Tips om film i början av 2024
FILM. Ingela Brovik tipsar om sevärda filmer på bio just nu. Allt från en dokumentär om Alice Guy till den senaste Bamse-filmen. Brovik hyllar därtill Wenders nya film som ett ”ett poetiskt mästerverk”.
”24 timmar i New York” är verkligen sevärd
FILM. ”’24 timmar i New York’ är den typen av liten, inte särskilt spektakulär film som kan sätta ett frö i dig där den sedan växer vidare. Se den!” skriver Charlotte Wiberg.
Sandra Hüller förtjänar en Oscar för sin roll i ”Fritt fall”
FILM. Justine Triets film “Fritt fall” har fick igår hela 5 Oscarsnomineringar. Filip Hallbäck hoppas att Sandra Hüllers ypperliga rollgestaltning belönas med en Oscar. Hallbäck konstaterar också att det är en film som håller en i stadigt grepp.
Julfilmens anatomi och småborgerliga budskap
FILM. Charlotte Wiberg har sett en rad aktuella julfilmer och blottlägger julfilmens anatomi. Slutsatsen är denna: ”Julfilmernas lärdom tycks mer än något annat vara att vi alla ska bli godhjärtade småföretagare.”
Sevärda filmer på bio just nu
FILM. Ingela Brovik tipsar om sevärda filmer på bio just nu. Bland annat har hon sett Scorseses ”Killers of the Flower Moon” och Magnus Gerttens film om Cornelis Vreeswijk.
”The killing of two lovers” är en både stark och tänkvärd film
DRAMA. ”The killing of two lovers”, som nu visas på SVT Play är på alla sätt en stark och tänkvärd film, anser Charlotte Wiberg och ger rådet att inte missa detta tajta drama.
Månadens filmessä: ”Vi ses igen, barn”
KLASSIKER. Efter ett uppehåll är Filip Hallbäck tillbaka i Opulens med en månatlig essä som fördjupar sig i en enskild film, i ett folkbildande syfte. Den här gången presenteras Louis Malles ”Vi ses igen, barn” (Au revoir, les enfants, 1987).
Skimrande fragment av liv i filmiskt mästerverk
80-TALET. Charlotte Wiberg skriver om ett filmiskt mästerverk från 80-talet, ”Distant Voices, Quiet Lives” som nu kan nå ut till en helt ny publik.
En film om smärtan i att välja och välja bort
FORMFULLÄNDNING. Charlotte Wiberg har sett ”Past Lives” i regi av Celine Song, och konstaterar att det är en formfulländad film om smärtan i att välja och välja bort.