AUSTRALISK KONST. Anne Edelstam har på Musée du Quai Branly, i Paris, sett en aktuell och fascinerande utställning baserad på en legend hos den australiska ursprungsbefolkningen.

Songlines – Tracking the Seven Sisters
Musée du Quai Branly, Paris
4 april 2023 – 2 juli 2023

”Songlines” eller ”Drömspår – de sju systrarnas spår” är den enigmatiska titeln på en omfattande och spännande utställning på Quai Branly, i Paris. Detta museum, beställt av President Chirac, ägnar sig uteslutande åt etnografisk konst.

Utställningen är baserad på en legend hos den australiska ursprungsbefolkningen: sju systrar som förföljs av en fruktad trollkarl. Likt våra häxor, på sina kvastar, förflyttar sig systrarna i luften från ett ställe till ett annat. Sagan är bäst upplevd om man koncentrerar sig på konstverken, snarare än på att försöka förstå själva historien, upptäckte jag snart.

Över två hundra verk presenteras, skapade av cirka hundra konstnärer. Lägg därtill några filmer, installationer och ljudfenomen. Museet har arbetat tillsammans med aboriginernas samfälligheter och konstföreningar. Vissa av konstnärerna var på plats under själva invigningen.

Genom att följa aboriginernas legend får besökaren en inblick i en fascinerande världsbild. Det är, lite förenklat uttryckt, den australiska ursprungsbefolkningens motsvarighet till den bibliska historien i kristendomen. De har dock ingen skrift att tillgå utan lyssnar på de äldre vilka har memorerat sagorna.   

Enligt aboriginernas traditionella uppfattning skapades markerna av deras stamfäder vilka sedan transformerats till att ha blivit en del av landskapet.

Det fina med historierna är vikten de lägger vid att ta hand om varandra och om skapelsen.  

Enligt traditionen har varje aborigin en personlig och andlig relation till den plats där han eller hon är född och till stammen. Det är en väldigt gammal folkgrupp som tros ha invandrat till Australien för cirka 60 000 år sedan, bland annat från sydöstra Asien. De färgglada målningarna föreställer de stigar, eller snarare spår, förfäderna anses ha följt genom landskapet.

Målningarna representerar därför de olika platser dit de sju systrarna förflyttade sig – med trollkarlen hack i häl. Besökaren lär sig på så vis lite om varje ställe där de stannar upp.

Ett rum är tillägnat ett par filmer om dessa målningar, det karga australiska landskapet samt gamla grottmålningar. Besökaren uppmanas att lägga sig ner raklång på bekväma soffor och se upp i ”himlen” och på så vis följa med de sju systrarna på filmduken genom deras färd i atmosfären, på marken och in i grottor.

Förutom målningarna visas även fint vävda korgar och barkmålningar. Motiven, tycks, trots att flertalet konstnärer ofta samarbetar på en och samma tavla, följa ett gemensamt mönster av idel snirklar, prickar och streck i glada akrylfärger vilka är svårtolkade för en utomstående men ändå tilltagande i sina abstrakta skepnader.  

Det är som att gå in i en annan persons drömmar att färdas genom denna ovanliga utställning. Den innehåller, förutom konst i sprakande färger: sagor, otäcka ormar, trollkarlar och häxor. Detta är definitivt en utställning för alla åldrar. Till er som vill lära er mer om den australiska ursprungsbefolkningen och dess historia, rekommenderar jag Bruce Chatwins utmärkta bok, ”Drömspår”.

The post Drömspår som fascinerar first appeared on Opulens.

URFOLKSFILM. Urfolksfilmfestivalen Sápmi Indigenous Film Festival – Dellie Maa går av stapeln både i Tärnaby och i Stockholm i helgen.  Att lyfta fram urfolkskonstnärer är en del av den pågående försoningsprocessen med majoritetsbefolkningen. 

Helgens urfolksfilmfestival Sápmi Indigenous Film Festival – Dellie Maa, visar urfolksproducerade filmer under ledning av svenska samer. Festivalen äger rum i Tärnaby och Stockholm med ett samordnat program och en delad zoomkonferens mellan respektive publik. Suvi West, regissör till filmen Vår tysta kamp, om den finländska statens koloniala samepolitik, gästar festivalen på fredagen före och efter filmvisningen.

– Urfolksfilm förekommer sällan på de stora filmfestivalerna, vi behöver skapa egna festivaler för att spela de filmer vi vill utan att behöva möta kriterier som trollar bort mycket av det som är angeläget för urfolken att visa, säger Sameförenigens projektledare, Inge Frisk.

Idag finns det ett 80-tal urfolksfestivaler i världen utan influenser från andra festivaler. Dellie Maa har pågått sedan 2013, mestadels i Tärnaby, på initiativ av regissören Oskar Östergren Njaita som är producent till filmen Sameblod och aktiv inom den samiska filmbranschen.

I år samarbetar Dellie Maa och Sameföreningen i Stockholm med Australiska ambassaden, som har erbjudit urfolk resor, utbyten och kontakter med svenska samer.

Föreningen har även byggt kontakter med andra ambassader i Sverige genom åren. Enligt Frisk har Kanada varit duktiga på att engagera Sameföreningen i Stockholm och samer nationellt i olika evenemang. Under ett statsbesök engagerade Kanada en representant för det samiska folket i syfte att stå upp för deltagare som var inuiter.

– Det finns ett samband mellan alla urfolk och en historia som är ganska gemensam. Man har utsatts för assimilering, fråntagning av språk, av barn, rasbiologi, det finns komponenter i urfolkets historia där man tydligt ser trender i hur majoritetsbefolkningen har behandlat dem.

Enligt Frisk är alla länder som har en majoritetsbefolkning just nu på väg in i en försoningsprocess, som bland annat sker genom att lyfta fram landets urfolkskonstnärer på olika sätt.

– I Australien har man varit väldigt duktig på att lyfta fram aboriginska regissörer och givit dem möjlighet att berätta om sitt folk. Statistiken talar sitt språk, Aboriginer utgör ungefär 3% av Australiens befolkning medan antalet skådespelare som är aktiva i den Australiska filmbranschen är 5%. I Sverige har Augustpriset tagits flera gånger av samer, säger han.

Urfolksberättelser blir även intressanta eftersom det råder brist på dem, tror Frisk. Även om tidigare okända förhållanden börjar komma till majoritetssamhällets vetskap är det enligt honom inte tillräckligt.

– Jag tittade på statistiken för Sameblod, när den hade visats i ett år var det 2,3% av svenska majoritetsbefolkningen som hade sett filmen. Det var en betydelsefull film eftersom producenten Oskar Östergren Njaita engagerade samer i trakterna för logi, mat och transport, med syfte att filminsatsen skulle ge någonting tillbaka till lokalbefolkningen.

– Men det handlar också om att vi själva vill berätta de här historierna, man måste ha med urfolken på tåget om det ska bli några sådana berättelser för den stora majoritetsbefolkningen, avslutar han.

The post Filmfestival lyfter urfolksrättigheter first appeared on Opulens.

NOBELPRISKANDIDAT. Snart kommer två Nobelpris i litteratur att delas ut. Clemens Altgård presenterar här Gerald Murnane, en australisk prosaförfattare som ofta förekommit i spekulationerna kring potentiella pristagare.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Den australiske författaren Gerald Murnane räknas till de verkligt stora namnen. inte bara i hemlandet utan i den engelskspråkiga världen generellt sett och nämns ofta som en tänkbar Nobelpristagare i litteratur. Dock är han fortfarande relativt okänd, i alla fall för en bredare allmänhet, i Sverige. Han har skrivit många böcker, men jag ska fokusera på de som finns tillgängliga i svensk översättning.

The post Helgessän: Författaren som resenär i ett inre landskap first appeared on Opulens.