DIKTATUR. ”En vanmakt, en förlamning, en rädsla som håller dem fast dem i en destruktiv fälla som förblindar och psykologiskt binder fast de tre utsatta.” Crister Enander läser Birgit Vanderbekes Musselmiddag.
Musselmiddag av Birgit Vanderbeke
Bakhåll 
Varv efter varv av vass taggtråd. All denna taggtråd, aggressiv och hotfull, börjar då åren går att likna ett grymt och oförsonligt djurs nattliga näste; det breder ut sig ett orört fält av ondska och förtryck. På ena sidan ligger det grå och – i princip – ockuperade Östtyskland, och enbart några hundratals meter därifrån hägrar ett annat Tyskland – porten till väst och en annan ordning. Mellan de två stängslen av vassa rader av de allt rostigare hindren breder Ingenmansland ut sig.
Där är tomt och ödsligt, knappt ens djuren vågar vistas där trots all lockande och orörd föda. Det enda en människa, hemsökt av längtan till friheten, kan göra på den lilla landsträckan mellan förtryck och frihet är att dö – nermejade, sedan glömda, för alltid försvunna.
De många frihetstörstandes blod ger marken mustig näring. Växterna och träden växer sig högre än någon annan stans. Soldaterna skjuter skarpt. De tvekar inte ett ögonblick om någon dyker upp på fältet, denna landremsa av frihet och död. Deras order är ytterst klara och utan reservationer, och soldaterna – de synliga väktarna – lyder utan att ens tänka en enda eller egen tanke.
Skjut för att stoppa, skjut för att döda, när de försöker fly från det ”socialistiska paradiset”.
Så den som ger sig ut där går i de flesta fall mot en säker död.
Det ska ätas musslor med hemmagjord pommes frites. Modern skrubbar och skrubbar de fula musslorna, försöker att få bort all sand och havets rester. Hennes händer är redan illröda av det kalla vattnet. Familjen, de två barnen och modern, väntar på att fadern ska komma hem från en av sina många affärsresor. När klockorna slår sex är han alltid hemma, vad som än skett. Musslor är hans favoriträtt. Därav slitet med dessa fyra kilo av musslor som hon handlat tidigare på dagen. Dessutom är mannen säker på att den här resan kommer att krönas med en – enligt honom, ytterst välförtjänt – befordran. Han har förespeglat att denna gång ska han komma hem i triumf. Framtiden ska bli ljusare, lönen bättre, positionen starkare och mer imponerande.
Fyra kilo musslor – och de många som passerat hushållet tidigare – kan berätta mer än någon kunnat ana. Musslorna lever förvisso ännu. Men det ljud de avger är aningen svårtolkat – och skrämmande. Det inser dottern, berättarrösten i ”Musselmiddag” av den tyska författaren Birgit Vanderbeke som under 2016 – äntligen – utkommit på svenska i en utmärkt översättning av Ulrika Jannert Kallenberg.
De sitter där, modern och barnen. De vet inte vad de ska göra med tiden som seg som asfalt rinner bort, sakta och utan innehåll. Allt är väntan. Allt är vardagens skräck, dess enorma rädsla. De sitter där alla tre vid köksbordet. De väntar. De väntar på att fadern ska komma hem. Tiden går, som sagt, rör sig vidare ytterst sakta trots att ingen av de tre vågar titta på klockan i köket. Ingenting sker. Fadern kommer inte hem.
I ett exempel som Jean Paul Sartre skildrat sitter två personer på ett kafé och väntar på Pierre. Ständigt tittar de på klockan. Var är Pierre? Sartre visar, elegant och övertygande, att den mest närvarande personen vid kafébordet är Pierre. På samma sätt är den frånvarande fadern den mest närvarande och krävande i lägenheten. Han kastar en lång skugga. Ingen i den övriga familjen – som han kräver ska vara en ”riktig familj – upplever minsta känsla av att de hör samman med fadern och hans hårda krav. Han är, dessutom, ingen snäll eller vänlig människa. På många sätt, ja de flesta i ärlighetens namn, är han en elak, småsint och på alla sätt synnerligen ogenerös person.
Han är familjens oemotsagde diktator. På så vis blir han en representant för just de förhållanden som familjen flydde från i Östtyskland. En härskare, en dominerande och kvävande maktlysten liten tyrann. Detta förhållande speglar Birgit Vanderbeke skickligt, med skräcken krypande och kallsvetten rinnande och pockande i boken, inte minst genom det sätt på vilket hon gestaltar den undertryckta vrede som hemsöker de övriga tre familjemedlemmarna. En vanmakt, en förlamning, en rädsla som håller dem fast dem i en destruktiv fälla som förblindar och psykologiskt binder fast de tre utsatta. Fadern har dem fast i ett hårt grepp.
Reglerna är många. Kraven hårda, och i princip omöjliga för barnen att leva upp till. Fadern hatar bristande mod, dålig karaktär som kommer till uttryck då barnen inte lyckas vara lika karaktärsfasta, hårda och starka som fadern varit; han som kommer från fattiga förhållanden och som han, genom hårt arbete och sin orubbliga karaktär, övervunnit för att sedan komma upp sig i världen och erövra ett annat liv än det som en gång var hans.
Flickan i familjen är ett fiasko, ett generande och frånstötande misslyckande i faderns ögon. Ändå har hon alltid högsta betyg i skolan. Då säger fadern att dagens skola är slapp – inget av vikt och betydelse lär de ut. Inte som det var på hans tid, då kraven var hårda och värdefulla. Att dottern får högsta betyg bekräftar enbart hans åsikt..
När fadern vägrar vara en del av vardagen blottställs perversionerna. Det kan inte bli tydligare. Han som ser sig som finare och mer högstående än resten av sin familj, vägrar att ta del av vardagsarbetet. Handlar inte, diskar inte, lagar ingen mat, städar inte. Inte ett handtag gör han i hemmet. Ändå ska allt vara ordnat intill perfektion och skinande välbehag. Detta är hans krav – det är så de ”riktiga familjerna” har det. Och det är uttalade strävan, hans familj ska verkligen leva upp till idealet att vara en ”riktig familj”. Tyrannen ser inte sig själv. Han bär inget ansvar. Hans uppgift är att forma familjen, ge dem order och förhållningsregler. Och när någon av de tre misslyckas får familjemedlemmen i fråga kliva in i faderns arbetsrum, och tar han då ur skåpet fram ett glas konjak så vet de vad som väntar: utskällning ofta följt av ett rejält omgång stryk.
Straffen. Hotet. Oorderna. Lydnaden. Det är inget fullvärdigt liv. Familjen och dess nyckfulle tyrann speglar förhållandena i en diktatur, måhända just den de lyckats fly ifrån. Flydde familjen från ett gigantiskt fängelse till en liten bur i Västtyskland? Var det inte mer? Ska deras liv framhärdas i den kalla krävande skugga som fadern kastar över dem alla?
crister.enander@opulens.se
