Svenska värderingar 2.0
FRAMTIDSRÄDSLA. Valåret 2018 är symbolmättat i Sverige. Hundra år sedan demokratins genombrott 1918. Femtio år sedan idéernas utmaning mot idyllen 1968.
En önskan inför valåret 2018
IDEOLOGI. Att diskutera politik online känns lätt som att vara fast i en ständigt pågående valkampanj. I synnerhet partister halkar i de diken som är tu quoque-argument, halmgubbeargumentation och personangrepp – beroende på vilken ”sida” folk tillhör.
Oersättliga symboler
KONSTÅRET. “Det som gjorde henne så viktig förra året var hur hennes konst lyckades transcendera sin ursprungliga betydelse genom att tilldelas en tydlig position i den övergripande kontext som är samtiden. Konstnären var närvarande”, skriver Ida Thunström om Marina Abramovic.
Leder politiska strävanden till moraliska övertramp?
MAKTSTRÄVANDEN. “Jag tänkte som nyårslöfte att jag ska försöka att primärt bemöta människors bästa argument, men blir det till godo eller till skada för de övergripande värderingar jag kämpar för? Finns en motsättning mellan att nå sina politiska mål och att följa sina politiska ideal?”
Den vackre ynglingen
VÄXTVÄRK. Filmen Call Me by Your Name lyfter det välbekanta temat om den vackre yngligen, som Emil Åkerö här reder ut.
Nu är det 2018 och du är din egen Gud
FRAMGÅNGSTEOLOGI. Det uppdagas att en gammal demenssjuk kvinna har sjunkit ner i misär eftersom hemtjänsten har gjort som hon ville. De har inte duschat henne, inte städat, inte slängt gammal möglig mat.
En tidlös kärlekshistoria
INTERVJU. “Charlotte Ramel presenterade sin smyckekollektion, inspirerad av en konungs kärleksbevis till sin älskade grevinna Ebba Brahe, på Ritz i Paris. Det var Kung Gustaf II Adolfs gåva till den kvinna han aldrig fick gifta sig med, som gav Charlotte idén till namnet”, skriver Anne Edelstam.
Veckans Gussy: Ensamhet
En uppseendeväckande fullträff
ÖVERSIKT. “Sublime konsertmästaren Ottavio Dantone leder den dynamiskt vitala ensemblen genom ett knippe högbarock som prunkar och lyser på just det livsbejakande, utlevelsefulla sätt som är så typiskt för genren”, skriver Björn Gustavsson.