Idag släpps en dåre ut, del 4 (av 8)

Prosa & poesi
Foto: Gerd Altmann

Jag längtar efter att krama träd och känna barrens doft.
Det påminner mig om att vi är bara stoft.
Jag låter ansiktet täckas av snö, och tänker
att en dag ska vi alla dö.

Madelene Cotz, bosatt i Nyland med sin man och dotter, är utbildad mentalskötare och arbetar på ett HVB-hem. Hennes diktsvit Idag släpps en dåre ut, beskriver hon som ”dikter ifrån en mycket mörk tid i mitt liv, ifrån en tid som kantades av droger, självskadebeteenden, självmordsförsök men även av en längtan efter kärlek, en tid som jag nu lagt bakom mig. Jag vill visa andra som befinner sig där jag varit att det finns hopp, jag har klivit upp ur mörkret och jobbar nu med att hjälpa tjejer med samma problem som jag hade.”

Allt vi gjorde på denna jord är bara
tankar som virvlar runt som tomma ord.
Alla smarta teorier jag hade när jag var full,
kommer blott och bart bli till mull.
Alla dagar som bara går, är livet som
försvinner år för år.

Jag skålade ensam in ett nytt år
med brännmärken och öppnade sår.
Med för mycket piller och hembränt.
Skål för alla broarna jag har bränt!
Skål för alla män jag utnyttjat och använt!
Skål för alla vänner jag tappat…
och skål för allt som är förtappat.

Ett desperat försök
Att fånga känslan
I detta ögonblick
Som att fånga en snöflinga
Utan att smälta den
På tungspetsen
Som att se på solen
Utan att kisa
Med ögonen
Ett desperat försök till förståelse
Lika flyktigt som en
Snöflinga mot min tungspets
Och lika stark som solen
I mina ögon

När du kommer hit
kommer jag att bjuda dig på sprit.
Så alla orden kan flöda fritt
och vi ska prata om mig, mig och allt som är mitt.
Allt som jag vill ska bli ditt.
Du kommer nicka, lyssna och förstå,
säga något klyschigt som ”Kämpa på”.
Men det gör ingenting för dina ögon visar
vad jag egentligen vill höra
och alla fåniga sånger kommer skvala i mitt öra.
Alla sånger jag hatar berättar vad jag vill göra.

Sov över hos mig och håll om mig hårt, så hårt.
Vi låtsas att allt det vi har till låns är vårt.
Jag kommer böna, tigga och be
och du kommer sitta på din stol berusad och bara le.
Jag vill ha ett svar,
vi känner inte varandra men ändå är du allt jag har.
Du är allt jag vill ha kvar.

Det känns som om det var alldeles nyss
du gav mig min efterlängtade kyss
Mina läppar har minnet kvar
av allt jag fick men inte har.
Min kropp känner fortfarande dina händer på mig,
men hur jag än vrider och vänder mig på natten hittar jag inte dig.
Som om alla känslorna jag kände, och allt vi gjorde aldrig hände.
Tänk om vi hade kunnat stanna tiden just där?
Med mitt huvud mot din axel, fast du inte fick vara här.
I en värld under täcken och kuddar,
där vi dricker vin och nattsuddar.
Du snackar alldeles för mycket och jag ber dig vara tyst,
för jag vill bara bli kysst.
Kanske om jag låtsas att det var en dröm, utan att jag vaknar.
Då kommer jag kanske förtränga allt det jag saknar.
Jag låtsas att du vill ha mig, för då blir det lättare att se på
när du bestämmer dig för att gå.

*

MADELENE COTZ
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Prosa & poesi

Gå till Toppen