BIOGRAFI. ”Genom Gunilla Thorgrens biografi talar en hjältinna till oss med kraft och mod,” skriver Lis Lovén som läst ”Franska revolutionens rebell – en biografi över Olympe de Gouges”.

Franska revolutionens rebell – en biografi över Olympe de Gouges av Gunilla Thorgren
Norstedts

”Franska revolutionens rebell – en biografi över Olympe de Gouges” är författad av Gunilla Thorgren som bland annat tidigare skrivit om Grupp 8, den feministiska organisation som skapades i Stockholm 1968. Thorgren är för övrigt verksam som socialdemokratisk politiker.

En biografi fullmatad med fakta

Biografin är fullmatad med fakta och information om franska revolutionen. Det rör sig om historia, kultur och feminism. För den som är särskilt intresserad av historia levandegör Thorgren denna period på ett exemplariskt vis. Allt som är nedtecknat känns giltigt och kristallklart.

Det är nu så att varje historisk händelse är svår att rekonstruera eftersom det finns så många olika individer som bidrar till skeendet. Det är här som Olympe de Gouges kommer in i revolutionens ramhandling. Hon tar spjärn i det historiska skeendet, hon agerar, tänker både djupt och konkret. Man kan faktiskt undra över varför hon inte blivit mer känd.

Olympe de Gouges föddes i södra Frankrike som utomäktenskapligt barn till en markis. Som ung blev hon bortgift men blev tidigt änka. Så for hon till Paris och kom in i de kulturella kretsarna. Hon läste upplysningsmännens skrifter, skrev pjäser och debatterade. Vidare skrev hon öppna brev till Frankrikes befolkning, försvarade kungen och skrev till Nationalförsamlingen.

Därtill gav hon konkreta anvisningar om hur ett välfärdssystem skulle skapas. Hon var långt före sin tid när det gällde att kritisera äktenskapet. Utöver detta lade hon fram förslag på hur en statlig kulturpolitik skulle kunna utformas. Det fick hon emellertid ingen ära för.

Tvärtom blev Olympe de Gouges förtalad och det gick sexuella rykten om henne. Naturligtvis drev hon kvinnofrågor. Det var under en period då männen ansåg att kvinnans plats var i hemmet där hon skulle stödja sin försörjare. Men trots den omständigheten skapas det flera klubbar med kvinnliga medlemmar och hon blir medlem i en klubb för folkbildning.

Kvinnoförtrycket bestod

Det verkar som om strängt taget all ideologi innehåller vissa motsägelser. Det var till exempel så att upplysningens män inte såg helt klart på kvinnofrågorna. Kyrkan hade hävdat kvinnans plats i hemmet med stöd av teologin. Nu hävdade i stället upplysningsmännen kvinnans plats genom att åberopa vetenskapen och biologin. Men Olympe de Gouge var humanist och framhöll de svartas, kvinnornas och de fattigas rättigheter och rätt till frihet. Hon provocerade således många kolonisatörer, bland annat med en pjäs där de svarta hade huvudrollerna. Hon ville alltså gå i bredd med ”giganterna”, det vill säga upplysningsmännen. Hon ville framhålla sitt förnuft. Och högst sannolikt fick hon känna av det som numera benämns som ett intersektionellt förtryck.  

Thorgren anser till och med att Olympe de Gouges pjäser är mer aktuella än de som skrivits av Strindberg, Moliére och Shakespeare. Ja, hon betraktar de Gouges som en sann världsmedborgare. De Gouges tillhör folket. Hon tillhör Frankrike. Men är likväl en solitär med en måhända något naiv ambition att rädda moderlandet.

När revolutionen utbryter tycks kvinnorna, med undantag för aristokraterna, vara drivande. Kvinnor börjar engagera sig. Det är en spännande läsning som Thorgren serverar. Men också kuslig. Som sagt innehåller alla ideologier vissa motsättningar. Det gäller även om idéerna grundas på en föreställning om jämlikhet.

Revolutionens förlopp

Vi får följa revolutionens hela förlopp och i mitten av allt finns denna kvinnliga rebell. Och ja, revolutionen krackelerar. Runt 1790 uppstår olika politiska organisationer. Robespierre börjar träda fram. Och till sist försöker kungen fly. Det blir förstås splittringar och stor oro mellan monarkister och republikaner. Sammanstötningar till och med.

Olympe de Gouges författar en lagtext som hon skickar till lagstiftarna: Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter. Den är ett svar på den konstitution om mänskliga rättigheter som antogs och som uteslöt kvinnorna.

Det blir svält i landet. Kvinnor blir desperata. Var ska de få sitt bröd till familjen? Den konstitution som skapats faller 1792. Kampen hårdnar. Så kommer rättegången mot kungen. Under tiden skapas revolutionära organisationer för kvinnor. Men Olympe de Gouges står utanför dessa.

Hon tror inte på demonstrationer eller utövandet av våld. Pennan är hennes främsta och föredragna vapen.

Terrorväldet

I januari 1793 avrättas så kungen. En kort tid senare giljotineras även drottningen. Olympe de Gouges har på eget initiativ satt upp affischer i Paris om det läge som råder i landet. Terrorväldet har blivit ett faktum och Olympe fängslas. Det är hemska förhållanden som råder i fängelset. Alla hennes texter blir beslagtagna och när hon ställs inför rätta får hon ingen försvarsadvokat.

I Paris spöregnar det den 3 november 1793. Hon har befunnits skyldig till att vilja arbeta bortom lagen genom att lägga fram olika alternativa förslag till regeringsform som folket borde få rösta om.

Hon avrättas i giljotinen.

Talar till oss genom biografin

Enligt traditionen är tragedin den dramatiska konstform som har störst status. Men varför glömdes Olympe de Gouges bort? Sannolikt på grund av att den olyckliga och utsatta hjälten måste vara en man i en patriarkaliskt kodad dramaturgi där kvinnans roll är begråta tragedins manliga offer. Det passar inte in i ett traditionellt mönster att en kvinnas död upphöjs till något ärofullt. Men genom Gunilla Thorgrens biografi talar en hjältinna till oss med kraft och mod.

The post Utmärkt biografi över franska revolutionens feministiska pionjär first appeared on Opulens.

KULTURHISTORIA. Elisabeth Brännström har läst Andrea Wulfs bok ”Fantastiska rebeller” med stor behållning. Hon framhåller att det är ”en utmärkt bok för den som vill fördjupa sig i det tyska 1700-talet”.

The post Fantastiskt om 1700-talsrebeller av Andrea Wulf first appeared on Opulens.

JAPANSK MÄSTARE. I Paris visas just nu en utställning med en japansk 1700-tals-konstnär, Itō Jakuchū.  Anne Edelstam har sett utställningen och är överväldigad.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Frankrike och Japan firar detta år 160-årsjubileum av diplomatiska relationer med en rad program, föreställningar samt utställningar. En av de mest magnifika är nog Jakuchū på Petit Palais, i Paris.

Itō Jakuchū (1716-1800) är mer eller mindre okänd i Europa trots att han anses vara en av japans absoluta mästare. Han började måla redan i unga år men arbetade sedan i sin pappas grönsaksaffär tills han blev 40 år, då tog hans lillebror över och han var fri att ägna sig helhjärtat åt sin konst. Som buddist betraktade han essensen i varje varelse, vare sig det var flora eller fauna: ”det är enbart efter att ha tagit till sig föremålets sanna natur genom gedigen observation som målandet kan börja.” Stilen var hans egen, han följde inget mode, bara sin egen intuition. En sann konstnärssjäl.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Petit Palais ställer ibland ut utländska konstnärer. Både Carl Larsson och Anders Zorn har visats där de senaste åren. Annars drar franska konstnärer fortfarande mest besökare till de otaliga museerna och utställningslokalerna runt om i landet därför är det uppfriskande att upptäcka något nytt.

Att stiga in i denna milt upplysta sal med Jakuchūs 30 sidenrullar — kallade Dõshuku sai-e eller Levande varelsers färgglada värld — var som att komma in i en Edens lustgård med strosande djur och blommor. Jag fick lust att ta på dem, stryka dem med handen och lyssna till deras läten… Vid första anblicken blev jag begeistrad av skönheten och precisionen i måleriet men efter en andra rond i rummet och en mera intensiv blick för detaljer upptäckte jag till min förtjusning konstnärens känsla för humor. Tuppen som tittar mellan benen på en höna med en klo på skallen, de små grodorna med sina grodyngel som simmar omkring, bläckfiskens enorma ögon med ungen som klamrar sig fast på en av tentaklerna. Tankarna for till Pettson och Findus-böckerna, av Sven Nordqvist, med alla sina finurliga små kryp — utöver huvudpersonerna — som har olika hyss för sig sida upp och sida ner, men som man får leta sig till.

Blommorna representerar inte enbart Japans flora utan refererar till mytologiska platser där de förgyller ”odödliga väsens” trädgårdar. Under Edo-perioden (1603-1867) i Japan, baserade de även sin medicin på kinesiska traditionella växter så det är inte enbart skönhet och mytologi dessa rullar pekar på utan även på urgammal växtbaserad medicin.

Trots århundradens åtskillnad, olika kulturer och religioner, är vi alla ändå ganska lika i vår lilla ofullbordade och sköra mänsklighet. Detta lyckas Jakuchū förmedla genom sin konst som är så levande, humoristisk, djup och färgglad att det lika gärna kunde ha målats i nutid. I dessa tider av alltmer polarisering är det viktigt att påminnas om våra likheter i alla dess saliga olikheter vilket denna japanska 1700-tals-konstnär lyckas förmedla.

The post Konst med humor och djup first appeared on Opulens.