PROSA. “Gastkramande och hyperkänsligt” samt “oerhört skickligt” är några av Camilla Carnmos omdömen om den Sverigeaktuella dubbelvolymen Det tredje ljuset och Små ting som dessa av Claire Keegan.

Det tredje ljuset
Små ting som dessa
Av Claire Keegan
Översättning: Marianne Tufvesson
Wahlström & Widstrand

Det tredje ljuset kom redan 2009 och ges nu ut i samma band som den nyskrivna Små ting som dessa. Det är två kortromaner i en bok. Eller om det är långa noveller. Litteratur som känns och berör är det otvivelaktigt. Clarie Keegan är en irländsk författare som är en ny bekantskap för mig – och så tacksam jag är för att ha fått upptäcka hennes rika varma prosa.

The post Stor litteratur från Irland first appeared on Opulens.

HUMOR. Camilla Carnmo har läst Liv Strömquists senaste bok Inne i spegelsalen. “Det är kul och smart och inte minst lyckas hon få sina läsare att känna sig smarta,” skriver Carnmo.

Inne i spegelsalen av Liv Strömquist
Norstedts

Liv Strömquist är tillbaka i höst med en klassisk Liv Strömquist-bok. Hennes unika uttryck är väletablerat i vår samtida kulturdiskurs, översatt till ett stort antal språk och även till scen. Jag är, som många, oerhört förtjust i hennes sätt att förena folkbildning och humor med filosofi, historia och Bibeln. Allt och alltid från en självklar feministisk utgångspunkt.

The post I spegelsalen med Liv Strömquist first appeared on Opulens.

GRYM. Rachel Cusk är grym, i ordets båda bemärkelser, både skoningslös och suveränt bra, skriver Camilla Carnmo.

Andra stället av Rachel Cusk
Översättning: Niclas Hval
Albert Bonniers förlag

Rachel Cusks nya roman heter Andra stället. Andra som i “second” och inte “other”. Det är skillnad och Cusk skriver med finkalibrerad precision. Översättaren Niclas Hval imponerar. Han måste haft ett riktigt pillegöra med flytta Cusks väl avvägda meningar till en så avklarnad svenska. Kudos – som en av Cusks tidigare romaner heter – till honom.

The post Glasklar men sträng njutning first appeared on Opulens.

PRECISION. Irländska Anne Enright vet exakt vad hon håller på med när hon leker och styr och ställer med orden, skriver Camilla Carnmo.

Aktrisen av Anne Enright
Översättning: Peter Samuelsson
Brombergs förlag

En dotter, en mamma, en make, en okänd far. Dottern är bokens jag, mamman är död, maken är ett du som jaget riktar sig till och fadern existerar bara som en frånvaro.

The post Om att vara kvinna i en viss tid first appeared on Opulens.

PROSA. Camilla Carnmo har läst romanen En sons historia av Marie-Hélène Lafon. “Min hjärna fattar att det här är bra, men mitt hjärta är inte med i leken,” lyder Carnmos sammanfattning.

En sons historia av Marie-Hélène Lafon
Översättning: Anna Säflund-Orstadius
Elisabeth Grate bokförlag

Marie-Hélène Lafon är en fransk roman- och novellförfattare som gett ut ett 15-tal böcker sedan debuten för tjugo år sedan. Några finns på svenska, utgivna av Elisabeth Grate bokförlag, som specialiserat sig på att introducera framför allt franska författare i Sverige. Lafons nya roman En sons historia är det första som jag läser av henne men efter lite efterforskningar förstår jag att denna senaste roman fogar in sig väl i hennes författarskap. En barndom på landsbygden och känslor av främlingskap är teman som hon har behandlat tidigare.

The post En sval men sentimental roman first appeared on Opulens.

ROMAN. Jag tror att Tour de chambre är årets bästa och snyggaste sommarläsning, skriver Camilla Carnmo som läst Tine Høegs roman med stor behållning.

Tour de chambre av Tine Høeg
Översättning: Michael Larsson
Ellerströms förlag

Danska Tine Høegs Tour de chambre är hennes andra roman och den första som översatts till svenska. En diktsamling från 2015 finns också översatt, Hej Sol Fuck Love (2015). Den ska jag skaffa så fort jag har skrivit klart den här texten. För jag är fullkomligt knockad av Tour de chambre. Lyckligt slukar jag varje sida, slickar i mig vartenda ord. Tittar på den förälskat, omslaget är så snyggt. Skarp pastell över rutmönster. Mmm. Men mest är det förstås mmm över orden. Vartenda ord. För även om sidorna är många, över 300, är orden få. Romanen är satt som en diktsamling. En rad i taget, inga punkter, inga versaler, mycket luft på varje sida. En bok som ser ut som lyrik och känns som en roman. Mera mmm. Den svenska översättningen är njutbar, klar, distinkt. Förutom att æbleskiver på danska är en slags sockrad munk och inte äppleskivor. Men det är förstås bara en, om än en ganska rolig, bagatell.

The post Årets bästa och snyggaste sommarläsning first appeared on Opulens.

LÄTTILLGÄNGLIGT. Kiley Reid förpackar tunga frågor om makt, klasskillnader och rasism i ett lättillgängligt relationsdrama som du glider igenom på en eftermiddag, motståndslöst, skriver Camilla Carnmo.

Vår bästa tid av Kiley Reid
Översättning: Klara Lindell
Albert Bonniers förlag

Kiley Reids Vår bästa tid är en omtalad, uppmärksammad och Bookerprisnominerad debut av en ung, svart, kvinnlig, amerikansk författare. Boken handlar om klass och relationer men framför allt om rasism, som den kan se ut idag i USA. Både tydligt uppenbar och våldsam, eller smygande försåtlig, dold bakom välvilja. Berättelsen är stark och har något viktigt att säga medan formen är lättsam. En underhållningsroman med ett ärende.

The post Relationsdrama om makt, klass och rasism first appeared on Opulens.

KARANTÄN. Problemet med den här boken är inte boken. Problemet är – för mig – att jag inte kan uppskatta den eftersom allt den handlar om fortfarande pågår, skriver Camilla Carnmo som läst Elin Lucassis Karantändagboken.

Karantändagboken
av Elin Lucassi
Galago

Elin Lucassi är ett välbekant och uppskattat namn för många. Hon har ritat sina samtidskommenterande serier med genomskådande blick, vass humor och varmt feministiskt hjärta i flera år nu. För mig fungerar hon som en vän att hålla i handen när jag inte står ut med världen runtomkring. Hon pekar ut galenskaper på ett befriande kejsaren är naken-sätt, drar sig inte för de riktigt tunga ämnena, vågar vara allvarlig och samtidigt bjuda på skönt förlösande skratt. Hon tar tydligt ställning i politiska frågor och i den återkommande serien Rit-Lucassi gör hon det med utgångspunkt i sig själv. Där hon lika ofta bara är kärleksfullt rolig när hon skriver in och om sig själv och sin man i samtidssverige eller kanske mer specifikt samtidsstockholm. Hon verkar smart, snäll och rolig och hon finns där, precis som en bra vän.

För ett par år sedan gav Elin Lucassi ut en grafisk roman med den genialiska titeln Ert blod på mina broddar. En feministisk hämndfantasi om vintern. Mörk och bra. Nu kommer något helt annat. En dagbok från 16 mars – 31 december 2020. Karantändagboken. Varje dag/vecka tecknade och skrev Elin Lucassi om vad som hände i hennes liv och i omvärlden och nu är denna dokumentation över ett riktigt pissigt år samlad i bokform. Som vanligt är hon på pricken i sina iakttagelser och igenkänningsfaktorn är så hög den kan bli. Under nio månader hinner mycket ske och Elin Lucassi gör ett tajt bra urval. Jag blir påmind om sånt jag hunnit glömma och nickar igenkännande åt annat. Humorn finns här men är inte en bärande ingrediens. Det är sorgen. Inte den stora sorgen över att någon dör. Men den mer lågmälda, därtill skambelagda (“det kunde ju varit så mycket värre, jag är ju inte ens särskilt drabbad”) sorgen. Sorgen vi känner av att livet som vi brukade leva det har tagits ifrån oss. Vänner och fest. Tråkiga möten. Släkt, kramar, konferenser. Alltså ni vet, jag behöver inte räkna upp.

Problemet med den här boken är inte boken. Problemet är – för mig – att jag inte kan uppskatta den eftersom allt den handlar om fortfarande pågår. Tredje vågen. Nyöppnade IVA-avdelningar. Vi står fortfarande mitt i skiten och skiten muterar. Jag är säker på att jag kommer att uppskatta Karantändagboken sedan, med distans till 2020 och 2021. (Och 2022?! Infoga skräckslagen emoji). När vi har lämnat det normaliserade, deprimerande karantänlivet bakom oss. När vi  – som det bör vara – har hunnit börja tröttna på de nu så bisarrt nog efterlängtade långdragna mötena i dåligt ventilerade lokaler med räligt kaffe och lång restid.

Jag hoppas att boken får ett längre liv än vad böcker oftast har nuförtiden. För hur välfångad och klok den än är, är i alla fall inte jag mogen att ta till mig den nu. Såret är för färskt. Idén är god och utmärkt genomförd men jag hade önskat att Elin Lucassi hade fortsatt reflektera och dokumentera ända tills detta pandemiska undantagstillstånd är över och gjort boken då i stället. Vi kommer att fortsätta behöva tröst från våra välformulerade vänner i litteraturen.

The post Lite väl tidig rapport från pandemin first appeared on Opulens.

MYSTERIER. Hans Gunnarssons noveller söker svar utan att finna dem. Frågetecknen blir bara fler och det enda som finns kvar är att acceptera att livet och människorna inte går att vare sig förutspå eller förstå, skriver Camilla Carnmo.

Bormann i Bromma
av Hans Gunnarsson
Målningar av Martin Wickström
Albert Bonniers förlag

Hans Gunnarsson är en utmärkt gedigen författare som med regelbundenhet och humor levererar skarpsynt finurliga betraktelser och berättelser om … ja om vadå? Om oss. Oss människor i något slags vanlig och lägre medelklass i Sverige i en ungefärlig samtid. Efter både novellsamlingar och romaner kommer nu novellsamlingen med den något ordvitsdoftande titeln Bormann i Bromma. Bor man i Bromma. Fast nu anspelar det i och för sig på Martin Bormann, högt uppsatt nazist och bland annat Hitlers privatsekreterare.

The post Noveller som söker svar first appeared on Opulens.

ARBETARLITTERATUR. Joseph Ponthus skriver kärleksfullt om sin fru och sin mamma men mest skriver han om arbetet, kroppen och sina franska favoritsångare som bär honom när hans kropp bär kött.

Vid bandet av Joseph Ponthus
Översättning: Jenny Högström
Weyler förlag

Arbetarlitteraturen har blivit allt mer framträdande i den svenska utgivningen, utan att kanske alltid benämnas som just det. Felicia Stenroth, Elise Karlsson och Wanja Bendjelloul är bara ett pyttelitet aktuellt axplock av romanförfattare som på senare tid skildrat dagens arbetsliv på bemanningsföretag, call center och snabbmatsrestauranger. När det gäller översatt litteratur är rena skildringar av arbete mindre vanligt, men nu ger Weyler förlag ut den franska prosalyriska boken Vid bandet. Jenny Högström har översatt Joseph Ponthus skildring av sitt liv som bemanningsanställd på olika livsmedelsfabriker i Bretagne.

The post Konkret om livet som bemanningsanställd first appeared on Opulens.

URKRAFT. Fernanda Melchors bok är en urkraft, det är bara att låta sig hållas fast, skriver Camilla Carnmo.

Orkansäsong av Fernanda Melchor
Översättning: Hanna Nordenhök
Bokförlaget Tranan

Som ett enda rasande andetag är mexikanska Fernanda Melchors Orkansäsong, nu på svenska i Hanna Nordenhöks gudabenådade översättning. När jag börjar läsa andas jag inte på flera sidor; herregud finns här inga punkter? Det finns det, men inte många, inte i romanens början. Romanen byter skepnad under berättelsens gång, som en våg som drivs fram av obändiga krafter. Det som skiftar är perspektivet mellan olika karaktärer, medan intensiteten är obarmhärtigt intakt. Fernanda Melchor skriver med kraft, blod och våld. Energin vibrerar på sidorna. Går rakt in. Det går inte att vika undan, inte att läsa med distans. Texten är en stark näve som grabbar tag i dig och inte släpper. Det är språket och det är innehållet. Allt är våldsamt. Fernanda Melchor skildrar ett stenhårt Mexiko, där droger, sexhandel, sprit och fattigdom är lika självklara som barnens utsatthet, männens övergrepp och kvinnornas strategier för att själva överleva och hålla sina barn vid liv. Alla blir hårda. Det finns inget alternativ.

I Mexiko mördas en kvinna var tionde timme. Hårdheten är befogad. Textens hårdhet är nödvändig för att genom fiktionen förmedla en verklighet brutalare än vad som är möjligt att ta till sig. Konst kan begripliggöra det ofattbara. När den är bra. Och det här är bra, det är omskakande, illamåendeframkallande, levande varmt som färskt blod. Det finns en skönhet i texten, som kontrasterar till livet som skrivs, så fattigt, hopplöst och så på liv och död. Bokstavligt talat, inte som en romantisk metafor.

Ett lik hittas i floden av en grupp pojkar som ålar fram med stenar och slangbellor i flodbankens lera. Liket är en misshandlad, lemlästad svullen kropp och Fernanda Melchor skriver en hel bys, kanske ett helt lands, historia när hon gräver sig genom berättelsens olika delar för att hitta vägen som ledde hit, till “det förruttnade ansiktet på en död som skymtade mellan säven och plastpåsarna blåsten rivit ner från motorvägen; en mörkhyad mask myllrande av svarta vattenormar.” Så börjar det och vi får veta om livet i utkanternas utkant för den döda innan den dog, genom andras ögon, tankar och skvaller, hen ges följdriktigt ingen egen röst. En person som sparkats på hela sitt liv. Och mördarna, vad ledde dem att mörda? Varför inte mörda? När våldet hela tiden är en naturlig realitet är steget inte långt. Hatet är blint och dumt, manligheten är skör eller i klarspråk: helt jävla sjuk. Kärleken handlar om att dra ömsesidig nytta av varandra. Om det ens finns plats för den. Det här är inte en plats för ömhet. Det är en desperat, het, skitig plats, full av sorg och förlust som gör människor hårda. Det är en plats som gör människor fattiga och utan hopp, en plats där allt är till salu. Fernanda Melchors bok är en urkraft, det är bara att låta sig hållas fast. Glöm inte att andas.

The post Roman om stenhårt Mexiko first appeared on Opulens.

UPPVÄXTSKILDRING. Blicken är barnets, glasklart genomskådande men ändå utan att begripa. Det är en smärtsam historia om sorg och uppväxt, berättad med ett rikt och ljust språk, skriver Camilla Carnmo om Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld.

Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld
Översättning: Olov Hyllienmark
Bokförlaget Tranan

Det är när jag läser Dagens Nyheters intervju med Karl Ove Knausgård som jag får syn på orden jag sökt för att beskriva den holländska debutanten Marieke Lucas Rijnevelds roman Obehaget om kvällarna. Den norske författaren säger så här:

The post Roman med varmt köttig tyngd first appeared on Opulens.