Pia Raattamaa Visén har utsökt gestaltningsförmåga
ROMAN. ”Pia Raattamaa Visén har skrivit en berättelse på mättad prosa och det som är starkast är den utsökta gestaltningsförmågan, utmejslingen av karaktärerna,” skriver Bo Bjelvehammar.
”Djävulsboken” av Asta Olivia Nordenhof är storslagen konst
ROMAN. Carolina Thelin har läst ”Djävulsboken” av danska författaren Asta Olivia Nordenhof och konstaterar att boken i svensk språkdräkt är ”storslagen konst och en njutning att läsa.”
Lise Tremblay skriver inkännande och fängslande
PROSA. ”Lise Tremblay skriver både inkännande och fängslande och med en intensitet i språket som gör hennes texter väldigt fascinerande,” anser Thomas Almqvist som läst hennes aktuella ”Driftens väg”.
Läsvärda noveller av Ferdinand von Schirach
NOVELLER. Ivo Holmqvist har läst ”Eftermiddagar, 26 personliga berättelser” av Ferdinand von Schirach och finner boken både snabbläst och värd en omläsning.
W G Sebald ‒ en trollcirkel av skönhet och melankoli
PROSAKONST. ”W G Sebalds prosa har en alldeles speciell böljande estetisk kvalitet som omedelbart drar in läsaren i ett slags trollcirkel av skönhet och melankoli,” skriver Elisabeth Brännström.
Utmärkt läsning för skräckfantaster
SKRÄCK. E F Bensons ”Mannen som gick för långt” är utmärkt läsning för den som vill skrämma upp sig hemma i soffvärmen i vintermörkret, skriver Elisabeth Brännström som också ger en kortare introduktion till författarskapet.
Urkraft och lysande skådespel
PROSA. Crister Enander har läst ”blotbok” av Per Holmer och fascineras av urkraften i språket. Det rör sig om en bok som utöver prosastycken också rymmer “ett lysande kort skådespel.”
Per Wästberg förmedlar en elegant överblick över en makalös tid
SJÄLVBIOGRAFISKT. Genom 90-årsjubilaren Per Wästbergs aktuella memoarbok ”Tidvatten” får vi en elegant överblick över en makalös tid, menar Jesper Nordström, som också erinrar sig en Stockholmsvistelse på 90-talet.
Sorgsen betraktelse över allt som gått förlorat
PROSA. ”Som sorgsen betraktelse över allt som gått förlorat, människors våld mot djur och (mer indirekt) mot varandra, fungerar ”Mjölkat” på det hela taget fint även om den kanske inte lämnar något djupare intryck,” skriver Anna Remmets som läst Sanna Samuelssons debutroman.