SPRÅKLÅDAN. Hej! Jag undrar över det här med svenskans prefix, främst o- och a-, för att negera ett ord. Det verkar inte finnas så mycket system i det, men kanske kan du reda ut det? / Lars
Hej Lars! Jag misstänker att du redan är ganska språkkunnig då du rör dig med en rätt avancerad grammatisk terminologi. När du säger prefix avses det förled som gör om, ändrar ordet. Det är bäst att förklara detta då vi vänder oss till en bredare läsekrets. Vi kan ta orden omoralisk och amoralisk som tydligt exempel på när ett prefix vänder på ordets innebörd, men att det ändå finns en nyansskillnad. I fallet omoralisk har jag helt enkelt en övertygelse om att ordet betyder att hen som är omoralisk innerst inne ändå vet vad som är rätt eller fel, men gör fel i alla fall.
Den som är amoralisk däremot ligger så långt ifrån alla etiska normer att hen snarast inte vet vad som är rätt eller fel, och inom juridiken kan ju denna distinktion ha betydelse. Om en mördare är så pass psykiskt sjuk att han inte förstår att hans handling är fel blir påföljden en annan, men nu rör vi oss här bort från det språkliga.
Som ett annat exempel på denna nyansskillnad kan vi nämna osocial versus asocial. Den osociala typen är kanske en bokmal som mest trivs hemma i fåtöljen, den asociala kan vara någon som är utåtriktat aggressiv och beter sig illa och rent av skadar andra.
När det gäller prefixet o- så är det inte bara negerande utan ändrar ofta ordet i djupare mening. Ett oväder är inte frånvaron av väder, det är ju dåligt väder, med grundförutsättningen att väder i sig är positivt. Ett oljud är som vidare exempel definitivt inte tystnad. Sen har vi ju slutligen det härliga dialektala fenomenet när en norrlänning som inte har varit på Ica idag säger ”idag har jag ohandlat”.
jesper.nordstrom@opulens.se
