VISIONÄR. “Jag kommer sörja hennes varma respekt inför människans frihetslängtan och drömmar om en bättre tillvaro. Vem skildrar sådana tvetydiga utopier?” undrar Hampus Byström med anledning av författaren Ursula Le Guins bortgång i förra veckan.
ÄNGSLIGT. “Ingen verkar ha haft någon tilltro till publiken, inte heller till materialets egen kraft att fängsla. Det är märkligt, för ämnet är i grunden fascinerande: människor som under svåra förhållanden valde att ta steget ut i det okända”. Gustaf Johansson om Bye bye, Sverige.
KAPITALISTER. “Verklig makt rör sig och växer helst i skuggan, lite utanför offentlighetens dömande ljus. Med Ingvar Kamprad, som dog nu i helgen 91 år gammal, var det lite annorlunda”, skriver Amra Bajric.
KUSLIGT. “Detta grepp förstärker den kusliga känslan av att iaktta något som pågår bortom den av människor kända världen. De relativt korta verserna med sina många långa, flerdelade ord är täta, kompakta och slingrande som skogen”. Anna Remmets recenserar Erik Vernerssons debutverk.
KLIMATFUNDERINGAR. Han är Vänsterpartiets miljöpolitiska talesperson och aktuell med boken Om inte vi,vem? Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern. Opulens Vladan Lausevic träffade Jens Holm.
FÖRINTELSEN. Den 27 januari är den internationella minnesdagen. Carolina Thelin har läst Vi kommer snart hem igen, en skildring i serieform om sex överlevare och deras familjer.
TIDSUPPFATTNING. “Bokens huvdsakliga tema är vår tidsuppfattning som skeende eller illusion, och våra försök att förstå, mäta och dela in den. Einstein och hans relativitetsteori spelar sin roll i berättelsen och det gör också de slumpmässiga möten som kan förändra öden”, skriver Elisabeth Brännström.
UNDANTAGSTILLSTÅND. “Auschwitz var en del i ett mycket större Förintelsemaskineri som syftade till att skapa den nazistiska nyordningen, där det inte fanns plats för judar, där befolkningen i de slaviska länderna blott skulle utgöra en arbetskraftstyrka i herrefolkets tjänst”, skriver Gregor Flakierski.
MEKANISMER. “Vi måste istället lära oss se det ‘som ligger i öppen dager’, skriver Moi, lära oss lyssna på vad människor faktisk säger och skriver. Det är där verkligheten finns, det är den platsen vi läker och skadar varandra på”. David Zimmerman om Toril Moi.
