Dela:

Bläddra per

Jättekrönika om exilens vemod

Antonio Muñoz Molina.

LABYRINTISKT. Sefarad är en mångfacetterad roman med många ingångar. Úbeda, författarens lilla hemstad, beskrivs som ett spanskt mikrokosmos, en tidens labyrint, skriver Thomas Almqvist om Antonio Muñoz Molinas bok
.

Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS
 

 

Sefarad av Antonio Muñoz Molina
Översättning: Elisabeth Helms
Palabra Förlag

Sefarad är det hebreiska ordet för Spanien, som var hemlandet för hundratusentals judar fram till 1492, då de tvingades lämna Spanien. En sefard är en jude av spansk härkomst. I romanen berättar Muñoz Molina den tragiska historien om människor som drabbades av nazismens förföljelser, av Stalintidens utrensningar och av Francoregimens repressalier. Han knyter ihop Spaniens blodiga historia med Europas inte mindre blodiga, men det är det spanska perspektivet som gäller. Han blandar historiska personligheter som Primo Levi, Franz Kafka, Jevgenija Ginsburg, Milena Jesenska och Walter Benjamin med fiktiva personligheter. Gemensam nämnare för dem alla är att de förföljts och tvingats fly för sina liv. Sefarad är, enligt många kritiker, hans främsta roman och är en enastående hyllning till alla människor som tvingats i exil och ligger därför verkligen rätt i tiden just nu.

Vi får följa Jevgenija Ginsburgs väg mot Gulag och Margarete Buber-Neumann på ett tåg till ett koncentrationsläger. Vi får också möta sefardiska judar, som lyckades undkomma Förintelsen. Muñoz Molina fabulerar även ganska fritt om människor från sina egna hemtrakter i Úbeda i Andalusien, till exempel skomakaren som var en nunnas älskare och sedan hamnade bland transvestiter och heroinister i Madrid. Många av berättelserna går i varandra och överlappar varandra. Tillsammans bildar de en mosaik över 1900-talets Europa, likt skärvor ur det förflutna. Muñoz Molina har även tidigare skrivit om flykt och frihet, om människor som förgäves försökt fly från sitt förflutna men som aldrig uppnått känslan av total frihet igen. I Sefarad lyckas han gestalta förföljelsens och skräckens fasa, där väntan på den oundvikliga katastrofen oftast är värre än själva katastrofen. Han skriver gärna om förtvivlan och skuld och om hur varje människa bär på sitt eget onda samvete och förtvivlan. Till och med det förflutna kan skuldbeläggas. Judens skuld fanns före honom och var inte ens beroende av hans gärningar. Här fanns ingen möjlig frälsning.

Fortsätt

 

Muñoz Molina är en av Spaniens mest lästa författare idag. Ett antal av hans romaner översattes till svenska på 90-talet, men sedan har ingenting hänt förrän nu och då tack vare det nystartade förlaget Palabra i Göteborg. Muñoz Molina är en mycket skicklig personskildrare och går ofta på djupet i människans förvirrade psyke. Hans säkra och handfasta stil klarar behändigt av myllret av människor i Sefarad. Självklarheten och lättheten i uttrycket gör också att han hela tiden känns behagligt lättläst. Han skriver med en given klarhet, stringens och exakthet, men språket kan ändå ibland vara även poetiskt känsligt. Här finns även nerv och intensitet.

Sefarad är en mångfacetterad roman med många ingångar. Människan lever inte gärna i nutiden utan i minnet av det förflutna eller i längtan till eller med rädsla för framtiden. Det förflutna tränger sig in i nuet. Minnet kan beskrivas som en labyrint men har oftast en avgörande betydelse för själva skeendet. Tiden går och förvanskar minnet. Úbeda, Muñoz Molinas lilla hemstad, beskrivs av honom som ett spanskt mikrokosmos, en tidens labyrint, där människor kommit och gått sedan urminnes tider. Sefarad är en jättekrönika om den långa landsflyktens, exilens vemod.

THOMAS ALMQVIST

Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS
Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS