Dela:

Bläddra per

Novell: Planen

Foto: www.pixabay.com

SOMMARÅNGEST. Kanske känner du redan i början av juni en oro över hur du ska hinna njuta av den stundande semestern? Kanske tycker du att sommarmånaderna, med saftkalas i syrenbersån, strålande sol och uppfriskande bad, också är fulla av orimliga prestationskrav och mörka underliggande stråk? Opulens novelltävling är avgjord och under sommaren publicerar vi de åtta vinnarna.

Planen kommer på plats nummer fem i Opulens novelltävling Sommarångest. Hanna-Linnea Rengfors, bosatt i Spånga, skriver prosa, lyrik och prosalyrik. Hon har gått författarutbildningen Litterär gestaltning och arbetar med skönlitterärt skrivande på folkhögskola.

Jassy smällde ner broschyren på syo:ns skrivbord.

– Är det här på riktigt, sa jag. Kan man göra så? Kan vi göra så?

Syo:n luktade rutten gädda i käften men han hade samma broschyr i en pärm. Gymnasiet i Uppis fanns. Och vi fick söka det, vi fick faktiskt gå där istället för Västra Allmänna. Om vi bara kom in på betygen. Kommunen betalade till och med inackorderingsbidrag.

– Vafan betyder det? sa Jassy.

Syo:n kunde inte sluta glo henne i urringningen. Det var en sån där grej vuxna gjorde, stirrade överallt de kom åt, särskilt på Jassy. Det var därför vi klippte runt halsen på t-shirtarna så man såg en axel eller lite av behån. Kastade med håret och knixade med tuttarna.

– Eleven kan få bidrag för uppehälle på annan studieort om distansen till hemmet är tillräcklig, sa syo:n och andades fisk på oss. Alla andra skulle gå på Västra. Vi skulle kunna komma bort från dem. Inte bara från töntarna vi hängde med, bort från hela jävla hålan.

– Jag har fan alltid velat bli journalist, sa jag.

– Alla författare är journalister först, sa Jassy.

Vi delade en isig burkcola och en Raider på bänken i centrum och skrev ner planen i Jassys hemliga bok. Skulle vi komma in på en riktig skola var vi tvungna att ändra en del grejer. Betygen, till exempel. Vi var faktiskt inga puckon, det hade bara inte varit prio ett direkt. Alla kom in på Västra.

Högst upp skrev Jassy: PLANEN

Hon hoppade över en rad och fortsatte:

1. HÖJA BETYGEN!

A) göra läxor

B) gå på matten

C) bara supa fredagar

Den andra grejen kom hon på direkt efter, spärrade upp sina redan jävligt stora ögon och skrek så att centrumvakten glodde på oss:

– Nu får vi fan inte bli på smällen!

Vi visste så klart att det kunde hända. Lite kul på fyllan som blev värsta stora vuxengrejen. Evelyn hade fått egen lägenhet av soc och pengar in varje månad, gick runt med barnvagn och såg skitcool ut, fick handla på systemet utan leg om det inte satt nån hon kände i kassan. Men för oss. Det skulle vara ren jävla katastrof. Jag skulle väl kunna göra abort, men Jassy, med hennes päron och gudsgrejen – katastrof. Hon skrev med röda bokstäver i blocket:

2. INTE BLI PREGGO!

A) max tre öl på fredagar

B) inget sex!

C) hångel okej

– Jonte brukar köra på kådis, sa jag.

Jassy klottrade dödskallar i marginalen

– Vi kanske bara kan slippa helt.

– Jo, sa jag. I och för sig.

Tänk om vi hade kommit på det här tidigare. Vi räknade veckorna till sommarlovet. Vi skulle hinna styra upp det här. Var faktiskt sjukt nöjda med planen. Colan var slut, centrum skulle stänga och vakten viftade oss mot utgången. Då kom vi på det tredje och Jassy fick skriva fort som fan. Det gick knappt att läsa:

3. INGA POLISGREJER!

A) max tre öl på fredagar

B) dra direkt när det spårar ur

C) inga piller av Ljungen

Vi hade varit alldeles för nära att hamna i trubbel. Särskilt med Ljungen. I vintras hade han gömt en hel påse tabletter i min väska utan att jag visste det, när den där snutbilen körde upp utanför Kritans hus. Jag blev skitarg efteråt och Ljungen bara:

– Äh, de kollar aldrig småbrudar.

Vi fick några piller som ett förlåt typ. Eller kanske för att han hade tagit Jassys oskuld i Kritans lillsyrras säng. Vi tog pillren ensamma på Jassys rum. Sjukt obehagligt. Låg där på golvet och lyssnade på Celebrity skin och när skivan var slut blev det tyst för ingen av oss kunde röra oss och sätta på en ny. Som att kroppen sov fast ögonen var öppna och jag tyckte det rörde sig små djur över Jassys trasiga tapeter, rosa ekorrar med långa lockiga svansar som de där ladylovelylocks-figurerna jag hade när jag var liten. Jassy hade sagt på morgonen att hon inte kom ihåg nånting efter att vi kom hem.

Helt klart bäst att hålla sig borta både från Ljungen och hans piller.

– Läggdags flickor, sa centrumvakten.

Jassy strök under det sista och la till utropstecken. Nu skulle vi skärpa oss. Planen funkade klockrent. Matteläraren ritade stjärnor på våra prov. Engelskläraren skrev A wonderful comeback! Det var inte skitkul direkt att sitta hemma på lördagarna. Vi poppade popcorn och pluggade glosor och såg Höstlegender. Bölade som dagisungar när Brad Pitt blev uppäten av björnen. Jassy följde med mig hem på bussen. Min morsa hade redan däckat i soffan och vårens första bananflugor drunknade i vinglaset. Nyheterna stod på.

– Coolt, sa Jassy. Jag fattar liksom vad kostymsnubbarna säger.

High five efter SO-provet, lite häng med gänget på fredagar. Nu när vi hade slutat ligga ville Jonte gå hem med Katte eller Eliina eller vemsomhelst förutom mig. Det kändes lite så där. Jag var inte direkt ledsen. Ljungen var fortfarande jävligt het på Jassy. När han tog henne på tuttarna sa hon att hon måste gå på toa eller prata med mig eller nåt. Vi pallade knappt att dricka de tre ölen var innan vi drog hem och länsade skafferiet hos Jassy. Det var hon som sa det:

– Är man inte packad själv märker man hur korkade de andra är.

Lika bra att vänja sig. Sommaren var på väg. Det kändes i luften, inte bara tulpaner och sånt, men att nåt skulle hända. Vi skulle få svar från gymnasiet och sen skulle vi sitta på den där bryggan vid den där ån i Uppis. Äta glass. Sola. Hela sommaren skulle vi sitta där. Lära känna folk. Sen skulle vi bo i en riktig stad och med riktiga människor. Slippa hälla i oss sjutvåor och lyssna på brölig skitmusik i nån möglig källare med sönderknullade soffor. Vi var nog rätt less på det där. Så när det var fest hos Kritan för en månad sen tänkte vi först inte gå.

– Vi kan väl stanna hemma och kolla film, sa Jassy men jag var en jävla fitta och hade hört att en person skulle vara där som jag så gärna ville snacka med. Fast det sa jag inte till Jassy, jag bara:

– Schyssta då, det är ju vårt gäng liksom. Det blir sista festen innan sommarlovet och sen drar vi ju. Tre öl. Sen går vi hem och kör Brad Pitt-racet.

Och Jassy sa okej för hon är min bästa vän och kanske visste hon att det skulle vara en person där hos Kritan som jag ville snacka med. Det är ju lite så med ens bästa vän, att de typ kan läsa ens tankar och vill att allt ska bli bra för en. Men jag missade fan helt att läsa Jassys tankar. Och på festen missade jag allt.

Den där personen var där och det var bara så uppenbart att hon ville snacka med mig också. Jassy typ:

– Mina tre är slut, kan vi schyssta dra?

Och jag:

– Kom igen, låt mig snacka lite till.

Och Jassy satte sig och surade i soffan. Jag såg att Ljungen trängde sig ner bredvid i sitt vidriga tajta linne och la en av de där muskliga armarna om henne och höll fram en öppnad öl. Men då sa den här personen till mig:

– Vill du gå iväg lite?

Och hade sånt där glitter i ögonen som på film. Vad fan skulle jag säga?

– Okej, sa jag. Men sen måste jag ta hem min kompis.

Det bästa hånglet jag haft i hela mitt liv och första gången jag blivit blöt utan att nån behövt kladda spott med fingrarna. Trodde jag skulle svimma när den här personen liksom tryckte låret mellan mina. Vi hånglade mot husväggen och sen var hon tvungen att gå för att hennes farsa skulle hämta och då var Jassy och Ljungen borta. Hur fan kan det vara en månad sen.

Och nu sitter vi här på golvet mittemot varandra i Jassys rum och jag vet inte vad jag ska göra. Hon håller armarna om benen och gungar fram och tillbaka och säger samma sak hela tiden:

– Vi måste ringa ambulansen. Vi måste ringa ambulansen.

Och jag säger samma sak hela tiden:

– Tänk på planen, Jassy. Tänk på planen.

Jag satt hela den där natten på Jassys radhustrapp och höll på att frysa ihjäl fast alla buskar i lekparken hade slagit ut och stank som tantparfym. Jag stirrade genom rutan på hennes morsas lilla buckliga bil, på det där halsbandet med ett kors som dinglade från backspegeln. Det var konstigt att det dinglade, som om det hade blåst inne i bilen eller nåt. Solen var på väg upp när Jassy kom. Jag var livrädd att hennes päron skulle vakna och märka att vi inte var hemma. Hon skulle ha fått utegångsförbud för all framtid och min morsa skulle blivit vansinnig, sett det som nåt slags tecken på att vi absolut inte var redo att flytta till elevhem i en annan stad. Allt hade kunnat gå åt helvete redan där. När Jassy väl kom, med skosnörena som snubbeltrådar och armarna som om hon kramade sig själv, då pallade jag knappt att vara sur.

– Vad fan hände, väste jag på väg upp till hennes rum.

– Vete fan, viskade hon. Vaknade på Ljungens soffa.

– Vadå, gjorde ni nåt?

– Nä han snarkade inne i sovrummet, sa Jassy. Jag måste bara ha däckat.

Hon lät inte full men snurrig, typ som mormor när man frågar varför det står toarullar i kylen. Jag skulle fråga nåt mer men då hörde vi nån av päronen komma upp för trappan och vi drog fort som fan av jackorna och ner under täcket och blundade när Jassys farsa kikade in. Och sen liksom pratade vi inte mer om det. Jag berättade inte ens om hånglet.

Allt blev lite konstigt efter Kritans fest. Till exempel grejen med den där personen. Som ringde mig två dagar efter festen. Hade kollat upp mitt nummer och allting. Och när Jassy frågade om vi skulle plugga sa jag att jag måste hjälpa morsan att städa typ. Och jag och den där personen träffades vid elljusspåret och när det inte hade kommit förbi nån på en bra bit så höll vi hand. Det flög rosa blomblad i luften och fåglarna kvittrade som galna.

Jag tänkte verkligen varje dag att jag skulle berätta, men Jassy blev bara konstigare och konstigare. Räckte inte upp handen på lektionen fast hon kunde svaren. Skrattade inte åt mitt skämt om att Ljungen såg ut som en snopp med för liten kondom när vi sprang på honom i centrum med den töntiga mössan fast det var skitvarmt. Sa hon hade ont i magen och gick hem.

Tre fredagar sket vi i ölen och för en vecka sen fick vi breven – vi kom in. Båda två. Vi blev extatiska och Jassy kändes typ normal igen. Vi firade med cola och Raider och Jassys päron köpte hem kinamat, fast de inte var helt säkra på om de skulle skriva på det där med elevhem. De tänkte att hon kanske kunde pendla.

Och sen blev det idag. Skolavslutning. Jag kom till skolan och Jassy var inte där. Alla gick in i aulan. Jag blev sjukt orolig direkt fast jag inte riktigt visste varför och sprang nästan hem till henne. Hon öppnade dörren och hade tårar och snor och mascara i hela ansiktet.

– Fan är det, sa jag.

Hon gav mig en plastpinne med en liten ruta på. I rutan var det ett kors. Det tog en stund innan jag fattade att de gula fläckarna var piss. Jag släppte prylen på hallgolvet och torkade händerna på jeansshortsen.

– Jävla Ljungen, tjöt Jassy. Helvetes jävla Ljungen.

– Varför knullade du med Ljungen, sa jag. Planen, för i helvete!

Men hon sa att hon fan inte kom ihåg och vi fattade ju. Jag hade ju sett att han gav henne den där öppna ölen och hon kom ihåg att hon drack den och sen kom hon inte ihåg mer.

– Jag ville inte ens gå på Kritans tråkiga fest, grinade hon.

– Jag ska fan döda Ljungen, sa jag.

Vi missade betygsutdelningen och talet i aulan och hela gråtkalaset med klassen. Det var bara ren jävla tur att ingen av oss hade föräldrar som kunde ta ledigt för att gå på skolavslutningar. Vi låg på golvet i Jassys rum och lyssnade på Malibu på repeat hela dagen. Hon grinade då och då och jag pallade inte att trösta, jag sa bara:

– Jag ska fan döda honom.

När det började bli kväll och Jassys päron snart skulle komma hem snyggade vi till oss. Jassy såg ut som en fotomodell, seriöst, hon fick till eyelinern perfekt och med svarta kläder såg hon liksom äldre ut. Vi stod framför hennes spegel. Man kunde knappt se sig själv för alla halsband och papper som hängde på den. Brevet från gymnasiet hängde där. Journalistlinjen, Uppsala.

– Du är helt fucking gorgeous, sa jag.

– Vad fan ska jag göra, sa hon.

– Vi går till beachpartyt och snackar med Ljungen. Han är ju tjugotvå. Han kan ta med dig till sjukhuset och skriva på alla papper och betala. Han får fan lösa det.

– Jag vet inte om det funkar så, sa Jassy.

På stranden var festen i gång. Det rykte från grillarna och stank bränd korv. Varje grillgäng hade sin egen stereo som vrålade nån kass låt på maxvolym. Det var inte direkt svårt att hitta Ljungen. En bra bit längre och dubbelt så bred som de sextonåriga killarna i vårt gäng, och så det rakade huvudet. Han såg verkligen ut som en vandrande kuk. Jag hade lovat Jassy att jag skulle hålla mig lugn men när jag såg honom stå där och halsa öl och garva när han förstört Jassys avslutning och kanske hela hennes jävla liv, jag kunde inte hejda mig. Jag stövlade fram och knuffade till honom. Han vände sig om, tog sig mot ryggen som om han blivit biten av en mygga eller nåt.

– Fan för dig, sa jag.

Jassy stod bakom mig och tittade ner i sanden. Ljungen garvade och vände sig bort.

– Ska jag berätta för alla här vad du gjort eller ska du komma med och snacka, sa jag.

Killarna tittade på mig och på Jassy och på Ljungen och nu vred han lite på nacken som om

han typ stretchade och sa:

– Ta inte i så du kissar på dig. Vi kan gå och snacka.

Han flinade mot killarna, de höll upp sina öl och sa skål som om det var nåt slags skämt alltihop. Ljungen och jag och Jassy gick upp mot vägen där det fanns lite gatlyktor. Det var antingen upp mot vägen eller in i skogen om man skulle vara ifred, och i skogen var det bara folk som pissade eller hånglade och mörkt som fan. Som om det inte var nog med skit så såg jag plötsligt den där personen komma ut ur skogen. Snubben hon gick med hade handen på hennes röv. Till och med i mörkret såg jag att han hade läppstift runt käften. Det går inte att lita på nån.

Uppe vid vägen tände Ljungen en cigg. Han såg inte ens på oss utan flackade runt. Jassy höll sig lite bakom och glodde ner i marken.

– Du har fan våldtagit Jassy, sa jag och såg i ljuset från gatlyktorna att det kom spott ur munnen på mig.

Ljungen garvade. Det lät så jävla fejk.

– Skulle gärna se bevis på det, sa han.

Det körde förbi en jättelastbil och fick håren på mig och Jassy att flyga. Ljungen hade ju inget hår, men hans cigg flög iväg och landade på ett sånt där vitt streck som är målat längs vägen.

– Hon är fan på smällen, sa jag.

Ljungen gick närmare vägen och plockade upp sin cigg och sög på den så det glödde.

– Fan vet jag vem hon knullat med, sa han men det hördes att han fattade.

– Det här ska bli vår bästa sommar, sa jag, vi ska flytta härifrån. Vi har hela livet framför oss. Du får fan ta och fixa det här.

– Vad fan ska jag göra, fnissade Ljungen.

– Du får skaffa en abort. Betala och skriva på och allt det där.

Han fortsatte med sitt fejkgarv.

– Lägg av, sa Jassy.

Det var det första hon sa.

– Ja, håll käften, sa jag.

Han garvade ännu mer, tjöt så han att hade svårt att prata.

– Ge upp för fan. Små horor som ni kommer aldrig härifrån.

Sen vet jag inte vad som hände. Jassys ögon liksom glödde, som två cigg i ansiktet. Och vi sprang mot honom och puttade honom båda två samtidigt. Vi hade väl tänkt att han skulle ramla omkull eller nåt, men vi lyckades knappt flytta på honom. Ljungen fortsatte skratta och vinglade bara lite bakåt, slog ut med armarna som om han varit Jesus eller nåt och sa:

– Trodde ni det själva eller?

Sen vet jag inte riktigt. Om det var jag eller Jassy som bara:

– Jävla as!

Om vi puttade en gång till eller hur det nu var.

Då drog den andra lastbilen förbi.

Ljungen var inte ens ute på vägen, inte förbi de vita strecken i alla fall.

Han hade bara ena armen utsträckt åt det hållet.

Lastbilen blåste av armen på honom. Resten av Ljungen snurrade iväg, som en jojo man fått spinn på.

Jassy skrek och sen blev det tyst.

Man såg de röda bakljusen långt där borta när lastbilen svängde upp på motorvägen.

Förra sommaren tog vi faktiskt bussen till Uppis en dag. En sån där sommardag när himlen är helt blå. Vi knöt jeansjackorna runt magen och Jassy sniffade sig under armarna hela tiden fast hon luktade som nån plastig blomma. Vi köpte svindyr glass, två kulor i en strut, lakrits till Jassy och blåbär till mig. Satt på den där bryggan vid den där ån. Alla som satt där såg ut som om de spelade i ett band. Solglasögon och coola kepsar, inte alls som kepsarna på killarna i vårt gäng. Jassy tuggade i sig hela struten. Jag kunde inte sluta glo på en tjej med tunna svarta flätor som slingrade sig över hennes skrivblock. Ibland var det nån kompis som sträckte sig över henne eller klappade henne på ryggen, huden måste varit helt varm av sol. Inget verkade störa henne. Jag ville veta vad hon skrev. Sen såg jag att Jassy stirrade åt ett annat håll, glassen droppade ner på hennes hand, det var ett helt gäng tjejer i gräset på andra sidan ån och jag frågade aldrig vem av dem hon ville vara.

– Vart tog han vägen, viskade Jassy.

Hon måste ha blundat och missat allt. Jag gick fram till diket och tittade ner. Det var mörkt där men jag såg. Ljungen låg med ansiktet neråt i det höga gräset och en arm utsträckt framför sig. Den andra var borta. Jag tog tag i Jassy och vi började springa längs vägen. Hon skrek igen och jag fattade vad det var innan jag såg den ligga där på asfalten. Han skulle fan hållit händerna borta. Saktade inte ner förrän vid macken. Jag var andfådd och Jassy grinade. Det var då hon sa det första gången:

– Vi måste ringa ambulansen.

– Vad fan tror du händer med planen då, sa jag.

Men nu sitter hon här på golvet och gungar fram och tillbaka med armarna om benen och jag tror inte hon pallar det här. Jassy är min bästa vän och jag borde kunna läsa hennes tankar och jag vill att allting ska bli bra, men jag kan inte låta henne ringa. Hon säger bara samma sak:

– Vi måste ringa ambulansen.

Och jag säger:

– Vi måste hålla oss till planen, vi måste fan hålla oss till planen.

Jag vet inte vad som händer när hennes päron vaknar. Eller om en snutbil kör upp här utanför. Det känns inte som att vi kommer att sitta på den där bryggan i sommar. Det känns inte som att vi kommer att ha solglasögon och kepsar och äta glass och lära känna folk. Det känns som att jag och Jassy håller på att glida isär eller nåt.

HANNA-LINNEA RENGFORS

Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS

2 thoughts on “Novell: Planen”

  1. Gunnel Ottenby:

    Wow!!!

  2. Malin Backström:

    Jäklars vad bra!

Comments are closed.

Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS