SOMMARSERIE. Varje dag under Opulens sommaruppehåll presenterar Lars Thulin en hitlåt från 60- eller 70-talet. En utgångspunkt finns i fenomenet Radio Luxembourg som sände på frekvensen 208 meter. Tidigare delar hittas HÄR. 

33. I Hear a Symphony/Supremes 1965

Lyft i hår, tuttar och toner – tidig bild av Supremes.

Fullträff från Motown. Kompositörer H-D-H, alltså Holland-Dozier-Holland. Bakgrunden var speciell. Efter att ha fått in i princip alla The Supremes låtar på absoluta toppen på Billboard så misslyckades Nothing But Heartache, ändå en hyfsad låt, att komma in på topp-tio.

Motowns ägare Berry Gordy, skickade då ett ilsket brev till sina låtskrivare. Innebörden var att alla låtar som släpptes från bolaget skulle nå tio-i-topp på några av Billboards listor. Men Supremes som var bäst, för dem dög bara första plats!

H-D-H insåg att det väldigt trallvänliga, typ Baby Love, kanske var uttjatat. De skapade något mer komplicerat och melodiskt, I hear a symphony. Snabbt etta på Hot 100, viktigaste listan. Bossen nöjd. Diana Ross sade att det var låten hon gillade bäst, trots, eller kanske på grund av, att den var lite svår att sjunga.

The Supremes bildades i Detroit som The Primettes. De är den mest framgångsrika kvinnliga sånggruppen i USA. Ursprungligen var de fyra, alla från samma slumliknande kvarter. Stjärnan var Diana Ross, övriga två, då gruppen blev känd, var Florence Ballard och Mary Wilson. (Imorgon: Flög väl högt)

Här kan du höra I hear a symphony!

Och här ett mer klassiskt samarbete mellan Supremes och H-D-H!

The post Radio 208: “I Hear a Symphony”/The Supremes, 1965 first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. Varje dag under Opulens sommaruppehåll presenterar Lars Thulin en hitlåt från 60- eller 70-talet. En utgångspunkt finns i fenomenet Radio Luxembourg som sände på frekvensen 208 meter. Tidigare delar hittas HÄR. 

22. We Gotta Get Out of This Place/ Animals 1965

Djuriskt bra musik – Animals. Eric Burdon längst fram.

Låten skrevs av äkta paret Barry Mann och Cynthia Weil. Den var ämnad för Righteous Brothers. Paret hade skrivit gruppens största hit, You´ve Lost That Lovin Feeling. Men det blev krångel med skivbolaget med denna. Allt gick i stöpet. Så hamnade den hos brittiska Animals som tände på låten. Speciellt som texten kunde kopplas till bandets bakgrund i arbetarklassen i Newcastle-upon-Tyne.

Inspelningen kännetecknas av bandets ledare Eric Burdons råa stämma och Chas Chandlers spel på basen. We gotta get out of this place blev tvåa i England. Hyfsad framgång i USA.

Den blev odödlig efter att ha blivit de amerikanska soldaternas favoritsång i Vietnam. Titeln var allas önskan. En soldat berättade:

Alla band som uppträdde på baser i Vietnam tvingades spela den, oavsett hur usel deras version var.

När jag var med i elevrådet i Enskede Läroverk försökte vi få rektor att göra den till skolans nationalsång. Vi nådde inte ända fram. (Imorgon: Rattade rytmen rätt)

Här kan du lyssna på Animals We Gotta Get Out of This Place!

Okej, Righteous Brothers brottarhit är smörig. Men har DET, så ni får den också.
 

The post Radio 208: “We Gotta Get Out of This Place”/ Animals 1965 first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. Varje dag under Opulens sommaruppehåll presenterar Lars Thulin en hitlåt från 60- eller 70-talet. En utgångspunkt finns i fenomenet Radio Luxembourg som sände på frekvensen 208 meter. Tidigare delar hittas HÄR. 

14. Eve of Destruction/Barry McGuire 1965

Barry McGuire hittade mycket som var fel i världen.

Spelades in 1965 och på tre och en halv minut lyckas en raspig Barry McGuire berätta det mesta som var åt helvete just då: kriget i Vietnam, inkallelserna till detta krig, förtrycket mot färgade, konflikten i Mellersta Östern, kärnvapenhotet.

The Band fick låten men nobbade. The Turtles gjorde den men den gick inget vidare. Men McGuire hade rätt känsla.

Pressen hävdade att skivan visade hur usel ungdomen var om de gillade låtens budskap. Vissa radiostationer bannlyste den. De ansåg att den stödde FNL i Vietnam. Skivan fick alltså bra gratisreklam. Inget smakar så sött som det som är förbjudet och som vuxenvärlden hatar. Snart toppade den Billboard Hot 100.

En känd rad är: you are old enough for kill, but not for voting. Värnpliktsåldern i USA var 18, rösträttsåldern 21. Kanske lyssnade politikerna på pop, för 1971 sänktes åldern för att rösta till 18. Åldern för att döda höjdes inte.

McGuire satt sången i en tagning en torsdag. Texten hade han handskriven på en lapp. Följande måndag ringde skivbolaget honom klockan sju på morgonen. “Slå på radion. Barry, de spelar din låt.” (Imorgon: Som man bäddar, får man…)

Här kan du lyssna på Eve of Destruction!

The post Radio 208: “Eve of Destruction”/Barry McGuire 1965 first appeared on Opulens.