KONSTENS ROLL. ”Politiskt intressant konst kräver att det finns möjlighet till en serös diskussion som faktiskt kan lösa något,” menar Ida Thunström, som reflekterar över konstens betydelse i en mörk tid.
LIVSFILOSOFI. Någonstans på 80-talet såddes fröet till kunskapsnihilismen och den totala kollapsen av fakta. Fröet såddes tyvärr innanför universitetets murar med namn som Deleuze och Foucault och nu står vi där med exempelvis det kvalificerade tomteriet att det går att leva kvantmekaniskt, det vill säga att allt skulle vara energier.
KULTURSYN. Claes-Magnus Hugoh svarar här Jesper Nordström som uttryckte tvivel på förekomsten av en bildad borgerlighet. Svaret från Hugoh lyder: Den har funnits, men är numera utrotad.
FILOSOFISK KEJSARE. I en ingående essä analyserar Marcus Myrbäck den livsvisdom som Marcus Aurelius på sin tid uttryckte. Det handlar om de stora frågorna. Erfarenheten av tid, liv och död som jordisk andlighet. En blick som vänds inåt.
OBILDNING. Är utbildning av medborgarna ett värde för samhället? Nej, om man får tro Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi, som gör sig till tolk för en utbildningsnihilism som en viss typ av höger övertagit från vänstern.
Det bästa hos människan är hunden- men det värsta hos människan är också hunden, den inre hunden, menar Ladislaus Horatius.
GENERATIONSROMAN. “Gång på gång gestaltas känslan av förlust, av bedrövelse och berövande av något som aldrig riktigt blir påtagligt”, skriver Erik Cardelús om Isabelle Ståhls kritikerrosade roman Just nu är jag här.
