustavianske skalden Carl Gustaf af Leopold, i akademiens allra första uppsättning) att bli en av de aderton. Men också Olle Holmberg tackade nej. Han och Astrid Lindgren var i stället medlemmar av en krets som är dubbelt så exklusiv eftersom den är hälften så stor: Samfundet De Nio. Om denna sammanslutnings kloka kvinnor och män som verkar ha roligt samman skrev Inge Jonsson en intressant hundraårskrönika för fem år sedan.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

I New York Times för den 22 oktober kommenteras ett annat nej tack. På den dagen för femtiofyra år sedan sade den franske filosofen Jean Paul Sartre ”Je refuse le prix”. En vecka tidigare hade han fått veta att han var på förslag. Han skyndade sig att i ett brev till Stockholm undanbe sig äran. Men inte heller då var postgången att lita på. Brevet kom fram för sent, och så tvangs han i stället formulera en mångordig förklaring varför han inte ville ha äran, diplomet och prispengarna. Han var nog sur på att Albert Camus hade fått det, fast det höll han tyst om.

Hans refys av priset är en vältalig apologi som bland annat tycker att Neruda borde få det (det fick han också) och han beklagar att Pasternak och inte Sjolochov fick det (jodå, efter några år fick också Sjolochov Nobelpriset). Och han hävdade att om man skulle ge honom Lenin-priset skulle han också då tacka nej. Artur Lundkvist som hade sina sympatier långt ut på vänsterkanten och som säkert var drivande bakom nobelpriserna till Neruda och Sjolochov tackade däremot inte nej när han förärades Leninpriset. Och kanske skulle Sartre varit lite mindre snabb i vändningarna. När han i mitten av 1970-talet fick det knapert åtrade han sitt nej och skrev till Akademien att han gärna ville kvittera ut sina prispengar. Men då var det för sent…

IVO HOLMQVIST
info@opulens.se

The post Om konsten att tacka nej first appeared on Opulens.

Inte god journalistik att sparka på den som ligger

Lisa Bjurwald — Fri, 27 Apr 2018 07:30:17 +0000

Svensk kulturjournalistik är inte så tuff och stark som den i dagarna framstår som, menar Lisa Bjurwald (foto: Patrick Neufelder )

OBEROENDE. “Medierna bör ta sig en tankeställare över hur många spaltmeter de ägnat åt Svenska Akademien överlag, och om alla dessa raljerande stick på redan fällda byten är nödvändiga.” Lisa Bjurwald efterlyser en kulturjournalistik som har modet att granska makthavare medan de fortfarande har inflytande.

Kulturjournalistiken må verka tuff i dessa dagar av Horace-hån, men i själva verket är det tvärtom; till vardags är den alltför ofta ängslig och vördnadsfull. Vissa förlag, författare, ämnen och kulturprofiler anses tjusiga, och så är det bara. En del av dem är till och med oantastliga. Den här nya respektlösheten inför en anrik institution som Svenska Akademien ska alltså inte misstas för journalistisk granskning. Snarare har många frågor lämnats obesvarade till förmån för enkla tjuvnyp (Horace kallar sig för grabb! Vilken tönt, va!). Kulturjournalisterna ångar på utan att se hur osmickrande de själva framstår.

De stora tidningarna hade gott kunnat lägga resurser och ett antal tusen tecken på att följa upp exempelvis lägenhetsstoryn (eller rättare sagt, historierna i plural). Hur många svågrar och mostrar har egentligen fått bostäder genom kontakter i akademien? Har akademien också fixat kontor, något som det just nu råder brist på i huvudstaden? Och hur är det med eventuella betalda uppdrag till söner, döttrar och “ledsagare”?

Vad gäller artikelmängden får vi inte glömma relevansen i den klassiska publicistfrågan om ett knäck är både sant och relevant (och därmed bör tryckas). Vad som fortfarande känns relevant i ett inavlat kultur- och mediekotteri i Stockholms innerstad kanske redan har tröttat ut den genomsnittlige läsaren. Vissa kultursidors skriverier gränsar nästan till fixering.

Medierna bör alltså, anser jag, ta sig en tankeställare över hur många spaltmeter de ägnat åt Svenska Akademien överlag, och om alla dessa raljerande stick på redan fällda byten är nödvändiga. Samt – och det här är viktigt – fundera över vilka andra kulturella institutioner och aktörer som är morgondagens söndervittrande elfenbenstorn? Och sedan ha modet att granska dem redan nu, medan makthavarna fortfarande har inflytande och rent av kan sätta käppar i kulturredaktörernas egna karriärhjul. Det är trots allt vad oberoende journalistik handlar om.

Naturligtvis bör också Svenska Akademien bli mer transparent. Det är till exempel inte riktigt klokt att man som journalist inte får ut deras listor över de senaste årens stipendiater (jag har försökt). Inte gynnar det akademien; som journalist börjar man ju verkligen misstänka att något är skumt när makthavare vägrar att ge ut information som borde vara harmlös. Här kan ledamöterna lära av Sveriges författarfond, som delar ut tunga arbetsstipendier, bland annat ettåriga och skattefria sådana på mellan 60.000 och 90.000 kronor.

Författarfonden är inte bara transparent utan mycket tillmötesgående. När vi på tidskriften Författaren tipsades om att invandrade sökande eventuellt ignorerades, kunde vi beställa fram listor över stipendiater i alla möjliga konstellationer och årgångar (och slutligen utesluta misstanken om förfördelning). Just så ska det fungera. Svenska Akademien får gärna ha kvar sina studentikosa traditioner, sitt ålderdomliga språk och andra egenheter – men utan transparens kan de faktiskt inte verka i en modern meritokrati som Sverige.

LISA BJURWALD
lisa.bjurwald@opulens.se

Alla artiklar av Lisa Bjurwald

The post Inte god journalistik att sparka på den som ligger first appeared on Opulens.

Svenska Akademien, Gräv18 och Guldspadegalan

HELENA GIERTTA OCH LISA BJURWALD — Thu, 26 Apr 2018 07:00:09 +0000

Helena Giertta och Lisa Bjurwald (Foto: Qia Rindevall)

PODD. Giertta och Bjurwald diskuterar relevansen i den enorma bevakningen av krisen på Svenska Akademin, men tittar också bakåt på Gräv18 och Guldspadegalan i Helsingborg med mera.

http://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/journalistenpodden-1.mp3

Om podcasten Bjurwald med Giertta och tidigare avsnitt >>

The post Svenska Akademien, Gräv18 och Guldspadegalan first appeared on Opulens.