Dela:

Bläddra per

Ljungens rötter, del 6

DIKTSAMLING. Varje fredag i sex veckor kommer Susann Wilhemssons dikter att publiceras som en sommarföljetong.

Drömmen om ett hus ute på heden. Betesmarker. Lågt långt borta som äter. Vattensjukt och sumpigt. Knarrande trägolv och mörker. Långa korridorer och vatten som tränger upp mellan planken. Surnat. Blixtstilla offerdjur stillnat. Fryst ögonblick. Ismembran mot min hud. Narigt. Så snabbt det kan gå. Så snabbt. Vattnen har passerat glömskan. Korridor. Förbindelsegång. Där jag gick i drömmen och ensam.

 

Vindpinad hed. Vind. Pinad. Allt blåser av nu. Lägg ned vapnen. Låt rustningen falla till marken. Kapitulera. Här finns ingenting annat än fattigdom att hämta. Varken gåvor eller tillgångar. Djup slukar upp och ur djupen en luktfri andedräkt. Infertil jord. Stum och steril som. En förvisning.

 

*

 

Så långt efteråt. Vi letade upp och läste inskriptioner. Dyrkade upp koder. Blev förvånade över hur det med all önskvärd tydlighet framgick att vi levat i okunskap. En osynlig strålning omgav oss redan från början. Artificiellt ljus. Försvar. Vapentabletter detonerade i dricksvatten. Gift. Jag borde skriva om. Det borde gå att retuschera. Svart på svart. Den svidande solen på andra sidan. Långt där borta över hustaken. Silar ljus i jordskikt. Det finns katakomber. Underjordiska tumörer som inte går att släcka ut. Som imploderar och utgör tillhyggen i samma stund dem attackeras. Metastasernas förgreningar. Bittervatten. Det finns ingen bot. Det finns ingen här. Inte längre. Något vi.

 

*

 

Du drar en cirkel av ord omkring oss och upp ur cirkeln skjuter magnesiumljus. Asken öppnad. Lockbete. Vila. Som drömt. Som slagen till marken. Vaknar upp till förintelsens minnesdag. Offerbanken stelnad. Inlindad i doften från krut, gas och oljor. Allt som luktar kvar. En hinna över jorden. Du drar en cirkel av ord omkring oss mitt på heden. Bränd mark. Svartsvedd. Ett ödeliv. En hjärna som tuggar och tuggar. Ett öga blötlagt efter nattens regn. En glödande grodd. Och ljungen vars sugrötter under jorden.

SUSANN VILHELMSSON