Dela:

Bläddra per

Lär av skräckexemplet USA

Foto: Gerd Altmann

PRESSFRIHET. Världens kanske mäktigaste man, USA:s president Donald Trump fortsätter sina attacker på den fria pressen i landet. Retoriken har till skillnad från exempelvis Trumps öppna rasism inte tonats ned sedan han flyttade in i Vita huset. Tvärtom tycks presidentens agg mot oberoende journalistik växa dag för dag.

Bara denna vecka meddelar Trump (dock oklart om det är allvarligt eller ironiskt menat) i sedvanligt raljerande Twitter-ton att han tänker dela ut ett pris till “de mest oärliga och korrupta medierna”:

I will be announcing THE MOST DISHONEST & CORRUPT MEDIA AWARDS OF THE YEAR on Monday at 5:00 o’clock. Subjects will cover Dishonesty & Bad Reporting in various categories from the Fake News Media. Stay tuned!

Presidenten har tidigare piskat upp hat mot medier genom att be sina miljoner anhängare att inkomma med nomineringar till samma “pris”. Attacken blir inte mindre bisarr av att de tidningar och tv-kanaler som står i Trumps sikte och anklagas för att vara korrupta är samma vars journalistik lyfts fram av mediearbetare och journalisthögskolor världen över som den främsta i vårt skrå: Washington Post, CNN, New York Times.

I våras besökte jag amerikanska pressfrihetsorganisationer där anställda vittnade om den märkliga omställningen från att bevaka länder som Kuba och Ryssland till att tvingas inkludera den egna administrationen i listan över pressfrihetens fiender. Lärdomen, enades bland andra Reportrar utan gränser och Committee to Protect Journalists (CPJ) om, är att de västerländska mediernas frihet från inskränkningar och påtryckningar är mindre självklar än vi journalister kan tro.

Fler än en av de intervjuade underströk hur snabbt (i princip över en natt) förändringen hade gått från tiden med president Barack Obama, vars stab kunde vara nog så besvärlig men aldrig saknade den grundläggande förståelsen för varför demokratier behöver en fri och oberoende press, till den “bananrepublikanske” Trump och hans journalisthatande hejdukar.

Just detta är en viktig lärdom för oss i den svenska mediebranschen när vi nu går in i ett valår. Redan har ett parti där konspirationsteorier om journalister blomstrar suttit i riksdagen i sju år. Dess folkvalda politiker har stöttat framväxten av hatiska propagandasajter som utmålar sig som oberoende medier. Donald Trump var ett “wild card” ända in på valdagen och chockade miljoner genom att ta hem segern – hur vana har inte vi svenskar haft tid att bli vid Sverigedemokraterna? Alltför vana, är nog tyvärr svaret. Därför måste vi journalister och beslutsfattare i medievärlden se till att hålla garden uppe.

Den fria pressen har varit SD:s fiender ända sedan partiets nynazistiska dagar och lär inte sluta att betraktas som det om Sverigedemokraterna får ännu större politiskt inflytande. 2018 måste vi stå förberedda på verbala såväl som fysiska attacker från alla förgreningar av den svenska extremhögern – inklusive den påstått demokratiska varianten.

LISA BJURWALD

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Lisa Bjurwald

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *