Hur gammal är du?

Debatt/Samhälle.
DEBATT. Bidrag skickas till: debatt@opulens.se (Foto: Kai Kalhh)

KAPPVÄNDARE. “Åldersbestämningen är en motorväg in i psykisk ohälsa, skadebeteenden och i värsta fall självmord”, skriver Britt-Inger Hedström Lundqvist.

Under 2015 tog Sverige emot 163 000 personer. Politiken, media och samhället såg det som en självklarhet att ställa upp. Vi var ett gäng ryggdunkare som försökte överträffa varandra i solidaritet med de som hade det svårt. De flesta som kom var pojkar som ibland friserar sin ålder en aning för att slinka genom Migrationsverkets nålsöga.

På nätet har det diskuterats flitig om rätten att ljuga om sin ålder. Har bland annat i mitt eget Facebookflöde sett diskussioner som visar hur delade vi är i frågan samt hur okunskap och sanningar blandas ihop till en illasmakande soppa.

“Självklart ställer vi upp” sa statsminister, Reinfeldt. ” Vi måste öppna våra hjärtan.” Sen kom Löfven och för mindre än två år sedan sa han att ”mitt Europa bygger inga murar. Så kom hösten, solidaritetens och medmänsklighetens löv började dala från de mänskliga rättigheternas träd. Morgan Andersson meddelade att EU-ländernas stats- och regeringschefer enats om att medlemsländernas ribba låg på sammanlagt 60 000 flyktingar under de två kommande åren. Den faktiska siffran landade på mindre än hälften.

För lika duktiga och euforiska som samhället var när vi “vi öppnade våra hjärtan”, lika nitiska har vi blivit att minska inflödet. Migrationsverkets resurser ökade för att minska tiden för de ungdomar som sitter i “väntrummet”. Ändå ökar tiden innan de får veta om de får stanna eller inte. Ett väntrum fyllt med ångest, usel nattsömn, ensamhet, mardrömmar och längtan.

Vi har minskat inflödet i landet och behandlingen av de som redan finns här är lång och omänsklig. Nu ska det dessutom åldersbestämmas, ibland justeras den uppåt och ibland neråt. Oavsett vilket håll spär det på ångesten i “väntrummet”.

Ålderstestet som utförs är lite som att kasta pil och inte på några villkors vis en exakt vetenskap. Det är Rättsmedicinalverket som testar om de har ljugit om sin ålder. En del har ljugit om sin ålder. Så varför har de det?

En del av lögnerna står svenska myndigheter själva för eftersom vi inte hade beredskapen att hantera inflödet och alla därför inte fick rätt födelsedata. Andra har ljugit för att skapa sig en bättre framtid och rädda liv. En del är här för att rädda sina familjer. Deras ansvar är tungt och ökar ångesten i “väntrummet”. Åldersbestämningen är en motorväg in i psykisk ohälsa, skadebeteenden och i värsta fall självmord.

I en tråd jag följt på Facebook skriver personen som startade inlägget efter en lång diskussion:

”För det första tycker jag inte man ska ställa grupper mot varandra. Tillåt mig tvivla på argumentet att om vi inte tagit emot några flyktingar/invandrare hade våra pensionärer haft det mycket bättre. Vem ska ta hand om alla äldre som blir fler och fler, när vi inte föder tillräckligt med barn i Sverige? Med det demografiska problem vi har i Sverige MÅSTE vi få en viss invandring.”

Var tog den solidariska medmänskligheten vägen som vi visade upp när de kom hit? När ändrades vårt varma mottagande till den kyla de upplever nu? Läkarna leker mörkerleken och vart leder det?  Var tog evidens och fakta vägen? Ligger de i något mörkt hörn och gömmer sig?

Nu har vintern kommit till vårt land. Kylan breder ut sig och många skrivs upp i ålder och flyttar till vuxenboende medan deras överklagan bereds och beslutas. De har bytt kö och ”väntrum”. Till det nya väntrummet är inträdesbiljetten ytterligare väntan och psykisk ohälsa.

På Facebook avlutas inlägget: ”Jag förstod naturligtvis att det skulle bli mothugg på mitt inlägg. Jag känner inte alla som hugger emot men tillräckligt många för att jag ska förvåna mig över att det är människor som lever ett gott liv och inte förlorat någonting på flyktinginvandringen. Jag blir beklämd över att så många inte inser alla människors lika värde, samtidigt som jag blir glad över att så många ändå gör det.”

Kanske vore det allra bästa för samtliga parter att ge amnesti till de som kom när politikerna strösslade orden solidaritet och medmänsklighet under 2015. Det skulle spara mycket mänskligt lidande och förse Sverige med den arbetskraft vi faktiskt behöver. En win-win-situation i mitt tycke, så vad är problemet?

BRITT-INGER HEDSTRÖM LUNDQVIST
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Debatt

0 0kr