Litterära klassiker: “Sveket” av Kurt Salomonson
ARBETSPLATSROMAN. Jesper Nordström läser Kurt Salomonsons arbetsplatsroman “Sveket” från 1959 och funderar över dess relevans idag när S och SD kämpar om arbetarväljarnas gunst.
När allt handlar om pengar och att vara kvinna
ARBETARROMAN. “Underverken är en nutida feministisk arbetarroman som på ett precist och osentimentalt språk berättar om människor som lever sina liv så gott det går,” skriver Carolina Thelin.
Lyriska diagnoser med glimtar av ljus
ARBETARLITTERATUR. Carsten Palmer Schale har läst Henrik Johanssons nya bok och ser en ny mästare träda fram i arbetarlitteraturen.
Knegarnas fik – porten ut i verkligheten
ANDRA BERÄTTELSER. “Kommer lagerarbetaren med 30 år i yrket och söndervärkta axlar till tals? Eller lastbilschauffören med diskbråck efter många tusen mil vid ratten?” Lars Thulin menar att det idag står klent till med litterära skildringar av arbetarklassens miljöer och lyfter fram de matställen som fortfarande finns kvar för skiftarbetare och yrkeschaufförer.
Ett klassperspektiv värt att tänka på
PROSA. Édouard Louis ger en nyanserad bild av hur annorlunda visionen av lycka och frihet kan te sig beroende på den bakgrund du kommer ifrån, skriver Elisabeth Brännström.
Sandvikenförfattaren personifierad
ROMAN. Framtid ska min dotter heta av Bernt Olov Andersson är en roman om fattigdom, lidande och kamp, men också om människans förmåga att hitta glädjeämnen och att övervinna till synes oöverkomliga hinder, skriver Thomas Almqvist.
Den mångsidige arbetarpoetens vägar och val
PROLETÄRFÖRFATTARE. Magnus Nilsson har skrivit ett imponerande standardverk, menar Carsten Palmer Schale som läst hans nyutkomna bok om Stig Sjödin.
1 maj: Prosa: “Den sista sommaren”
KORTNOVELL. I dag, den första maj, arbetarnas dag, gläds vi åt att publicera en fin kortnovell av Peter Sundborg. Den sista sommaren handlar om Sundborgs erfarenheter från Papyrus i Mölndal, där han arbetade från runt 1972 till 1980.
Konkret om livet som bemanningsanställd
ARBETARLITTERATUR. Joseph Ponthus skriver kärleksfullt om sin fru och sin mamma men mest skriver han om arbetet, kroppen och sina franska favoritsångare som bär honom när hans kropp bär kött.