Dela:

Bläddra per

Du sköna, halvoffentliga värld

FILTER. ”Gränser suddas ut, digitaldimman sänker sig över kommunikationsnejden och snart vet man inte vad som är vad”, skriver Ladislaus Horatius. 

Ordet “halv” gör mig lite illa till mods. Det bortglömda “halvhet” stryker med sin dubbelbetydelse under en stor brist. Halvhet har de senaste 20 åren gjort kometkarriär i vår kommunikation. Vi pratar och fingerpratar numera i ett läge mitt emellan privat och offentligt som knappt existerade före Internet.

Privat sitter jag med dig på café och språkar om allt möjligt. Jag förutsätter frånvaro av dolda mikrofoner. Det jag säger är bara riktat till dig, mina ord, nyanser och tonfall är just för dig. Är lokalen lyhörd sänker jag rösten.

Offentligt, i föredrag eller tal, vänder jag mig till alla och envar. Mina böcker och hemsida är skrivna för alla och ingen särskild. So far so good. Men mellan dessa två lägen har det dykt upp ett tredje, varken privat eller offentligt, eller både och. Jag ser den snarare som varken eller: halv.

Tänk så snabbt vi vant oss vid detta läge, hur lite vi reflekterar över halvoffentligheten. Fast det vore kanske konstigare, med tanke på all centrifugal inspiration i världen, om vi gjorde det.

Jag talar alltså tre språk, P (privat), O (offentligt) och HO (halvoffentligt).

HO är som att sitta på café med dolda mikrofoner i askfatet. Men nu är det inte KBG och CIA som lyssnar, utan våra vänner på Facebook!

Läget HO hittas överallt på nätet men kanske framför allt på Facebook. Jag är en långsam Facebookanvändare och försöker att reflektera över verkan, räckvidd och konsekvens av mina ord. Men låt oss ponera att jag vore tvärtom. Då kunde det låta så här.

Ny Facebookvän, vi har inte setts på många år, kärt återseende. Jag skriver på hans vägg: “Hej Svante! Himla kul att du ÄNTLIGEN hittat hit!! .-) .-) Hur är det med Bettan nuförtiden, är ni fortfarande ihop eller hur gick det för er…? “

Så gör en gröngöling. Vi erfarna användare vet att det finns många inställningar som bestämmer hur långt orden når, vem som kan läsa (och inte) vad vi skriver.

Ponera nu att jag lärt mig verktyget, tänker mig för och sänder meddelandet till precis rätt mottagare. Är det bättre? Möjligen värre! För i mitt småpinsamma meddelande till Svante talade jag naivt och aningslöst språket P. Man kan tycka att jag borde ringt eller skrivit ett email, men för övrigt finns det inget att anmärka på. Jag var glad för förnyad kontakt och undrade hur det var med hans relation. Rätt sak på fel plats.

Det är ändå att föredra framför fel sak på rätt plats. För det att använda Facebook “vuxet”, det är att ha dresserats till att prata HO. Och här min kritik över HO.

När vi vet att det finns dolda mikrofoner, att ”väggen” bokstavligt talat har öron, ansar vi vårt budskap och vår ärlighet. Vi är halvt privata, halvt offentliga, alltså varken eller. Vårt P blir aldrig riktigt innerligt ärligt, eftersom vi vet att hundratals öron lyssnar. Och O görs med tanke på särskilda Facebookvänner (Blir någon stött? Tar någon bort mig som Facebookvän…? Får jag likes?)

Själva logistiken i att filtrera och tänka på filter är demoraliserande. “Hm, ska detta gå till alla vänner, nära vänner, bara till gruppen Friskusar, eller vara helt offentligt?” Beräkning är inte av godo för rak, sann och ärlig kommunikation; inte ens för småelak, skvallrig och ärlig dito.

Gränser suddas ut, digitaldimman sänker sig över kommunikationsnejden och snart vet man inte vad som är vad. Och det värsta av allt, inte ens vad man själv tänker, innerst inne. Att ljuga för andra och frisera sanningen väger lätt mot att lura sig själv. Vilket är lätt hänt när man talar HO, som i sig själv inspirerar till vaghet, oklarhet, halvhet.

Dessutom är det inte bara våra vänner som lyssnar; det vore ändå inte SÅ dumt. Även Mark Zuckerbergs ande svävar över nejden. Hela Facebook är ju en spionapparat och det är knappast genom välgörenhet som Zuckerberg blivit världens femte rikaste man.

Att hans ”mission” skulle vara att “koppla upp världen” tror jag inte på. Till Facebook då. Allt handlar om dotcom, alltså dotcommercialism. För .com står inte för kommunikation om vi nu trodde det. I så fall en som är halv.

LADISLAUS HORATIUS