Gåtor som behagar
MINIMALISM. Eva Ribichs senaste diktsamling Om ingenting annat innan ter sig aningen dunkel, tycker Helena Lie, som likväl finner ett behag i de minimalistiska formuleringarna i boken.
En politisk handling i sig
VUXENBLIVANDE. “Jag fick hem boken innan sommarhettan. Slukade den, blev inte så tagen som hypen föregivit, men gav den ytterligare några läsningar och den växte. Mycket.” Helena Lie har läst norska poeten Ingvild Lothes Varför är jag så ledsen, jag som är så söt.
Kampen mellan viljestyrka och mat
FETMA. I nyöversatta Hunger berättar Roxane Gay om varför hon har blivit eller gjort sig stor. Helena Lie läser en saklig och sorglig bok.
Sakta lunkande prosadikt
Agnes Lidbeck har utkommit med en anspråkslös diktbok om de upprepade handlingarna i vardagen. Helena Lie har läst den.
En långsam vandring
PROCESS. “Den här samlingen är prövande, sökande och spröd”, skriver Helena Lie om Ida Andersens dikter.
Dubbelexponerad dikt
MINIMALISM. Den amerikanska poeten Jen Bervins bok Nät utgör ett slags poetiskt palimpsest utifrån Shakespeares sonetter. Helena Lie låter sig imponeras av författarens och översättarens arbete.
Går tonsäkert in i diktens rum
LYRISKT. “Andkjœr Olsen går tonsäkert in i diktens rum. Hon vecklar ut den med ren, klar stämma, stannar upp och låter den loopa, stramar till, släpper och låter den bölja framåt igen. Precis som ett stycke musik”, skriver Helena Lie.
Den blå besattheten
FÄRGLÄRA. “Liksom ultramarinpulvret har Blått följande effekt på mig: Den har intagit mig. I alla vrår. Jag känner mig besatt, smittad, nerpudrad på ett sätt jag bara blir sällan”. Helena Lie recenserar Maggie Nelsons prosadiktbok Blått.
Begär runda som persikor
PROSADIKTER. “Carson går loss i allehanda betraktelser i en genre som eventuellt kan liknas vid hyperkorta essäer. För precis som Schrödingers katt är Carsons litteratur både och samtidigt och jag tror varje läsare själv måste plocka ut det den behöver”, skriver Helena Lie.