ECCE HOMO. “Syster Rita varnar mig, vi går inte upp på terrassen på fredagar, när muslimerna kommer och ber. Israeliska soldater bevakar området och alla har vapen beredda, vi vill inte provocera någon, det är redan ett så känsligt område.” Ana Valdés om ett besök i Jerusalem.
Jag klättrar mödosamt upp för trappan som tar mig in till Ecce Homo kloster, i Östra Jerusalem. Klostret är en del av Jerusalems ursprungliga murar, byggt på Antonias fästning, och det sägs att det var där som Pontius Pilatus tvättade sina händer med vatten inför folkmassan som ville ha Jesus avrättad. Evangelierna berättar tydligt om hur den romerske guvernören inte ville ansvara för profetens död. Han fann Jesus oskyldig från alla brott.
Nu, tvåtusen år senare, förvaltas Ecce Homo av en kanadensisk nunneorder och syster Rita tar emot mig och välkomnar mig på franska och på engelska.
Hon leder mig till mitt rum, en spartansk cell med golv och väggar av sten, en enkel säng, ett bord och en stol . Vi går upp till takterrassen, därifrån ser man hela Jerusalem, al-Aqsamoskén och Klippmoskén på fågelavstånd från det katolska klostret. Hon varnar mig, vi går inte upp på terrassen på fredagar, när muslimerna kommer och ber. Israeliska soldater bevakar området och alla har vapen beredda, vi vill inte provocera någon, det är redan ett så känsligt område.
Nunnorna ger jobb till palestinska kristna familjer, många av dem bor i små byar utanför staden och har blivit isolerade genom den långa muren som Israel har byggt. Israelerna kallar muren för säkerhetsmuren och palestinierna kallar den för apartheidmuren. På muren har konstnären Bansky gjort några av sina mest kända grafittimålningar.
Ingången till Jerusalems arabiska delar går via Damaskusporten och genom souken, en av Mellanöstern äldsta marknader, som säljer allt från israeliska telefonkort till halalkött. Eftersom Jerusalem erövrades av Israel 1967 är det israelisk valuta som gäller och både judar, kristna och muslimer har shekel som gemensamma pengar.
Utanför Damaskusporten samlas alla kombibilar som fungerar som bussar och transporterar folk mellan den palestinska myndighetens olika städer. Ramallah, Nablus, Jenin, Jericho. Alla städer har ett och samma nav och det är Jerusalem, det är al-Aqsamoskén, där Mohamed klättrar upp till himlen, dit alla andra moskéer sänder sina bönerop. Först ringer al Aqsa sedan kommer alla andra och man hör ropen från alla minareter i hela Gaza och Västbanken.
Ecce Homoklostret är första anhalten i det katolska Via Crucis, som föjer Jesu väg genom staden. Från hans dom hos Pilatus till platsen där han avrättades tillsammans med två tjuvar. Under stilla veckan kommer tusentals pilgrimer från hela den kristna världen som går från Via Crucis, korsets väg, och som följer Via Dolorosa, smärtans väg. Väl framme i Uppståndelsekyrkan försöker jag orientera mig i denna väldiga kyrka, stor som en fotbollstadion. Kyrkan härstammar från 300-talet och byggdes över ett romerskt tempel och har förstörts i olika bränder. Korsfararna byggde om den på 1100-talet och porten är alltid öppen.
När sultanen Saladin återerövrade staden från de kristna på 1200-talet gav han nyckeln till en gammal muslimsk familj, som fortfarande idag testamenterar nyckeln vidare till äldsta sonen i familjens nästa generation. Att nyckeln deponerades hos en muslimsk familj beror på att de kristna samfunden inte kunde komma överens om vem som har rätt till kyrkan.
Golvet i kyrkan är ojämnt och på en avsats vilar en stege av trä, glömd av en hantverkare eller använd för att nå kyrkans tak. Stegen kan inte röras från platsen, att göra det skulle innebära att erkänna suveränitet över kyrkan och de sex kristna sekter som förvaltar kyrkan. Tillsammans har de inte kunnat enats om vilket samfund som har mest rätt till kyrkan.
Och det är kanske det som är Jerusalems största dilemma idag, vem har rätt till staden? En stad som anses helig för judar, kristna och muslimer och som innehåller reliker och helgedomar från alla de tre stora monoteistiska religionerna borde vara fri och förvaltas av FN. Det var det avtal som Folke Bernadotte hade som uppdrag när han mördades av isreliska terrorister. De ville förhindra att Jerusalem skulle styras av världssamfundet. Stadens östra del erövrades av Israel under sexdagarskriget, annekterades och har nu erkänts av USA som Israels huvudstad, i strid mot folkrätt och mot alla internationella överenskommelser.
1930 myntade den tyske psykiatrikern Heink Herman sjukdomen som han kallade för “Jerusalemsyndromet”. Under sjukdomens värsta fas drabbades patienten av religiösa hallucinationer, klädde sig i vitt och doppade sig i källor och fontäner. De samtalade med Jungfru Maria och den Helige Ande, de fick i uppdrag att bygga nya kyrkor och tempel. Det var så mycket helighet i staden att människor med svag karaktär och klen personalitet rubbades. De fick behandling av specialister, men sjukdomen är kvar. Jag undrar om det inte är det som drabbat Donald Trump…
info@opulens.se
